När grät du senast?

[transversal]

Lite mer pinsamt, så gråter jag av rörelse inför prestationer som imponerar på mej. Men när det var senast? Nåt år sen, kanske.

Hej Anders, men, berätta? Prestationer? Som när nån gör mål i fotboll, eller har tagit hem ett stort jobb, eller ...?

[Logos]

Jag gråter när jag går till jobbet just nu ... invärtes.

Att jobba åtta timmar med tre timmars pendeltid som käkar upp hela dagen. Och inte ens med något som man är genuint intresserad av utan bara en massa datatjafs. Fy faan. Man bara känner hur meningslösheten käkar upp dagarna.

Blä.

Ja fy fan för det här jäkla arbetslivet. Först vill man in och sedan bara ut. Det värsta är alla spinoff-effekter som kommer sig av att samhället är så otroligt ineffektivt inordnat att alla jobbar samtidigt. Man måste åka samtidigt som alla andra, handla samtidigt som alla andra etc. What sheep are we....

Kul att se dig igen hur som helst...

[Logos]

Ja, när grät du senast? Jag lipade idag när jag såg "Odyssey" från "Lilla huset på prärien". Det handlar om en döende pojke i leukemi vars högsta önskan var att se havet innan han dog. Slutet på filmen är bland det mest rörande och starkt känslomässiga jag upplevt vad gäller film. Och musiken gör det inte sämre heller.



Filmen:

http://www.youtube.com/watch?v=VfxU16mq ... re=related

http://www.youtube.com/watch?v=e4y3axW5 ... re=related

http://www.youtube.com/watch?v=SeYt5E8n ... re=related

http://www.youtube.com/watch?v=hmrkx3gA ... re=related

http://www.youtube.com/watch?v=x01p9N_p ... re=related


När grät du senast och vad var det som utlöste det?

Alldeles för länge sedan tror jag, och jag ar för mig att det var efter ett långdraget gräl med en närstående. Vad jag kan minnas har min gråt ofta varit förknippad med en känsla av maktlöshet, men det har ofta varit ett skönt sätt att bearbeta det hela på. Säkert skulle man behöva gråta lite oftare, men uppfostran från skolgården sitter hårt i kroppen, impulsen att inte visa någon svaghet inför andra är svår att göra sig av med.

[transversal]

Jag gråter när jag går till jobbet just nu ... invärtes.

Att jobba åtta timmar med tre timmars pendeltid som käkar upp hela dagen. Och inte ens med något som man är genuint intresserad av utan bara en massa datatjafs. Fy faan. Man bara känner hur meningslösheten käkar upp dagarna.

Blä.

Ja fy fan för det här jäkla arbetslivet. Först vill man in och sedan bara ut. Det värsta är alla spinoff-effekter som kommer sig av att samhället är så otroligt ineffektivt inordnat att alla jobbar samtidigt. Man måste åka samtidigt som alla andra, handla samtidigt som alla andra etc. What sheep are we....

Kul att se dig igen hur som helst...

Tjena Logos,

vad fint du skriver. Blir helt rörd när någon håller med om arbetslivet. Och av din beskrivning.

Tehe. :,-S Harkel. Mmm. Maktlöshet är en trigger.

När jag var liten och min syrra var sjuk bestämde jag mig för att inte gråta. Och sen grät jag inte på flera år (medan hon var sjuk). Efter det kunde jag inte gråta längre. Men sen vid 25 eller något så fick jag spader och grät mig igenom ett helt år. All gammal sorg hade som samlats på hög och låg och väntade.

[Skogsälvan]

Vilken jäkla tur att du tog dig igenom den sorgexplosionen, transversal! Vette fan om jag hade pallat det med alla jästa tårar. Jag låter känslorna vara delaktiga nästan hela tiden.

[transversal]

Ja alltså Skogis, jag tror inte att det är helt nyttigt att gråta på det sättet. Sorg föder på något sätt sorg, och det är  utmattande att sörja. Fast det är inte bra att stänga av heller. Då blir man liksom distanserad och slutar att ha kontakt alls med det man känner, även det bra.

Idag är jag i alla fall nöjd värre, för nu har det gått igenom att jag får 80%. Gött! Back to life!

[Anders]

Lite mer pinsamt, så gråter jag av rörelse inför prestationer som imponerar på mej. Men när det var senast? Nåt år sen, kanske.

Hej Anders, men, berätta? Prestationer? Som när nån gör mål i fotboll, eller har tagit hem ett stort jobb, eller ...?

Fotboll i så fall, kavalkader av snygga långskott, Gerrard, men mer historier om framgångssagor model "stampat jordgolv", eller ännu hellre historier om begåvningen hos riktigt stora tänkare och vetenskapsmän(framför allt om det finns ett stampat jordgolv där i barndomen). Pinsamt som sagt men så är det. Gillar sagor. Benjamin Syrsa, där tantråttan makar den lilla råttan närmare, snyft snyft...

[transversal]

Lite mer pinsamt, så gråter jag av rörelse inför prestationer som imponerar på mej. Men när det var senast? Nåt år sen, kanske.

Hej Anders, men, berätta? Prestationer? Som när nån gör mål i fotboll, eller har tagit hem ett stort jobb, eller ...?

Fotboll i så fall, kavalkader av snygga långskott, Gerrard, men mer historier om framgångssagor model "stampat jordgolv", eller ännu hellre historier om begåvningen hos riktigt stora tänkare och vetenskapsmän(framför allt om det finns ett stampat jordgolv där i barndomen). Pinsamt som sagt men så är det. Gillar sagor. Benjamin Syrsa, där tantråttan makar den lilla råttan närmare, snyft snyft...

Lol. Det här är ju helt otroligt sköna storys.

[Anders]

Kom på en ännu värre gråtgenerator, kan ibland se världens ondska i mej själv, eller snarare de verktyg som ondskan använder.

Det här sänder kalla kårar av vällust över mej
http://www.youtube.com/watch?v=biP8QZzBp-g
Då många gör samma sak samtidigt, det bli mäktigt. Ruggigt mäktigt.

Som då jag såg hustrun och 32.000 tjejer till värma upp till någon ledare. 32.000 som sträcker upp händerna samtidigt.

Eller det här:
http://www.youtube.com/watch?v=tk5fyBfUAhs&translated=1

Tror jag hade haft svårt att värja mej för Nürmberg...

[Logos]

Ja alltså Skogis, jag tror inte att det är helt nyttigt att gråta på det sättet. Sorg föder på något sätt sorg, och det är  utmattande att sörja. Fast det är inte bra att stänga av heller. Då blir man liksom distanserad och slutar att ha kontakt alls med det man känner, även det bra.

Idag är jag i alla fall nöjd värre, för nu har det gått igenom att jag får 80%. Gött! Back to life!

[transversal]

Ja alltså Skogis, jag tror inte att det är helt nyttigt att gråta på det sättet. Sorg föder på något sätt sorg, och det är  utmattande att sörja. Fast det är inte bra att stänga av heller. Då blir man liksom distanserad och slutar att ha kontakt alls med det man känner, även det bra.

Idag är jag i alla fall nöjd värre, för nu har det gått igenom att jag får 80%. Gött! Back to life!

Mmm. Känns läckert. Jag hade helt tappat sugen. Nu har jag börjat planera att läsa spanska en timme varje fredag och sätta igång med några andra projekt på allvar.

Men tillbaka till gråten.