Egoism - överlevnadsfaktor?

[Algotezza]

Vad menar just Du med sk artism? Kan du vänligen vidareutveckla och ge några exempel. Varmt Tack,

         nyfikne (c) KYREUS

Artism: när man sätter den egna artens väl och ve före andra arters. T.ex. genom att äta dem - men man äter inte gärna  varelser av den egna arten. Artism är något för de flesta så naturligt att man inte tänker på det...

A

[Wintran]

Eftersom varje handling kan ses egoistisk med en godtyckligt bisarr definition av "egoism" ("Jaja, men i slutändan mådde du ju ändå bra av att skänka alla dina pengar till tredje världen, så det var i alla fall egoism, nyah!"), finns där ingen kontingens och således ingen mening i begreppet. Kan vi inte skilja ut egoistiskt beteende från icke-egoistiskt (altruistiskt?) så förlorar begreppen sin innebörd, och då är det också meningslöst att tala om både egoism och icke-egoism.

Håller med fullständigt.

1. Människan ÄR en social varelse

      2. Interaktion med andra är en nödvändighet

        3. Samspelet med andra innefattar också existentiella
            beroenden

          4. Att då bara tänka på sig själv, blir i längden
              en praktisk omöjlighet....

Instämmer. Eftersom vi är skapta med instinkter som ger oss bra respektive dåligt samvete om vi i vissa situationer är altruistiska eller inte så måste det ses som en nödvändig del av våra liv att värna om andra för att vi själva ska kunna leva ett lyckligt och tillfredsställande liv.

Om man leker med de olika definitionerna av egoism skulle man alltså kunna säga att vi måste vara delvis altruistiska för att kunna vara helhjärtat egoistiska.

Det svåra är att finna en balans mellan det egoistiska och altruistiska, och att se upp så det ena inte går överstyr. Man måste också inse att det går att lägga på olika nivåer, såsom det praktiska och det visionära, det kortsiktiga och det långsiktiga.

[Rising]

4. Att då bara tänka på sig själv, blir i längden
              en praktisk omöjlighet....
                 INSER DEN MOGNA MÄNNISKAN,

Fast det här är å andra sidan en slutsats som smickrar dig själv (och även mig), så sådana är jag misstänksam emot. Om det nu hade varit sant så hade vi inte känt något behov av att slå oss för bröstet för det.

Psykopater är väl inte "omogna" per definition, utan bara annorlunda. De saknar vår läggning att söka bekräftelse hos andra. Vi kan döma ut det som sjukt, men en gång i tiden var det sjukt för oss att ha motsättliga tummar, och (långt) innan det var det sjukt att gå omkring på land. Psykopaterna kan lika gärna vara den uppdaterade och förbättrade människan.

Egoism är ju också en samhällsbevarande drivkraft. Ett utslag av egoism skulle ju exempelvis kunna vara att man värderar ens vänner högre än främlingar.

Om alla skulle resonera så, vilka beteenden skulle då uppmuntras? Jo, vi skulle känna oss manade att bli goda vänner med varandra; eftersom vänskap skulle kunna säkra vår överlevnad. Och ett beteende som uppmuntrar vänskap och sammanhållning, det är väl jättebra?

[suchanother]

Inte helt rätt Rising, ett av psykopatins mest karakteristiska kännetecken är just omognad.
Ta och kolla den hyperintressanta tråden
http://www.filosofiforum.com/forum/viewtopic.php?t=658

[Katana]

Raderat

[Kiifen]

Jag skulle vilja veta var denna gamla diskussion kommer ifrån och varför man har valt just dessa två aspekter av det mänskliga beteendet som dessutom verkar vara så oherhört svårfångat! Alltså egoism kontra altruism. Varför har man valt att se på människan genom detta oerhört trångsynta perspektiv? Vart leder frågan någonstans? Det är ungefär som att fråga om människan är ond eller god. Nonsens!

[Katana]

Raderat

[Algotezza]

Jag skulle vilja veta var denna gamla diskussion kommer ifrån och varför man har valt just dessa två aspekter av det mänskliga beteendet som dessutom verkar vara så oherhört svårfångat! Alltså egoism kontra altruism. Varför har man valt att se på människan genom detta oerhört trångsynta perspektiv? Vart leder frågan någonstans? Det är ungefär som att fråga om människan är ond eller god. Nonsens!

Vilka andra aspekter på mänskligt beteende är mer fruktbara att rikta in sig på, enligt din åsikt? När det gäller människan som etisk varelse är väl egoism - altruism  och ondska - godhet relevanta motsatspar...

A

[J R Auk]

Jag skulle vilja veta var denna gamla diskussion kommer ifrån och varför man har valt just dessa två aspekter av det mänskliga beteendet som dessutom verkar vara så oherhört svårfångat! Alltså egoism kontra altruism. Varför har man valt att se på människan genom detta oerhört trångsynta perspektiv? Vart leder frågan någonstans? Det är ungefär som att fråga om människan är ond eller god. Nonsens!

Är det också nonsens att fråga om någon tycker människan är ond eller god?

Bara för att vi inser att vi inte kan få ett definitivt ja eller nej inför en fråga behöver den väl inte vara värdelös att diskutera?

Att diskutera skillnader är produktivt som en social företelse, vi tallat här på viljan kring begreppen, när vi diskuterar ämnet.

Och varför skall man stryka viljan ifrån filosofin?
Vill vi verkligen inte någonting som är viktigare än hur allt är?

[Rising]

Inte helt rätt Rising, ett av psykopatins mest karakteristiska kännetecken är just omognad.

...det baserar du alltså på:

1. Få gamla människor klassificeras som psykopater.
2. Psykopater påminner om oss vanliga människor i våra yngre stadier.

...vilket jag inte tycker duger. Få gamla människor har gott läkekött, och gott läkekött är något som kännetecknar unga. Är det omoget att ha gott läkekött? Nej, så det är inte så enkelt. Psykopati skulle lika gärna kunna vara ett förädlat karaktärsdrag såsom ett underutvecklat dylikt.

[Kiifen]

Okej det var en onödig utsvävning av mig. Blir bara trött eftersom dessa ord (egoism, altruism) är så otroligt splittrade och splittrande i betydelse.

En säger att egoism betyder att sköta sig själv och skita i andra, en annan säger att alla drifter går tillbaka till en själv och därför är alla egoister, en tredje säger att egoism är en känslomässig störning, en femte säger att det är ett omoget beteende, en sjätte säger att det är tecken på styrka, en sjunde säger att det är räddningen från att sjunka in i kollektivism och att bli auktoritetsbunden, en åttonde säger att det är ett hot mot samhället, etc, etc, osv, osv.

Ingen kan enas om vad de betyder och därför är de så gott som oanvändbara.

Min gissning är att de kommer från en världsbild där man endast räknar med vad individen kan prestera för andra. Därför blir frågan också skruvad eftersom det är någon annan som ställer ett krav på individen om att inte vara egoistisk - vilket ju också kan ses som att vara egoistiskt. Dvs. det är från början ett hycklande krav. (DU är så självisk för du gör inte som JAG vill.)

Därför frågade jag varifrån detta perspektiv kommer ifrån och jag gissar utifrån min skrala kunskap att det har att göra med Platon (och Aristotle) och sedan har det kommit att bli en hörnpelare i Kristen etik.

Så utifrån idealism så kanske det är möjligt att göra denna frågeställning logisk, men det går inte utifrån ett realistiskt perspektiv.

[sethny]

En säger att egoism betyder att sköta sig själv och skita i andra, en annan säger att alla drifter går tillbaka till en själv och därför är alla egoister, en tredje säger att egoism är en känslomässig störning, en femte säger att det är ett omoget beteende, en sjätte säger att det är tecken på styrka, en sjunde säger att det är räddningen från att sjunka in i kollektivism och att bli auktoritetsbunden, en åttonde säger att det är ett hot mot samhället, etc, etc, osv, osv.

Jag tycker alla dessa beskrivningar passar in på egoism, det är det som gör det så mysigt med många individers vinkel på saker alla har vi olika sätt att beskriva saker eller situationer.

Det som jag tycker omfattar mest är alltså att egoism är en andlig omognad som jag tror någon nämde förut, egoism kommer och härstammar från djurens rike därav  härstammar vi med , och flertalet människor (även jag) har fortfarande denna gammla vanementaliet med oss från djurriket , men som sagt vi utvecklas ju hela tiden med våra upplevelser av livet och lär oss mer och mer att respektera vår omgivning Dvs att leva för andra och inte som de flesta idag emot andra.

Har jag fel ? ifrågasätt gärna vad jag skriver!

[Wintran]

Jag tycker alla dessa beskrivningar passar in på egoism, det är det som gör det så mysigt med många individers vinkel på saker alla har vi olika sätt att beskriva saker eller situationer.

Jag tycker också det är spännande med alla dessa definitioner, och vill gärna höra fler. Problemet är när folk inte inser att olika definitioner existerar, och de ger sig in i en diskussion där de försöker övertala varandra och utesluta varandras definitioner.

Säg att vi har två personer som diskuterar egoism, där person A anser att alla drifter utgår från oss själva och att vi därför alla är egoister i grunden, medan person B påstår att vår förmåga att känna bra eller dåligt samvete i sig är ett tydligt tecken på att vi inte är egoister. Detta är två helt olika definitioner som egentligen inte utesluter varandra. Båda har antagligen rätt, men eftersom diskussionen indirekt handlar om definitionen av egoism så blir det en kamp om vilken som är den "rätta" definitionen.

Låt oss nu anta att person B faller för person A:s resonemang, med all rätt. Dock är B omedveten om att hans resonemang enbart är en annan definition av egoism, som egentligen kan existera parallellt, och han får därför för sig att hans tidigare resonemang var felaktigt. Problemet med detta är att han nu tror att all användning av ordet egoism måste baseras på person A:s koncept om "lågnivå-egoism", och B börjar påstå att alla handlingar är egoism, och att vi därför inte kan skilja på egoistiska och altruistiska handlingar i vår vardag, och att han därför inte kan ställas till svars för om han går runt och begår massa onda handlingar mot andra. Det är då det börjar bli problematiskt.

Att diskutera kring specifika definitioner i sig är aldrig fel, så länge alla är medvetna om vad de diskuterar.

[* KYREUS *]

Tycker vi går vidare nu, verbalt. Föreslår att vi vidgar frågan och synsätten genom att här och nu introducera *värdet* GODHET.

Ger er några perspektiv på godheten, hämtade från författaren Willy Kyrklunds lilla spännande bok, benämnd just "(om ) GODHETEN".


   "När godheten har börjat utvecklas, så står den inte att hejda. ................, men när godheten överskrider inte blott flockgränsen (KY: Kyrklund tar här ett ex. från djurvärlden) utan när den utsträcker sig till att omfatta alla levande varelser - då har den överskridit den gräns som är satt av överlevnandets villkor.

   /Fabel/
    Ett lejon hade fått en tagg i foten och linkade omkring bedrövligen på tre ben. Där kom då ett lamm som sade:
- Gärna vill jag draga ut taggen ur din fot, o lejon. Men då måste du först lyssna på min framtställning om godheten utan åtskillnad eller den allomfattande kärleken i anslutning till Mo Ti.
- Låt gå, sa lejonet.
Lammet talade nu i fjorton dagar och fjorton nätter om den allomfattande kärleken. Därpå drog hon ut taggen.

  Lejonet var vid detta laget ganska hungrigt. Lammets predikan hade emellertid haft en mäktig inverkan och lejonet sade sig: - jag är inte längre densamma som förr. Särskilt ifråga om godheten utan åtskillnad och den allomfattande kärleken har jag vunnit en insikt. Jag vill aldrig mera göra någon levande varelse illa......Och lejonet och lammet lade sig sida vid sida....
  På eftermiddagen sedan när lejonet började bli hungrigt, sade lejonet:
- Jag är hungrig, min naturliga föda är du (KY: du = lammet). Men med hänsyn till den allomfattande kärleken ser jag ingen annan utväg än att svälta ihjäl."



        (c) KYREUS= för dig som vill läsa den tårdrypande finalen
                            på detta fabel-trauma, kan jag berätta
                             att skriftens förlag är - ALBA
                              (latin för - eh!!! - vit.)

[Algotezza]

Tycker vi går vidare nu, verbalt. Föreslår att vi vidgar frågan och synsätten genom att här och nu introducera *värdet* GODHET.

Ger er några perspektiv på godheten, hämtade från författaren Willy Kyrklunds lilla spännande bok, benämnd just "(om ) GODHETEN".


   "När godheten har börjat utvecklas, så står den inte att hejda. ................, men när godheten överskrider inte blott flockgränsen (KY: Kyrklund tar här ett ex. från djurvärlden) utan när den utsträcker sig till att omfatta alla levande varelser - då har den överskridit den gräns som är satt av överlevnandets villkor.

   /Fabel/
    Ett lejon hade fått en tagg i foten och linkade omkring bedrövligen på tre ben. Där kom då ett lamm som sade:
- Gärna vill jag draga ut taggen ur din fot, o lejon. Men då måste du först lyssna på min framtställning om godheten utan åtskillnad eller den allomfattande kärleken i anslutning till Mo Ti.
- Låt gå, sa lejonet.
Lammet talade nu i fjorton dagar och fjorton nätter om den allomfattande kärleken. Därpå drog hon ut taggen.

  Lejonet var vid detta laget ganska hungrigt. Lammets predikan hade emellertid haft en mäktig inverkan och lejonet sade sig: - jag är inte längre densamma som förr. Särskilt ifråga om godheten utan åtskillnad och den allomfattande kärleken har jag vunnit en insikt. Jag vill aldrig mera göra någon levande varelse illa......Och lejonet och lammet lade sig sida vid sida....
  På eftermiddagen sedan när lejonet började bli hungrigt, sade lejonet:
- Jag är hungrig, min naturliga föda är du (KY: du = lammet). Men med hänsyn till den allomfattande kärleken ser jag ingen annan utväg än att svälta ihjäl."



        (c) KYREUS= för dig som vill läsa den tårdrypande finalen
                            på detta fabel-trauma, kan jag berätta
                             att skriftens förlag är - ALBA
                              (latin för - eh!!! - vit.)

Godhet ur individens synvinkel (egoism) - viljan att gynna sig själv och att upprätthålla den egna existensen oavsett vad det kostar andra.

Godhet ur gruppens synvinkel (gruppegoism, vanlig i politiska och fackliga sammanhang) - att gynna den egna gruppen på andra gruppers bekostnad

Godhet ur artens synvinkel (artism) - att vilja gynna och upprätthålla mänsklighetens existens oavsett vad det kostar andra arter (mänsklighetens högsta form av godhet? - Vi får se hur det blir när ET kommer...)

Guds godhet - att vilja upprätthålla allt levandes existens, något som bara "kostar" Guds oändliga kärlek och inte minst oändliga resurser...

Frågan blir då: Har Gud oändliga materiella och andliga resurser till sitt förfogande? Eller är det ett bevis på att han inte existerar, dvs. det kan inte finnas en enskild makt med oändliga resurser till sitt förfogande...

A