Maskulinism vs Feminism!

[Wintran]

Du uttrycker dig i passiv form, "där ena könet värderas avsevärt mycket högre". Av vem? Vem är "samhället"? De makthavande männen? Vetenskapsmännen? Filosoferna och de politiska tänkarna? "Allmänheten"? "Pöbeln"? "Folket"? "Majoriteten"? "Den oreflekterande massan"? Det nedvärderade könet självt? "Alla"?

Jag tror jag syftade på just ett generaliserat "alla" när jag sa det, eftersom det både handlar om diskriminering på personlig nivå och på en strukturell nivå som du sa. Men det är inte det lättaste att sätta fingret på exakt var problemen bottnar, och det är väl när människor ser lite för kortsiktigt på det som vi brukar kalla dem för "extremfeminister". Tyvärr har många fått sin bild av feminismen efter just de extremas tolkning, och då har vi genast ännu mer missuppfattning.

[* KYREUS *]

Upplever att det finns en diskrepans, rent av en existentiell dikotomi, mellan TANKEN!!!!!!!!!!!!!!! och den uschla värkligheten. Nämligen den följande:

                  1. Bakgrund: "självklart skall existensen vara rättvis"
                    >Who the  fucking bloody prophet promised - that?
                     KYREUS: det vore - eh!! - bra!

                    2. Kampen gäller något annat, anförde min (inte) vän
                       /han kallar sig min vän; själv anser jag honom
                         som .... mera ´bekant ´/ -
                          - Könens rätt att få  vara olika!


                      3. Eh! anförde då moi:
                        - Läs om geniregissörens ALMODOVARS nya film,
                          "Att återvända", hur den kvinnliga (=får man säga
                          så .... egentligen; fast förstås - så står det i
                           tidningen) stjärnan Penelope Cruz menar:

                            - Pedro A. skildrar det kvinnliga psyket
                              på ett sätt, som ingen annan kan..



                         (c) KYREUS - ojojoj, vad anförde Cruz?

                               "det kvinnliga psyket"



              Frågan för dagen: är det skillnad på mannens och
                                          kvinnans - psyke?

[Algotezza]

Du uttrycker dig i passiv form, "där ena könet värderas avsevärt mycket högre". Av vem? Vem är "samhället"? De makthavande männen? Vetenskapsmännen? Filosoferna och de politiska tänkarna? "Allmänheten"? "Pöbeln"? "Folket"? "Majoriteten"? "Den oreflekterande massan"? Det nedvärderade könet självt? "Alla"?

Jag tror jag syftade på just ett generaliserat "alla" när jag sa det, eftersom det både handlar om diskriminering på personlig nivå och på en strukturell nivå som du sa. Men det är inte det lättaste att sätta fingret på exakt var problemen bottnar, och det är väl när människor ser lite för kortsiktigt på det som vi brukar kalla dem för "extremfeminister". Tyvärr har många fått sin bild av feminismen efter just de extremas tolkning, och då har vi genast ännu mer missuppfattning.

Jo, så är det. Det är extremvarianterna av olika ismer som sätter sig i "allmänmedvetandet". Varför skall man nyansera när det är så mycket coolare (och enklare) att använda bred pensel och få färger?Och när man  dessutom blir mer uppmärksammad då, sedd, hörd och läst. Som på ett forum på nätet.

A

[Algotezza]

Upplever att det finns en diskrepans, rent av en existentiell dikotomi, mellan TANKEN!!!!!!!!!!!!!!! och den uschla värkligheten. Nämligen den följande:

                  1. Bakgrund: "självklart skall existensen vara rättvis"
                    >Who the  fucking bloody prophet promised - that?
                     KYREUS: det vore - eh!! - bra!

Rättvis synkront eller diakront? "Vid en viss tidpunkt" eller "över en längre tid"? Kan vara viss skillnad.

                   

2. Kampen gäller något annat, anförde min (inte) vän
                       /han kallar sig min vän; själv anser jag honom
                         som .... mera ´bekant ´/ -
                          - Könens rätt att få  vara olika!

Det ena könets rätt att förtrycka det andra i kraft av sin "inre natur"? Rätt att vara olika och att behandlas rättvist och juste... Men också rätt att ta till sig av varandras egenskaper, rätt att experimentera med könsroller (men ej pådyvla andra ett färdigt mönster)...


                     

3. Eh! anförde då moi:
                        - Läs om geniregissörens ALMODOVARS nya film,
                          "Att återvända", hur den kvinnliga (=får man säga
                          så .... egentligen; fast förstås - så står det i
                           tidningen) stjärnan Penelope Cruz menar:

                            - Pedro A. skildrar det kvinnliga psyket
                              på ett sätt, som ingen annan kan...



                         (c) KYREUS - ojojoj, vad anförde Cruz?

                               "det kvinnliga psyket"

Vilken kvinnlig regissör är duktig på att skildra "det manliga psyket"?



             

Frågan för dagen: är det skillnad på mannens och
                                          kvinnans - psyke?

Det är skillnad på vars och ens psyke jämfört med alla andra. Det finns manhaftiga kvinnor och mjuka män. Det finns hela skalan. Generellt då? Det skall jag förklara när jag mött en generell kvinna och en generell man. Då vet jag - om de finns, Herr och Fru  Medeltal.

A

[* KYREUS *]

Du anför att det är skillnad på var och ens psyke. Instämmer helt. Ändå kan man ju utan att vilja förtrycka någon i sin kammare fundera över ifall det finns sk naturgivna skillnader mellan kvinnor och män. Nåväl. Låt oss idag som borna gentlemän ge ordet till två kvinnor, egentligen en, en uttalad feminist - TINA ROSENBERG.

Så här skriver Skånska Dagbladet idag och citerar TR:

  ´Tiina Rosenberg om Ebba Witt Brattström:
    "Hon är en person som jag inte skulle kunna träffa
     i en fysisk verklighet, utan att ge henne
     en fet smäll."

    >>> Tala om väsentliga inlägg!


            (c) KYREUS

[Algotezza]

Du anför att det är skillnad på var och ens psyke. Instämmer helt. Ändå kan man ju utan att vilja förtrycka någon i sin kammare fundera över ifall det finns sk naturgivna skillnader mellan kvinnor och män. Nåväl. Låt oss idag som borna gentlemän ge ordet till två kvinnor, egentligen en, en uttalad feminist - TINA ROSENBERG.

Så här skriver Skånska Dagbladet idag och citerar TR:

  ´Tiina Rosenberg om Ebba Witt Brattström:
    "Hon är en person som jag inte skulle kunna träffa
     i en fysisk verklighet, utan att ge henne
     en fet smäll."

Ovanstående citat låter onekligen "typiskt manligt", om man säger så.

Naturgivet, kultur- och miljögivet är väl en mix som är svår att "objektivt och sakligt" reda ut när det gäller "typiskt" manliga och kvinnliga egenskaper. Allt flyter ihop till en jämn, grå smet. Till sist kanske bara kroppsformerna kan betraktas naturgivna (om ens det) men föga av "det inre"... förutom möjligen vissa "givna" dispositioner som dock kan manipuleras och transformeras i och av  "lämplig" omgivning...

A

[What Gives?]

Gränsen mellan natur och kultur går såvitt jag kan se inte att definiera, och det är förmodligen inte fruktbart att föreställa sig det ena som oavhängigt det andra.

Att det skulle råda skillnader mellan män och kvinnor är i mina ögon allmängods idag. Det är nog ytterst få som motsäger sig detta, istället har frågan kommit att handla om ursprunget till våra föreställningar.

Det tycks vara vår tids haltande universalism som ligger bakom en sådan ambition, där bland andra vetenskapen, religionen och politiken slåss om prerogativet. Vi har en idémässig återvändsgränd för händerna.

Själv tycker jag det ger mer att se på konsekvenserna av vart och ett av alla dessa tämligen disparata synsätt. Varför blicka bakåt när vi redan har facit i hand:

Vem tillåts vara präst, och varför? Varför grät De Beauvoir? Vilken gen bestämmer kvinnors inkomst?

[Algotezza]

Gränsen mellan natur och kultur går såvitt jag kan se inte att definiera, och det är förmodligen inte fruktbart att föreställa sig det ena som oavhängigt det andra.

Att det skulle råda skillnader mellan män och kvinnor är i mina ögon allmängods idag. Det är nog ytterst få som motsäger sig detta, istället har frågan kommit att handla om ursprunget till våra föreställningar.

Det tycks vara vår tids haltande universalism som ligger bakom en sådan ambition, där bland andra vetenskapen, religionen och politiken slåss om prerogativet. Vi har en idémässig återvändsgränd för händerna.

Själv tycker jag det ger mer att se på konsekvenserna av vart och ett av alla dessa tämligen disparata synsätt. Varför blicka bakåt när vi redan har facit i hand:

Vem tillåts vara präst, och varför? Varför grät De Beauvoir? Vilken gen bestämmer kvinnors inkomst?

Vem tjänar på att det "är som det när"? Mannen som kollektiv. Vem profiterar på rådande strukturer? Dito. Var är de förtryckande makttrukturerna rotade, i individen eller "systemet"? Både-och, det ena speglar det andra. Vem har problemformuleringsprivilegiet? De " i media "synliga och hörda" (ytligt sett)...

Den som har en fördel av ett orättvist system ser det som en relativ nackdel att "dela med sig" och gör det i regel inte frivilligt. Kamp krävs. Ett sätt att göra motståndaren tandlös och "avkload" är att förlöjliga honom/henne. Hur ser medias roll ut här?

Räcker det med medvetandegörande samtal, prat, snack? Att vara medveten om ett problem och kunna verbalisera sig i frågan räcker i regel inte. Vi säger ibland: "Bara man kan prata om det, så..." Tyvärr stannar vi ofta vid detta första steg. Och bara pratar... Men allt har väl sin tid, snacket sin, handlingen sin...

A

[What Gives?]

Vem tjänar på att det "är som det när"? Mannen som kollektiv. Vem profiterar på rådande strukturer? Dito. Var är de förtryckande makttrukturerna rotade, i individen eller "systemet"? Både-och, det ena speglar det andra. Vem har problemformuleringsprivilegiet? De " i media "synliga och hörda" (ytligt sett)...

Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka ditt svar. Är det ett motargument till vad jag skrev?  Det ser ut som du skildrar feminismens rättviseprinciper, och de har jag inte motsagt mig.

Det du skriver här kan jag emellertid inte hålla med om. Media skildrar i det givna exemplet någonting som varje enskild person kan och bör ta ställning till på egen hand. Problemformuleringsprivilegiet har för bästa resultat främst individen utifrån sina egna erfarenheter, inte media eller vem det nu kan vara som gör anspråk på sanningen om du frågar mig.

Denna diskussion - som en del av media - är faktiskt ett utmärkt exempel på detta. Varför överhuvudtaget inleda en diskussion om en beskrivning av tillvaron med andra än de som är upphovet till den? Det verkar inte vara annat än att gå över ån efter vatten. Vill man veta hur feminismen definieras och vad den har för mål ska man förmodligen fråga feministerna. (Och de verkar inte finnas här)

Den som har en fördel av ett orättvist system ser det som en relativ nackdel att "dela med sig" och gör det i regel inte frivilligt. Kamp krävs. Ett sätt att göra motståndaren tandlös och "avkload" är att förlöjliga honom/henne. Hur ser medias roll ut här?

Jag drar samma slutsatser som du, men din kritik mot media är ett slag i luften om den syftar till att ersätta en doktrin mot en annan. Problematiken kring människors tolkningsföreträde kvarstår såvitt jag kan se.

Räcker det med medvetandegörande samtal, prat, snack? Att vara medveten om ett problem och kunna verbalisera sig i frågan räcker i regel inte. Vi säger ibland: "Bara man kan prata om det, så..." Tyvärr stannar vi ofta vid detta första steg. Och bara pratar... Men allt har väl sin tid, snacket sin, handlingen sin...A

Här är vi ense.

[Algotezza]

Vem tjänar på att det "är som det när"? Mannen som kollektiv. Vem profiterar på rådande strukturer? Dito. Var är de förtryckande makttrukturerna rotade, i individen eller "systemet"? Både-och, det ena speglar det andra. Vem har problemformuleringsprivilegiet? De " i media "synliga och hörda" (ytligt sett)...

Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka ditt svar. Är det ett motargument till vad jag skrev?  Det ser ut som du skildrar feminismens rättviseprinciper, och de har jag inte motsagt mig.

Nej, inte några motargument, jag håller med dig. Försöker belysa problemet från mitt håll, bara.

Lite tankar kring rättvisa: Är rättvisa (oavsett vad det gäller) en "naturlig" eller logisk (självklar?) princip? Den kan ju motiveras förnuftsmässigt utifrån vissa grundantaganden i naturrätten.

Finns det då rättvisa om vi vänder oss från den mänskliga naturen till naturen omkring oss? Förutom att alla varelser föds, lever en viss tid, och dör. Är det orättvist att ugglan käkar musen och musen gräshoppan?

Det du skriver här kan jag emellertid inte hålla med om. Media skildrar i det givna exemplet någonting som varje enskild person kan och bör ta ställning till på egen hand. Problemformuleringsprivilegiet har för bästa resultat främst individen utifrån sina egna erfarenheter, inte media eller vem det nu kan vara som gör anspråk på sanningen om du frågar mig.

Visst, var och en beskriver problemet för sig själv, på sitt sätt, utifrån vad han/hon vet. Men hur vet han/hon vad han/hon vet? Vilka är infokanalerna och vilka styr över dem? Visst kan vi beskriva problemet själva, men hur väljer vi ut de begrepp vi nyttjar för denna beskrivning, denna problemformulering, helt fritt och obundet, eller styrda av manifesta eller dolda faktorer? Ordets makt över tanken - väljer vi själva de ord vi vil formeuera problemet med. Hur skildrar media, i vilka termer?

Ett banalt exempel från annan sfär: säg att det finns 35% analfabeter i värdlen, ett stort problem, det ser mörkt ut, eller skall vi vara glada över att det finns 65% läs- och skrivkunniga och tycka att allt ser bra ut?

Nyheternas uppgift, om rätt eller fel, är att peka ut problemen i världen, mörkret. Andra sidan av den mörka statistiken kan vara något positivt. De flesta män är inte kvinnoplågare.

[Denna diskussion - som en del av media - är faktiskt ett utmärkt exempel på detta. Varför överhuvudtaget inleda en diskussion om en beskrivning av tillvaron med andra än de som är upphovet till den? Det verkar inte vara annat än att gå över ån efter vatten. Vill man veta hur feminismen definieras och vad den har för mål ska man förmodligen fråga feministerna. (Och de verkar inte finnas här)

De kanske dyker upp om de blir tillräckligt provocerade.

Den som har en fördel av ett orättvist system ser det som en relativ nackdel att "dela med sig" och gör det i regel inte frivilligt. Kamp krävs. Ett sätt att göra motståndaren tandlös och "avkload" är att förlöjliga honom/henne. Hur ser medias roll ut här?

Jag drar samma slutsatser som du, men din kritik mot media är ett slag i luften om den syftar till att ersätta en doktrin mot en annan. Problematiken kring människors tolkningsföreträde kvarstår såvitt jag kan se.

Menar du medias doktrin kontra feministernas? Jag förstår nog inte riktigt vad du menar. Jag menar bara att vi bör vara medvetna om var vi hämtar våra "fakta", vår "statistik" och våra "begrepp" ifrån. Då är väl media en betydande fakrot för att leverera dessa.

Räcker det med medvetandegörande samtal, prat, snack? Att vara medveten om ett problem och kunna verbalisera sig i frågan räcker i regel inte. Vi säger ibland: "Bara man kan prata om det, så..." Tyvärr stannar vi ofta vid detta första steg. Och bara pratar... Men allt har väl sin tid, snacket sin, handlingen sin...A

Här är vi ense.

De e la gôtt!

A

[What Gives?]

Lite tankar kring rättvisa: Är rättvisa (oavsett vad det gäller) en "naturlig" eller logisk (självklar?) princip? Den kan ju motiveras förnuftsmässigt utifrån vissa grundantaganden i naturrätten.

Finns det då rättvisa om vi vänder oss från den mänskliga naturen till naturen omkring oss? Förutom att alla varelser föds, lever en viss tid, och dör. Är det orättvist att ugglan käkar musen och musen gräshoppan?

Som jag skrev tidigare är gränsen mellan natur och kultur såvitt jag kan se inte möjlig att definiera, och det är förmodligen inte fruktbart att föreställa sig det ena som oavhängigt det andra.

Givet ditt exempel kan jag tycka att det är irrelevant att försöka föreställa sig idén om naturrätt som uppkommen utan kulturell inverkan. Det vore att rycka rättsbegreppet ur sitt sammanhang. Jag anser att begrepp som "naturen" eller "rättvisa" i allra högsta grad har varit och är kulturella begrepp.

Det du skriver här kan jag emellertid inte hålla med om. Media skildrar i det givna exemplet någonting som varje enskild person kan och bör ta ställning till på egen hand. Problemformuleringsprivilegiet har för bästa resultat främst individen utifrån sina egna erfarenheter, inte media eller vem det nu kan vara som gör anspråk på sanningen om du frågar mig.

Visst, var och en beskriver problemet för sig själv, på sitt sätt, utifrån vad han/hon vet. Men hur vet han/hon vad han/hon vet? Vilka är infokanalerna och vilka styr över dem?

Jag betraktar detta som beskrivningar av tillvaron. Du vill ha universella svar, och det är föreställningen om dessa som jag bestrider. Jag kan alltså inte ge dig några svar, eftersom jag betraktar frågornas premisser som felaktiga.

Visst kan vi beskriva problemet själva, men hur väljer vi ut de begrepp vi nyttjar för denna beskrivning, denna problemformulering, helt fritt och obundet, eller styrda av manifesta eller dolda faktorer? Ordets makt över tanken - väljer vi själva de ord vi vil formeuera problemet med. Hur skildrar media, i vilka termer?

Jag förstår inte din fixering vid media. Ursprungsfrågan gällde såvitt jag förstår vad den feministiska agendan går ut på. Medias skildring av denna är i mina ögon irrelevant.

Ett banalt exempel från annan sfär: säg att det finns 35% analfabeter i värdlen, ett stort problem, det ser mörkt ut, eller skall vi vara glada över att det finns 65% läs- och skrivkunniga och tycka att allt ser bra ut?

Detta är exempel på någonting du kan och bör ta ställning till själv.

Nyheternas uppgift, om rätt eller fel, är att peka ut problemen i världen, mörkret. Andra sidan av den mörka statistiken kan vara något positivt. De flesta män är inte kvinnoplågare.

OK.

Jag drar samma slutsatser som du, men din kritik mot media är ett slag i luften om den syftar till att ersätta en doktrin mot en annan. Problematiken kring människors tolkningsföreträde kvarstår såvitt jag kan se.

Menar du medias doktrin kontra feministernas? Jag förstår nog inte riktigt vad du menar. Jag menar bara att vi bör vara medvetna om var vi hämtar våra "fakta", vår "statistik" och våra "begrepp" ifrån. Då är väl media en betydande fakrot för att leverera dessa.

Inte nödvändigtvis. Om jag ska generalisera lite menar jag att man kan minimera mellanhänderna i informationsflödet till förmån för en mer autentiskt kunskap om tillvaron.

[Algotezza]

Lite tankar kring rättvisa: Är rättvisa (oavsett vad det gäller) en "naturlig" eller logisk (självklar?) princip? Den kan ju motiveras förnuftsmässigt utifrån vissa grundantaganden i naturrätten.

Finns det då rättvisa om vi vänder oss från den mänskliga naturen till naturen omkring oss? Förutom att alla varelser föds, lever en viss tid, och dör. Är det orättvist att ugglan käkar musen och musen gräshoppan?

Som jag skrev tidigare är gränsen mellan natur och kultur såvitt jag kan se inte möjlig att definiera, och det är förmodligen inte fruktbart att föreställa sig det ena som oavhängigt det andra.

Nej, kulutr och natur är en enhet för människans del. Det finns ingen annan rättvisa än den vi kan föreställa oss, realiserad eller som vision.

Givet ditt exempel kan jag tycka att det är irrelevant att försöka föreställa sig idén om naturrätt som uppkommen utan kulturell inverkan. Det vore att rycka rättsbegreppet ur sitt sammanhang. Jag anser att begrepp som "naturen" eller "rättvisa" i allra högsta grad har varit och är kulturella begrepp.

Att tala om "naturrätt" är väl bara en retorisk figur i persuasivt syfte, för att ge tyngd åt ens argumentation.

Det du skriver här kan jag emellertid inte hålla med om. Media skildrar i det givna exemplet någonting som varje enskild person kan och bör ta ställning till på egen hand. Problemformuleringsprivilegiet har för bästa resultat främst individen utifrån sina egna erfarenheter, inte media eller vem det nu kan vara som gör anspråk på sanningen om du frågar mig.

Visst, var och en beskriver problemet för sig själv, på sitt sätt, utifrån vad han/hon vet. Men hur vet han/hon vad han/hon vet? Vilka är infokanalerna och vilka styr över dem?

[Jag betraktar detta som beskrivningar av tillvaron. Du vill ha universella svar, och det är föreställningen om dessa som jag bestrider. Jag kan alltså inte ge dig några svar, eftersom jag betraktar frågornas premisser som felaktiga.

Allmängiltiga svar kan väl ges, om sådant som gäller flertalet. Det är väl bara logik och matematik som är hyfsat universella.

Visst kan vi beskriva problemet själva, men hur väljer vi ut de begrepp vi nyttjar för denna beskrivning, denna problemformulering, helt fritt och obundet, eller styrda av manifesta eller dolda faktorer? Ordets makt över tanken - väljer vi själva de ord vi vil formeuera problemet med. Hur skildrar media, i vilka termer?

Jag förstår inte din fixering vid media. Ursprungsfrågan gällde såvitt jag förstår vad den feministiska agendan går ut på. Medias skildring av denna är i mina ögon irrelevant.

Visst, det är att gå från deras faktiska agenda till att fokusera på den allmänna bilden av agendan. Frågan är vilken som väger tyngst i dagspolitiken och vilken som betyder mest för feminismens framtid...

Ett banalt exempel från annan sfär: säg att det finns 35% analfabeter i värdlen, ett stort problem, det ser mörkt ut, eller skall vi vara glada över att det finns 65% läs- och skrivkunniga och tycka att allt ser bra ut?

Detta är exempel på någonting du kan och bör ta ställning till själv.

Det var inte poängen. Poängen var att samma "faktum" kan ges olika "klädnad", mörk eller ljus vinkling, utan att man ljuger om fakta. Visst, det är trivialt. Siffror "talar inte för sig själva" var min poäng. Trivialt det också.

Jag drar samma slutsatser som du, men din kritik mot media är ett slag i luften om den syftar till att ersätta en doktrin mot en annan. Problematiken kring människors tolkningsföreträde kvarstår såvitt jag kan se.

Menar du medias doktrin kontra feministernas? Jag förstår nog inte riktigt vad du menar. Jag menar bara att vi bör vara medvetna om var vi hämtar våra "fakta", vår "statistik" och våra "begrepp" ifrån. Då är väl media en betydande fakrot för att leverera dessa.

nte nödvändigtvis. Om jag ska generalisera lite menar jag att man kan minimera mellanhänderna i informationsflödet till förmån för en mer autentiskt kunskap om tillvaron.

Självfallet. Gå till källorna. Ta kontakt med dem det gäller. Inte läsa allt på Wikipedia eller googla eller bara se på tv-nyheterna, läsa tidningar. Ju färre mellanhänder, desto bättre, säkrare, trovärdigare. Gäller på alla nivåer, vardagsliv och "uppåt"...

A

[* KYREUS *]

Återkommer till en av mina grundreflektioner: den ifall det finns sk naturgivna pre-dispositioner till maskulint och feminint beteende.
Inte för att jag själv oroas av ev skillnader mellan könen. Men det som stör mig kraftigt är att så många avfärdar den typen av reflektioner.

Tex allas vår tänkande Jean-Paul Satres kvinna Beuvoir hävdade ju att "kvinna är man inte, kvinna BLIR man". Socialisation som genus-skapande. Sant. Till en del. Men sanningen har många ansikten, tex denna: även människan är ett slags däggdjur och vi är alla del av en EXTREMT URGAMMAL NATUR. Se på djuren de bokstavliga djuren i naturen - tex på savannen. Se på lejon, se på elefanter! Vad lär vi oss av dem?

         Frågan för dagen: har förhållandet att vi är däggdjur
                                    signifikans ang genus frågor?


                      (c) KYREUS

[What Gives?]

Frågan för dagen: har förhållandet att vi är däggdjur
                                    signifikans ang genus frågor?


                      (c) KYREUS

Den saken diskuteras i de föregående inläggen. Vad är din egen åsikt?

[* KYREUS *]

Mitt svar om förhållandet mellan människan och den omgivande naturen, bygger på grundsynen i min sk kosmologi. Min kosmologi är dels historiebaserad, dels bygger den på teologiska reflektioner.

1. Historiska perspektiv

   Mänskligheten har varit existerande på Moder Tellus ett ofantligt
antal år. Ingen vet väl exakt hur länge; men ofantligt länge är det............ den saken är utom all diskussion.

För artens överlevnad har säkert tillvaron vidareutvecklat - och säkert i någon mån format - ÄNDAMÅLSENLIGHET i de existentiella och därmed så småningom samtidigt genetiska - systemen för släktets re-produktion.
Eftersom människan alltid och alltså även nu lever i givna livsmönster -
äta*sova*arbeta*fortplanta - har dessa existentiella nödvändigheter
"färgat" könen. Socialt  - - - -   säkert! Biologiskt/psykologiskt  - - -  det är ju det många av oss reflekterar kring.

2. Teologiska perspektiv

   För mig är mänskligheten som vi känner den skapad av GUD. Eftersom GUD har skapat oss med bevisligen två kön, så finns det (för den GUDs-troende) en EVIG AVSIKT med att människan existerar med 2 "naturgivna" kön. Samtidigt: en etisk-moralisk grundbult: detta innebär inte att något kön står över det andra. Skillnaden i könen skapar skillnader i tillvaro. Är det rättvist? Den sista frågan är en helt annan och ny tråd.

                                  (c) KYREUS