FÖRÄLSKELSE?

[gråa hår]

Jag vet inte om vi alls kan tala om något annat tänkande än ett som redan är språkligt. Som Wittgenstein säger (typ): "Mitt språk är min världs gräns, och världen är mitt språks gräns".

Nej, men då är vi enig på den punkten. Men du menar fortfarande att det finns privatspråk i en viss förstånd?

[Avantgardet]

Inte i någon större utsträckning än motsvarande faktum att vi innehar en unik position i tid och rum som ingen annan kan inneha just emedan vi befinner oss där. Vi har alla levt olika liv, tagit del av olika texter, vilket gett oss en viss förförståelse inför de texter vi möter och skall till att tolka. I det avseendet, men inget annat, anser jag att man kan tala om ett privatspråk hos mig.

[gråa hår]

Ja det är sant. Men vad tänker du om språk då? Hur långt ut eller kanske mer intressant hur närt kan språket vara för att fortfarande vara ett språk. är fex kattens mjau, hundens voff, barnets dada språk? Är interjekktioner språk?

[Chloe]

Redan när vi använder en språklig mening så har den flera olika tolkningsmöjligheter, vilka alla måste betraktas som sanna.

Det här är ett utmärkt exempel på antiintellektualism i tungviktsklassen(Like Father, Like Son brukar engelsmännen säga då en dålig tradition tagit vid) och leder till vissa förödande konsekvenser. För redan här följer:

Fast jag säger ju inte att saker och ting går att tolka hur som helst, det finns ett antal olika tolkningsmöjligheter för varje utsaga, inte hur många som helst.

Vem begränsar antalet tolkningsmöjligheter? Denna fråga bara för att komma vidare.

[Rorschach]

Fast jag säger ju inte att saker och ting går att tolka hur som helst, det finns ett antal olika tolkningsmöjligheter för varje utsaga, inte hur många som helst.

Vad är det då som avgör om något är en tolkningsmöjlighet för en utsaga?

[gråa hår]

Vem begränsar antalet tolkningsmöjligheter? Denna fråga bara för att komma vidare.

Chloe: Jag tycker du är lite väl rask där. Det kan vara beroende på vad man menar är en möjlig tolkning och en omöjlig tolkning, tror att det kan tolkas i rent pragmatiska termer. A. säger i den ena tolkningsmöjligheter, i den andra att det inte går att tolka hur som helst. Tycker du att den är så konstig?

[Avantgardet]

Nej, jag ser heller inte Chloes bekymmer här. Språket sätter självt sina gränser, men det är inte fixerat en gång för alla utan under ständig omvandling. Självfallet går det inte att bruka tankar som ännu inte finns i språket t.ex., utan de tolkningar vi kan göra är de som traditionen tillåter (de som redan finns inherenta i traditionen så att säga).

[Avantgardet]

Fast jag säger ju inte att saker och ting går att tolka hur som helst, det finns ett antal olika tolkningsmöjligheter för varje utsaga, inte hur många som helst.

Vad är det då som avgör om något är en tolkningsmöjlighet för en utsaga?

Är det meningsfullt eller inte? Är det begripligt? osv.

[Avantgardet]

Ja det är sant. Men vad tänker du om språk då? Hur långt ut eller kanske mer intressant hur närt kan språket vara för att fortfarande vara ett språk. är fex kattens mjau, hundens voff, barnets dada språk? Är interjekktioner språk?

Jag skulle säga att alla konventioner i en mening är att betrakta som språk. Symboliska strukturer med andra ord. Allt som kräver en tolkningsakt. Sen är det ju en annan fråga om vi begriper alla språk. Kattens mjau tolkar jag oftast som att han vill ha mat, och jag tycks inte vara så fel ute. Eller så nöjer han sig med min reaktion, även om han finner mig ganska trögtänkt.

[Logos]

Jag säger att ni betraktar saken på ett oriktigt sätt. Frågan är inte (t.ex.) "vad menade han eller hon?" utan "vad kan den här satsen betyda?", eller "hur kan den tolkas?". Redan när vi använder en språklig mening så har den flera olika tolkningsmöjligheter, vilka alla måste betraktas som sanna. Att man tänkt annorlunda har i mångt och mycket att göra med att man privilegierat tal ovan skrift, sökt nåt slags intention hos den som uttrycker en sats. Poängen är att en utsaga på inga sätt förlorar sin giltighet bara för att utsägaren inte är närvarande på något sätt. Vi läser ju Aristoteles än idag, och anser oss förstå honom, även om han varit död i mer än 2000 år! Språket fungerar, har sina funktioner, det animeras inte av någon intention.

Du kan i alla fall läsa en översättning av Aristoteles, vilket ju innebär att han har tolkats av någon. Och sen håller jag definitivt med dig om att texter har ett liv utanför författarens intention, även om jag tror att hans intention (som du tolkar den) finns med i ditt bakhuvud när du läser texten. I alla fall i de fall då du har några förkunskaper om författaren. Du försöker ändå förstå Aristoteles och hans budskap och inte enbart hans budskap. Hur du tolkar intentionen må vara subjektivt, men jag tror att den finns med.

[Chloe]

Okej, en omöjlig tolkning behöver inte vara sann. Borde vi då omskriva till "Redan när vi använder en språklig mening så har den flera olika möjliga tolkningsmöjligheter, vilka alla måste betraktas som sanna."?

Har redan det att vi använder en språklig mening faktiskt denna möjlighet? Hur är det med meningen "Han är död."?

Jag bråkar inte. Det är Avantgardet som kom med påståendet.

[Avantgardet]

Jag säger att ni betraktar saken på ett oriktigt sätt. Frågan är inte (t.ex.) "vad menade han eller hon?" utan "vad kan den här satsen betyda?", eller "hur kan den tolkas?". Redan när vi använder en språklig mening så har den flera olika tolkningsmöjligheter, vilka alla måste betraktas som sanna. Att man tänkt annorlunda har i mångt och mycket att göra med att man privilegierat tal ovan skrift, sökt nåt slags intention hos den som uttrycker en sats. Poängen är att en utsaga på inga sätt förlorar sin giltighet bara för att utsägaren inte är närvarande på något sätt. Vi läser ju Aristoteles än idag, och anser oss förstå honom, även om han varit död i mer än 2000 år! Språket fungerar, har sina funktioner, det animeras inte av någon intention.

Du kan i alla fall läsa en översättning av Aristoteles, vilket ju innebär att han har tolkats av någon. Och sen håller jag definitivt med dig om att texter har ett liv utanför författarens intention, även om jag tror att hans intention (som du tolkar den) finns med i ditt bakhuvud när du läser texten. I alla fall i de fall då du har några förkunskaper om författaren.

Jovisst, det är ju svårt att komma från. Men vad är det för föreställningar jag gör mig om författaren och hans intention? Är inte redan det nåt som jag fått genom andras tolkningar?

[Avantgardet]

Okej, en omöjlig tolkning behöver inte vara sann. Borde vi då omskriva till "Redan när vi använder en språklig mening så har den flera olika möjliga tolkningsmöjligheter, vilka alla måste betraktas som sanna."?

Har redan det att vi använder en språklig mening faktiskt denna möjlighet? Hur är det med meningen "Han är död."?

Jag bråkar inte. Det är Avantgardet som kom med påståendet.

Är alls inte säker på vad du försöker säga. Kan du utveckla? Utsagan "Han är död" betyder väl något helt oavsett vad du menar med den? Läser vi den i en text, där inget närmre anges, så kan vi ju tolka den som syftandes på en rad olika personer som figurerar i samma text på ett eller annat sätt. Vilken som avses kan vi väl knappast avgöra, men det gör heller inte utsagan meningslös.

[Logos]

Jag säger att ni betraktar saken på ett oriktigt sätt. Frågan är inte (t.ex.) "vad menade han eller hon?" utan "vad kan den här satsen betyda?", eller "hur kan den tolkas?". Redan när vi använder en språklig mening så har den flera olika tolkningsmöjligheter, vilka alla måste betraktas som sanna. Att man tänkt annorlunda har i mångt och mycket att göra med att man privilegierat tal ovan skrift, sökt nåt slags intention hos den som uttrycker en sats. Poängen är att en utsaga på inga sätt förlorar sin giltighet bara för att utsägaren inte är närvarande på något sätt. Vi läser ju Aristoteles än idag, och anser oss förstå honom, även om han varit död i mer än 2000 år! Språket fungerar, har sina funktioner, det animeras inte av någon intention.

Du kan i alla fall läsa en översättning av Aristoteles, vilket ju innebär att han har tolkats av någon. Och sen håller jag definitivt med dig om att texter har ett liv utanför författarens intention, även om jag tror att hans intention (som du tolkar den) finns med i ditt bakhuvud när du läser texten. I alla fall i de fall då du har några förkunskaper om författaren.

Jovisst, det är ju svårt att komma från. Men vad är det för föreställningar jag gör mig om författaren och hans intention? Är inte redan det nåt som jag fått genom andras tolkningar?

Rimligtvis är det så. Du tolkar deras tolkningar, alla tolkar allt och letar efter facit. Hoppas att Chloe delar med sig av det.

[Chloe]

Utmärkt. "John F. Kennedy är död", då i stället.

Vad kan den här satsen betyda?