gråa hår skrev:J R Auk skrev:
Jag tycker faktiskt att det ganska solklart hittills argumenterats bättre för droger än mot dem. Inte minst just för att det är orimligt att förbjuda något tills man kan ge skäl för att tillåta det. Det omvända borde råda som utgångsläge.
Hej Auk!
Det är väl det omvändta som har rådit? Droger har varit tillåtna men blivit förbjudna av samhällsmässiga orsaker. Men hur som helst ljöd problemställningen "Kan DROGER försvaras?". Ett försvar som kan räknas som allmännmässigt giltigt, inte med bakgrund i personliga preferanser. Jag kan inte argumentera mot vad du tycker. Jag kan argumentera mot dina argument men inte mot dina egna subjektiva preferanser. Är du enig?
Jag är enig med dig att du inte kan argumentera mot personliga preferenser, men om någon säger att droger förstör något hos den som tar det så menar jag att den personen måste kunna förklara vad hos mig har blivit förstört av att jag tagit droger. Och du har ju sagt att droger förstör något varpå jag undrar vad. Därav frågan om hur det skulle varit bättre, en värdeterm, och inte bara annorlunda, om tex jag inte skulle tagit droger.
Jag menar faktiskt också att droger har försvarats allmängiltigt då man här i tråden argumenterat för att droger inte borde ha någon särställning utan behandlas som substanser i gemen, exempelvis tvättmedel o dyl.
gråa hår skrev:Om vi ska diskutera drogers försvarbarhet så måste vi sätta upp några kriterium för vad som kan diskuteras, eller? Om du personligen gillar det eller inte, detär din sak. Går inte att diskutera. Enig? Om du menar att droger KAN ge något som försvarar det ur ett allmännmässigt synsvinkel, då kan vi diskutera det. Jordgubbar kan försvaras utifrån ernäringsmässigt grundlag. Vi måste ha vitaminer, mineraler, karbohydrater, antioksidanter osv. Saker som är livsnödvändigt. Detta kan jordgubbar som en bland många fler ätliga plantor, frukter, bär ge oss. Men droger? Jo det kan vara nödvändigt med smärtstillande, läkande plantor osv. Men det är i från ett medecinskt syfte. Nu var frågan "Kan DROGER försvaras?". De kan försvaras från ett allmännmässigt synspunkt då de kan fungera som livsnödvändiga. Men droger som nyttjande för att endast tillfredsställa en njutelse kan egentligen inte försvaras utifrån en sådan standard. Hellre har det ju visat att det är plågsamt för samhället i övrigt, en belastning med rusmissbruk.
Fast vad är livsnödvändigt? Och varför ens upprätthålla livet?
För att livet i sig antas ha ett värde säger vissa. Det är ofta i anknytning till ett religiöst perspektiv.
Andra säger att livet rymmer glädje, njutning och andra positiva, för individen, känslor. Och om det är skälet för att vi argumenterar att livet bör upprätthållas, alltså grunden till att vi säger att jordgubbar är bra, så kan vi lika gärna säga att droger är bra så länge de ger positiva upplevelser. Då fallerar frågeställningen om hur vi kan rättfärdiga droger genom att vi antagit att negativt/positivt skall vägas mot varandra objektivt för att livet har ett personligt och subjektivt värde.
Nu kanske du anser att livet har något intrinsikalt värde. Eller att vi borde göra något med livet, och att vi därigenom kan finna grunden för att kalla upprätthållandet av livet, och de saker som upprätthåller livet, för bra. Men då vill jag gärna höra vad det är för något, för det är för mig långt från självklart.
Jag kan inte se det intrinsikala värdet eller den normativa grunden.
Man kan alltså säga att jag ifrågasätter hela frågans grund, vilket jag tycker alltid ryms i anslutning till en ställd fråga. Alltså; varför skall droger behöva försvaras när en uppsjö av andra aktiviteter som involverar substanser inte behöver det.
gråa hår skrev:Var vill man sätta kriteriumet? Ska subjektiva preferanser tillåtas som ett giltigt argument? Kan man dra den så långt att säga lite smått nihilistisk, ingenting kan försvaras? Eller bör man lägga sig på den gyllne medelväg, där man faktiskt kan säga något meningsfullt? Jag är faktiskt tillhängare av den sista. Jag är inte heller känslomässigt engagerad ifrågan som sådan, när jag därimot irriteras så är det på bakgrund av det jag menar är dålig argumentation.
Kan du komma med ett argument, som inte är av religiös art, heller inte subjektivistiskt om hur nyttjandet av droger i hedonistisk förstånd kan försvaras? Gör du det, ska jag ge dig rätt. Jag lovar, det sticker faktiskt inte så djupt för mig att kunna ge någon rätt om denna har argumenterat överbevisandes för en sak...
Jag gav tidigt, nu för något år sen, ett argument som är subjektivt, eftersom det baseras på erfarenheter, om en objektiv nytta. Och det är att man lättare känner empati genom bruk av droger. Det kanske inte var så tydligt men det kärnan i argumentet jag la fram.
Jag har sett många testosteronstinna killar som har problem med aggressivitet slappna av och kunna diskutera sådant som de tidigare aldrig nådde på grund av de garderingar de alltid ville ställa upp för att inte visa någon form av svaghet just då de tagit droger. Inte alla droger utan vissa specifika.
Det finns alltså, enligt mina erfarenheter, en uppsjö av möjliga bruk för att stärka människor, eller få dem att slappna av, för att de skall kunna internalisera ett för dem själv, och i förlängningen för samhället, bättre beteende.
Den som inte tror det kan söka på resultaten som läkare hade med drogterapi då detta undersöktes. Många menar sig ha nått goda reslutat och det i flertalet fall och inte bara i undantagsfall.
gråa hår skrev:Med detta betyder inte att jag skulle sakna respekt för människor som brukar droger eller något sånt. Jag prövar bara att förstå Kyreus iofs intressanta problemställning. Men som tyvärr har blivit nog så ointressant pga ovan nämnda ting. Kan du argumentera godt gör jag det gladeligen med dig:)
Jag är helt för din föresats även om jag tycker att man måste motivera varför en frågeställning har ett berättigande. För som du vet så är en publicerad fråga utan svar något som ofta föranleder den som inte är insatt att tro att frågan inte har något svar.
Jag anser inte att frågan har ett berättigande, eftersom det inte tillräckligt tydligt kan sägas vad det är som är specifikt dåligt med droger så att det motiveras ett förbud för specifikt de ämnen som "droger" betecknar. Jag anser att det är i mångt och mycket en godtycklig distinktion som görs och att det på grund av godtycket och den negativa konnotation som "droger" har uppstår mer problem än det löser.
Ett exempel är det som poliser brukar tala om att "lätta droger" leder till "tunga droger". Något som enbart har att göra med att man definierar dem som liknande och placerar dem i samma sammanhang. Det finns inget som säger att bruket av tex hash leder till bruket av heroin om inte heroinet introduceras och motiveras genom det sociala sammanhanget.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
om det sen är försvarbart att helt skita i sina vänner ock gå till gud är en annan sak...
