Smått roliga tvångstankar

[Bobby Hogan]

Hur ser "bra" ut?

The beauty is in the beholders eyes, det som är bra för mig behöver inte vara bra för dig. Tjo.

[Angelina]

Hur ser "bra" ut?

Det handlar väl om att gilla sin spegelbild, vara bekväm i sitt skal.

[Avantgardet]

Era svar förbryllar mig lite för hur fick man för sig att man inte såg "bra" ut från första början?

Själv har jag mest tvångstankar i stil med Bobbys. Fast de är befogade - jag glömmer ofta spisen på, glömmer låsa dörren, kommer till parkeringen och får gå tillbaka då jag lämnat allt jag skulle ha med mig. Det jobbiga med tvångstankar är att de smittar, precis som stammande.

[Angelina]

Jag blev mobbad som barn, var mager och skelögd, stora glasögon och tunnt hår och var urusel på brännboll.

[Tractatus]

The beauty is in the beholders eyes, det som är bra för mig behöver inte vara bra för dig. Tjo.

Fel. Finns vetenskapliga undersökningar ( social och personlighetspsykologi) som visar på att det finns en universell estetisk "snygghet". I synnerhet vad gäller det faciala. Undantag finns alltid.


Kram.

[Fication]

Ni övriga visar tydliga tecken på autism.

Det har jag vetat sen jag var liten. Min mamma var väldigt orolig för mig (och är det nog fortfarande).

För egen del är jag fångad av fåfängan, måste alltid se bra ut. Men jag arbetar på att släppa taget, att våga vara ful.

Angelina, det är en befrielse att släppa fram alla sina sidor, även de fula. Bland det vackraste som finns är människor som ser ganska alldagliga och osnygga ut spricka upp i ohämmade leenden!

Jag tror att om du vågar släppa ut ditt vanliga jag, som du nu kallar att vara ful, och vänjer dig vid att göra det ibland så blir det så mycket roligare att göra sig snygg! För då är gör du dig snygg av rätt anledning - för att du känner för att göra dig snygg. Inte för att du vill dölja någon som du tycker är ful.

[Benjie]

Jag blev mobbad som barn, var mager och skelögd, stora glasögon och tunnt hår och var urusel på brännboll.

Men tänk såhär Om ngn man eller annan människa är intresserad av Dig  trots Din  fulskap, kanske Din sida som heter djupt VÄNLIG eller SKICKLIG samtalspartner  eller  varför inte INSPIRATOR eller en tillitsfull LEDARkraft är potenser att bygga relationer på?

Jag har ingen aning..men,  om Du ÄR ful i Dina egna ögon och andras så finns inte  mycket annat att göra än en "total radical makeover" ..men till detta fordras mycket  pengar, och går inte det så är det min mening att SKIT I DET HELA fortsätt bara var Ditt ÄLSKVÄRDA gamla JAG! Perfektionismen  kan verkligen vara en KILLER!

BENJIE

[Angelina]

Ingen fara Benjie, jag tog mig ur barndomen och växte till mig rätt bra.
Nu är det ingen, förutom jag själv i mina mörkaste stunder, som kallar mig ful. Och jag känner att jag blir uppskattad för mina inre kvalitéer också, inte bara för mitt yttre.

[Skyline]

Ingen fara Benjie, jag tog mig ur barndomen och växte till mig rätt bra.
Nu är det ingen, förutom jag själv i mina mörkaste stunder, som kallar mig ful. Och jag känner att jag blir uppskattad för mina inre kvalitéer också, inte bara för mitt yttre.

Skönt att höra. Jag tycker att det var starkt av dig att ta dig igenom den barndom du varit med om. Det kan inte varit lätt.

Själv har jag konstigt hår. Högt hårfästa, ganska tunhårig, kluvna toppar, ganska krulligt, ful hårfärg. Men sedan köpte jag en platt-tång...Vilket mirakel! Innan avskydde jag mitt hår men nu gillar jag det! Och det ser faktiskt bra ut... sedan har jag en ganska rund näsa men det kan jag leva med. Jag är inte den snyggaste men jag är nöjd.

Ibland önskar jag att inte utseendet fanns över huvud taget. Att alla såg likadana ut och att man bara gick efter hur personen är. Då skulle man slippa uteseende-fixering, folk som får anorexia, folk som är feta och därför får svårare att hitta en partner. Detta är synd. Men på ett sätt så skulle det ändå vara tråkigt om alla såg likadana ut. Hm.. bara några funderingar som jag har...  

/Skyline

[Angelina]

De flesta verkar ha haft en rätt hemsk barndom, som gett upphov till diverse tvångstankar. Dock var inte mobbingen det värsta, men det finns de som haft det tusen gånger värre än mig.
Finns det någon här som haft en lycklig barndom? Skulle vara kul att höra om en sådan.

[Fication]

Finns det någon här som haft en lycklig barndom? Skulle vara kul att höra om en sådan.

Vad har man för nytta av en sån?

[Varney]

angelina.
har hon också den konstiga känslan att det endast är tillfredställande när örsnibben är kallare än händerna/ev läpparna, så att den åtminstone upplevs som "kall"?
O.o

[Angelina]

Det vet jag inte, det var några år sedan jag pratade med henne sist.

[Varney]

vad klassas då som en lycklig barndom?
räcker det att mycket få negativa saker hände [som man minns], eller ska man själv ha känslan (nu eller då?) att man ofta är nöjd, glad eller lycklig - vad man nu räknar.
jag uppfyller nummer ett, men jag kan dock inte säga hur jag upplevde det då, har inte ens någon uppfattning. däremot känns det inte idag, som att jag var lycklig då... men kanske var jag det, mycket svårt att svara på.
om man kräver att jag ska känna mig lycklig, och minnas det så efteråt, så kanske, är det en ren omöjlighet, är jag bara för extremt bortskämd.
ett arbetsläger, ett cancerbesked, eller invalidisering skulle, grymt nog, (jag ber om ursäkt om någon skulle läsa detta och känna sig upprörd) förmodligen göra susen för mig.

[suchanother]

Det finns folk som frivilligt låter sig stympas. Såg en dokumentär om en guube som lät amputera sitt ena ben. En psykologisk gåta eller? Enligt honom själv så hade han haft dessa tankar (tvångstankar?) sedan barndomen. Lite konstigt att det finns läkare som ställer upp på sånt.
Vän av ordning frågar sig naturligtvis varför? Vad är vinsten?
Läste en gång om en psykpatient som råkade ut för en trafikolycka och blev rullstolsbunden och blev psykiskt frisk på kuppen! Läkarna var förbryllade.
Kanske är det kul att sitta i rullstol? Ingen ställer längre höga krav på en.