Vi klarar inte av egoism

[Fromm]

Livets drivkrafter i allmänhet: hunger efter att skapa/handla/göra/agera och uppleva/erfara/förnimma.

Sex i synnerhet: det förenar kravdrift och drivkraft.

Tack för svaret. Hur definierar du skillnad på kravdrift och drivkraft.

[Algotezza]

Livets drivkrafter i allmänhet: hunger efter att skapa/handla/göra/agera och uppleva/erfara/förnimma.

Sex i synnerhet: det förenar kravdrift och drivkraft.

Tack för svaret. Hur definierar du skillnad på kravdrift och drivkraft.

Det är för det första ett anagram (i bokstäver) för att kanske peka på undermedvetna verbala samband. I likhet med Marx' svar på boken Eländets filosofi: Filosofins elände (ett anagram i ord).

Drivkraft - en opersonlig, universell källa som flödar bortom vår viljas revir men vars flöde - om och när det flödar -  vi kan motarbeta eller sas flyta med i.

Kravdrift - en delvis viljestyrd funktion, vår drift att ställa krav på andra i hopp om att få uppleva större lust (högre livskvalitet) i livet, något  som tyvärr ibland, om den går till överdrift, kan komma att motverka drivkraften ovan.

Man glömmer ibland att kvalitet är detsamma som relationen mellan mentala förväntingar och reellt utfall. Med driften att ställa höga krav på andra får vi höga förväntningar på deras beteende och när de oftast inte kan leva upp till dessa upplever vi lägre kvalitet, livskvalitet, lust.

Så förvänta dig ett minus från andra, möt deras nollställda likgiltighet och du uppler ett relativt plus!

Sänk kraven på andra - och du blir lyckligare! Sänk kravdriften och låt dig svepas med av drivkraften!

MVH

Algotezza

[Sceptisk]

Sceptisk, är det då revolution eller reformation som det talas om här? Jag menar kan vi ens tänka oss att det går att reformera det vi har nu till det som du föreslår?

Först och främst var detta ett filosofiskt spörsmål, men om jag har tolkat det hela riktigt så skulle det inte finnas något hinder att realisera. Men däremot så är varken reformation eller revolution rätt ord i sammanhanget för det är inget som tar strid mot nuvarande ordning. I laglig bemärkelse är det inte värre än att starta en förening eller ett kooperativ vilket ju görs hela tiden. På grund av dess utformning så finns det dock en övre gräns för hur många medlemmar som kan vara med. Men detta har mest en praktisk och biologisk förutsättning. Robin Dunbar på Liverpools Universitet menar att hjärnan har en övre gräns för hur många ansikten den kan minnas, siffran ligger kring 150. Detta är för att vi utvecklats i grupper som varit i den storleksordningen. Principen är hela tiden att utforska vad vi är utvecklade till att klara av och arrengera samhälle/n enligt hur vi är, istället för att som nu försöka att realisera utopier. Det är ingen utopi som beskrivs här, inget fantasiland i en avlägsen framtid där alla problem är lösta, utan har en högst konkret och realistisk utgångspunkt. Frågan om hur vi kan leva kan utvecklas till en helt egen vetenskap och detta är ett litet filosofiskt bidrag.