Det omedvetna

[Harald Davidsson]

Förstår vi våra känslor så kommer vi ned till det undermedvetna. Vi är flerdimensionella och allt ska vara förenligt. Vi måste förstå med helheten. Då uppnår man högsta kunskapen.

kul att höra från dig, för det du skrev om hur du upplevde vården på ett mentalt sjukhus under tvång
skulle publiceras, för detta var höjdpunkten på detta forums existens som upplyusningsinstitut sedan dess början.

[dokido]

har för mig man skiljer på det undermedvetna och det omedvetna

[freddemalte]

har för mig man skiljer på det undermedvetna och det omedvetna

Stämmer!

Om det existerar något som det "undermedvetna" så är vi i så fall "omedvetna" om det. Det "undermedvetna" är, enligt Wikipedia "en psykologisk term inom den freudianska psykoanalytiska teorin för psykiska reflexer, drifter och impulser som kan manifestera (uppenbara) sig på olika sätt" medan det "omedvetna", även det enligt Wikipedia, är den "verksamhet i hjärnan som medvetandet inte kan nå eller som det för tillfället inte kan kontrollera".

Hälsar Fredrik

[Pilatus]

Det "undermedvetna" är, enligt Wikipedia "en psykologisk term inom den freudianska psykoanalytiska teorin för psykiska reflexer, drifter och impulser som kan manifestera (uppenbara) sig på olika sätt" medan det "omedvetna", även det enligt Wikipedia, är den "verksamhet i hjärnan som medvetandet inte kan nå eller som det för tillfället inte kan kontrollera".

Ett exempel på hur det undermedvetna fungerar är vårt "samvete". Att vi inte skall stjäla är inlärt genom att våra föräldrar, lärare och andra auktoriteter har talat om att sådana handlingar är förkastliga och leder till tråkigheter. Bryter vi mot förbudet framkallar det fysiskt obehag, vi ångrar oss kanske och vill gottgöra vad vi skadat. Ett erkännande av ett brott lättar eftersom skulden känns som en börda. Det finns gott om historier där "samvetet" gnagt under årtionden och den stulna tavlan (eller pengarna) har återlämnats.

Ibland fungerar det på så sätt att handlingen inte accepteras alls av det medvetna jaget. Det förträngs och den brottslige kommer aldrig att acceptera att handlingen är hans eget verk, det är för skändligt. De vet att de är oskyldiga till det de anklagas för!

Även trauman förträngs effektivt, men spökar i våra drömmar. Vi kan bli neurotiserade av att bära på en sådana förträngda minnen. Freud ägnade åtskillig tid åt just tidiga händelser som blivit förträngda, t ex sexuella övergrepp. Vår självbild vaktas ständigt, det som inte passar in, godtas inte.

Det finns många fall där skuldfrågan blivit omtvistad, t ex Sigvard Marjasin och hans representationskvitton. Men det blev för nesligt att medge att handlingen skett i uppenbar strid mot den egna moralen. (Likväl så klargjorde domen att Marjasin överhuvudtaget inte hade någon redovisningskyldighet.)

[dokido]

har för mig man skiljer på det undermedvetna och det omedvetna

Stämmer!

Om det existerar något som det "undermedvetna" så är vi i så fall "omedvetna" om det. Det "undermedvetna" är, enligt Wikipedia "en psykologisk term inom den freudianska psykoanalytiska teorin för psykiska reflexer, drifter och impulser som kan manifestera (uppenbara) sig på olika sätt" medan det "omedvetna", även det enligt Wikipedia, är den "verksamhet i hjärnan som medvetandet inte kan nå eller som det för tillfället inte kan kontrollera".

Hälsar Fredrik

oj ja hm, en djungel det där, om man inte läst psykologi förstås
jag blev ju inte riktigt mycket klokare av wikipedia, men jag minns att jag aldrig riktigt förstått skillnaden
har för mig jag tolkade det omedvetna som en kulturell prägling a la jung och det undermedvetna något mer limbiskt, kräldjurshjärna el dyl
men jag har nog fel
har aldrig förstått egot, superegot heller riktigt trots snygga teckningar a la 70-tals mängdlära

[Harald Davidsson]

det undermedvetna kallas också det förmedvetna och detta är alltså begrepp som vill säga att det skulle finnas någonting mellan det omedvetna och det medvetna som är lättare att göra medvetet som alltså då skulle ligga just under ytan i det omedvetna spektrat

[Harald Davidsson]

vårt ego kan sägas vara vår anpassning till världen
och super-ego den grupp-press som utgör grunden för denna anpassning.

[Marko]

Förstår vi våra känslor så kommer vi ned till det undermedvetna. Vi är flerdimensionella och allt ska vara förenligt. Vi måste förstå med helheten. Då uppnår man högsta kunskapen.

Som jag tror så går det medvetna in när något är oklart och behöver tänkas igenom.
Det undermedvetna får som uppgift att processa det som tänkts igenom.

känslor är inte lätta att förklara vetenskapligt, men vi ser grova drag,
vänster halva gör det, och höger det andra, det förklarar inte allt ändå,
för processerna omfördelas när en skada sker i tex höger hjärnhalva och vi tappar empatiska förmågor. Sen kan människor med skador i vissa hjärnhalvor uttrycka empati, förståelse, etc, men fungerar inte som dom vill.

Jag har inte den minsta aning om vad känslor är, jag vet att jag har dom, och att jag kan tänka och påverka mina känslor.

helheten är inte den högsta kunskapen, för helheten kan inte vara en helhet. (vår tanke är tex utanför helheten när vi gör en bedömning av det som är helhet)
den högsta kunskapen går inte att definiera.

[Harald Davidsson]

hur medvetandegör man det omedvetna,
1. sigmund freud menade att våra drömmar var kungsvägen till det omedvetna,
men han menade också att våra drömmar var censurerade, för på grund av t.ex. ångest som vi ej vågade se i ögonen modifierade sig drömmen också så att den bara var uttryckt indirekt, därför enligt freud skulle vi tolka drömmar symboliskt, torn t.ex. var penisar osv.

för freud ville ha en vetenskaplig metod att öppna det omedvetna, och då vi analyserar drömmar ska vi alltså fråga om associationer till vissa huvudelement, och dörmed frambringa den verkliga drömmen och då kunna se ifall det finns komplex, trauman eller andra typer av mentala störningar i det omedvetna.

2. carl gustav jung menade däremot att drömmen ej var censurerad, men skulle analyseras som den var.

3. det kanske viktigaste instrumentet att öppna det omedvetna är den så kallade överföringen på asnalytikern av omedvetet innehåll från patienten, och här gjorde då Wilhelm Reich ett break inom det omedvetna genom att tillåta en dynamisk process full av känslomässig empati mellan honom och patienten,

så viktigare än drömmen var alltså analytikern, och allt hängde på en analytikers kvalitet som människa ifall patienten skulle öppna upp och våga föra över sina problem på analytikern helt spontant, och då började kanske patienten berätta
emotionellt om sorgsena händelser i hennes liv, och händelser hon blivit kränkt, nertrampad osv.
4. men den absolut bästa metoden genom psykoanalysen är att analytikern rent kroppsligt tar in den traumatiska händelsen i patienntens liv i sin egen kropp och detta är möjligt genom ökta kärlek.

så det bästa sättet att få folk att öpnna sig, att öppna sitt omedvetna spontant är att ge dem kärlek.

3. och den jnana yoga som går ut på att fråga vem är jag, vem är jag och genom att anvönda sanningen på sig själv då till sist upptäcka vem man definitly är, för vi är både det medvetna och det omedvetna, vilket innebär att den dagen du vet vem du är har ditt omedvetna också blivit medvetet.[Viemo][/Viemo]

[Harald Davidsson]

det omedvetna är väldigt dynamiskt, därför gav jag ett frälsande tipps
att sticka ner till nåt stort tempel i Indien och få det omedvetna på nån vecka strukturerat genom den mantra puja ordinär Brahminer kan göra och stimulera chakra för chakra och då skapa ett kroppsmedvetande om 7 olika energicentrum som fungerar som det omedvetnas kraft centrum,


jag själv undviker att träffa folk personligen för mitt medvetande är så extremt dynamiskt att rent spontan ofta kundalinin startar inom folk jag inte ens träffat tidigare, och ifall jag handlar i nån affär och är där mer än 5 minuer och ifall det är en själsliga kvinna där startar hennes kundalini upp och hela natten känner jag hennes vibrationer, men jag kan inte ta ansvar för sådana dynamiska situationer,
därför undviker jag oftas själsliga kvinnor

[nuddle]

Det omedvetna Harald har också ett vetande,
den vet vissa saker apriori, annars vore omöjligt
för oss att välja tro... kanske är den tom allvetande,

[Harald Davidsson]

medvetandet kan struktureras
i dels ett ego-medvetande
dels ett själv-medvetande,
så att medvetandegöra det omedvetna kan begränsas till vårt ego-medvetande,
och då blir vårt omedvetna dels super-ego
dels de variationer i världen på civilisation
och på kultur,

och då handlar det om att bli en normal människa i ett normalt samhälle.

men ifall vi har högre ambition och vill försöka nedvetandegöra vårt självmedvetande,
då kommer vi in på problemet med att skapa ett självmedvetande, som är nåt helt annat än den inlärning av regler, ordning och bildning som ligger till grund för ego-medvetandet,

[Harald Davidsson]

och ifall vi söker efter vårt själv-medvetande
måste vi förstå att detta finns inte innan vi själva börjat försöka skapa fram det,

men hur vi skapar ett självmedvetande..
jag skulle då vilja föra in ett helt nytt begrepp.

alltså det övermedvetna,
som inte då finns i det omedvetna
men finns som ett transcendentalt medvetande,

alltså ett trans-medvetande
som innehåller då en perfekt vägledning bortom vårt förstånd
på hur vi ska kunna skapa ett självmedvetande som syftar till ett absolut medvetande.
och därigenom nå fram till ett oneness med hela personligheten.

[nuddle]

en bra början är nog kontakt med äkta kärlek
för något sådant existerar inte i den vanliga världen

kanske fundera på hur ge utan att vilja få?

[Pilatus]

en bra början är nog kontakt med äkta kärlek
för något sådant existerar inte i den vanliga världen

Äkta kärlek? Varför är det inte nog med kärlek? Det är mycket vanligt att människor engagerar sig känslomässigt i en annan person.

kanske fundera på hur ge utan att vilja få?

Det tror jag är ett stort misstag. Det låter vackert men gräver ett djupt hål inombords.
En person yttrade: Man ger och ger och till slut ger man fan i allting!