svartsjuka?

[dobermanz]

Kiifen

Det är självklart du får bli avdunsjuk och känna dig arg. Du känner som du känner!!! Jag menar man behöver inte skämmas för sina känslor:)
Jag tycker dessa känslor som du beskrev är ok så länge det inte skadar dig på något sätt.

[amy]

Jag menar man behöver inte skämmas för sina känslor:)

du behöver inte skämmas för att skämmas.

[J R Auk]

Svartsjuka är rent och skärt mindervärdighetskomplex.
Känslan av att vara utbytbar skapar ilska, vilken förövrigt enbart uppstår ur en känsla av vanmakt.

Att du söker rättfärdiga det är för att du inte är beredd att inse att du är maktlös och utelämnad, i annat än att du börjar manipulera eller använda våld. Allt detta är sanningar som du vet och som driver dig djupare i det sjuka om du inte kapitulerar.

ALL svartsjuka skall bort om man vill inneha ett förhållande till världen som inte är perverterat av rädslan. Oavsett hur du vill att saker och ting skall vara så är dom.

Likt gräset aldrig bryts utan frosten bryts kärleken aldrig utan dom isande lögnerna som upprättshålls när kärleken perverterats. Uppriktighet i önskan till ens objekts välmåga är grundläggande för att kärlek skall sägas råda.
Utan kärlek kan inte subjekt mötas, utan kärlek är endast objektens möte möjligt.

Kärlek är inte beroende av gensvar.

[dobermanz]

J R Auk

Jag håller med dig  :)

[Carpe Nihil]

Jag tycker att det är mänskligt, populärfilosofiskt och pseudopsykologiskt skitsnack  8)

[hovnarr]

Mohini,

är det verkligen så bra att vara taktisk? jag förstår hur du menar och det fungerar säkert bra i bemärkelsen att det får trevliga konsekvenser för en själv, men känns det inte oärligt att "spela/playa" på det sättet? jag skulle själv varken kunna eller vilja ha ett förhållande på de premisserna. helt enkelt för att det handlar om att sätta upp en fasad istället för att ta itu med de känslor man faktiskt har; att välja att låtsas istället för att förändras på riktigt.
ibland blir jag svartsjuk, och då skulle jag visserligen kunna låtsas att jag inte är det för att få mitt förhållande att må bra - men själv skulle jag ju inte må så bra. mitt eget välbefinnande mot mitt förhållandes; då väljer jag mitt eget...
förstår du hur jag menar? vad tycker du om den saken?

Jag ser nog inte mitt förhållandes välbefinnande som skilt från mitt eget. På det sättet är det inte ens teoretiskt möjligt för mig att välja mitt eget välbefinnande över mitt förhållandes, eftersom jag definitionsmässigt skulle må dåligt av det valet.

Dessutom fäster jag inte så värst stort värde vid flyktiga tankar och känslor. Att känna sig lite svartsjuk är ett bekymmer av samma typ som att ha lite ont i magen. Om man börjar fundera riktigt noga på precis hur ont i magen man har, och varför man faktiskt BORDE ha ont i magen och HAR RÄTT att ha ont i magen - då får man plötsligt jävligt ont i magen. Och varken jag eller förhållande fick ökat välbefinnande av det. Och jag kan knappast påstå att det var ett "ärligare" beteende än om jag konstaterat att jag kände mig lite svartsjuk och sedan gjort något viktigare. Förstår du hur jag menar?

En annan princip jag kör på är "Fake it till you make it". Det är en omöjlig uppgift att en gång för alla tala om vem jag är. Innan jag är färdig kommer jag att ha förändrats, ändrat ståndpunkt, kommit på bättre tankar, tycka att något annat känns viktigare, tröttnat osv. Så varför begränsa sig och påstå att man inte är en viss person eller kan en viss sak innan man försökt? Är det inte så att folk lär sig nya saker och förändras hela tiden, efter behov? Jag hoppas det. Varför inte låta den förändringen ske just nu? Låtsas att du kan och se vad som händer. Det kanske gick jättebra att inte vara svartsjuk.

Det handlar om vad man identifierar sig med. Du har ju frågat om min penis i det sammanhanget tidigare. Jag kan i alla fall säga att jag inte identifierar mig med ett visst känslotillstånd. "Jag är en svartsjuk person" är för mig lika obegripligt som "Jag är en person som har ont i magen". Man undrar "Vaddå, nu eller? Är det kroniskt? Sedan när då? Har du uppsökt läkare?" Så fort man talar om "jag är sån och sån", så har man stängt 1000 andra dörrar till personer man också skulle kunna vara. Varför programmera sig själv till sådan begränsning? "It's not who we are on the inside, it's what we do that defines us." - Batman Begins

Och för att vara helt irrationell och säga emot mig själv en stund: Just precis sån här är jag. Alltså hela det resonemanget som jag ger uttryck för ovan, det är en spegelbild av mig just här och nu. Just så taktisk, anpassningsbar och barbapappig. Det är helt äkta. Det är det andra som vore oäkta för mig.

[J R Auk]

Jag tycker att det är mänskligt, populärfilosofiskt och pseudopsykologiskt skitsnack  8)

Och hur definierar du dessa?

Jag skulle helst se att du benar i begreppet genom att exemplifiera deras motsatser. Dvs.

Omänskligt-, impopulärpraktiskt- och konkretfysisiologiskt skitsnack.

Eller så kan du ta det efter deras egna definitioner.

[J R Auk]

Det handlar om vad man identifierar sig med. Du har ju frågat om min penis i det sammanhanget tidigare. Jag kan i alla fall säga att jag inte identifierar mig med ett visst känslotillstånd. "Jag är en svartsjuk person" är för mig lika obegripligt som "Jag är en person som har ont i magen". Man undrar "Vaddå, nu eller? Är det kroniskt? Sedan när då? Har du uppsökt läkare?" Så fort man talar om "jag är sån och sån", så har man stängt 1000 andra dörrar till personer man också skulle kunna vara. Varför programmera sig själv till sådan begränsning? "It's not who we are on the inside, it's what we do that defines us." - Batman Begins

Det många gör, för att relatera till det du säger, är att abstrahera attityder till något utomstående, objektifierat, och därigenom skapa en "attackerare" som vinner och påtvingar ett beteende, istället som du förseslår skapa sig själv genom sin valfrihet.
Var uppmärksam till detta fenomen och ni kommer se vad mången självförsvar som formuleras genom påståenden om vad man är eller innehar. Ofta finns, kan inte, med i påståendet och tas för sant i meningen fysiskt begränsad, otillgängligt för mig.

Vi kan undersöka skiljda påståenden som:

Jag är rastlös jag - lider av rastlöshet.
Jag har en moral - jag är moralisk.
Jag har en fru - jag är gift.

Något skiljer dom åt, och varför väljer vi mellan dessa olika uttryck.

[Carpe Nihil]

Jag skulle helst se att du benar i begreppet genom att exemplifiera deras motsatser.

rationellt, förnuftsenligt och psykologisk argumentation  :roll:

[J R Auk]

Jag tycker att det är mänskligt, populärfilosofiskt och pseudopsykologiskt skitsnack  8)

Och hur definierar du dessa?

Jag skulle helst se att du benar i begreppet genom att exemplifiera deras motsatser. Dvs.

Omänskligt-, impopulärpraktiskt- och konkretfysisiologiskt skitsnack.

Eller så kan du ta det efter deras egna definitioner.

Jag skulle helst se att du benar i begreppet genom att exemplifiera deras motsatser.

rationellt, förnuftsenligt och psykologisk argumentation  :roll:

Du gör mig mer än konfys. Menar du att rationellt är motsatsen till mänskligt? Populärfilosofin har sin motsats i förnuftsenlig. Är förnuftenlig inte filosofi? Vadan släppte du tänkandet när du klev in i ditt förnuft?

[Carpe Nihil]

Mänsklighet innebär att inte tänka rationellt, populärfilosofi innebär att inte följa sitt förnuft. Det är inte filosofi, det är skitsnack som hänvisar till människors känslor, känslor som till stor del är inlärda av samhället.

Vart vill du komma med att definera allting? Det ger inte mig mycket, om du vill diskutera trådens ämne så hänvisar jag till mitt inlägg som är i motsats till ditt. Om du inte är intresserad av att diskutera seriöst så får du gärna ignorera mig.

[J R Auk]

Om svartsjuka är bra eller dåligt, och om det är i en hälsosam eller skadlig mängd är upp till individen i situationen att avgöra.

Att man är svartsjuk behöver inte alls bero på dåligt självförtroende som föregående talare påstår, det kan mycket väl bero på att man har all anledning att vara svartsjuk, t.ex. om partnern har bedragit en förr och man ser samma beteendemönster upprepa sig en gång till.

Är det att någon svikit en tidigare en anledning att vara svartsjuk?
Om du ser samma beteendemönster upprepa sig en gång till så är det väl bara att ingripa och säga att, no girl aint takin no more shit.
Eller menar du att du känner dig betvingad av denna andra människa och vill äga denna, i motsats till rådande förhållande. Om din partner inte är den du vill att denne skall vara så ska du väl byta partner.

Varför vill du överhuvudtaget att din partner ska vara trogen?

För att det är en regel i ett förhållande, och regler är till för att hållas?
För att du vill vara den enda som behövs för att din partner ska vara nöjd, om din partner uppvisar ett större behov så visar det på ditt tillkortakommande och du känner dig förminskad och otillräcklig.
DVS du har nått en punkt där du känner ett mindervärde inför din partners objekt för åtrå. Du kan inte erkänna ditt värde utan att jämföra med andras värde.

Mänsklighet innebär att inte tänka rationellt, populärfilosofi innebär att inte följa sitt förnuft. Det är inte filosofi, det är skitsnack som hänvisar till människors känslor, känslor som till stor del är inlärda av samhället.

Vart vill du komma med att definera allting? Det ger inte mig mycket, om du vill diskutera trådens ämne så hänvisar jag till mitt inlägg som är i motsats till ditt. Om du inte är intresserad av att diskutera seriöst så får du gärna ignorera mig.

Jag är människa och mina tankar är mänskliga, jag tänker rationellt.
Populärfilosofi är att uttrycka filosofi i sådan form att det inte krävs "filosofer" för att ta in meningen utan gemene man kan ha utbyte av det förmedlade.
Du säger att det är något som hänvisar till känslor, diskuterar vi inte känslor nu? Är inte denna debatt då populärfilosofisk i din menning.
Du är nog värd ignorans men mitt lynne är värt diskrepans, och därmed uttrycket.

Söker du nedvärdera mina uttryck får du göra bättre försök, jag kan inte ta in ett ord av ditt dravel (sa jag och ljög där jag njöt av debattens glöd, och flytande bröd)
Hur menar du att ditt inlägg inte kvalificerar sig som det du beskrev mitt som? Eller är vi partners in crime?

[Carpe Nihil]

Hehe, well, now we are talking ^^

Du förenklar all svartsjuka till mindervärdeskomplex och objektifiering.

Låt oss säga att jag vill att min partner ska vara trogen för att min partner har gett sitt löfte om det i ett monogamt förhållande. Vips så försvinner objektifieringen.
Låt oss säga att jag inte säger "no girl aint takin no more shit.", så som du uttrycker det, utan vill ge partnern en andra chans. Då är svartsjuka en fullt funktionell känsla - utan mindervärdeskomplex - när partnern uppvisar ett beteende som jag förknippar med otrohet.

Att simplifiera det och hänvisa till att ALL svartsjuka går under en kategori, och att få det till att den svartsjuka partnern begår misstag är absurt.

---

För att diskutera definitioner igen eftersom att svartsjukedebatten tycks ha övergått i det..
Nej, om du är mänsklig och tänker mänskliga tankar så tänker du inte rationellt. Större delen av tankarna är heuristiska strategier som är högst influerade av känslor.
Anledningen till att vi inte skall blanda in känslor i våra utlägg är att det är en brist i en objektiv och analytisk diskussion. Vi pratar OM känslor, inte MED känslor. Eller det är i alla fall målet, men som sagt, det är inte människans bästa område

[J R Auk]

Hehe, well, now we are talking ^^

Du förenklar all svartsjuka till mindervärdeskomplex och objektifiering.

Låt oss säga att jag vill att min partner ska vara trogen för att min partner har gett sitt löfte om det i ett monogamt förhållande. Vips så försvinner objektifieringen.
Låt oss säga att jag inte säger "no girl aint takin no more shit.", så som du uttrycker det, utan vill ge partnern en andra chans. Då är svartsjuka en fullt funktionell känsla - utan mindervärdeskomplex - när partnern uppvisar ett beteende som jag förknippar med otrohet.

Att simplifiera det och hänvisa till att ALL svartsjuka går under en kategori, och att få det till att den svartsjuka partnern begår misstag är absurt.

---

För att diskutera definitioner igen eftersom att svartsjukedebatten tycks ha övergått i det..
Nej, om du är mänsklig och tänker mänskliga tankar så tänker du inte rationellt. Större delen av tankarna är heuristiska strategier som är högst influerade av känslor.
Anledningen till att vi inte skall blanda in känslor i våra utlägg är att det är en brist i en objektiv och analytisk diskussion. Vi pratar OM känslor, inte MED känslor. Eller det är i alla fall målet, men som sagt, det är inte människans bästa område

Hur kan du förenkla det till att handla om ett simpelt regelrytteri.
-Men vi sa ju att vi inte skulle knulla andra.
-Men varför ska vi inte göra det.
-Därför att vi lever i ett monogamt förhållande. Jag blir ju ledsen och känner en känsla av ? (svartsjuka) när du inte följer regler som vi satt upp. När vi spelade Fia med knuff här om dan, så brast det ordentligt för mig. DU fuskade! Jag har aldrig kännt mig så svartsjuk förut.

Det viktiga blir, varför vill du ha ett monogamt förhållande, varför får du en känsl av något mer än svek när ett förtroende som involverar sex bryts, varför är tanken på ett brott mot förtroendet något som ger upphov till en känsla, enligt dig lik svek, och inte bara en reflektionöver ett möjligt utfall, när det gäller sex?

Hur är svartsjukan funktionell när man ger en andra chans? Jag tycker det verkar som om svartsjuka är en rent negativ företeelse. Är inte svartsjuka knutet till känsla? "Anledningen till att vi inte skall blanda in känslor i våra utlägg är att det är en brist i en objektiv och analytisk diskussion." Borde inte detsamma sägas gälla för ditt förhållande till till din svikande partner?

Jag tror det är dina personliga erfarenheter som smyger sig in, och det är ditt ego du söker rädda. "Då är svartsjuka en fullt funktionell känsla - utan mindervärdeskomplex - när partnern uppvisar ett beteende som jag förknippar med otrohet."

Jag säger inte detta för att racka ner på dig, utan manar bara till att undersök detta så det kan vara klarlagt.

Den som är otrogen eller ger skäl till svartsjuka kan sägas göra fel då denne bryter en överenskommelse, men det är alltid den som upplever svartsjuka som står för möjligheten att förändra det.

Löser du avundsjuka genom att be den som innehar objektet för din avund göra sig av med det?

[Carpe Nihil]

Nej jag förenklar det inte, jag ser bara en annan sida av myntet som du ignorerade. Jag skrev i mitt första inlägg att svartsjuka kan vara både negativt och positivt.

Jag sumerar ditt inlägg till:
"Den som är otrogen eller ger skäl till svartsjuka kan sägas göra fel då denne bryter en överenskommelse, men det är alltid den som upplever svartsjuka som står för möjligheten att förändra det."

Båda två hade givetvis kunnat förhindra det. Men vem skulden för svartsjukan ligger på kan diskuteras, och det är det som är min poäng. Svartsjukan i sig är bara en naturlig, mänsklig, reaktion. Det tillhör evolutionsteorin att det finns fördelar med svartsjuka, och det är därför svartsjuka är en basal psykologisk mekanism. Det har absolut inte nödvändigtvis någonting med mindervärdeskomplex att göra.