Kravet att vara lagom mentalsjuk

[Anne]

Det finns inget behov av sjuka människor i samhället, de är lågpresterande och vårdkrävande.

Just nu låter du som en man med en liten mustasch för några decennier sedan...

Omformulerar mig enligt önskemål - Just nu tycker jag att du låter som en man med en liten mustasch för några decennier sedan ,- kan du förstå det? Ser du kopplingen?

[Pilatus]

Om vi nu strävar efter utitalirism, eller vad det nu heter, så minns att det det finns en sorg, smärta i alla roandes inre. Det är ju inte så att Robert Gustafsson eller så går runt och är glad hela tiden.

Vad som förvånar mig är att Sceptisk nyss skrev om aztekerna där sorg och glädje visas i samma ansikte i stenarna och jag trodde Sceptisk var inne på de kreativa processen.

Visst strävar vi efter lycka. Men ibland blir vi olyckliga och sjuka trots att vi inte önskar det. Lidandet formar om våra känslor och vår kreativitet, Matthias Grünewald skildrar det i Isenheimaltaret, Dick Burnett sjöng om en Man of Constant Sorrow, Vincent van Gogh gjorde en teckning med titeln Sorrow, Michelangelo Buonarroti skulpterade den vackra Pietà som finns i Peterskyrkan. Det finns hur mycket som helst. Och i Fredmans sång N:o 21 skaldar Bellman

Men först med vinet rödt och hvitt
För vår Värdinna bugom oss,
Och halkom sen i grafven fritt,
Vid aftonstjernans bloss.

[Pilatus]

Just nu låter du som en man med en liten mustasch för några decennier sedan...

Omformulerar mig enligt önskemål - Just nu tycker jag att du låter som en man med en liten mustasch för några decennier sedan ,- kan du förstå det? Ser du kopplingen?

Det är sant så till vida att jag alltid burit mustasch, då den en gång växte ut fick den sitta kvar. Men för övrigt värnar jag friheten, vilket jag nog skrivit en del om här. Auktoritära rörelser finns över hela den politiska skalan, mest på de yttre kanterna. Det är bara trist.

[Sceptisk]

Aztekerna har en intressant åskådning men det betyder inte att jag håller med dem. Till exempel så trodde de att de kunde reparera universum, bland annat solen, genom att offra människor och skära ut deras hjärtan. Aztekerna hade en väldigt panteistisk syn på tillvaron. Jag tolkar deras åskådning som att vara att man betraktar hur naturen fungerar och sedan sammanfogar den till en dualistisk princip. Man dyrkade en personifiering av naturen.

Men som jag ser på saken så är naturens ordning inte något eftersträvansvärt för oss människor. Om man studerar naturen och ser den för vad den är så handlar naturen enbart om överlevnad och anpassning. Naturens ordning är i grunden en konstant cykel av förökning, födelse, kamp, död och förtäring.

Jag tror att människors samhällen är tvungna att resa sig över ett sådant arrangemang för att kunna fungera väl. Naturens ordning är till viss del oundviklig men vi är gjorda att kunna resa oss över den. Naturen bör inte vara vägledande för oss människor i hur vi ska leva annat än i hur vi kan lära oss att resa oss över den.. för naturen är sannerligen inte "god" ur moraliskt hänseende. Vi måste söka efter en bättre ordning, en högre princip om våra samhällen ska kunna fungera. Vi är faktiskt till slut tvungna att resa oss över naturen för att kunna leva mänskliga liv.

Ett människosamhälle som följer naturens ordning är i min mening osunt medan ett samhälle som bygger på en mänsklig ordning är ett sundare samhälle (för människor). Med mänsklig menar jag en ordning som står över naturens kannibalism, en ordning som erkänner vår mänsklighet. Exploatering är något som finns överallt i naturen, i hur arter av nödvändighet lever på varandra. När människor sänker sig till naturens nivå så får vi ett sjukt samhälle. Ett skräckslaget samhälle som inte förmår att utvecklas utan någon yttre katastrof som tvingar det att utvecklas. Men som människor kan vi vara bättre än naturen, människan är mer värd än naturen.

Fängelser är på många sätt sänkta till naturens ordning. Där delar man upp varandra efter raser, fysisk och mental styrka, de starkare härskar över de svagare. Föreställ er då vad som händer ifall någon oskyldigt dömd färsking kommer in i fängelset och som uppvisar ett beteende som skvallrar om en högre form av livsstil från familj och samhälle där utanför. De övriga i fängelset kommer att försöka konvertera den individen till deras egen ordning och om det inte går, stöta ut denne eller göra allt för att knäcka honom. En person som inte deltar i den exploaterande "naturliga" ordningen utan vill leva i en mänsklig ordning är vad jag menar med att uppvisa "för stor sundhet". Denne person blir angripen. Varför? Vore det inte bäst för alla interner om alla levde mänskligare? Jo det finns exempel på sådana fängelser där man insett detta men det finns också exempel på fängelser som inte är så. I ett hårt fängelse blir en medmänsklig person ett hot mot fängelsets interna ordning, ett hot mot internernas uppfattning om heder som går ut på att vara hård i en hård miljö och inte "tappa ansiktet" / visa sig för medmänsklig. Man tvingas bli korrupt/mentalt sjuk och kompromissa med sin mänsklighet för att inte utsättas för internernas mobbing.

Kapitalistiska såväl som kommunistiska diktaturer är exempel på samhällen som lever i den "naturliga ordningen", där människor mer eller mindre lever i ett slags arbetsläger och fångenskap och exploatering. Vad dessa samhällen har gemensamt är att de är gudlösa dvs de saknar en idé om en högre ordning, en mänsklig ordning.

[Pilatus]

När människor sänker sig till naturens nivå så får vi ett sjukt samhälle.

Vi är en del av naturen och vi föder upp djur som vi slaktar och äter efter tillagning. Ibland slaktas djur enligt flera tusen år gamla religiösa idéer som skäktning och dhabiha. Könsstympningar förekommer dagligen. Stamkrig har alltid förekommit och förekommer fortfarande, ibland i mycket stor skala.

Det finns inga djur som medvetet torterar och plågar individer av den egna arten. Dödsstraff är människans påfund. Talionprincipen (sharia) tillämpas dagligen med stympningar och liknande. Och kvinnor stenas offentligt vid påstådd otrohet. Isis skär halsen av folk. Det har hänt att människor äter andra människor, oftast rituellt. Flera stater har tillverkat bomber som kan utplåna mänskligheten mångfalt. Folkmord har förekommit i modern tid. Trots allt detta menar vi oss ha en högtstående etik.

Med detta sagt undrar jag förstås vad som skulle hända, i din version, om vi sänkte oss till naturens nivå? På vilket sätt skulle vi då bli sjuka?

[Zokrates]

Det finns, eller numera fanns snarare, primitiva stammar som levt enormt krigiskt, liksom stammar som levt i fullständig harmoni utan krig, ibland till och med i samma djungel. Vad som utvecklar en grupp beror således på de regler, normer och värderingar som de valt att följa, om detta i sin tur berott på frivillighet eller nödvändighet är en annan fråga, men inget när det gäller hur människan skall eller borde leva är självklart. Idag läste jag en artikel om Kirgizistan där var sjätte kvinna tydligen rövats bort för att tvångsgiftas med mannen som enleverade henne varav 80% av kvinnorna fann sig i sitt öde. Men å andra sida, vad är oftast alternativet i dessa länder för kvinnorna som brukar dessa seder, jo tvångsgiften med en nära släkting. Här förefaller först det första alternativet vara hemskt, men det andra är ju snäppet värre då kvinnornas avkommor sannolikt löper en stor risk att bli inavlade, så ur ett rent genetiskt perspektiv blir ju plötsligt det första alternativet lite ljusare, såvida de i sin tur inte var alltför nära släkt.

Etiopiska män från vissa stammar som också sysslar med detta, löste det problemet med att röva kvinnorna långväga ifrån, fortfarande jämfört med arrangerade äktenskap så förefaller det som om deras avkommor faktiskt är hälsosammare. Vi i väst däremot har ju istället anammat idén om fria val, där kärleken skall binda paren samman. Tyvärr är det inte alls lätt att avgöra vad som menas med ett fritt val, då det oftast alltid finns andra aspekter som avgör vilka som blir ihop eller ej än den rent fysiska attraktionskraften som mer eller mindre fått en underordnad roll gentemot ekonomiska hänsynstagande. Men med facit i hand väntar kvinnor alltför länge med att skaffa sitt första barn i den industrialiserade världen vilket ökar skaderiskerna både för dem och barn.

En äldre man är inte heller det en garant för att hans spermier blivet bättre med tiden, snarare tvärtom, så alltfler föds med genetiska defekter, allt fler barn växer upp med skilda föräldrar, varav skilsmässor i många fall kan jämföras med krigstraumatiseringsskador hos barnen, varav de i sin tur blir mer eller mindre socialt handikappade, vilket sammantaget skapar en ond spiral som bara eskalerar i takt med att ökad välfärd och utbildning sänker antalet barn per familj med följden att vi får en alltför ålderstigen befolkning utan tillväxt och då industrialiseringsprocessen är vår heliga ko kan inget annat än nya innovationer, fler krig med fler flyktingar lösa våra byta blöjproblem på vår senildementa befolkingsmajoritet.

Så vad som faktiskt är bäst för mänskligheten ges inte via ett enkelt glasklart svar då det i sin tur oftast stammar från hur just vi tolkar omvärlden via modersmjölkens itutade moraletik till samhällets övriga indoktrineringskampanj, där de värderingar vi upprätthåller i själva verket kan vara de farligaste för mänskligheten sett ur en ren överlevnadsaspekt.

Men säg att du försvarar de Kirgiziska männens kvinnoröveri, hur accepterad blir du då här?

Den första motfrågan torde bli om du själv skulle kunna tänka dig att röva dig en fru, vilket givetvis är en idiotfråga då du inte är uppvuxen med den mentaliteten och de normerna. Det är för de flesta västerlänningar otänkbart att göra så.

Den andra motfrågan skulle kunna vara om du är emot fri kärlek. Ja men det har vi ju facit på, 50% skiljer sig minst, människor har ett alldeles för högt antal partnersbyten, könssjukdomar ökar och skilsmässobarnen lider i det tysta för de har ju inget att säga till om. Vad är egentligen ett sjukt respektive ett friskt beteende?

En kvinna som går med blöja efter förlossningen för att hon lider av inkontinens eftersom hon var för gammal att föda barn, låter det friskt?
Ett barn med flera genetiska skador på grund av att föräldrarnas mutationstakt faktiskt ökar med deras ålder och som tvingas gå på tunga mediciner från dag ett, tack.
Barn som växer upp utan att veta vad en kärleksfull familj är och innebär, bra?

Jag har själv en gyllene regel, jag gör inget mot någon annan som den inte vill att jag skall göra, tänk om alla hade den regeln, då slapp vi behovet av män som rövade kvinnor, vi slapp arrangerade äktenskap och kanske, bara kanske, kunde människor faktiskt välja varandra utifrån mer naturliga principer och med tidens tand kanske de som lever i framtiden slipper se människor tyna bort i sjukdomar som inte ens borde existerat från början om vi bara hade lärt oss att faktiskt använda våra sinnen i valet av partner och framförallt, hade anammat en vettig idealism.

[xion]

Aztekerna har en intressant åskådning men det betyder inte att jag håller med dem. Till exempel så trodde de att de kunde reparera universum, bland annat solen, genom att offra människor och skära ut deras hjärtan. Aztekerna hade en väldigt panteistisk syn på tillvaron. Jag tolkar deras åskådning som att vara att man betraktar hur naturen fungerar och sedan sammanfogar den till en dualistisk princip. Man dyrkade en personifiering av naturen.

Men som jag ser på saken så är naturens ordning inte något eftersträvansvärt för oss människor. Om man studerar naturen och ser den för vad den är så handlar naturen enbart om överlevnad och anpassning. Naturens ordning är i grunden en konstant cykel av förökning, födelse, kamp, död och förtäring.

Jag tror att människors samhällen är tvungna att resa sig över ett sådant arrangemang för att kunna fungera väl. Naturens ordning är till viss del oundviklig men vi är gjorda att kunna resa oss över den. Naturen bör inte vara vägledande för oss människor i hur vi ska leva annat än i hur vi kan lära oss att resa oss över den.. för naturen är sannerligen inte "god" ur moraliskt hänseende. Vi måste söka efter en bättre ordning, en högre princip om våra samhällen ska kunna fungera. Vi är faktiskt till slut tvungna att resa oss över naturen för att kunna leva mänskliga liv.

Ett människosamhälle som följer naturens ordning är i min mening osunt medan ett samhälle som bygger på en mänsklig ordning är ett sundare samhälle (för människor). Med mänsklig menar jag en ordning som står över naturens kannibalism, en ordning som erkänner vår mänsklighet. Exploatering är något som finns överallt i naturen, i hur arter av nödvändighet lever på varandra. När människor sänker sig till naturens nivå så får vi ett sjukt samhälle. Ett skräckslaget samhälle som inte förmår att utvecklas utan någon yttre katastrof som tvingar det att utvecklas. Men som människor kan vi vara bättre än naturen, människan är mer värd än naturen.

Fängelser är på många sätt sänkta till naturens ordning. Där delar man upp varandra efter raser, fysisk och mental styrka, de starkare härskar över de svagare. Föreställ er då vad som händer ifall någon oskyldigt dömd färsking kommer in i fängelset och som uppvisar ett beteende som skvallrar om en högre form av livsstil från familj och samhälle där utanför. De övriga i fängelset kommer att försöka konvertera den individen till deras egen ordning och om det inte går, stöta ut denne eller göra allt för att knäcka honom. En person som inte deltar i den exploaterande "naturliga" ordningen utan vill leva i en mänsklig ordning är vad jag menar med att uppvisa "för stor sundhet". Denne person blir angripen. Varför? Vore det inte bäst för alla interner om alla levde mänskligare? Jo det finns exempel på sådana fängelser där man insett detta men det finns också exempel på fängelser som inte är så. I ett hårt fängelse blir en medmänsklig person ett hot mot fängelsets interna ordning, ett hot mot internernas uppfattning om heder som går ut på att vara hård i en hård miljö och inte "tappa ansiktet" / visa sig för medmänsklig. Man tvingas bli korrupt/mentalt sjuk och kompromissa med sin mänsklighet för att inte utsättas för internernas mobbing.

Kapitalistiska såväl som kommunistiska diktaturer är exempel på samhällen som lever i den "naturliga ordningen", där människor mer eller mindre lever i ett slags arbetsläger och fångenskap och exploatering. Vad dessa samhällen har gemensamt är att de är gudlösa dvs de saknar en idé om en högre ordning, en mänsklig ordning.

Inte mycket som jag kan hålla med i det här inlägget. Det är en allvarlig felsyn, tycker jag, att skilja ut människan från "naturen". Vi är lika "naturliga" vi som allting annat. Vad vi än gör så är det naturligt eftersom vi följer vår "natur". Egentligen är också sjukliga avvikelser naturliga. Vissa drabbas av sjukdomar, även sådana som drabbar psyket. Naturen självkorrigerar detta och avvikelser drunknar i mängden. Farligt blir det när religiös fundamentalism andra vanföreställningar får makt. Då skapas lidande, men lidandet är på sätt och vis också en naturlig del av tillvaron. Det är bara i tidningen Vakttornet som lejon och lamm lever fredligt tillsammans.

[Sceptisk]

Det är en vanlig åsikt nuförtiden att människan bara är ett djur. Att vi är enbart drivna av instinkter och är lika mycket en del av naturen som vilken eukaryot som helst. Åsikten tycks dock inte komma från evolutionsteorin eftersom evolutionsteorin faktiskt är ett argument för utveckling från ett stadium till ett annat. Det finns inget i evolutionsteorin som påstår att människan enbart är ett djur, snarare så handlar evolutionsteorin om en förklaring om var vi kommer från och konstaterar att vi har genomgått tidigare primitivare stadier.

Märkligt nog så är det i huvudsak bara religionerna som står upp för människornas särställning och värde, religioner som samtidigt inte accepterar evolutionsteorin. Åsikten att människan är ett djur bland andra djur tycks därför komma från en kritik av religion snarare än en studie av naturen. Vad vi tycks ha glömt är att evolutionsteorin inte säger att vi är på samma nivå som djuren, den ger istället en förklaring på varför vi har en särställning i naturen.

Bara för att vi kommer från naturstadiet betyder inte att vi är där idag. Vi har ett arv från naturstadiet, men vi har också något nytt och unikt för oss, vår mänskliga sida.

För oss är naturen på många sätt diabolisk (trots alla poetiska skildringar från naturromantiker). Naturen är både grym och obildad, omedveten, oplanerad, självisk, destruktiv och okänslig. Kort sagt, naturen är idiotisk och behöver utveckling för att inte ta kål på sig själv. Det är som om naturens egen destruktivitet tvingar evolutionen framåt. Människan har kommit så pass långt i denna utveckling att hon kan (inom vissa gränser) kontrollera naturen till sin egen fördel.

Studera hur naturen beter sig. Djur som biter ihjäl ungar som inte är dess egna, djur som kryper in under huden, ner i svalget, in i ögon och lägger ägg, djur som äter sin egen avkomma och art, som hackar ihjäl den svage, som förgiftar med plågsamma toxiner den som råkar snudda vid dem, som sväljer en antilop hel, som äter upp sin partner under parningsakten, osv. Naturen är verkligen inte ett föredöme i gott uppförande!

Människan har genomgått naturstadiet så en del av henne har fortfarande kvar aspekter därifrån. Min fråga till forumet är då: Ska vi skylla människans destruktiva handlingar på hennes mänskliga eller hennes djuriska sida? Vilken sida tycks det som att det går att utveckla och vilken sida kan endast disciplineras?

[Pilatus]

Ska vi skylla människans destruktiva handlingar på hennes mänskliga eller hennes djuriska sida? Vilken sida tycks det som att det går att utveckla och vilken sida kan endast disciplineras?

Homo sapiens sapiens tillhör människosläktet. Det finns inte någon större genetisk skillnad gentemot våra föregångare.

Djur är bara en term som betecknar flercelliga organismer.

Vad du menar med att skilja människosläktet från begreppet djur är oklart.

Som jag ser det är det den mänskliga civilisationen (bl a med uttalade ordningsregler) som skiljer vår art från tidigare samhällen. Den moderna människan har utvecklat en kultur. Språk, skrivkonst, lagar, demokrati, infrastruktur mm.

[Sceptisk]

Pilatus

Det finns ingen större materiell skillnad mellan ett träd och en gungstol heller. Så är ett träd en gungstol?

Jag tror att du faktiskt medvetet missförstår, så jag anklagar dig för att ha en egen agenda. Så vad är din uppsåt?

[Pilatus]

Pilatus

Det finns ingen större materiell skillnad mellan ett träd och en gungstol heller. Så är ett träd en gungstol?

Om din fråga endast avser den materiella kategorin: föremål av trä, så går jag med på att båda är användbara som ved.

Jag tror att du faktiskt medvetet missförstår, så jag anklagar dig för att ha en egen agenda.

Jag redovisade ganska exakt vari jag såg skillnaden mellan den moderna människan och tidigare arter av släktet Homo.

Djur är vi förstås, det finns inte något kontroversiellt i det. Kommer du ihåg Roks ordförande Ireen von Wachenfeldt som påtalade att män är djur?

[Sceptisk]

Pilatus

Jo jag minns, det togs väl emot sådär.. Ingen tycker om att bli kallad för djur, varför är det så tror du? Du kan ju inte påstå att hennes uttalanden inte var kontroversiella!

Om du vill sortera in människor under kategorin "djur" så får du väl göra det så länge du inkluderar dig själv men jag kommer aldrig att hålla med dig. Man kan inte sortera in djur under kategorin människor, därför ser jag det även som meningslöst att sortera människor under epitetet "djur". Människor är människor, djur är djur.

[Pilatus]

Om du vill sortera in människor under kategorin "djur" så får du väl göra det så länge du inkluderar dig själv men jag kommer aldrig att hålla med dig.

Naturligtvis tillhör jag kategorin djur. Alla flercelliga organismer som är rörliga och får sin energi från föda är djur.

Man kan inte sortera in djur under kategorin människor, därför ser jag det även som meningslöst att sortera människor under epitetet "djur". Människor är människor, djur är djur.

Så hur lyder din definition av djur, respektive människa? Det har du inte sagt något om!

[xion]

Det är en vanlig åsikt nuförtiden att människan bara är ett djur. Att vi är enbart drivna av instinkter och är lika mycket en del av naturen som vilken eukaryot som helst. Åsikten tycks dock inte komma från evolutionsteorin eftersom evolutionsteorin faktiskt är ett argument för utveckling från ett stadium till ett annat. Det finns inget i evolutionsteorin som påstår att människan enbart är ett djur, snarare så handlar evolutionsteorin om en förklaring om var vi kommer från och konstaterar att vi har genomgått tidigare primitivare stadier.

Märkligt nog så är det i huvudsak bara religionerna som står upp för människornas särställning och värde, religioner som samtidigt inte accepterar evolutionsteorin. Åsikten att människan är ett djur bland andra djur tycks därför komma från en kritik av religion snarare än en studie av naturen. Vad vi tycks ha glömt är att evolutionsteorin inte säger att vi är på samma nivå som djuren, den ger istället en förklaring på varför vi har en särställning i naturen.

Bara för att vi kommer från naturstadiet betyder inte att vi är där idag. Vi har ett arv från naturstadiet, men vi har också något nytt och unikt för oss, vår mänskliga sida.

För oss är naturen på många sätt diabolisk (trots alla poetiska skildringar från naturromantiker). Naturen är både grym och obildad, omedveten, oplanerad, självisk, destruktiv och okänslig. Kort sagt, naturen är idiotisk och behöver utveckling för att inte ta kål på sig själv. Det är som om naturens egen destruktivitet tvingar evolutionen framåt. Människan har kommit så pass långt i denna utveckling att hon kan (inom vissa gränser) kontrollera naturen till sin egen fördel.

Studera hur naturen beter sig. Djur som biter ihjäl ungar som inte är dess egna, djur som kryper in under huden, ner i svalget, in i ögon och lägger ägg, djur som äter sin egen avkomma och art, som hackar ihjäl den svage, som förgiftar med plågsamma toxiner den som råkar snudda vid dem, som sväljer en antilop hel, som äter upp sin partner under parningsakten, osv. Naturen är verkligen inte ett föredöme i gott uppförande!

Människan har genomgått naturstadiet så en del av henne har fortfarande kvar aspekter därifrån. Min fråga till forumet är då: Ska vi skylla människans destruktiva handlingar på hennes mänskliga eller hennes djuriska sida? Vilken sida tycks det som att det går att utveckla och vilken sida kan endast disciplineras?

Med risk att verka tjatig; Ännu ett bra inlägg. (tänk om Illusionen kunde skriva på det här viset) Men trots att dina inlägg är så välformulerade så är dom svåra att svara på.
Jag tänker på varför du kommer till så helt andra slutsatser än vad jag gör, trots att vi har tillgång till samma källor för information. Kanske är det för att du har en religiös grundinställning. Du tror på en högre makt, någon som styr och som vakar över oss, som har dragit upp ritningarna och skapat alltihop. Jag kan ha fel, men så uppfattar i alla fall jag det. Med mitt synsätt så utgår allt från oss själva. Det finns inget rätt och fel. Det finns ingen moral eller etik. Allt sådant finns bara inne i oss själva, i vårt medvetande. Vårt "civiliserade" beteende ligger bara på ytan. Skrapar man lite på ytan så finns "vilddjuret" där innanför. (se bara vad som händer i krig) Ytligt betraktat verkar tillvaron kaotisk, men "naturen" har en inneboende kraft som likt vattnet alltid söker sin väg. "Kaos är granne med Gud". Det finns ett mönster och ett slags ordning bakom allt, och nu menar jag inte i religiös bemärkelse.

[Sceptisk]

Som jag redan varit inne på i några av mina inlägg så går det att upptäcka att människan har en dubbel natur. Dels den djuriska sidan, instinkterna och arvet från naturstadiet. Sedan den ansvarstagande mänskliga sidan. Det som gör människan unik är att hon har förmåga att kunna välja mellan vilken sida hon vill sträva efter. Människan är inte född till (aktualiserad) människa utan är född till potentiell människa. Hon kan utvecklas i olika riktningar utifrån hennes egna val. Vi kan välja om vi vill vara mänskliga eller djuriska.

Djur å andra sidan har inte detta val eller förmåga. De är inte potentiella varelser utan redan aktualiserade, determinerat födda till en sak. De kan inte förändra sig själva som människan kan. Med andra ord, det som är unikt för människan är hennes fria vilja. Förmågan att kunna välja mellan rätt och fel, förmågan att ta ansvar, att kunna utveckla ett moraliskt medvetande, ett samvete (utom de med psykopatisk störning givetvis). Har djur samvete? Har djur fri vilja i betydelsen av att kunna välja mellan rätt och fel? Har djur förmåga att utveckla sig själva och bli mer ansvarstagande?

Val, moral och ansvar följer alltså med i själva paketet att vara människa. Man kan inte tala om moral och ansvar utan att först tala om människor och man kan inte tala om människor utan att tala om moral och ansvar. Ansvar och moral är också endast relevant för människor.

Uppdelningen mellan människa och djur handlar alltså inte i första hand om hur det genetiska materialet ser ut - där är vi relativt lika - utan om en kvalitativ skillnad. Det är därför enligt definition vedervärdigt att påstå att människor är "djur" för det är samma sak som att säga att en person saknar förmåga att ta ansvar, är samvetslös, utan fri vilja och utan någon förmåga att kunna utvecklas. Även om en människa väljer att vara djurisk så har hon ändå potentialen att göra ett bättre val, välja något bättre för sig själv och bli mer mänsklig, för sin egen skull och andras.