Hejsan!
Intressant blir det när det gäller direktörernas kultur, och deras psykopatiska störningar - och man liksom angriper problemet från två håll. Ungefär som den gamle Marx när han hävdade tesen och antitesens blandning till det högre stadiet - syntesen! :wink:
Mats Lindqvist poängterar i sin bok "Herrar i Näringslivet" om daningen av det uppväxande släktet inom den ekonomiska eliten på ungefär följande sätt:
Kapitalismens barn och tonåringar sänds ofta ut på ”resor” som skall dana dem till ansvarstagande och framgångsrika individer som kan föra familjetraditionen – och förmögenheten – vidare till kommande släktled. Det sker vanligen i tonåren, ibland under de tidiga, ibland under de sena tonåren.
Den kulturella prägling som under barn- och ungdomstiden är viktig då de inte sällan outtalade föreställningarna, reglerna och kunskaperna etsas in i de blivande ekonomiska elitmänniskorna. Hur det exakt går till förblir oftast fördolda, men det är här den kapitalistiska kulturens spelregler lärs in. Väldigt ofta sker denna prägling då adepterna sänds ut i världen för att se och lära. Dessa resor kan vara i åratal, där saknaden efter föräldrar och hemmiljö kan bli både stark – och destruktiv.
Dessa långa perioder hemifrån, som kan vara från 12-årsåldern och fyra-fem år framåt, leder väldigt ofta till en ängslan för otillräcklighet, att inte prestera nog och därmed göra föräldrar eller släktingar missnöjda eller besvikna. Att inte giva tillbaks valuta för det ekonomiska engagemang som investerats i tonåringen. Detta leder till stark ångest, och inte så sällan till att tonåringen ständigt tvingas till att beräkna allt i pengar – alltså den kapitalistiska grundprincipen, plikten att investera för att ackumulera kapital. Andra människor, även vänner och släktingar, blir värderade som kapital och möjligheter för att öka vinsten. Alla måste brukas på ett sätt så att de blir ”nyttiga”. Man intalar sig själv att man gör sina medmänniskor en tjänst om man brukar deras insikter och erfarenheter för att berika sina egna.
Hela tiden förekommer verbala uttryck såsom ”pumpa”, ”suga ut”, ”framlocka” e.t.c. som riktmärken i de relationsorienterade direktiven som tonåringen lärt sig efter sina vistelser ute i ”världen”. Dessa ständigt upprepade markeringar som nöts in grundlägger med tiden en speciell människosyn vilken är mycket vanlig inom de kapitalistiska eliterna världen över. Det styrs av ett kapitalistiskt ethos, idén om den ”ekonomiska människan”, styrd av ett egocentrerat ackumulations- och vinsttänkande. Det är alltså frågan om en socialpsykologi som delvis är universell vad gäller det kapitalistiska samhällets ekonomiska eliter.
Om det ovan framlagda kan kallas för tesen, så kan välan det som nedan kommer kallas för antitesen!
Om vi nu läser vad två forskare hittar om dessa beteenden, så finner vi intressanta resonemang kring det hela. Utdrag ur "Psykopati – Aktuell teori och forskning", av Henrik Andershed och Jennifer L. Skeem:
Psykopati är en personlighetsstörning, enligt det amerikanska DSM-IV (American Psychiatric Association, 2000) som på många sätt påminner om begreppet ”Antisocial personlighetsstörning”. Psykopati är ett paket av mellanpersonliga, affektiva och beteendemässiga drag, medan antisocial personlighetsstörning är ett mer stabilt beteende. Båda är dock beteendemässigt antisociala då de kännetecknas av ansvarslöshet, hänsynslöshet och impulsivt beteende, samt brist på förståelse eller hänsyn för andras rättigheter. Problemen börjar i barndomen och de tidiga tonåren.
Man har inom forskningen (Hare, 2003) beräknat att omkring 1 procent av alla män har ett psykopatiskt beteende, medan färre kvinnor visar upp ett liknande sätt. Motsvarande siffra för antisocial personlighetsstörning är cirka 3 procent för män och omkring 1 procent för kvinnor. Oftast uppnår flertalet av dem som har antisocial personlighetsstörning även ett psykopatiskt beteende, eller nuddar vid det. Fler som har diagnosen psykopati uppnår antisocial personlighetsstörning än tvärtom.
Om vi nu, för att travestera Marx igen, slutligen når det högre stadiet, nämligen syntesen, så har vi ju närmast belagt vår linje med både en faktisk, en teoretisk/psykologisk och en filosofisk sannolikhet som närmar sig sanningen! :idea:
Intressant att notera är att den ekonomiska eliten just brukar bestå av några procent av en befolkning. Troligtvis är det mestadels i denna grupp, liksom i den lägsta samhällsgruppen, man finner de psykopatiska och antisociala personlighetsstörningarna. Av skilda anledningar, men där uppväxten varit en utlösande faktor i båda grupperna.
Simsalabim, plötsligt har vi alltså nått syntesen, och blivit lite klokare! Vi har förklarat direktörernas kulturella och sociala värld, och hur de uppnådde detta destruktiva mönster som drabbar så många av deras medmänniskor.
MVH
bigj
Att verka för det goda...
