Att leva i "nuet"

[Algotezza]

Var och en lever i sitt upplevelseuniversum, som via ens sinnen, erfarenheter och förmågor, emotionell och kognitiva bl.a., så att säga utsöndrats ur det primära universum, varur vi alla hämtar näring och stimulans vår bubbla. Och via vad vi skapar eller utsöndrar ur vår bubbla ger vi tillbaka lite till det primära universum. Energiutbyte.

Vi är våra upplevelser.

[Esther]

Jodå, en hel del såvida du inte ansluter dig till en sträng determinism. Det finns alltid en slump eller osäkerhetsfaktor med i allt som sker. När du väntar på tåget vet du aldrig säkert om tåget kommer på utsatt tid. Du kan inte veta så mycket om framtiden, mycket händer på vägen som inte kan förklaras med vad som händer i nuet.

Slump är något som avgör vad som händer då händelseloppet inte är deterministiskt, alltså inte till alla delar beror på vad som hänt tidigare, och eventuella avvikelser inte kan förklaras med medvetna handlingar.

Om tåget inte kommer i utsatt tid finns det en orsak till detta.

Självklart kan vi efteråt peka på en orsak. Med determinism menas att orsaken till förseningen fanns redan innan tåget avgick. Om alla tänkbara fakta förelåg så skulle vi kunnat räkna med en försening.

Med slump menas att orsaken till förseningen inte fanns då tåget startade, ens om alla fakta förelåg. En slumpfaktor, att orsaken till förseningen uppstod under färden, en kollision med en älg. Det är en orsak, men den behöver inte vara determinerad.

Människor är ofta slumpbetonade, inte alla, men tillräckligt många. Statistiskt så rör sig en massa trögt, men individens handlande kan inte förutses. Det är inte determinerat på morgonen exakt var en individ står kl 15:00 på eftermiddagen.

Eller en enskild akties rörelse på börsen. Är den determinerad? Ibland uppstår orsaken med händelsen. Se random walk.

... random walks have applications to many scientific fields including ecology, psychology, computer science, physics, chemistry, biology as well as economics. Random walks explain the observed behaviors of many processes in these fields, and thus serve as a fundamental model for the recorded stochastic activity.

Vet inte hur du petade in determinismen i det jag pratade om... jag talar om människor som alltid handlar med avsikt. Därmed finns ingen slump när vi handlar...
Determinismen håller ju inte i det jag säger. För jag sa inte att allt är förutbestämt. Utan jag sa att inget sker av en slump (syftande på människors handlingar i den kontext vi diskuterade).
Avseende den stokastiska variabeln (eller slumpvariabel) är ett matematiskt objekt som är avsett att beskriva något som påverkas av slumpen. För teorin är det dock oväsentligt huruvida något är genuint slumpmässigt eller man endast väljer att bortse från bakomliggande orsakssamband. (Wiki)
Vad exakt den har med saken att göra när vi människor styr våra liv i stor utsträckning själva -( OM vi inte lever i överlåtelse till Gud vilket få idag gör) så ansvarar vi därmed också för våra handlingar - vi kan hållas ansvariga just på grund av att vi handlar aktivt, intentionellt --- alltid.

[531bts]

Pilatus: vad skulle en doktorand i kvantfysik säga om slump? Är frågan retorisk? Jag tror att han skulle kunna gå med på mitt resonemang: att allt som sker i universum är orsak-verkan, kausalitet så som vi kan förstå den utifrån människans vardagliga erfarenheter av att leva. Fram till en viss gräns dvs där kvantfysiken tar vid. Där råder andra o svårbegripliga kausalitets förhållanden, men jag tror doktoranden skulle avstå att hänvisa till begreppet slump även i dessa sammanhang.
Att inte kunna förutsäga en verkan ifrån en konstaterad orsak är inte belägg för slump. Det kan vara ett antagande, förväntan eller en hypotes.

[Anders]

Anders: "ta sakerna vartefter" säger inte så mycket. I de två förhållningssätt jag beskriver bemöter man tillvaron antingen på verklighetens/naturens villkor eller så utgår man från personlig logik dvs egna preferenser o motviljor. I båda fallen sker det i samband med när, vem o vad man ställs inför, dvs vilka "förändringar i rummet" som uppstår.
Om det är vad du menar med din kommentar. Jag ser inget "eller" dvs ett tredje alternativ till de två kategoriskt åtskilda förhållningssätten. Ser fram mot ett förtydligande av din kommentar!

Jo. I båda dina fall har man någon slags utgångspunkt och mål. Någon slags gemenskap, eller självförverkligande. Är man subakademisk utgår man inte från så mycket, och har inga uttalade mål. Man ser på det som kommer upp ur perspektivet överlevnad.

[Anders]

Det finns mycket att säga om det

:
Mindfullness, medveten närvaro, ta en sak i taget, vara här och nu, inte tänka för mycket eller att byta omständigheter och mönster för att inte krångla till det osv.

En sak jag tror är helt avgörande här är dock att först och främst inse att det oftast är mycket svårt för ens eget psyke att komma ur sådant krångel med egen kraft. Alltså att med tankar skapa nya tankar och känslor. Det nämns ofta i självhjälpsböcker men det är rätt mycket av en gimmick tänker jag.
:

Men det finns en del som inte är gimmick, det som är skrivet av Hayes, Nilsonne, Kåver. Handlar om att distansiera sig från sina tankar. Och ha stort fokus på nu, Nilsonne talar om 10-80-10. I kombination med att ha riktning med sitt liv.

En annan aspekt är att "nuet" hela tiden ändrar karaktär.
Om jag utför en farlig operation med min cirkelsåg är (förhoppningsvis) mitt "nu" extremt kort.
Om jag inte är helt koncentrerad på det jag gör är risken stor att jag skadar mig.
En motsatt situation kan exempelvis vara en stilla fikastund i skuggan en sommardag med tankar som flyger vart dom vill.
Somliga människor brukar betecknas som "tankspridda". Under sådana omständigheter kan vårt "nu" breddas i det oändliga.

Det där var rena Sein und Zeit! Och helt riktigt. Vad man kan säga i det perspektivet att de seriösa KBT-människorna menar är att den fritt flygande tanken för många har en tendens att hamna i oro, och skapa tankespöken om framtiden. Något som kan förtära en helt. Något jag personligen inte har det minsta svårt att relatera till. Det är nog en mycker stabil personlighet och uppväxt som bara kan sitta och vara Ferdinand eller en glad entrepenör eller världsförbättrare. Dessa behöver inte mindfulness, eller KBT.

[Anders]

Var och en lever i sitt upplevelseuniversum, som via ens sinnen, erfarenheter och förmågor, emotionell och kognitiva bl.a., så att säga utsöndrats ur det primära universum, varur vi alla hämtar näring och stimulans vår bubbla. Och via vad vi skapar eller utsöndrar ur vår bubbla ger vi tillbaka lite till det primära universum. Energiutbyte.

Vi är våra upplevelser.

Skulle säga att vi är våra personligheter och vår uppväxtmiljö kastade i denna miljö. Och hur osäker världen upplevs är nog rätt mycket en fråga om vilken säkerhet dessa gett i barndomsmiljön. Sedan kan det helvete du råkar ut för naturligtvis betoende på gradskillnad påverka dig. I viss mån.

[Anders]

Bra tråd, den här.

[531bts]

Anders: de två förhållningssätt jag beskriver, menar jag är de två enda människan har att välja mellan. Precis som du beskriver kan man välja att förtränga meningsfrågan, man är oavsett det "tvingad" att delta i verkligheten iom de kroppsbevarande behoven. Tankesinnet blir då per automatik knutet till o identifierat med preferensen att leva framför motviljan att dö. Samt i sin strävan att söka överlevnad i tillfredsställelsen av de kroppsbevarande behoven befästa tankesinnet som ett "jag" grundat på de preferenser o motviljor man erfar i sysslorna kring de kroppsbevarande behoven.
Jag antar att du med din kommentar antyder att meningsfrågan är en lyxsysselsättning o en smula navelskåderi. Det stämmer nog till viss del, eftersom vi inte etablerat eller ser något värde i meningsfrågan o filosofiskt förankrat den till våra barn. Det vi skänker våra barn är att det inte finns ngn mening o att utveckla sig själv för att skapa en egen o privat mening. Gärna med så mycket ägodelar o pengar på banken som möjligt. Vi ska inte förvåna oss över psykisk ohälsa, brist på gemenskap, väpnade konflikter o miljöförstöring.

[Esther]

Anders: "ta sakerna vartefter" säger inte så mycket. I de två förhållningssätt jag beskriver bemöter man tillvaron antingen på verklighetens/naturens villkor eller så utgår man från personlig logik dvs egna preferenser o motviljor. I båda fallen sker det i samband med när, vem o vad man ställs inför, dvs vilka "förändringar i rummet" som uppstår.
Om det är vad du menar med din kommentar. Jag ser inget "eller" dvs ett tredje alternativ till de två kategoriskt åtskilda förhållningssätten. Ser fram mot ett förtydligande av din kommentar!

Jo. I båda dina fall har man någon slags utgångspunkt och mål. Någon slags gemenskap, eller självförverkligande. Är man subakademisk utgår man inte från så mycket, och har inga uttalade mål. Man ser på det som kommer upp ur perspektivet överlevnad.

Men Anders... vad i hela fridens namn har du för belägg på det du påstår här?
De flesta som skapat och skapar terror i världen är sk subakademiker --- som ofta låter sig ledas av en enda som kanske har någon slags studie. Nämn hur många av alla de som styr detta landet som har högre studier? Vem bland de måste därmed inte ha planer, vilja kontrollera andra?
Det är ofta de som inte har mycket studier som är övertygade om att de vet och kan allt samt lider samtidigt av ett vansinnigt mindervärdeskomplex - därför var bland annat arbetarpartiet i Tyskland under national socialismen så fientliga mot bildning och högre studier - de var fientliga... mot allt som hette akademia ... varför? De styrde landet de hade mål och de hade självförverkligande --- och död åt alla som inte tänkte som de. Det är väl att ha mål. Samt såg sig som övermänniskor som skulle invadera alla andra och ta över.
Det är ganska vanligt... få av de som mördar andra för ideologier är mycket högutbildade människor --- och mycket få av dem lider av mindervärdeskomplex och klasshat - klasshatet är bränslet för andra typer av människor ... och att ge igen.
Hat, mord... det gamla vanliga - den banala ondskan.

[Esther]

Det vi skänker våra barn är att det inte finns ngn mening o att utveckla sig själv för att skapa en egen o privat mening. Gärna med så mycket ägodelar o pengar på banken som möjligt. Vi ska inte förvåna oss över psykisk ohälsa, brist på gemenskap, väpnade konflikter o miljöförstöring.

Exakt. Det är just hagalenskapen som drabbar människor som skapar allt detta som vi ser idag. Vilket knappast är att leva fridfullt i nuet.

[Anders]

Anders: "ta sakerna vartefter" säger inte så mycket. I de två förhållningssätt jag beskriver bemöter man tillvaron antingen på verklighetens/naturens villkor eller så utgår man från personlig logik dvs egna preferenser o motviljor. I båda fallen sker det i samband med när, vem o vad man ställs inför, dvs vilka "förändringar i rummet" som uppstår.
Om det är vad du menar med din kommentar. Jag ser inget "eller" dvs ett tredje alternativ till de två kategoriskt åtskilda förhållningssätten. Ser fram mot ett förtydligande av din kommentar!

Jo. I båda dina fall har man någon slags utgångspunkt och mål. Någon slags gemenskap, eller självförverkligande. Är man subakademisk utgår man inte från så mycket, och har inga uttalade mål. Man ser på det som kommer upp ur perspektivet överlevnad.

Men Anders... vad i hela fridens namn har du för belägg på det du påstår här?
De flesta som skapat och skapar terror i världen är sk subakademiker --- som ofta låter sig ledas av en enda som kanske har någon slags studie. Nämn hur många av alla de som styr detta landet som har högre studier? Vem bland de måste därmed inte ha planer, vilja kontrollera andra?
Det är ofta de som inte har mycket studier som är övertygade om att de vet och kan allt samt lider samtidigt av ett vansinnigt mindervärdeskomplex - därför var bland annat arbetarpartiet i Tyskland under national socialismen så fientliga mot bildning och högre studier - de var fientliga... mot allt som hette akademia ... varför? De styrde landet de hade mål och de hade självförverkligande --- och död åt alla som inte tänkte som de. Det är väl att ha mål. Samt såg sig som övermänniskor som skulle invadera alla andra och ta över.
Det är ganska vanligt... få av de som mördar andra för ideologier är mycket högutbildade människor --- och mycket få av dem lider INTE av mindervärdeskomplex och klasshat - klasshatet är bränslet för dessa människor ... och att ge igen.
Hat, mord... det gamla vanliga - den banala ondskan.

Skulle påstå att det som skapade röster åt nazisterna valen från 31 och framåt var främst den arbetslöshet som skapades främst av kraschen i USA, som skapade oron hos knegarna i landet. Lite som Brexit, Trump och SD nu. Jo, det finns en och annan drömmare i radhus och höghusområdena men är du själv uppväxt där och sen kommer till ett "bättre" område så ser du den enorma skillnaden. Kanske främst inte i pengar, utan i att just se möjligheter. Inte bara bra/dåligt, många har jag upptäckt i den "bättre" sfär jag som första generations akademiker har hamnat i är stressade som fasen över det här att behöva göra något med sitt liv. Där jag växte upp, småhusområde bestående av ambitiösa höghusfamiljer som fick råd med småhus(Kolla "då var det 1969 på SVT", klockren) fanns inte frågan om livsmål över huvud taget trots att det var barn till relativt framgångsrika föräldrar. Man skulle plugga duktigt så att man i bästa fall blev "doctor or a lawyer or a Civil Engineer" som Elton John sjöng. Sysselsättning som innebar annat än åttatillfem eller åttatillåttaarbete fanns inte på kartan. Ingen av mina klasskamrater från den tiden kör eget företag, är forskare, konstnärer eller musiker eller något annat. Var och varannan unge i det område jag bor i nu när de drömmarna.
Det kan nog finnas en och annan visionär ute i stugorna men de flesta vill ha skaplig säkerhet och bekvämlighet och så är det bra med det. Överleva på bästa sätt.

[Esther]

Jo. I båda dina fall har man någon slags utgångspunkt och mål. Någon slags gemenskap, eller självförverkligande. Är man subakademisk utgår man inte från så mycket, och har inga uttalade mål. Man ser på det som kommer upp ur perspektivet överlevnad.

Men Anders... vad i hela fridens namn har du för belägg på det du påstår här?
De flesta som skapat och skapar terror i världen är sk subakademiker --- som ofta låter sig ledas av en enda som kanske har någon slags studie. Nämn hur många av alla de som styr detta landet som har högre studier? Vem bland de måste därmed inte ha planer, vilja kontrollera andra?
Det är ofta de som inte har mycket studier som är övertygade om att de vet och kan allt samt lider samtidigt av ett vansinnigt mindervärdeskomplex - därför var bland annat arbetarpartiet i Tyskland under national socialismen så fientliga mot bildning och högre studier - de var fientliga... mot allt som hette akademia ... varför? De styrde landet de hade mål och de hade självförverkligande --- och död åt alla som inte tänkte som de. Det är väl att ha mål. Samt såg sig som övermänniskor som skulle invadera alla andra och ta över.
Det är ganska vanligt... få av de som mördar andra för ideologier är mycket högutbildade människor --- och mycket få av dem lider INTE av mindervärdeskomplex och klasshat - klasshatet är bränslet för dessa människor ... och att ge igen.
Hat, mord... det gamla vanliga - den banala ondskan.

Skulle påstå att det som skapade röster åt nazisterna valen från 31 och framåt var främst den arbetslöshet som skapades främst av kraschen i USA, som skapade oron hos knegarna i landet. Lite som Brexit, Trump och SD nu. Jo, det finns en och annan drömmare i radhus och höghusområdena men är du själv uppväxt där och sen kommer till ett "bättre" område så ser du den enorma skillnaden. Kanske främst inte i pengar, utan i att just se möjligheter. Inte bara bra/dåligt, många har jag upptäckt i den "bättre" sfär jag som första generations akademiker har hamnat i är stressade som fasen över det här att behöva göra något med sitt liv. Där jag växte upp, småhusområde bestående av ambitiösa höghusfamiljer som fick råd med småhus(Kolla "då var det 1969 på SVT", klockren) fanns inte frågan om livsmål över huvud taget trots att det var barn till relativt framgångsrika föräldrar. Man skulle plugga duktigt så att man i bästa fall blev "doctor or a lawyer or a Civil Engineer" som Elton John sjöng. Sysselsättning som innebar annat än åttatillfem eller åttatillåttaarbete fanns inte på kartan. Ingen av mina klasskamrater från den tiden kör eget, är forskare, konstnärer eller musiker eller något annat. Var och varannan unge i det område jag bor i nu när de drömmarna.

Ja, det var väl Sahlin, Persson, Wallström och gänget som var därifrån.. och du menar på fullt allvar att de inte har ambitioner?
VERKLIGEN?

[klorofyll]

Det är ofta de som inte har mycket studier som är övertygade om att de vet och kan allt samt lider samtidigt av ett vansinnigt mindervärdeskomplex -

Tror du att man bor i ett fint område för att man är akademiker eller att man blir akademiker för att man bor i ett fint område?

[Esther]

Anders: de två förhållningssätt jag beskriver, menar jag är de två enda människan har att välja mellan. Precis som du beskriver kan man välja att förtränga meningsfrågan, man är oavsett det "tvingad" att delta i verkligheten iom de kroppsbevarande behoven. Tankesinnet blir då per automatik knutet till o identifierat med preferensen att leva framför motviljan att dö. Samt i sin strävan att söka överlevnad i tillfredsställelsen av de kroppsbevarande behoven befästa tankesinnet som ett "jag" grundat på de preferenser o motviljor man erfar i sysslorna kring de kroppsbevarande behoven.
Jag antar att du med din kommentar antyder att meningsfrågan är en lyxsysselsättning o en smula navelskåderi. Det stämmer nog till viss del, eftersom vi inte etablerat eller ser något värde i meningsfrågan o filosofiskt förankrat den till våra barn. Det vi skänker våra barn är att det inte finns ngn mening o att utveckla sig själv för att skapa en egen o privat mening. Gärna med så mycket ägodelar o pengar på banken som möjligt. Vi ska inte förvåna oss över psykisk ohälsa, brist på gemenskap, väpnade konflikter o miljöförstöring.

Tror att de fattiga som lever i samhällen där man har tid och lever av det marken ger utan ständiga strävanden mot något annat --- har tiden. Jag har träffat en del av dem. Det är därmed inge lyxsysselsättning.

[Esther]

Det är ofta de som inte har mycket studier som är övertygade om att de vet och kan allt samt lider samtidigt av ett vansinnigt mindervärdeskomplex -

Tror du att man bor i ett fint område för att man är akademiker eller att man blir akademiker för att man bor i ett fint område?

Jag tror att detta politiska elädespåstående är a load of crap.