sailaways, känner igen mig mycket i vad du skriver.
jag har som sagt inte tiden att gå igenom allt här och nu, skulle gärna ta ett samtal över en kopp te.
det handlar om två saker: anspråk och anspråkslöshet.
Du vill i förlägningen göra anspråk på din tillvaro, på situationer, människor, idéer, dina egna tankar, osv. Detta är vilja, eller vilja till makt.
Problemet är bara detta: så fort du gör ett anspråk så kommer du stöta på motstånd.
Antag att du står i ett rum och får en vision om att röra dig till andra änden av rummet. Frustrationen är liktydig med antal gånger du blir tvungen att "omdirigera" eller "omkorrigera" din vilja, din "energi", din rörelse, ditt mål, din vision, etc.
Frustrationen har två ansikten:
1. ett riktat utåt dvs aggression. Är det ett hinder så slår du ner det, du lägger alltså ansvaret för din frustation på världen.
2. ett riktat innåt, dvs depression. Deprression innebär att ta på sig ansvaret för frustrationen. Blir detta ansvar för stort blir det "tungt" och ohanterligt. du har ett samtal med dig själv som hela tiden innebär att dina tankar slår ner varandra...
lösningen att gå från depression till aggresion är att gå från att samtala med sig själv till att tilltala sig själv: (i stil med: nu stiger jag upp ur sängen!) att INTE resonera med sig själv. Vidare ska du även sluta omtala dig själv (fälla kommentarer om dig själv för dig själv.)
Det enda du behöver är att börja intala dig själv (fatta mod/fatta beslut) om börja tilltala dig själv (kommandera/beordra).
Att sluta samtala med dig själv (resonera, "falla ner i mörka hål av tvivel") och omtala dig själv (fälla omdömmen, skuldbelägga)
Blir frustrationen för stor, i någon av polerna/extermera så sker förr eller senare en polaritetsförskjutning, dvs den snälle och depressive killen får tar ett automatgevär och skjuter ner folk, eller den aggressive kollapsar eftersom han inte förstår vart i världen hindret är (han inser inte att problemet ligger i hans egna föreställning och inte i världen...).
här kommer religionen och anspråklösheten in. det går alltså att träna bort frustrationen över tillvaron, alltså både aggression och deppression.
När man lyckas bli totalt anspråkslös så stannar "ens vilja upp". Livstörsten dörut (som Buddha skulle sagt det). Detta gör att man når den "arkimediska punkten". Dvs, när man står helt stilla så kan man observera förlopp i vardagen utan att olika former av emotionella viljeförlopp lägger sig i och stör omdömmesprocessen. Omdömmet handlar om att väga över vågen och det måste vara rent på båda sidor innan man kan göra en korrekt avvägning.
genom att vara anspråklös kan du observera situationer vilket gör att du lär dig vilket gör att du sedan kan använda denna kunskap när du ska agera vilket gör att du får makt över situationerna.
anledningen att du känner dig "bortkopplad från världen" är för att du inte känner att du har något inflytande på den, du kastas runt men har samtidigt en vilja efter mening och betydelse i världsförloppet.
...
det är sjukt viktigt att ha nära stödpersoner när man mår dåligt, och detta är något jag tyvärr fått inse alderless för sent i livet.
...
men du...
Det är bara att inse att...
Att leva är att göra anspråk på livet! http://www.youtube.com/watch?v=a-aI1Ch39ZU
attitude!
Ingen kontakt med 'jaget'
Moderator: Moderatorgruppen
Vidare är det bara töntar som tror sig veta vem de själva är.
De som är lite tuffare är fullt upptagna med att omdefiniera sig själv iom att deras villkor och förmågor förändras, förbättras och försämras. Det gäller att hålla den kreativa gnistan levande, att våga omdefiniera sig själv och sin tillvaro när det än behövs, att skapa sig själv och sin tillvaro
De som är lite tuffare är fullt upptagna med att omdefiniera sig själv iom att deras villkor och förmågor förändras, förbättras och försämras. Det gäller att hålla den kreativa gnistan levande, att våga omdefiniera sig själv och sin tillvaro när det än behövs, att skapa sig själv och sin tillvaro
PopJimmy skrev:Vidare är det bara töntar som tror sig veta vem de själva är.
De som är lite tuffare är fullt upptagna med att omdefiniera sig själv iom att deras villkor och förmågor förändras, förbättras och försämras. Det gäller att hålla den kreativa gnistan levande, att våga omdefiniera sig själv och sin tillvaro när det än behövs, att skapa sig själv och sin tillvaro
Det känns lite trasigt att läsa din töntdefinition, för samtidigt påstår du att de som är lite tuffare hela tiden omdefinierar sig själva.
Hur kan man omdefiniera sig om man inte vet vem man är?
Själv anser jag att det krävs oerhört mycket för att våga erkänna för sig själv vem man är, det krävs tio gånger så mycket att öppet våga stå för det offentligt. Allt annat är hyckleri, men å andra sidan så sysslar nog de flesta med ett avancerat självbedrägeri.
Exempel på självbedrägeri
Säg den medelålders man som öppet vågar säga att han skulle föredra dottern på 14 framför hennes 45 åriga morsa i 120 kilosklassen?
Säg den företagskvinna i 45 årsåldern som öppet vågar erkänna för sina vänninor att resan till Gambia endast var för att köpa sex av tonårspojkar?
Säg den manlige kriminalpolis som sitter och utreder barnporr som vågar erkänna till sin fru att vissa bilder får han stake av?
Nämn en präst som inte tvivlar på Guds existens?
Nämn en Guru som vågar erkänna att han gör det han gör för pengar?
Nämn en domare som öppet kan erkänna att han tror att vissa personer han fällt var oskyldiga till just det påstådda brottet, men att det är oväsentligt, för innerst inne anser han att personer som väl hamnat i en rättsal säkert måste vara skyldiga till något.
Nämn en kvinna som inte fantiserat om att vara otrogen?
Nämn en man som inte gjort detsamma?
Nämn en person över 3 års ålder som aldrig har ljugit?
Nämn en person som aldrig har stjält någonting på sin arbetsplats?
Nämn en journalist som aldrig medvetet har vinklat ett reportage?
Nämn en felfri nu levande människa?
Vad jag menar är att du vet själv om dina fel och brister, du vet vad du gillar och ogillar, du vet vad du helst skulle vilja göra större delen av dagen, är du då en tönt?
Om du känner till dina svaga och starka sidor samt vet vilka begränsningar som hindrar dig att nå vissa oförverkligade ambitioner,
är du då en tönt?
Om du vet att du ibland tror på en högre makt för att du önskar att det verkligen fanns någon som hade total kontroll över livet, men samtidigt ibland förnekar denna högre makt eftersom det framstår som orimligt, är du då en tönt?
Om du vet var du är idag, vem du är och vilka möjligheter du har, så innebär ju inte det att det som är idag inte är förändrat imorgon. Tvärtom, allt kan hända. Imorgon kanske du på grund av omständigheter finner att ditt liv tar en helt annan väg än din planerade.
Oavsett om vi accepterar förändringar i våra liv, eller välkomnar dem, så är ingenting givet och självklart.
Att omdefiniera sig själv är någonting som sker automatiskt, att försöka omdefiniera sig själv konstant är verkligen töntigt.
Vi svenskar, de flesta av oss, är tyvärr vandrande lik, vi är redan döda i vårt sätt att vara mot oss själva och mot andra.
Ärlighet existerar endast som ett avancerat självbedrägeri och var och ens sanna natur förnekas benhårt. Hyckleriet är en del av vårt kulturarv.
Fortfarande gäller följande, den som säger sanningen och står för den, är ute. Den som påstår att han är den vi ser, ljuger. Den som säger att han känner sig själv kommer aldrig att berätta detta för någon annan.
Det vi andra får ta del av är endast den reviderade censurerade versionen. Det kallas för självbevarelsedrift med ett finare uttryck, men samtidigt innebär det att vi lever våra liv i en ändlös rad av lögner, där den ena lögnen ersätts med nästa. Det är tydligen så vi vill ha det.
Att tro sig veta vem man är kan jag hålla med om att det är töntigt. Men inte att vilja göra det. Det är när Zokrates ambitioner ovan mynnar ut i nån slags självgod självmedvetelse som det blir töntigt. Men ambitionen är allt annat än töntig. Tycker jag.
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com
Jonathan Haidt - A righteous mind
Juli 2026
Jonathan Haidt - A righteous mind
Juli 2026
Re: Ingen kontakt med 'jaget'
sailaways skrev:Hjälp "mig"?
Varför då.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 9 och 0 gäster