Detta tycker jag låter extremt rimligt Fication.Fication skrev:En del menar att vår extrema rättvisetänk här uppe i norr beror på att vi nästan från dag 0 haft demokrati här uppe, demokrati i den mening att även bönderna haft inflytande i riksdag i egenskap att ett av stånden. Och för att verkligen ha det inflytande så måste alla enskilda individer komma överens inom ståndet och sätta sin egen personliga vilja åt sidan.
Tack vare detta så har vi stor tilltro till auktoriteter, bara man spelar efter reglerna. Om några kör sitt eget race sabbar man för alla andra. Den stabila politiska kulturen här uppe uppmuntrar alltså till rättvisa, samarbete och baksidan - jantelagen (Har någon kul är det säkert på din bekostnad. Har du kul är det säkert på någon annans bekostnad, så ge fan i det!).
Jämför detta med sydeuropa där det varit fursten- och feodaldömen och makt som växlat hit och dit. Får du makten så har du den bara tillfälligt, så försök suga ut befolkningen så mycket du bara hinner. Söndra och härska! Misstron mot övre makt i tex Italien och Frankrike är ju massiv! Det gäller för envar att försöka rå om sig själv, ingen annan kommer göra det åt dig. Säg din mening! Om någon tar illa upp får de skylla sig själva! Och passionerat kanske är det naturliga sättet att leva om man tar bort alla begränsningar vi har här.
Jag tror personlingen att man ska vara försöktig med dessa typer av generaliseringar, men det är antaligen bara för att jag till större delen blivit uppfostrad av en mamma. Jag tycker det verkar vara många som tar in för mycket biologiska aspeker, jag säger inte att de biologiska inte existerar, men jag tror personligen att de kulturella faktorerna som ideal, etc, spelar större roll hos flertalet människor. Jag ger inte så mycket till människor som hävdar hur "män" eller "kvinnor" är, eftersom detta varierar mycket från olika kulturer. Men naturligtvis finns det även en biologisk bas.Att män skulle vara mer nordliga rättvisetänk och kvinnor sydliga passionstänk vet jag inte om jag får ihop. Jag tror att män är mer själviska, bryr sig inte lika mycket om lagar, mindre känslosamma (eller försöker i alla fall vara), inte lika måna om att undvika göra fel och mindre empatiska.
Men problemet är här Fication att om ingen tar "Moralen vidare" så kommer moralen att stanna där den är. Skulle ingen kämpat för andras rättigheter, ja då skulle flertalet av oss fortfarande vara slavar nu. Men som sagt, jag tror inte kampen för "moralen" är något människor kan styra, jag tror det mest är yttre faktorer som påverkar människor.När det gäller moralen så tycker jag att man kan applicera spelteori på problematiken. Man följer inte bara moralen i sitt huvud, man påverkas i allra högsta grad av omgivningens 'moraliska nivå'. Jag tycker därför att det är vanskligt att placera in personer i fack på det sättet (för att inte säga förolämpande). Om jag skulle befinna mig på en hög moralisk nivå och befinna mig i en omgivning av låg egoistisk moral, så har jag inget att vinna på att hålla min nivå sas.
Men du Fication, nu tycker jag att du har ett väldigt instrumentellt sätt att se på saker igen.Om jag tex skulle vara på stadiet universal human ethics och hamnar i amerikanskt fängelse, vad skulle jag göra då? Om jag skulle leva efter mina ideal så skulle jag bli slaktad eller bitch till nynazisten om jag hade tur. Det jag skulle göra vore nog att acceptera spelreglerna som gäller på den platsen jag är och spela efter dem. Jag skulle alltså snabbt som tusan hitta någon hackkyckling och spöa upp om jag ska överleva.
We rode a ferry to Robben Island where we walked through the prison where Nelson Mandela spent eighteen years in the isolation unit. We saw his small cell with only a cot, cup, and blanket and the courtyard where he exercised. Our guide was Lionel Davis who I believed spent 27 years in that prison. He told of the brutal conditions when he first arrived: no beds, no blankets, beatings, inadequate food, no books, one pair of shorts and sandals, no underwear, digging and moving limestone from one spot to another and then back. But over the years, the prisoners fought for better conditions and after Mandela came, they created an intentionally transformative community. They made it a spiritual experience. Davis told us that there was no unity among the prisoners politically or culturally. They spoke different languages. But they decided they had to be united. They began talking and listening to one another. They shared food. They learned one another's language. They studied and educated themselves. They became better human beings in jail as they learned to respect one another. They refused to be victims. They conquered their conditions and brought their guards along with them. Today, many of the leaders in the current government come from that prison experience.
Som sagt, människor i Svenska fängelser kanske inte är lika desperata och utsatta, de har det nog för bekvämt för att orka förändra sig.
