MORAL - grundnatur, eller inlärt "trams"?

[* KYREUS *]

Du frågar mig ifall jag uppfattar samvetet som ett fenomen med sk retrospektiv funktion. På ett sätt så: jag brukar ju hävda -

    "Dagen är din vän, gårdagen ditt samvete"

Men det är primärt i förhållande till tesen om fånga dagen: CARPE DIEM.

I vardagen tror jag människan tidigt i livet identifierar vikten av val. Varje dag innebär valsituationer.

   >>> Samvetet för KYREUS  =   kompass

Samvetskompassen är skapad av GUD och liksom längtan efter evigheten i människors hjärtan, är samvetskompassen där för att hjälpa oss navigera rätt i livet. "Navigare necesse est"!


                    ( )  K Y R E U S

[suchanother]

(c)  KYREUS, mikrofilosof, anno 2 006/

Kyreus, du måste uppdatera dej, är 2007 i dagsläget. Nästa år är det 2008. Fan, man måste hänga med i tiden.

[* KYREUS *]

härliga copy-polare!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag skrev citatet det år som står, och copyright-tecknet är för att folk snor mina aforismer och gör dom till sina. Ex:

Anno 1989 myntade jag världshistoriens kortaste och sannaste tes:
   "Allt finns!",
men tror du inte nån "jävel" (f ´låt uttrycket) snodde sanningen och -
utan att fråga mig om lov, utgav en bok i början av 1990-talet med titel

    "Allting finns!"

AAAAAAAAAARRRRRRRRRGGGGGGGGHHHHHH!

Jag börjar tappa tron på mänskligheten  :evil:
/men bara - eh !!! - delvis /


     (  KYREUS

[suchanother]

Men snälla Kyreus, har du fått storhetsvansinne?
När har jag kopierat dina alster?
Och när har du kommit med © märkta aforismer?

[* KYREUS *]

copy-polare = ny svenska för skrivarvän
(Du har säkert inte snott något för mig)

jag skriver på andra sajter också:
Bland annat denna ord-minimalism
är snodd från mig:

"Sorgen är priset för kärleken".

Storhetsvansinne? Inte alls.
Skämtar liksom en del andra
- du kanske - om det egna
- eh!! - kunnandet.

   OK? K Y R E U S

[suchanother]

Du är kul du Kyreus. Du sprides Guds kärlek.
Jag själv gjorde en helvetesresa från scratch och är jävligt stolt över detta.
Tittar och kollar folk med ett leende på läpparna. Är själv helt oförstörbar, ingen människa kan skada mej, jag kan skada många. Jag har makten och styrkan. Dock tänker jag inte missbruka denna makt utan är snäll och förstående.

[* KYREUS *]

Amen.

[suchanother]

Kyreus, du måste komma ur det vegetativa tillståndet. Ur det paralytiska där man bara stirrar i ett sömntillstånd.

[* KYREUS *]

Eller Du kanske menar "det meditativa"; men du vet Such: det är där vi religösa hämtar andlig kraft! Typ.

                    (  K Y R E U S

[Rising]

Jag har svårt att förstå skillnaden mellan det som Hovnarr pratar om; dels lagarna och dels resultatet av dem.

Om förebudet "man ska vara snäll mot dem som lider" är Etik, vad är då moral? Är det individen som är snäll mot de som lider, även om han aldrig har hört talas om förebudet? Är det den som hör förebudet - och lyder? Eller är det att fundera på vad man tycker är rätt och fel och sedan sätta upp sina egna lagar? Vad menade du, Hovnarr?

I övrigt har jag svårt att förstå det här talet om moral. För mig finns bara beteenden. Flockdjur tar hand om varandra, och när vi ser hundar slicka sina sjuka flockmedlemmar så tycker vi att beteendet ser ut att vara ett uttryck för medlidande. Men kan det inte lika gärna vara så att naturen spelar oss ett spratt? Att slicka sjuka och sårade kan hjälpa blodcirkulationen, och hundars saliv innehåller många antikroppar och enzymer och grejer. Det kan ju vara så att de hundar som slickat varandra helt enkelt överlevde och klarade sig bättre än de som inte gjorde det.

Några menar att moral är att göra det man inte tjänar på, men jag tycker det förutsätter en väldigt stark medvetenhet om vad resultatet av ens handlingar kommer att bli.

Hundarna tänker ju inte "det är bäst för oss att jag hjälper till att slicka alfahanen"; lika lite tycker jag att många av våra mänskliga instinkter om rätt och fel är utslag av medvetna och förnuftiga resonemang.

I hypotetiska frågeställningar av typen "skulle du kunna hugga en man i huvudet med en yxa för att rädda livet på tio barn? nähä, men skulle du känna samma skuldkänslor om en man höll på att drunkna samtidigt som tio barn skrek på hjälp från ett brinnande hus och du bara hade tid att rädda antingen mannen eller de tio barnen?" brukar resultaten visa att vi inte har samma motvilja mot att passivt uthärda att andra dör som vi har mot att döda dem själva, och vidare brukar tester visa att vi inte heller har samma motvilja mot att döda meddelst knapptryckningar som mot att göra det med mer direkta tillvägagångssätt.

Jag tycker dessa tester visar att vår instinktiva uppfattning om vad som är "rätt" och "fel" inte så mycket är resultatet av förnuftiga resonemang som det är beteenden utifrån instinkter/läggningar.

Min naturliga drift att känna medlidande kan stimuleras och triggas av musik och tecknade bilder. Det är inte förnuftigt att vilja ta hand om en tamagotchi, men vi människor kan vilja göra det ändå.

Hundarnas beteende är inte alltid gynnsamt för dem själva eller för flocken, förresten. De kan sprida sjukdomar mellan varandra så att hela flocken utplånas, om de har otur. Även vi förnuftiga varelser kan fatta moraliska beslut (beslut utifrån vår naturliga omsorg och medlidande) som är oss till last.

Några menar att det är just detta som är moral; och upphöjer den framgångslösa osjälviskheten som en dygd. Jag ser det istället som en bugg - ett fel - i hur vi är konstruerade.

[Sceptisk]

Rising

Du tar upp en bra poäng med beteenden men förmågan till medlidande bör nog inte sammankopplas med moral.

[suchanother]

Kram på dej Kyreus! Är jättesnäll kille. Låter ibland illa men humöret skiftar ständigt här.

[hovnarr]

Jag har svårt att förstå skillnaden mellan det som Hovnarr pratar om; dels lagarna och dels resultatet av dem.

Om förebudet "man ska vara snäll mot dem som lider" är Etik, vad är då moral? Är det individen som är snäll mot de som lider, även om han aldrig har hört talas om förebudet? Är det den som hör förebudet - och lyder? Eller är det att fundera på vad man tycker är rätt och fel och sedan sätta upp sina egna lagar? Vad menade du, Hovnarr?

Alla frågor följer i princip min användning av begreppet. Etiken är alltså det statiska, moralen det dynamiska. Etiken behöver inte vara nedskriven på ett papper, den kan vara oskriven eller framföras av en nåjd på trolltrumma, men den är generaliserad.

Moral betyder för mig samma sak handling. När man handlar gott så är man moralisk eller har god moral, och tvärt om. Man kan välja att följa etiska riktlinjer, inre röster, maggropskänsla eller något annat. Men man får alltid skylla sig själv, och är inte alls garanterad en god moral bara för att man följer ett visst etiskt schema.

Den s.k. moralfilosofin är enligt min mening alltså en etikfilosofi. Om moralen kan inte mycket sägas annat än sånt som låter lite för klyschigt eller rent av obegripligt för den moderna människan, typ: "lyssna till ditt hjärta/samvete", "var lyhörd", "ha ett öppet sinne" osv.

Nota bene! Detta innebär inte att etik=dåligt, moral=bra. Tack och lov för etiska riktlinjer, annars skulle vi ju inte veta om vi borde sträcka fram högerhanden eller skita i mössan när vi hälsar. Men etiken blir dålig om den dövar den moraliska "hörseln", förstår du? När man vet vad som bör göras men inte gör det för att "det står ju att..." osv.

Jag tycker dessa tester visar att vår instinktiva uppfattning om vad som är "rätt" och "fel" inte så mycket är resultatet av förnuftiga resonemang som det är beteenden utifrån instinkter/läggningar.

Hur ser du då på personer som ändrar uppfattning om rätt och fel? Har de ändrat instinkt/läggning då? Det förtar ju i så fall den medfödda/tvångsmässiga/genetiska punch som ligger i begreppet, och gör det liktydigt med det föränderliga förnuftet.

Kan man inte tänka sig att moraliskt beteende finns på flera nivåer? Som t.o.m. är löst hierarkiskt ordnande. Längst ner har vi "automatiskt" (instinktivt/djurlikt) beteende, som kan trumfas av social beteendeträning, som kan trumfas av vilja till förändring och förnuft, som kan trumfas av maggropsskänsla och moralisk intuition att förnuftet kanske inte är så jävla bra alla gånger. Typ?

[J R Auk]

Jag har en liknande uppfattning din Hovnarr.

Moral är att följa sin etik. Därav hög och låg moral.
Dvs hög om man följer det som man i sin etik erkänner som rätt och riktigt, och låg om man inte kan leva upp till det som man i resonemang erkänner som rätt och riktigt.

Att människor gör ditten och datten bevisar jack shit enligt mig. Detta då dom flesta inte är kritiska, dom skulle skita i mössan och sträcka fram den om seden påbjöd. Saknar integritet.

Det som är intressant är inte hur ett medel eller medianmänniska av vår befolkning gör, det som är intressant är hur spetsen, utifrån given undersöknings relation, beter sig, och vad som motiverar dom.

Vi gör benämningarna alltså väljer vi vad som i dessa skall rymmas.

Förövrigt ett starkt argument för idealismen, om man nu omskriver det ovan framförda en smula.

[J R Auk]

Öppna samtal förutsätter allas olika möjligheter att deltaga. Själv är jag en funderande typ och nog mest för frågor. Besvara försöker jag göra i mån av tid och ifall jag förstått frågorna - då ev till mig. Ber om ursäkt ifall jag inte uppfattat en rak fråga till mig. Därför bästa skrivarkollega:
- precisera din fråga ånyo och jag skall försöka besvara den; dvs ifall jag förstår frågan - och så är ju inte alltid fallet.

                mvh (c) KYREUS

Du frågar vad vi av anarkismen kan lära, mitt svar blev då:

Att leva efter det som samvetet anför och inte det som dogmen eller konventionen anför.

Men jag är övertygad om att du redan gör det, och att det som ditt samvete medför stämmer överens med det som konventionen och bibeln anför.

Min fråga till dig för dagen blir således, skulle det kunna vara annorlunda, i din situation vill säga.

Det jag frågar mig är således; du företräder en normgivare i samhället. Som dess representant förväntas du hålla och representera deras värderingar. Och gemenskapen tillåter sådant som faller utanför lagen med hänvisning till en högre auktoritet.

Därför frågar jag mig, skulle det kunna vara så att du agerade bättre om du gjorde det utanför dogmen eller konventionen? Kan du tillåta dig att se till personligt tycke och inte konventionens tycke? Du motsäger dig ju då mer än bara en lag, det blir ju en motsägelse mot hela den kristna institutionen.
Du måste ju medge att det är lite annorlunda för dig som präst. I religionen anförs ju sådant som intention som skadligt om den är ond.
I lagen finns ju inte detta. Vi icketroende har inte den plattformen att vila på.
Enligt lagen så är det som faller just under lagen fel, men det som efterliknar lagens fel till formen faller inte därunder.

Jag kan men sockersöta ord, och en hatisk uppsyn, påtala mitt hat och mitt hot. Och lagen står rådlös, för att exemplifiera.

Hoppas denna spretiga fråga ändå presenterar sig i någon mån förståelig form.