Avantgardet skrev:Du har, helt klart, rätt. Det handlar om vilket perspektiv man anlägger, vilket plan vi lägger kameralinsen på. Det du nu skriver innebär dock att språket på sätt och vis blir överflödigt och att vi skulle kunna för, utifrån "rätt" perspektiv betraktat, "öppna" oss inför världen och kommunicera våra jag, direkt och oförmedlat, till allt och alla i omgivningen - förutsatt att man begriper vad som sägs på det planet (att man kan läsa vi-intentionalitetens metatext). Är vi-intentionaliteten bara de sammanlagda jag-viljorna eller är det ett slags allmänvilja (Hegels differentierada enhet tangerar båda och är därför lite otymplig) där det kollektivt bästa sätts i första rummet?
Jag tror inte det behövs ett "rätt" perspektiv eller ett "öppnande" för denna komunikation, är det inte en ständigt pågående dialog som förs på ett språk vi inte behärskar?
Problemet är ju som du säger att förstå det, men det motsäger inte att dialogen förs.
Allt handlar ju om att anlägga perspektiv. I vissa ljus blir det som en gång tvivlades på ofrånkomligt. Vad skall vi välja, vad vill vi se?
Jag kan tänka mig att jag viljorna är en del av vi viljan utan att för den skull ha medvetandegjort detta. System i systemet. Har vi inget mål är alla riktningar rätt, och jag har inte sett skymten av något band som markerar. Spelar det någon roll om alla medvetet strävar efter samma upplösning om alla faktiskt strävar efter samma upplösning? Vi söker fånga relationer med våra begrepp men frågan är om vi inte skapar relationerna med våra begrepp. Vi söker beskriva samband, men hur är dom beskaffade? Vad är ett samband, något existerande utan betraktaren eller inte? Jag finner inte att språket ensamt kan klargöra detta. Det är ju suspekt att vi lever i tider och inte tid
en.
Jag tänker på skillnaden mellan klassificering och kategorisering, den första påtvingar tingen viljan och lägger dom där dom relaterar, medan den andra i tinget söker viljan och lägger dem således där dom relaterar.
Nu är jag inte säker på att det är en allmänt vedertagen definition, men för mig har behovet uppstått och jag har därför definierat dom så.
Är inte intuition förbundet med denna intentionalitet? Tao, guds vilja, det naturliga, väven, i retrospektiv betraktelse måste det ju finnas en "väg" som viljar fram det som varit. Hur passerade det annars?
Mystikernas sökanden bottnar väl alla i detta.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno