Jag kan tänka tillbaka skogsälvan, det började som ett helt vanligt konstaterande och ett som de flesta män känner igen, ; -Män kan inte leva med kvinnor och klarar sig inte heller utan!
Detta hakade avantgardet på och det var roligt, en skämtsam ton helt enkelt. Senare kom suchanother in och gjorde
allvar av det, plötsligt var jag en kvinnohatare och därmed tvingades jag förklara min hållning i frågan, det är inte kvinnor jag är emot utan den falskhet som världen är uppbyggd kring och som framför allt drabbar både män och kvinnor. I ett första ögonkast kan man tycka att kvinnorna är vinnarna, i ett historiskt perspektiv tjänade männen
mer därför att kvinnorna var hemma med barnen, talar alltså om tiden efter den industriella revolutionen. På grund av ökad urbanisering, bättre maskiner och efterfrågan kom även kvinnor att börja arbeta, då med en lägre lön än männen, en orättvisa kan tyckas, men de flesta levde ju med en man så därmed jämnade det ut sig i längden.
Jämför med Justin Case syn på utvecklingen i en annan tråd.
Justin Case skrev: Å andra sidan har feminismen i Sverige gått för långt på en del sätt: kvinnorna har knappat in på männen på den ekonomiska och karriärmässiga biten, och fått männen att lyssna mer på dem och bli mer "velouriga", fått männen att passa barnen mer och så, men kvinnorna har inte som kompensation låtit männen knappa in på områden där kvinnor alltid haft en fördel, t.ex. när det gäller möjligheterna att få rätt till vårdnaden vid vårdnadstvister, eller vad gäller möjligheterna att kunna gå på en krog och genast få ha sex med någon där av det motsatta könet, hur ofta man vill. De flesta kvinnor har fått de mesta de tidigare förvägrats, utan att de flesta män i gengäld fått vad de tidigare förvägrats. Sverige är därför nu ett land där kvinnorna nu har det orättvist bättre än männen, sammantaget. Men mycket av det kvinnoförtryck som är regel i de länder från vilka väldigt många invandrare kommer till Sverige är på tok för långt åt andra hållet, och med fel metoder, och två fel blir inte ett rätt. Kulturer som tillåter mannen att tvinga kvinnan till samlag är inte bättre än sin motsats där kvinnorna kan välja och vraka bland männen på krogen när de vill ha ett ligg men inte vice versa. Det är inte alls säkert att tokfeminismen och medeltida kvinnosyn från mellanöstern kan förenas i en gyllene medelväg; det kan bli dubbelt värre istället, genom de alltmer våldsamma kulturkrockar som invandringen riskerar leda till mer och mer av.
I takt med att världskrigen kom ökade efterfrågan på kvinnlig arbetskraft, männen försvann ut i fronterna och även länder som inte var delaktiga i detta hakade på då de upptäckte att kvinnor kunde utföra samma jobb till en lägre lön, det är även nu behovet av barnomsorg växer fram med förskolor och dagis, barnträdgårdar allt enligt engelsk och tysk modell. Kvinnorna hade nu hunnit börja organisera sig, de tyckte att det var orättvist att kvinnor hade lägre lön, dessutom inte ens rösträtt, de kallade sig feminister och påstod sig stå för kvinnans frigörelse. Men det var ingen som sa att de blev utnyttjade eller förda bakom ljuset, eftersom kvinnor trots allt hade arbetat i alla tider både i hemmen och på jordbruken, men skillnaden är enorm. Nu började de tappa greppet inte bara om den lilla frihet de faktiskt ändå hade i det att kunna vara hemma och ta hand om hem och barn och utöver det tappade de även kontrollen om sina egna barn. Även om detta är en process som har pågått sedan 1700 talet så har konsekvenserna aldrig varit mer tydliga än nu, kvinnornas makt att själva helt utan familj och släkts översyn att välja sin make, gjorde att det nu blev viktigt att finna en man med god ekonomi, därmed blev det en högre konkurrens bland männen om kvinnorna, att vara frisk, duglig rent fysisk eller omtänksam tappade helt sin betydelse, det blev mao sekundärt.
Social status var även det viktigt, en kvinna ville nu hellre ha en make som befann sig på en högre nivå än henne rent utbildningsmässigt samt yrkesmässigt. Detta förändrade kvinnorna än mer åt ett negativt håll, då känslor inte längre var avgörande i valet av partners i första hand, tycke kan ju alltid komma senare. Även männen tvingades således in i denna karusellen, det blev viktigare än någonsin att ha en utbildning som garanterade ett jobb och så länge som det fanns gott om arbeten så var det ingen större risk att någon skulle stå utanför annat än på grund av egen förskyllan eller handikapp och så här rullade det på ända fram till oljekrisen i början av 1970 talet, därefter började det vända och gå åt andra hållet. Men makten över männen behöll kvinnorna, de blev rena materialister där allt har en prislapp och känslan för kärleken blev av allt mindre betydelse, med detta kom det stora missnöjet, eller bakslaget, psykisk ohälsa och det drabbade framförallt kvinnorna hårdast och i kölvattnet eskalerade otrohetsaffärerna till helt oanade höjder, vilket innebar att Svensken tvingades till att bli sekulariserad.
Trots att folk allmänt fått en högre levnadsstandard i form av kylskåp, toalett och bad innomhus, mat på bordet, råd att åka utomlands, så började kvinnorna må allt sämre. Detta är ju det priset som de fått betala, dålig kontakt med sina barn, sina föräldrar, och framför allt med sin make, en man som de egentligen inte hyser större känslor för än att han kan bytas ut med vilken annan man som helst som helst tjänar mer. En till två gånger om året åkte de utomlands, självklart passade de även på, de flesta att bli uppraggade och nedlagda. Spänningen och romantiken som de saknade i Sverige fick de på sina solresor och nu började samtidigt skilsmässotalen att skjuta i höjden. Barnen födda på 50 och 60-talet blev de första offren, denna utvecklingen fortsätter än idag och vi kan lugnt påstå¨att varannan etnisk svensk är ett skilsmässobarn. Oavsätt vilket så kan inte en man prestera mer än vad han fysiskt är kapabel till, det gäller alla män, alla har sina gränser, de som inbillar sig motsatsen, via massmedia, talkshows, vänninor, de kan heller aldrig bli lyckliga eller nöjda, istället föder det bara högre krav och förväntningar som till slut blir helt orimliga att uppfylla varpå separationen är ett faktum.
Plastpapporna trädde in, inte bara en utan ibland flera, familjerna trasades sakta men säkert sönder och till slut upplevde de flesta kvinnorna att de redan efter ett par månader hade tröttnat på sina egna barn, skrikande ungar, fort iväg till dagis och lämna bort, för att därefter åka till ett arbete, slita bort sina bästa år och lägga den energin på skit, för att därefter hämta sina barn och servera dem snabb och färdiglagad mat eftersom de inte längre knappt kan eller vill laga mat. Mannens roll är numera endast en befruktare och det är inte ens viktigt att ta hänsyn till honom trots att han är barnets biologiska far, tvärtom resoneras det som att vem som helst "kunde" ha varit far, alltså av mindre betydelse än någonsin förr trots att redan Jesaja svor över att barnen redan 700 f.kr. inte var trofasta mot deras föräldrar;
-Barn har jag uppfött och fostrat,
men de hava avfallit från mig.
En oxe känner sin ägare
och en åsna sin herres krubba,
men Israel känner intet,
mitt folk förstår intet.
Men Jesjas klagomål var bara början, för det är detta som händer när pengar blir viktigare än familjen, när fåfängan
griper tag och börjar styra över förnuftet, när det materiella välståndet betyder mer än gemenskap och sammanhållning. Idag har vi en mardrömssituation inte bara i Sverige utan i större delen av världen. Under 1900 talet genomfördes det en miljard aborter och Statistisk går halva jordens befolkning på droger, bara i Europa finns det mer än en kvarts miljon psykologer som servar allt ifrån kvinnor som hetsäter, kvinnor som lider av anorexia, kvinnor som tränar på friskis och svettis och kvinnor som går ut med väninnor för att ha "kul", istället för med sina killar.
De flesta har sömnproblem, ångest, känner sig otillfredsställda med sitt yttre, oavsett hur bra de än ser ut, de vet knappt vad de skall ta på sig trots att garderoberna är överfulla och det med plagg som knappast används mer än en gång. De sminkar sig med miljögifter, sprutar sig med aerosoler, röker och dricker alkohol, knaprar på tabletter och lyckopiller och de föder alltfler barn med genetiska skador, redan nu är vart tionde barn i västvärlden allvarligt skadat. Trots all välfärd mår de allt sämre, eftersom de inte upplever att det känns äkta, de är ständigt missnöjda, med sig själva, sina partners, sina barn, sina jobb, sitt liv och enda gången de lyser upp är numera när de åker på knullresor utomlands, för där kan de släppa masken och våga vara sig själva!
Det är ett självbedrägeri de sysslar med, dessutom driver de fram det sämsta hos männen, en konkurrens som innebär att allt numera går ut på att prestera mer än igår, inte bara i hemmet, i sängen utan även på jobbet och med detta följer en miljöförstöring och ett överutnyttjande av världens resurser så att vi numera alla lever inte bara över våra privata tillgångar utan hela jordens samlade tillgångar, naturen hinner inte med att återhämta sig från skövlingen och alla har därmed fastnat i ett ekorrhjul som bara kan gå åt helvete.
Kraven på männen har alltså blivit absurda, trots det finns det unga oerfarna kvinnor som ännu inte har lärt sig spelets regler, främst i förorter som fortfarande tror på "kärleken" och skapar barn med första bäste kille, svensk eller invandrare, arbete och utbildning eller inget alls, det spelar ingen roll. Ett litet tag, efteråt, efter kontakten med andra kvinnor på BVC, eller på dagis, så känner de sig bortgjorda, skiljer sig och sitter kvar ensamma med barnen.
Ingen klarar sig i det långa loppet, inte ens den kvinnan som tänker att hon skall bryta med mönstret, hon som direkt bara satsar på invandraren eller den rätte, för rätt som det är känner hon sig fången i sitt hem, övervakad, ofri, vill bryta sig ur och så sitter hon där ensam, med sina barn, precis som den lågutbildade diton i förorten, samma visa igen.
Ett annat stort problem är även de allt högre kraven på utbildning, därmed förlorar kvinnorna värdefull tid som borde ha gått till att skaffa sig de barn hon önskar tidigt, medan hon fortfarande är ung och kroppen återhämtar sig, nej, nu väntar de tills efter det att de fyllt 28 år innan de ens planerar att skaffa barn, en ålder som är alldeles för hög, vilket dessutom medför att hon inte orkar med att rent fysiskt ta hand om vare sig barnen eller sig själv, barn som dessutom ju äldre kvinnan är får än fler genetiska skador än de skulle fått. Vår framtid, barnen är alltså inget som kvinnorna priorieterar före sig själva, nej, det är egoismen för hela slanten som brett ut sig över dem och därmed mer eller mindre gjort dem till offer för den kapitalism som just frodas på egotrippad dumhet.
I det här spelet finns det inga vinnare, bara förlorare, kvinnor, män och barn, och ni som anklagar mig för att vara kvinnofientlig, missogyn, nej jag är emot hela denna utvecklingen, jag hatar det, jag skyr det och jag vill spy på det, för kvinnornas skull, för männens skull, för barnens skull och för medmänsklighetens skull, för samvarons skull och för kärleken och empatins skull, och absolut för det äkta sexets skull, så hata mig då.
När allt är kommersialiserat finns det fortfarande saker som inte går att köpa, era barns kärlek, tänk på det när ni blir gamla!
