Kravet att vara lagom mentalsjuk

[Anne]

Jag tycker att det är självklart att ringa en ambulans när man ser en blodig människa som vinkar vid en kraschad bil. Skrämmande många kör bara förbi och jag tror att det gör att en stor del av befolkningen mår dåligt av vetskapen att denna känslokyla och självupptagenhet florerar. Lika självklart är det för mig att slå mig ner bredvid någon som sitter och gråter på en parkbänk. Jag tar även detta till ett preventivt plan i mån av ork, det känns rätt tröstlöst ibland, som att t ex snacka med tjejen som viftade med en trädgrenar varpå hunden slängde sig upp, ruskade, vägrade släppa greppet och de hejade på. Nästa gång kan det vara en småttingar med hopprep.

[Sceptisk]

Människan är medveten om ifall hennes handlingar är till för att skada eller väna. Människan vet sina egna syften och det är kanske detta som är nyckeln till vår fria vilja. Vi kan abstrahera våra syften och detta gör att vi kan tänka innan vi handlar. Det innebär att vi också har förmåga att kunna redovisa syftet till våra handlingar vilket innebär att vi kan komma att behöva försvara våra handlingar. Behöver ett djur försvara sina handlingar? Kan djur förklara syftet till sina handlingar?

Då vi är medvetna om ifall våra syften är goda eller onda så kan vi komma att hamna i moralisk kris då vi inser att vi också kan komma att ställas till svars för våra handlingar. En människa kan hamna i flykt från sitt ansvar och då försöka att på olika sätt bedra sin omgivning till att inte se till vad denne har gjort, för att slippa bestraffning och bibehålla sin acceptans. Första inlägget i den här tråden tangerade på det krav som då finns i samhället att vara "lagom mentalsjuk" men genom diskussionens gång så börjar jag förstå att vad det egentligen handlar om är människor i flykt från ansvar som försöker dra in andra i samma beteende för att själva slippa stå till svars för sina handlingar. Logiken i detta svekfulla tankesätt är att ifall hela världen är korrupt, vem kan då anklaga någon? Problemet med ett sådant tänkande är att anklagelsen inte alls försvinner och dessutom blir livet mycket värre. Social acceptans bibehålls då genom att trycka ner andra och samhället utvecklas till en mobbarkultur som vill dra ner alla till en djurisk nivå av allas krig mot alla.

När en sådan degenerering påbörjas så är det vägen till ett samhälles iskalla död. När degenereringen är komplett så finns det ingen som förmår att försvara samhället, ingen finns som bryr sig om någon annan, all tillit är borta, respekten för föräldrar och äldre är borta och det allmänna föraktet och en total tystnadens kultur är det enda som finns kvar.

[Zokrates]

Tyvärr är den degenereringen du nämner Sceptisk inne i en slutfas som innebär att allt hopp om kursändring synes vara försent, det kommer att bli värre.

[Zokrates]

Vi föds in i ett system vars regelverk vi inte haft möjlighet att påverka.
Systemet börjar med tiden prioritera sin egen fortlevnad före folkets intressen.
Regelverket försöker därvid indoktrinera och likrikta oss.
Inom ramen för systemet skapas då förutsättningar för otillbörlig maktutövning,
och gynnande av särintressen, på folkets bekostnad.
Det Zokrates beskriver är resultatet av detta, och i stort delar jag hans beskrivning.
Tillspetsat är vi på väg mot avgrunden, och systemet förmår ej att hantera situationen.
Så då är frågan, vilket ansvar som kan utkrävas av oss, som enskilda individer ?

/ Illusionen

Ja om så blott en person av tusen förstår vad jag egentligen avser, så är det värt det!

Frågan, vilket ansvar som kan utkrävas av oss enskilda individer, kvarstår dock att besvaras, men så länge vi alla är en del av ett större rigidt kollektiv är snarare frågan hur vi kan skapa förutsättningar inom systemet att faktiskt förändra allt i grunden, vilket borde vara vårt huvudansvar.

[Anne]

Eftersom jag, lilla jag, har lyckats lugna ner närområdet där jag bor med vänlighet kan det inte vara för sent och då har jag stått mot anabolastinna 25-åringar.
Problemet med filosofin är att det ofta är mycket snack, men lite verkstad.

[Illusionen]

Vi föds in i ett system vars regelverk vi inte haft möjlighet att påverka.
Systemet börjar med tiden prioritera sin egen fortlevnad före folkets intressen.
Regelverket försöker därvid indoktrinera och likrikta oss.
Inom ramen för systemet skapas då förutsättningar för otillbörlig maktutövning,
och gynnande av särintressen, på folkets bekostnad.
Det Zokrates beskriver är resultatet av detta, och i stort delar jag hans beskrivning.
Tillspetsat är vi på väg mot avgrunden, och systemet förmår ej att hantera situationen.
Så då är frågan, vilket ansvar som kan utkrävas av oss, som enskilda individer ?

/ Illusionen

Ja om så blott en person av tusen förstår vad jag egentligen avser, så är det värt det!

Frågan, vilket ansvar som kan utkrävas av oss enskilda individer, kvarstår dock att besvaras, men så länge vi alla är en del av ett större rigidt kollektiv är snarare frågan hur vi kan skapa förutsättningar inom systemet att faktiskt förändra allt i grunden, vilket borde vara vårt huvudansvar.

Javisst borde det vara allas vår uppgift, särskilt när vi ant balanserar på avgrundens kant, men det finns starka primitiva
krafter som driver mänskligheten.
Civilisationer genom historien kännetecknas av en uppgång, för att därefter degenereras och falla samman, och slutligen upplösas.
Vår västerländska civilisation är inget undantag, utan har sannolikt kulminerat, och befinner sig nu i sin degenereringsfas.
Det har förmodligen sin grund i att vi, fortfarande är, och beter oss som, revirhävdande aggressiva apor, Lynx undantagen.
I Politik och samhälle skriver jag 16 dec 2013 ett inlägg med rubriken, Sverige - En skendemokrati ?,
vars innehåll beskriver ett exempel på hur degenereringen tar sig uttryck.
Kloka, goda och ansvarstagande individer, befinner sig i minoritet, och dukar på sikt under i den omgivningen.

/ Illusionen

[scirocco]

Det att möjligheten att ta ansvar skulle vara något som gör att vi inte är djur blir lite konstigt. Eftersom ingen vill ta ordentligt ansvar utan istället flyr undan så är det inget värt att möjligheten finns. Förstörelsen av jordklotet är något vi kan anklaga oss själva för. Möjligheten finns att ta ansvar för förstörelsen. Så ligger korten idag. Vi tar inte ansvar men är alltså inte djur därför att möjligheten finns att stå till svars för vad vi gjort och i framtiden ta bättre ansvar.

När vi backar tillbaks till tiden vi inte förstörde jorden var vi mer som djuren och levde i och av naturen. Ja,jag tycker på så vis det är bättre att vara ett djur. Betänk att de för länge sen gjorde uttalanden som starkt markerade att de vördade jorden och aldrig skulle vilja göra något som skadade den då de visste att allt har ett samband. De tog ansvar, men det var i praktiken ingen skillnad på djuren i det avseendet.

Många djur bryr sig om hela sin flock liksom vi en gång gjorde.De kan t.o,m gå över artgränser då de farit på villovägar. Beträffande det sociala har vi kvar detta i våra gener. Vi vill att alla skall ha det bra,vi är beroende av varandra. Vi delar lika.Barn förstår bara när vi säger att det skall vara lika.

Staten ger varje nyfödd individ ett nummer.Här är vi nu i ett krux. Staten äger oss. De har gjort det länge.Instinkten att rädda någon i nöd finns kvar även om vi aldrig sett personen förut. Viljan att hjälpa finns och många gör det även om det inte är människor i ens egna flock. Vi har hormoner och instinkter som behöver ha utlopp. När som helst kan vi beordras ut i krig. Dagligen är vi beordrade att stå industriägarna till tjänst. Industriägarna som var de första att strunta i de konsekvenser deras profitbegär får för jorden.

Vi lever i ett reservat och har ständigt inre konflikter vill jag påstå. Våra naturliga instinkter får inte fullt utlopp. Arealerna år ägda av privata och staten.

Frågan om vi är djur eller något annat är inte så viktig men jag kan inte se något som gör att vi inte är djur. Vi förstår inte djurens språk men vi förstår deras kroppsspråk och de vårat.En del förstår mer.

[Pilatus]

Frågan om vi är djur eller något annat är inte så viktig men jag kan inte se något som gör att vi inte är djur.

Jodå, det är viktigt att förstå att vi inte är av något kvalitativt annorlunda slag än andra djur. Vi tillhör de högre primaterna, det har funnits andra högt utvecklade Homo-arter före vår. Skillnaden ligger i vårt utvecklade språk. Kanske mindre handlar om vår förmåga och vilja att handla efter de etiska normer vi satt upp.

Kanske borde vi värna bättre om att vår civilisation skall kunna överleva. Som det nu ser ut tycks många länder leva som om framtidens människor får lösa uppkomna problem bäst det går. Vi tycks ha passerat gränsen 1,5°C, det betyder att det inte finns någon enkel väg tillbaks. Vi kan kyla ner jorden om vi sprider aerosoler i atmosfären. Ett kraftigt vulkanutbrott skulle kunna förmörka himlen. Eller vi kunde kanske styra en stor meteor mot jorden. Sedan blir det kallt. Fridolin nöjer sig säkert med att höja någon punktskatt på energi.

[scirocco]

Kanske jag slarvade där och retirerade i onödan. tänkte att det är viktigast vad vi gör nu och i framtiden för att åter leva i harmoni med moder jord.
Troligen hänger viljan att förhöja sig över djuren,att vara något mer samman med tiden då vi började förstöra naturen. En del blev övermodiga av de uppfinningar människan lyckats göra och detta steg dem åt huvudet. När vi har som mål att leva avskilt från naturen är det liksom okej att även förgifta den.
Jo,vårt språk är utvecklat.Prata är vi bra på. En del andra djur tycks även de kommunicera på en hög nivå. Valsången har studerats länge men ännu förstår vi inte deras språk. Det hörs otroligt långt i havet och är i varje fall delikat och mycket variationsrikt.

Det är viktigt att vandra ödmjukt på jorden,lämna så lite spår som möjligt. Hålla fast vid den urgamla kunskapen att vi,liksom allt annat bara är en del av helheten.

[Illusionen]

Kanske jag slarvade där och retirerade i onödan. tänkte att det är viktigast vad vi gör nu och i framtiden för att åter leva i harmoni med moder jord.
Troligen hänger viljan att förhöja sig över djuren,att vara något mer samman med tiden då vi började förstöra naturen. En del blev övermodiga av de uppfinningar människan lyckats göra och detta steg dem åt huvudet. När vi har som mål att leva avskilt från naturen är det liksom okej att även förgifta den.
Jo,vårt språk är utvecklat.Prata är vi bra på. En del andra djur tycks även de kommunicera på en hög nivå. Valsången har studerats länge men ännu förstår vi inte deras språk. Det hörs otroligt långt i havet och är i varje fall delikat och mycket variationsrikt.

Det är viktigt att vandra ödmjukt på jorden,lämna så lite spår som möjligt. Hålla fast vid den urgamla kunskapen att vi,liksom allt annat bara är en del av helheten.

Det kapitalistiska system, som tillämpas inom västerländsk civilisation, skapar, förutom rikedom och makt till ett fåtal,
förutsättningar som leder till de obalanser som på sikt obönhörligt leder till katastrof.
Skall planeten gå att rädda måste sannolikt det kapitalistiska systemet överges.

/ Illusionen

[Anne]

Ja, jag håller med dig, Illusionen.

[Anders]

Men lättare sagt än gjort

[Pilatus]

Det kapitalistiska system, som tillämpas inom västerländsk civilisation, skapar, förutom rikedom och makt till ett fåtal, förutsättningar som leder till de obalanser som på sikt obönhörligt leder till katastrof. Skall planeten gå att rädda måste sannolikt det kapitalistiska systemet överges.

Jo det och fred på jorden går ju att önska.

Och om vi "överger" det kapitalistiska systemet så måste det ju vara till förmån för något annat system som vi förväntar oss skall fungera bättre. Alltså inte exploatera jordens resurser på kort tid, inte förstöra naturen med främmande ämnen, inte förgifta grundvatten, hav och sjöar, vara mer rättvist och solidariskt. Det vill säkert de flesta.

Men vilket politiskt system klarar allt detta? Eller skall vi starta ett nytt experiment i fullskala?

[Zokrates]

Ett inslag om jämlikhet i DN-debatt

"I stället för ekonomisk utjämning och ekonomisk demokrati kommer ett rättighetsperspektiv att allt mer sätta sin prägel på jämlikhetsfrågan. Ingen får diskrimineras på grund av kön, etnicitet, sexualitet eller funktionshinder.

Jämlikhet har nu blivit något som avgörs på marknaden genom alla dessa val som vi måste ta ställning till. Det är ju dessa val som utgör våra ”livschanser” som det uttrycks i partiprogrammen från 2000-talet. Våra liv är nu oskiljaktiga från marknadsekonomin.

Att detta tänkande finns som en självklar del av argumentationen i de borgerliga partiprogrammen är kanske inte så förvånande. Att det däremot införlivats också i socialdemokratiska program kan tyckas anmärkningsvärt, men är helt i linje med den tydliga tendensen att programmatiskt tona ned kraven på ekonomisk utjämning och ekonomisk demokrati för att istället betona ett individperspektiv. I det socialdemokratiska partiprogrammet från 2001 handlar således välfärdspolitiken om att ”rättvist fördela livschanser”.

Jämlikhetsretorik och jämlikhetspolitik är inte nödvändigtvis samma sak. Vad som nu krävs är att jämlikhetsretoriken paras med en verklig politik för jämlikhet. Att minska sociala och ekonomiska klyftor är lika möjligt i dag som det var efter kriget, men för det krävs politiska beslut och politisk vilja. Finns det?"

http://www.dn.se/debatt/jamlikhet-har-f ... s-program/

[Algotezza]

Pessimismen lever och frodas.