Social Fobi

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
kWee
Inlägg: 425
Blev medlem: 10 jul 2008 22:06

Inläggav kWee » 27 jan 2009 12:26

Har hört att det är tämligen annorlunda på andra sidan Östersjön, stämmer det?


nej vi går nog hand i hand med alla andra idoldyrkande-länder här också..
skulle gärna höra argumentet, varför vi inte är det


Min fästmö lider otroligt av detta social-fobi fenomenet, kanske jag till en del .

Mest av allt är det nog så för mig att jag bara inte orkar med all onödig interaktion,trivs med att vara för mig själv med min familj, och att åka o. jamma.

Vid tillfällen som släktmiddagar och dylika fall är det bara att göra, även om jag gör nånting jag helst slipper,känns det bättre jämte mina syskon osv.
Den "ångest" detta skapar är inte så att jag lider för sas.(inte länge iallafall)
Min fästmös ångest är istället värre, hon föreställer sig en massa tittar på henne i affären, att alla tycker hon ser konstig ut, "varför hälsar hon inte" funderingar  osv.
Visst har jag haft sådana funderingar, men jag har avfärdat dessa som hjärnspöken, anyway det är ju jag o. mitt, o du o. ditt...kanske så jag har resonerat, för att slippa problemen kring social interaktion. [/quote]

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 27 jan 2009 12:34

Fast jag tänkte förvisso närmast på skolan.

Sunda tankar i övrigt. Det är som att helt missa poängen med det sociala att gå och nojja. Kan dock tycka att det är bra mycket stökigare i samhället än i  min lägenhet. Besvärligt när man måste koncentrera sig som fan för att ens höra sina egna tankar.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Användarvisningsbild
kWee
Inlägg: 425
Blev medlem: 10 jul 2008 22:06

Inläggav kWee » 27 jan 2009 12:55

:lol:  ok....min lillebror går på en såkallad politisk-linje i Vasa, verkar i hans skola vara så att studierna nog är viktiga o. disskuteras flitigt.

Men förövrigt vad jag fattat av min Bror är så att dessa studerande inte alls "lider" av kritiskt tänkande(sväljer vadsohelst merellermindre),de verkar mer inställda på att slippa till något slags elit..kanske det just är det du talar om i ditt inlägg?

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 27 jan 2009 13:09

Tvånget från "Das Man"? De kulturella bytesvärdena? Statusjakten och hela fadderullan?
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Användarvisningsbild
kWee
Inlägg: 425
Blev medlem: 10 jul 2008 22:06

Inläggav kWee » 27 jan 2009 13:25

Statusjakten och hela fadderullan?


Det här kanske stämmer in på vad jag syftade, de har ingen som helst kritik i sina tankegångar, som sagt lägger hellre sin energi på att slippa in med de gamla rävarna.
När brorsan hade gjort en uppsats om globala uppvärmningen ur eget perspektiv, gjorde de andra rakt av "den rätta tron" uppsatser....

Nå iofs kanske vad de flesta gör i en skola, men ändå det som fick mig att reagera var faktumet att de är på en politisk linje.

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 27 jan 2009 13:48

Jamen det är (Heideggers) "Das Man" i verkan. Det subtila trycket från den borgerliga konventionen, det vi internaliserar i överjaget, som kulturella sedvänjor. Ideologi är det när man tar detta för att vara helt och fullt naturligt, som att det inte behövde motiveras överhuvudtaget. När produktionsordningen övertygande menar sig vara naturlig så har ideologin fullt herravälde.

Men vad blir man om man pluggar på en politisk linje? Tjänsteman? Det är klart att de som slickar röv och smörjer maskineriet kommer upp sig, med lånta fjädrar, medan den som sätter sanningen ovan, och lustigt nog ofta i kontrast, får finna sig i att vara ett orosmoment, en varnagel, eller nåt i den stilen. Man glömmer lätt att själva akten att tala, eller skriva, redan i sig delar vårt spontana tänkande. Vi har alltid redan internaliserat den som vi vänder oss till, förutsatt den, och förutan vilken ingen tal- eller skrivakt skulle uppstå (i fallet med att lämna meddelanden till sig själv så handlar det ju om att påminna ett senare jag, så även där). När man skriver för en lärare så riktar man sig givetvis till densamme. Man kan antingen vinna hans eller hennes gillande, eller så nånting annat - ofta kallat ärlighet. Farmor sa alltid att "ärlighet varar längst", och jag var dum nog att tro henne, att jag sen aldrig skulle kunna komma ihåg en lögn får vi väl mest betrakta som en någorlunda lycklig omständighet.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Användarvisningsbild
Doe
Inlägg: 167
Blev medlem: 31 mar 2008 23:23

Inläggav Doe » 27 jan 2009 14:15

Avantgardet skrev:Vädret torde dock fungera i alla sammanhang, just för att det är så opersonligt och ofarligt det kan bli.

Och villapannor; ett outtömligt ämne tydligen. Fördömelse över middagar med villapanneklassen :evil:
det man zaknar hoz traziga tangententer är inte verzaler, dubbelve och ezz. men zemikolon, ååh dezza uteblivna zemikolon min odödliga zjäl måzte ztå till zvarz för...

scirocco
Inlägg: 2095
Blev medlem: 19 dec 2008 21:43

Inläggav scirocco » 27 jan 2009 14:20

Skulle va spännande att diskutera något med dig över en middag. Vad skulle du vilja prata om,och skulle det alls vanån middag,o i så fall vad.?

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 27 jan 2009 15:44

Doe skrev:
Avantgardet skrev:Vädret torde dock fungera i alla sammanhang, just för att det är så opersonligt och ofarligt det kan bli.

Och villapannor; ett outtömligt ämne tydligen. Fördömelse över middagar med villapanneklassen :evil:


:lol:

Djävligt sant.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 27 jan 2009 15:51

Värmepannor... vet många historier att berätta om dessa. Dråpliga saker. Ackumulatortankar likaså...
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

salt
Inlägg: 15
Blev medlem: 06 jul 2008 00:18

Inläggav salt » 28 jan 2009 01:37

När bör diagnosen (eller vad man ska kalla det) social fobi användas tycker ni? Ibland får jag känslan att den används om lite allt möjligt.

transversal
Inlägg: 1673
Blev medlem: 24 nov 2008 22:21
Ort: Göteborg

Inläggav transversal » 28 jan 2009 03:20

Gradvis exponering för fobin (sociala situationer) i en accepterande miljö tror jag är vettigt.

scirocco
Inlägg: 2095
Blev medlem: 19 dec 2008 21:43

Inläggav scirocco » 28 jan 2009 08:45

Jag själv, är öppen gråter om jag vill. Så är dt upp till dom, om dom pallar.Eller befinner sig vara ett med mig, o naturen. Konceptet går alltid hem. Var ärlig

scirocco
Inlägg: 2095
Blev medlem: 19 dec 2008 21:43

Inläggav scirocco » 28 jan 2009 08:57

Nu drar vi oss djupare ned, i chackrana.Din egen död står för dörren.
Du ställer dig frågan,är jag färdig med mitt liv. Ja ,det är jag. Är det ena svaret. Nej det är jag inte ,är det andra svaret.............själv är jag mitt emellan.Tycker att jag har upplevt tillräckligt. Sen har jag barn som förväntar sig att jag skall finnas. Det villjag också, men inte per automatik. Jag vill ha nya utmaningar i så fall. det har jag också fått.Barnets(mamma,detsista barnet) är av samma åsikt. Vi som föräldrar är lite långt ute och reser,känsliga människor,men vi klarar det. Vår son är underbar

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 28 jan 2009 09:03

Det är väl ofrånkomligt att man förr eller senare blir less på livet. Tänker som att det är oväsentligt när man har barn, och att de hamnar i främsta rummet istället då. Åtminstone är det så jag skulle vilja se det.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"


Återgå till "Psykologi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 5 och 0 gäster