Samvetets roll i den sociala interaktionen

Moderator: Moderatorgruppen

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 02 jun 2008 18:18

Samvetets funktion blir att styra samt kontrollera den egna viljan, så att ens handlingar blir berättigade och rättfärdigade.


Det är även här jag skiljer mig i min syn från dig.

För mig är samvetet enbart reaktionen på viljans prövande av sina handlingsalternativ. Alltså är samvetet något som uppenbarar sig för viljan. Först som potential och sen som realisation.

Ångest och skam. (vilka kan dansa en redig tango.)
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Användarvisningsbild
Zokrates
Inlägg: 9937
Blev medlem: 14 maj 2007 02:27

Inläggav Zokrates » 03 jun 2008 08:56

J R Auk skrev:
Samvetet är enligt mig, icke medfött. Ett barn har inget samvete överhuvudtaget de första åren. Här kan jag tänka mig att det som sker, är att när barnet införlivar språket som ett verktyg för att förstå omvärlden, göra sig förstådd och därmed kunna ge uttryck för sin vilja, så inträffar det senare viljekonflikter. Det lilla barnet vill en sak, men någon försöker få barnet att förstå att detta är fel, ofta en vuxen.
Barnet kopplar sedan handlingen till förmaningen och när dessa blivit tillräckligt många så lär sig barnet att automatiskt återupprepa förmaningarna då barnet tror att dessa skulle komma som en följd av sitt tänkta agerande.


Det var främst det här jag avsåg. Jag tror inte det behöver någon inlärning av förmaningarna för att skapa ett samvete. Jag skulle vilja säga att det är sådant som perverterar samvetet.


Det som perverterar samvetet är oförmågan att kunna tänka självständigt, en bristvara i dagens samhälle. Jag menar att de som verkligen följde sina egna känslor och kunde tolka dem, skulle ha ett fungerande samvete utan att behöva uppleva vare sig skuld eller ångest, om nu deras samveten inte ständigt var utsatt för vilseledning.

Är verkligen definitionen på samvetet, "samvete=skuld=ånger"?
Samvetet betyder att ha en egen medvetenhet om hur man skall förhålla sig i och till sitt samhälle dess normer och regler varav en del är skrivet  som lag, annat underförstått som självklarheter, ett fungerande samvete straffar oss själva när vi begår dumheter och vi lider av att inte göra bra handlingar, men samvetet belönar oss också när vi handlar rätt.

Det är tydligt att samvetet har fungerat som en likriktare av individer inom samhällen, för att de skall dela samma värderingar, därmed kunna uppvisa solidaritet och barmhärtighet baserat på den gemensamma grundläggande empatin för samhällets (familje)medlemmar.
Detta är alltså en socialiseringsprocess och inget medfött, trots det faktum att samvetet bygger på medfödda naturliga instinkter, eller känslor om det ordet passar bättre, (vi är ju födda med ben, men det innebär inte, att vi inte måste lära oss att gå).

Detta ger då vid handen att varje samhälle, dess kultur, skapar anpassade individer för just det specifika samhället de ingår i, vilket resulterar i att även samvetet blir anpassat därefter. Som en följd av detta kan det som vi benämner kulturkrockar begripas, precis som en svensk självklart skulle avvika mot exempelvis urbefolkningen i en by i Amazonas djungel.
Mångkulturella samhällen skapar segregation, vilket är ett sätt för mindre grupper att skydda och bevara sina värderingar, sitt språk och sin kultur, men detta gynnar ingen i längden och motsättningarna etableras med åtföljande konflikter, exempelvis främlingsfientlighet.

Allt fler människor förefaller vara desillusionerade, vilsna i tillvaron, kan det vara så att samhällena som vi ingår i helt enkelt har blivit för stora för individen, det kanske finns ett ultimat antal individer i varje samhälle, som när det överstiges automatiskt innebär någon form av samvetskollaps när det gäller att tillvarataga medmänniskornas intressen, samt vår förmåga att fungera optimalt med varandra?
Empatin är ju starkt begränsad till de i vår närmaste omgivning, ju mer lika desto större empati, och ju fler människor desto större anonymitet att dölja sig bakom. Ju fler vi blir, desto större betydelse får samvetet men samtidigt blir det svårare för individen att följa sitt samvete.

Här tjänar vissa på att förvrida vårt samvete till att agera i strid mot våra innersta känslor om vad som är rätt och fel. Mycket av detta sker i demokratins namn med kapitalismen som drivande motor.
Trots att samvetet är och skall vara förbehållet individen, överlämnas det i händerna på dem som styr, att användas för att rättfärdiga förtryck eller orättvisa, men, stater eller dess myndigheter och organisationer har ingen känsla, vilket innebär att de är samvetsbefriade. Det kanske är perverterande att ens överlåta barnens uppfostran i samhällets tjänst?

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 03 jun 2008 14:13

Zokrates skrev:
J R Auk skrev:
Samvetet är enligt mig, icke medfött. Ett barn har inget samvete överhuvudtaget de första åren. Här kan jag tänka mig att det som sker, är att när barnet införlivar språket som ett verktyg för att förstå omvärlden, göra sig förstådd och därmed kunna ge uttryck för sin vilja, så inträffar det senare viljekonflikter. Det lilla barnet vill en sak, men någon försöker få barnet att förstå att detta är fel, ofta en vuxen.
Barnet kopplar sedan handlingen till förmaningen och när dessa blivit tillräckligt många så lär sig barnet att automatiskt återupprepa förmaningarna då barnet tror att dessa skulle komma som en följd av sitt tänkta agerande.


Det var främst det här jag avsåg. Jag tror inte det behöver någon inlärning av förmaningarna för att skapa ett samvete. Jag skulle vilja säga att det är sådant som perverterar samvetet.


Det som perverterar samvetet är oförmågan att kunna tänka självständigt, en bristvara i dagens samhälle. Jag menar att de som verkligen följde sina egna känslor och kunde tolka dem, skulle ha ett fungerande samvete utan att behöva uppleva vare sig skuld eller ångest, om nu deras samveten inte ständigt var utsatt för vilseledning.

Är verkligen definitionen på samvetet, "samvete=skuld=ånger"?
Samvetet betyder att ha en egen medvetenhet om hur man skall förhålla sig i och till sitt samhälle dess normer och regler varav en del är skrivet  som lag, annat underförstått som självklarheter, ett fungerande samvete straffar oss själva när vi begår dumheter och vi lider av att inte göra bra handlingar, men samvetet belönar oss också när vi handlar rätt.


Jag håller med om att det är det självständiga som ger en lidande, eller bristande syn på samvetet. Men jag vill inte säga att det är individuellt tänkande, utan individuellt kännande.

Samvete = skuld = ånger är inte tänkt som en definition utan beskriver en kausal kedja. Hur samvetet inverkar på etik och moral samt beteende.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Användarvisningsbild
Zokrates
Inlägg: 9937
Blev medlem: 14 maj 2007 02:27

Inläggav Zokrates » 03 jun 2008 18:43

J R Auk skrev: Men jag vill inte säga att det är individuellt tänkande, utan individuellt kännande.

Samvete = skuld = ånger är inte tänkt som en definition utan beskriver en kausal kedja. Hur samvetet inverkar på etik och moral samt beteende.


På sig sälv känner man andra och därmed borde man kunna uppleva samvetsro, (vilket jag till största delen själv upplever). Jag ser till mina behov och känslor, men jag sätter dem inte främst om detta innebär att någon annan lider nämnvärd skada, då är jag samvetsfull och ansvarstagande, men är det inte tydligt att samvetslösheten ökat i samhället, då alltfler inte tycks uppleva varken skuld eller ånger inför sina handlingar och varför finns det så få samvetsgranna offentliga personer?

henryt
Inlägg: 42
Blev medlem: 15 maj 2008 00:48
Kontakt:

Inläggav henryt » 03 jun 2008 19:57

OK, Zokrates.
Du skriver de som verkligen följde sina känslor och kunde tolka dom, skulle ha ett fungerande samvete utan att behöva uppleva skuld.

Så du menar då att människor som följer känslor /(impulser) aldrig skulle "behöva uppleva skuld".
Tänker du på dig själv nu eller? Att inte uppleva skuld eller empati är ju ett psykopatiskt drag.

Flink, massmördaren följde "sina känslor" och hade ihjäl 7 personer. Han hävdar att han känner en hel del skuld nu. Eller tror du han är ett undantag? Att alla som följer/tolkar sina känslor ALDRIG ångrar nåt? Vad har gett dig den bilden?

Sen rabblar du in absurdum, du skrev:
-Samvetet är en socialiseringsprocess och inget medfött, trots det bygger samvetet på medfödda instinkter???
Vad försöker du säga? Det är medfött och sen skapas det genom socialisering? Du säger ju emot dig själv!
Du kunde lika gärna inte skrivit någonting alls då det inte går att reflektera eller dra några slutsatser från denna oerhört förvirrade meningen.

Din jämförelse är ännu värre: Vi är födda med ben men det innebär inte att vi måste lära oss gå.
För att påstå detta försök hitta ETT fall!!
Där en frisk människa inte lärt sig gå? Om vi inte lär oss gå är vi inga självständigt livsdugliga organismer utan  måste förlita oss på andra. Nu i vår världsdel skulle det fungera idag men för några 100 år sedan hade det varit svårt. Så jooo vi MÅSTE lära oss gå precis som inget djur skulle klara sig utan att förflytta sig. Dessutom har det inget med socialisering att göra, är en instinkt för de flesta organismer att lära sig förflytta sig.

Sen skriver du att empatin är STARKT begränsad till våra NÄRMASTE.
Det håller jag inte alls med om att det påståendet gäller för alla. Så om du kör över någon du inte känner och personen inte tillhör de närmaste så bryr du dig inte.

Sen skriver du att vi "lämnar över samvetet till beslutsfattarna som förvrider vårt intresse" och att kapitalismen skulle vara drivmotor för detta??
Ok så sovjet, nord-korea,Kina,Kuba m.m.  som inte hade kapitalism som drivmotor förvred inte individers samvete?
Vad får dig att tro att det är kapitalismen som gör det?
Sen gillar du skriva en massa latinska ord? Tror du de är nån dimridå du kan använda när du inte kan förklara dig???
Översätt detta: Sa oled jube loll.

Användarvisningsbild
Zokrates
Inlägg: 9937
Blev medlem: 14 maj 2007 02:27

Inläggav Zokrates » 03 jun 2008 20:10

henryt skrev:OK, Zokrates.
Du skriver de som verkligen följde sina känslor och kunde tolka dom, skulle ha ett fungerande samvete utan att behöva uppleva skuld.

Så du menar då att människor som följer känslor /(impulser) aldrig skulle "behöva uppleva skuld".
Tänker du på dig själv nu eller? Att inte uppleva skuld eller empati är ju ett psykopatiskt drag.

Flink, massmördaren följde "sina känslor" och hade ihjäl 7 personer. Han hävdar att han känner en hel del skuld nu. Eller tror du han är ett undantag? Att alla som följer/tolkar sina känslor ALDRIG ångrar nåt? Vad har gett dig den bilden?

Sen rabblar du in absurdum, du skrev:
-Samvetet är en socialiseringsprocess och inget medfött, trots det bygger samvetet på medfödda instinkter???
Vad försöker du säga? Det är medfött och sen skapas det genom socialisering? Du säger ju emot dig själv!
Du kunde lika gärna inte skrivit någonting alls då det inte går att reflektera eller dra några slutsatser från denna oerhört förvirrade meningen.

Din jämförelse är ännu värre: Vi är födda med ben men det innebär inte att vi Inte måste lära oss gå.
För att påstå detta försök hitta ETT fall!!
Där en frisk människa inte lärt sig gå? Om vi inte lär oss gå är vi inga självständigt livsdugliga organismer utan  måste förlita oss på andra. Nu i vår världsdel skulle det fungera idag men för några 100 år sedan hade det varit svårt. Så jooo vi MÅSTE lära oss gå precis som en inget djur skulle klara sig utan att gå. Dessutom har det inget med socialisering att göra, är en instinkt för aflesta organismer att lära sig förflytta sig.

Sen skriver du att empatin är STARKT begränsad till våra NÄRMASTE.
Det håller jag inte alls med om att det påståendet gäller för alla. Så om du kör över någon du inte känner och personen inte tillhör de närmaste så bryr du dig inte.

Sen skriver du att vi "lämnar över samvetet till beslutsfattarna som förvrider vårt intresse" och att kapitalismen skulle vara drivmotor för detta??
Ok så sovjet, nord-korea,Kina,Kuba m.m.  som inte hade kapitalism som drivmotor förvred inte individers samvete?
Vad får dig att tro att det är kapitalismen som gör det?
Sen gillar du skriva en massa latinska ord? Tror du de är nån dimridå du kan använda när du inte kan förklara dig???
Översätt detta: Saa oled jube loll.


Markerade i svart ett ord du missade, vilket får mig att inse att du läser utan att förstå. Varför är du här på forumet? Har du gått ut grundskolan ens? Dina medvetna vantolkningar är ju horribla och det fråntar dig ju dina möjligheter att förstå det som här framförs. Så du kommenterar helt utan insikt om saker du inte kan förstå, vilket endast blir pinsamt att relatera till. Översätt själv detta, Vete al diablo!

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 03 jun 2008 21:50

Jag skulle vilja foga in en liten omskrivning av Heidegger här, och hävda att samvetet är det som ställer oss inför oss själva, som kallar oss tillbaka till oss själva. Samvetet låter oss konfronteras med våra autentiska själv, sätter oss på rätt köl, som existentiell kategori. Men, man får inte stanna där. Och Zokrates har rätt i att peka utöver detta, på samhällets inverkan på samvetets "innehåll".
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Användarvisningsbild
Zokrates
Inlägg: 9937
Blev medlem: 14 maj 2007 02:27

Inläggav Zokrates » 04 jun 2008 10:19

henryt skrev:Översätt detta: Sa oled jube loll.


Du är en skrämmande trögfattad person.

henryt
Inlägg: 42
Blev medlem: 15 maj 2008 00:48
Kontakt:

Inläggav henryt » 05 jun 2008 21:49

Jaha erkänner jag missade faktiskt det ordet.
Men all annan fakta står kvar, varför skulle en människa som följer sina känslor inte ångra något? Känslor leder till impulshandlingar m.m. detta kan alla ångra och har nog gjort nån gång i tiden. Har du aldrig ångrat något du gjort som dina "inre röster du berättar om" sagt till dig?
Sen skriver du undantaget om man blir utsatt för vilseledning. Vilseleds vi inte varje dag? Av reklam och människor som vill tjäna pengar på en? Detta är ju ofrånkomligt idag.

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 06 jun 2008 04:38

henryt skrev:Jaha erkänner jag missade faktiskt det ordet.
Men all annan fakta står kvar, varför skulle en människa som följer sina känslor inte ångra något? Känslor leder till impulshandlingar m.m. detta kan alla ångra och har nog gjort nån gång i tiden. Har du aldrig ångrat något du gjort som dina "inre röster du berättar om" sagt till dig?
Sen skriver du undantaget om man blir utsatt för vilseledning. Vilseleds vi inte varje dag? Av reklam och människor som vill tjäna pengar på en? Detta är ju ofrånkomligt idag.




Därför att den har samvete, om man tror våra påståenden.

Reklam och annat trams söker ta ditt liv från dig, då dig att göra som andra vill. Vad tror du?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno


Återgå till "Psykologi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 6 och 0 gäster