Tvångstankar

[Skogsälvan]

Ursäkta ae, jag är inte riktigt i form, har tyvärr en tendens att bli lite irriterad ibland då. Jo, tvångstankar är ofta intimt förknippade med katastroftankar och här tror jag att nästakärleken spelar in för att man är rädd att skada sig själv och i vissa fall även andra. Själv har jag en sanslöst meningslös tvångshandling som gör att jag måste kolla att mina kryddburkar står rätt i kryddhyllan, fast det är sällan jag tillbringar så mycket tid med det som en timme om dagen, vilket man måste göra för att det ska räknas.

[Anders]

.......
men jag menar att det bara finns en känsla- kärlek.
allt det andra (som kallas känslor) är reaktioner.. sorg, besvikelse, ilska tex. vi reagerar.. re-aktion.. återhandling- att upprepa sig, mönster..

Att man har tvångstanken "nu måste jag somna" - med konsekvensen att man inte gör det på en massa timmar - vad skulle den tvångstanken kunna vara en reaktion på?

[magicadehex]

jag skulle inte kalla det för en tvångstanke.

[Anders]

jag skulle inte kalla det för en tvångstanke.

04.15 - var det mitt fel? Förlåt i så fall.

[Morningstar]

---

[cogito]

Några ord till Skogsälvan:

Jag är ingen expert på området, så snälla ta det här för privata spekulationer. Människan gör ju komplicerade saker och ting ganska "instinktivt" eller hur man skall uttrycka det. T ex kan många bilförare köra hem från jobbet - och väl hemma har de ingen aaaning om hur dom gjorde för att hamna hemma. Alla hundratals beslut de tog på vägen hem under bilkörningen gick som en dans. Får man sk tvångstankar däremot kan det vara slätt omöjligt att hålla bilen rak i filen eller köra om en lastbil i måttlig tempo med fri sikt på motorvägen.

Hur kommer det sig? En spekulation är att de olika själsegenskaperna (tanke, känsla, vilja) sas separerar från varandra och hålls inte längre samman "instinktivt". Tanken kan t ex upptäcka att en enkel bilmanöver är helt enkelt alltför komplicerat att genomföra - när allt kommer kring...

Jaget (ryttaren i t ex Ambres framställningar) känner sig inte stark nog att klara av situationer som det instinktiva "jaget" galant klarade av. Så, tvångstankar är kansken ett symptom på begynnande andlig utveckling, där Jaget (ryttaren) sas ska ta över kommandot småningom istället för att låta hästen styra?

/cogito

[Zokrates]

Exempel på en tvångstanke

En tvångstankes födelse och död

Maria levde ensam i sin lilla etta, hon var 34 år och kände att åren gick allt fortare utan att hon fick något betydelsefullt uträttat. När hon tittade på sig själv i spegeln hade hon upptäckt nya rynkor som inte funnits där innan, likaså hade hon nu fått ett par gråa hårstrån, ett tecken på att hon åldrades. Livet upplevdes som om det rann iväg allt fortare och fortare.

Som barn hade hon axlat en tung börda genom att ta hand om sina småsyskon, hennes  mor arbetade som servitris och bytte ofta män, men lika ofta var det dåliga män som utnyttjade och misshandlade modern, något som Maria även fått bevittna. När Maria föddes hade mamman lämnat henne till sina föräldrar, där hade hon således tillbringat sina första 6 år utan att veta att morföräldrarna inte varit hennes egna föräldrar.

När modern hade fått nya barn, ansågs det lämpligt att ta hem Maria för att hon skulle kunna passa sina halvsyskon. Maria fick hårt veta omständigheterna till varför hon måste lämna morföräldrarna, som hon själv hade betraktat som hennes mor och far.
De lät henne även få veta namnet på sin biologiska far, för att särskilja att denne nya styvfar inte var hennes riktiga pappa,  men den biologiska pappan kom hon aldrig att träffa.

När Maria var 9 år blev hon kär för första gången i sitt liv. Mannen var en bekant till modern och var där för att slänga ut styvfadern. I ett rus hade styvpappan misshandlat både Maria och hennes mor, förmodligen hade han även utsatt Maria för sexuella övergrepp, men detta erkänner aldrig Maria för någon. Maria var nu skör och bräcklig, närmast gränspsykotisk. Hennes småsyskon kallade henne för mamma och ansvaret med de nu 4 mindre syskonen var en heltidssyssla. Hennes ambitioner att bli en skådespelare som vuxen var bortblåsta, det enda hon nu önskade var trygghet, lugn och ro.

Minnet av barndomen var ofta närvarande även om hon aktivt gjorde sitt bästa för att leva i nuet. Maria gick in i rummet och satte sig i soffan. Därifrån hade hon kaffebryggaren i pentryt inom synhåll och kaffebryggarens lilla röda lampa som lyste i dunklet.
Plötsligt kom tanken, kaffebryggaren var en ondskefull tingest, den lilla röda lampan på den var en hemlig knapp. Om hon tryckte på den så skulle all världens atombomber sprängas samtidigt. Alla skulle dö, inklusive hon själv.
Tanken växte sig allt starkare och det gick inte att slå den ur huvudet, Maria blev alltmer övertygad om att hon därmed styrde över hela mänsklighetens liv och död.

Känslan av makt inträdde nu, likaså känslan av vanmakt. Hon skulle vilja trycka på den lilla röda knappen, få ett slut på allt elände hon upplevt, men samtidigt visste hon att hon därmed aldrig skulle få en ny chans till ett meningsfullt eller nämnvärt bättre liv. Hennes uppgift blev tydlig, hon skulle vakta denna lampa, hon var Guds utvalda väktare och vad som än hände fick hon inte låta knappen slockna förrän Jesus befriade henne från uppgiften. Allt var klart och tydligt.

Dagen gick och bryggaren började torrkoka, hon blev rädd och fyllde på mer vatten, de senaste timmarna hade hon inte rört sig ur fläcken, hon hade stått nära bryggaren så att hon skulle kunna trycka på knappen ifall hon fick order om detta.
Likaså var hon tvungen att vakta den så att knappen inte slocknade.
När natten kom var Maria yr av trötthet, hon såg visioner av hästar som red över himlen, små änglar som dansade och hörde Jesus predika. Hon plockade fram gitarren och började spela. Hon kunde alla Frälsningsarméns slagdängor utantill.

Det blev allt mellan  Blott en dag ett ögonblick i sänder till Gläns över sjö och strand. Hon var högljud och strängarna var ostämda, de 3 som fanns kvar vill säga på det alltmer misshandlade instrumentet som ömsom även användes som trumma.

Klockan var nu närmare 3 på natten och nu tog tålamodet slut för Beata som bodde i lägenheten under. Hon ringde polisen och rapporterade att det pågick en fyllefest hos en granne, detta hindrade henne från att sova.

Polisen ryckte ut, de tog sig ingen brådska då detta var lågpriorieterat. Väl på plats knackade de på dörren samtidigt som de med myndig stämma utbrast; -Öppna dörren, detta är polisen!

Synen som mötte dem var ett totalt kaos, ett slagfält som påminde om krigets härjningar i Beirut. Framför dem stod en hysterisk Maria, klänningen var sönderriven och fingertopparna blodiga. Hon skrek rakt ut osammanhängande meningar om Gud och Jesus varvat med atombombsknappen och kaffe bryggaren varvat med fraser ur "Klippa du som brast för mig".

Polisen på plats körde henne till närmaste akutmottagning för psykiskt sjuka.