Kunskapscirkelns E N I G M A

[FIG]

Kommer att tänka på dett cittart

Ju mindre man vet om universum, desto lättare är det att förklara
Leon Brunschvigg

( är inte helt säker på om uphosmanen )
http://fig.maxxflow.com/visdomsord.php? ... &id=0&ord=


Vilket faktis stämmer väldig bra här, eller vad säger ni?
Ungdommar vet allt för dom vet så lite,
Åldiga vet inget för dom vet så mycket.

MVH FIG

[Algotezza]

Det är väl inte sarkasmen i sig som är problemet utan hur den brukas? Kommunikation (interaktion) över huvud taget kan förtjänstfullt jämföras med dansen. Man kan ta till vilka steg som helst, bara man inte stampar partnern på tårna.

Innebär inte sarkasm just att medvetet trampa någon på tårna? Vad är det annars?

A

[Avantgardet]

Det är väl inte sarkasmen i sig som är problemet utan hur den brukas? Kommunikation (interaktion) över huvud taget kan förtjänstfullt jämföras med dansen. Man kan ta till vilka steg som helst, bara man inte stampar partnern på tårna.

Innebär inte sarkasm just att medvetet trampa någon på tårna? Vad är det annars?

A

Kan absolut vara, förutsatt att tårna sticker fram att trampas på. En sarkasm i ett visst tillfälle erhåller inte samma resultat som en sarkasm vid ett annat tillfälle - därför dansen som metafor (det hänger på koreografin).

[funkyzeit]

1/ Under mina 64 år har de flesta äldre jag mött varit mycket ödmjuka inför livets gåtfullhet.

Inget raljerande, jag är genuint nyfiken på ditt perspektiv:

Vad är det du tycker är gåtfullt med livet?

[Algotezza]

Det är väl inte sarkasmen i sig som är problemet utan hur den brukas? Kommunikation (interaktion) över huvud taget kan förtjänstfullt jämföras med dansen. Man kan ta till vilka steg som helst, bara man inte stampar partnern på tårna.

Innebär inte sarkasm just att medvetet trampa någon på tårna? Vad är det annars?

A

Kan absolut vara, förutsatt att tårna sticker fram att trampas på.

Annars är det väl inte en sarkasm? Att trampa på icke därvarande tår?

En sarkasm i ett visst tillfälle erhåller inte samma resultat som en sarkasm vid ett annat tillfälle - därför dansen som metafor (det hänger på koreografin).

Men den är väl alltid ämnad som en form av giftghet, oasvett om giftet tar eller ej...

A

[Avantgardet]

Det är väl inte sarkasmen i sig som är problemet utan hur den brukas? Kommunikation (interaktion) över huvud taget kan förtjänstfullt jämföras med dansen. Man kan ta till vilka steg som helst, bara man inte stampar partnern på tårna.

Innebär inte sarkasm just att medvetet trampa någon på tårna? Vad är det annars?

A

Kan absolut vara, förutsatt att tårna sticker fram att trampas på.

Annars är det väl inte en sarkasm? Att trampa på icke därvarande tår?

Nu kommer vi förvisso in på ett föreskrivande område. Jag skulle emellertid hävda att den vars tår blir trampade på har endera dåligt fotarbete eller överdimensionerade fötter. Skulle sarkasmen vara omöjlig att rikta gentemot sig själv? Om inte: vilket utav själven identifierar man sig då med?

En sarkasm i ett visst tillfälle erhåller inte samma resultat som en sarkasm vid ett annat tillfälle - därför dansen som metafor (det hänger på koreografin).

Men den är väl alltid ämnad som en form av giftghet, oasvett om giftet tar eller ej...

A

I min familj har seden varit sådan att vi glupskt svalt giftbägaren och bett om påfyllning. Är då giftet att betrakta som ett "gift" eller en "rusdryck"? Den delikata skillnaden mellan "livsnjutare" och "missbrukare" kanske? Därför vill jag gärna införa just en distinktion mellan ett etiskt och ett estetiskt förhållningssätt (där det senare ingalunda uteslutar en etik och det förra inte heller en estetik).

[Algotezza]

Det är väl inte sarkasmen i sig som är problemet utan hur den brukas? Kommunikation (interaktion) över huvud taget kan förtjänstfullt jämföras med dansen. Man kan ta till vilka steg som helst, bara man inte stampar partnern på tårna.

Innebär inte sarkasm just att medvetet trampa någon på tårna? Vad är det annars?

A

Kan absolut vara, förutsatt att tårna sticker fram att trampas på.

Annars är det väl inte en sarkasm? Att trampa på icke därvarande tår?

Nu kommer vi förvisso in på ett föreskrivande område. Jag skulle emellertid hävda att den vars tår blir trampade på har endera dåligt fotarbete eller överdimensionerade fötter. Skulle sarkasmen vara omöjlig att rikta gentemot sig själv? Om inte: vilket utav själven identifierar man sig då med?

Självsarkasm är lika skönt som onani! Trampas det som trampas bör!

En sarkasm i ett visst tillfälle erhåller inte samma resultat som en sarkasm vid ett annat tillfälle - därför dansen som metafor (det hänger på koreografin).

Men den är väl alltid ämnad som en form av giftghet, oasvett om giftet tar eller ej...

A

I min familj har seden varit sådan att vi glupskt svalt giftbägaren och bett om påfyllning. Är då giftet att betrakta som ett "gift" eller en "rusdryck"? Den delikata skillnaden mellan "livsnjutare" och "missbrukare" kanske? Därför vill jag gärna införa just en distinktion mellan ett etiskt och ett estetiskt förhållningssätt (där det senare ingalunda uteslutar en etik och det förra inte heller en estetik).

Jovisst, i både min "första" och min nuvarande familj är vi beroende av detta gift för att må bra själsligen. En själslig sado-masochistisk njutning. Samt lyckan att i sitt stilla sinne ruva på verbal hämnd. Mina närmaste har alltid varit verbala slagskämpar men avskytt primitivt fysiskt våld.

A

[Anders]

Det handlar inte om att veta, det handlar om att förstå. Så gott det går.

Det tycker jag lika mycket nu som jag tyckte det för 35 år sen.

[* KYREUS *]

Det handlar inte om att veta, anför du, utan att förstå.
Menar du att verklig och total kunskap inte - finns??

                  (nyfiken) KYREUS