Bör man söka vård för existentiell ångest?

[Skogsälvan]

Jamenvisst, har jag jag lust att ofta dra till skogs permanent, men nu blir det temporärt så att jag hinner andas lite. Det känns inte bra för mig att bara lämna andra i sticket heller. Till skillnad från dig ser jag en väldigt allvarlig aspekt i det här, men så tror ju jag också på en andlig dimension som du inte verkar göra (?). Grav existenstiell ångest är riktigt, riktigt plågsamt. Fast nu när jag varit mellan liv och död ett par gånger har jag bestämt mig för att det inte blir några mer självmordsförsök vad som än händer. Det är inte rätt väg att gå, men jag behöver en del av mina piller, precis som andra behöver shoppa, se på bra filmer osv.

[nuddle]

det är inte bra ifall man mår dåligt...

du har tidigare också skrivit Skolgsävan att du hade ätstörningar (förlåt mig om jag läste fel)

jag har haft ätstörningar under en period, det sägs att man aldrig blir av med dem, det sägs också att man inte kan höja sin IQ, men det är vad som sägs, mina ätstörningar är borta helt, jag äter efter instinkt, det viktiga är att äta för att mätta sin hunger, inte att äta för att må bättre, det är ungefär som droger, eller alla andra slags missbruk, vi måste ERKÄNNA våra känslor, inte fly från dom, viserligen förändrar ens tro människans verklighetsuppfattning, samt därmed också hennes beetenden,

angående BEGÅ självmord... detta är en usel tanke, vi kan inte dö, vi består av ett oförstörbar universum. MEN en människa lever ju bara på sin höjd säg 30.000 dagar... det är inte så farligt, är man 40år gammal då har man redan levt 15.000 dagar ungefär, evigheten varar ju för alltid, varför inte leva, sedan kan man ha sin tro vid sidan om, ja det är klart...

jag mår själv ganska bra för det mesta, visst skriver jag att jag önskar o inte existera, men det är något annat, min känsla för livet är starkt, och visst njuter jag ofta av att leva, men jag ser ingen utväg från denna värld genom att begå självmord, du kommer bara tillbaks där du var från början, vi måste hjälpa oss själva så att vi kan hjälpa andra, det är nyckeln, att vara där för andra, bli stark, en barmhätighet, en lykta i mörkret då mörkret känns tungt

meningen med livet är att leva för sig själv, alltså för kärlek till universum, för de som upplever att de blir snällare och får mera lust till livet i att tro på ett liv efter döden kan utan vidare ta till sig en sådan tro, om detta stärker dem, mig stärker min tro, och för mig är den sann, ett liv efter döden tröstar mitt inre, och en vetskap om en dag då rättvisa skall skippas (domensdag) lättar ibland på mina bördor, jag ser alla som mina systrar o bröder, alla människor, och hela universum som en del av mig, viserligen hatar en del mig, och jag vill inte hata mig själv

[Skogsälvan]

Jag har inte ätstörningar i den vanliga bemärkelsen - jag är inte rädd för kalorier eller att gå upp i vikt.

[nuddle]

hur yttrar de sig då??? vågar du inte äta en fisk? ( inte menat som provocerande )

[Skogsälvan]

Allvarligt talat tycker jag att jag har pratat alldeles för tok för mycket om hur och varför redan och det har jag tillräckligt dåligt samvete över. Jo, jag äter fisk några gånger om året. Dock ej kött.

[Johan Ågren]

Jamenvisst, har jag jag lust att ofta dra till skogs permanent, men nu blir det temporärt så att jag hinner andas lite. Det känns inte bra för mig att bara lämna andra i sticket heller. Till skillnad från dig ser jag en väldigt allvarlig aspekt i det här, men så tror ju jag också på en andlig dimension som du inte verkar göra (?). Grav existenstiell ångest är riktigt, riktigt plågsamt. Fast nu när jag varit mellan liv och död ett par gånger har jag bestämt mig för att det inte blir några mer självmordsförsök vad som än händer. Det är inte rätt väg att gå, men jag behöver en del av mina piller, precis som andra behöver shoppa, se på bra filmer osv.

Jodå jag "tror på andliga dimensioner", det här livet är en av dem. Du har nu upprepat det här ett par gånger. Intressant att både materialisterna och de andliga verkar se mig som en avhoppare.

[Skogsälvan]

Allt vi säger kan påverka andra, nuddle. Bryr man sig om andra vill man inte orsaka att de mår dåligt, eller hur? Jodå, några stycken älskar mig som jag är.

[Skogsälvan]

Ser dig inte som en avhoppare, Johan, men jag vet inte riktigt var du står och jag är jätteglad att du har skrivit mer på sista tiden. Dina inlägg är oftast väldigt givande och uppskattade av mig.

[nuddle]

varje liten sekund tar oss närmare den absoluta lyckan, oberoende våra handlingar, kommer vi komma dit en dag, alla kommer göra det, även satan som det pratas om i Koranen... alla obehagliga stunder i vårt liv, är en del av vägen, mot vårt hem, gud

se upp mot skyn, se de blänkande stjärnorna, och känn vindens ljuma bris, och säg "jag är här och jag älskar dig!"

[nuddle]

johan, har du provat med fasta, vad jag minns så skall en stor del av serotin produceras i magen, alltså är magens-hälsa mycket viktigt... en fasta kan vara en mycket bra början

[Johan Ågren]

johan, har du provat med fasta, vad jag minns så skall en stor del av serotin produceras i magen, alltså är magens-hälsa mycket viktigt... en fasta kan vara en mycket bra början

Jag har fastat, mycket bra!

[nuddle]

Viktor Frankl skrev en bok som heter "Mans search for meaning!"

denne person lyckades hålla sitt humör levande då han befann sig i ett koncentrationsläger i andra världskriget, han lyckades hålla sig lycklig trots alla omständigheter...

vi kanske kan lära oss något utav honom?





Man’s Search for Meaning by Victor Frankl.

Frankl was a Holocaust survivor who wrote about his experiences in a Nazi concentration camp.

•Everything was taken away from these prisoners.


•They were stripped of their clothing, their pictures, and their personal belongings.


•They even took away their names and gave them numbers.


•Frankl was number 119,104.
Everything was taken away except one thing. Frankl said, “Everything can be taken from a man but one thing: the last of human freedoms—to choose one’s attitude in any given set of circumstances.”

[nuddle]

johan, har du provat med fasta, vad jag minns så skall en stor del av serotin produceras i magen, alltså är magens-hälsa mycket viktigt... en fasta kan vara en mycket bra början

Jag har fastat, mycket bra!

prova fastan utan vatten, den är mest påfrestande men mest EFFEKTIV... arnold ether tyckte också det (ifall jag minns rätt)

prova fasta 20tim utan vatten o mat (alltså dricka o äta 4 tim om dagen)... det är vad många muslimer gör, du kan göra det under en bestämd tid, men jag tror det är bra att fasta 10-20% av tiden alltså varje 5-10 dag... muhammed fastade ca 40% av tiden... alltså 146/365 dagar av året

[Fication]

Men jag är ganska säker på att terapi inte skulle leda till någon diagnos. Min sporadiska ångest påverkar definitivt mitt och min familjs liv negativt men den passar inte in i något av psykiatrins fack. Jag tvivlar på att det ens finns någon behandling mot existentiell ångest. Det känns lite löjligt och mjäkigt att älta sina tankar och känslor med någon som bara sitter och håller med. Jag åker ju inte till sjukhuset för en förkylning.

Det finns något som heter existentiell terapi, kan vara värt att kolla upp om det känns relevant.

[Justin Case]

Jag mår till och från psykiskt dåligt, högst troligt p.g.a. en negativ världssyn där livet saknar mening.

Det verkar vara vanligt hos tänkande, vakna, medvetna människor idag. Det är snarare de "sovande" som står ut med "vardagslunken" och finner sig tillrätta i den. Det kanske är maktelitens plan. Du ska hur som helst se dig som en utvald, en speciellt begåvad person, en som helt naturligt lider av "vardagslunken" eftersom du är ämnad för högre uppgifter än så! Teknikutvecklingen kommer, om allt går väl, att leda till att alla människor kan göras superlyckliga. Den kommer att göra slut på ditt lidande, tids nog. Problemet är att vi inte är där ännu, och att det finns stötestenar, som klimatkatastrofer, resursutarmning, globala konflikter, världskrig etc, som kan komma i vägen för den utveckligen. Du kan finna mening i att göra till din livsuppgift tills vidare att minska risken för en eller flera av dessa eventualiteter. Om några årtionden kommer i så fall teknikutvecklingen att göra slut på ditt lidande och ersätta det med ständig superlycka. Kolla in Ray Kurzweil och "technological singularity". Framtiden är faktiskt LJUS! Det gäller bara att hålla ut och kämpa, tills den kommer!

Bör jag uppsöka vård? Vad kan jag vänta mig?

Jag skulle rekommendera att du ser till att få någon etablerad diagnos som gör att du får gratis eller åtminstone relativt billiga samtal med psykolog, och att du sedan går till psykolog så ofta du får, och pratar av dig. Psykologen själv kan antagligen inte hjälpa dig så mycket, men du kommer att märka att samtalen gör ditt liv lite lättare. Det är en av många pusselbitar, vänta dig inte för mycket av psykologen, men gå dit i alla fall, du får ta vad samhället kan erbjuda idag. I framtiden kommer allt allt lösa sig för dig, för mig, för oss alla. Håll ut, och försök gärna rentav tänka ut något sätt att främja teknikutvecklingen särskilt effektivt, så att du slipper ifrån din nuvarande ångest så snart som möjligt!