Vad säger våra drömmar om oss?

[funkyzeit]

Jag ser två alternativ: antingen att du i flera års tid levt med en precis vardagsrutin rörande uppstigning vid ett visst klockslag, eller att du starkt förnekar och förtränger det som drömmen presenterar.

Jag tycker att det första stämmer utmärkt bra. Angående förslag nummer två: om jag hade så pass starka representationer i form av drömmar så borde de drömmarna vid något ynka enstaka tillfälle brutit igenom "censuren" och hintat om sin närvaro till det medvetna. Det inträffar dock aldrig. Så det verkar ganska osannolikt.

"Man drömmer inte alls eller man drömmer intressant. - Man måste lära sig vara vaken efter samma princip - inte alls eller intressant."

Så vad du antyder är att om man drömmer väldigt mycket så är man per automatik en väldigt intressant person? Så splittrade känslovrak som sover 10 minuter per natt på grund av frispel i drömprocesserna är alltid väldigt värdefulla och intressanta människor?

Och ett flyktingbarn från en krigszon som drömmer kontinuerliga mardrömmar på grund av att de sett hela sin familj utplånas är automatiskt en väldigt, väldigt exotisk och intressant människa?

Om jag tvingas bedöma dig utifrån de postulerade alternativen så tvingar du mig indirekt att kalla dig en "liten människa"

Det ante mig. Du missar ju aldrig ett tillfälle till att slänga finurliga men ogrundade invektiv på det här forumet efter människor du aldrig träffat. Förväntade mig inte något annat av dig heller.

Om jag skulle kategorisera dig med samma typ av amatörpsykologiserande profiling som du presiderar med i det här forumet så skulle jag indirekt klassa dig som intellektuell översittare. Den där överintelligenta lilla glasögonormen längst bak i klassrummet som slänger glåpord över sina klasskamrater. Vad kan det bero på? Olika tillkortakommanden i ditt liv som gör att du måste utdela tjuvnyp åt olika människor på forum på internet som gör att du känner att du har någon form av makt eller värde som person?

Men så lever jag ju heller inte i "utkanten av samhällets normer" (väldigt rebelliskt, Zorro!) som du nämnde att du gjorde i någon annan tråd här. Hur drömmer du själv? Drömmer du intressant och sött efter de billiga rödvins- & haschorgierna på salongsvänsterns bokcaféer?

Du kan naturligtvis leva frikopplad och flytande som en ambulerande klump materia med ett pulserande centrum.

Don't we all?

Den grundläggande uppsättningen av instinktiva behov och drifter blir då uteslutande vad du kämpar för att tillgodose

Vilka drifter tillgodoser du själv genom att spela Allan på Filosofiforum.com ? Har du några andra, aningen ädlare mål i livet som du strävar efter att tillgodose?

Den samlade informationen från drömmen ger ett utslag på "vem" och "vad" du är, Dimitrij

Nej för det finns inget "vem" och "vad" jag är. Drömmar är symptom på hur mitt psyke fungerar. Det finns ingen kärna i personen Libertin. Du är i ständigt blivande. Din kropp är en anhopning av biologiska processer. Ditt medvetande är en ekosystem av lika biologiska processer. Hade du läst din Deleuze lite noggrannare så hade du hajat det. Panta rei, för att plocka fram de tjusiga antika citaten igen.

[Libertin]

Jag ser två alternativ: antingen att du i flera års tid levt med en precis vardagsrutin rörande uppstigning vid ett visst klockslag, eller att du starkt förnekar och förtränger det som drömmen presenterar.

Jag tycker att det första stämmer utmärkt bra. Angående förslag nummer två:

...så behöver väl det inte nämnas om det första nu stämmer? Jag ställer mig däremot skeptisk till människan som "rationell varelse". Du kan utveckla rutiner under flera års tid, men det räcker med en veckas eller bara några dagars förfall för att kullkasta det som du byggt upp.

Så vad du antyder är att om man drömmer väldigt mycket så är man per automatik en väldigt intressant person? Så splittrade känslovrak som sover 10 minuter per natt på grund av frispel i drömprocesserna är alltid väldigt värdefulla och intressanta människor?

Nietzsche antydde snarast att den som är engagerad i sig själv inte förbiser något så centralt som ens egna drömmar.

Och ett flyktingbarn från en krigszon som drömmer kontinuerliga mardrömmar på grund av att de sett hela sin familj utplånas är automatiskt en väldigt, väldigt exotisk och intressant människa?

Tja... har du läst Anne Franks dagbok? "Exotisk" är kanske inte rätt ord, men inom nöjesindustrins mainstream finns en utbredd närvaro av dylika scenarier.

Om jag tvingas bedöma dig utifrån de postulerade alternativen så tvingar du mig indirekt att kalla dig en "liten människa"

Det ante mig. Du missar ju aldrig ett tillfälle till att slänga finurliga men ogrundade invektiv på det här forumet efter människor du aldrig träffat. Förväntade mig inte något annat av dig heller. Om jag skulle kategorisera dig med samma typ av amatörpsykologiserande profiling som du presiderar med i det här forumet så skulle jag indirekt klassa dig som intellektuell översittare. Den där överintelligenta lilla glasögonormen längst bak i klassrummet som slänger glåpord över sina klasskamrater. Vad kan det bero på? Olika tillkortakommanden i ditt liv som gör att du måste utdela tjuvnyp åt olika människor på forum på internet som gör att du känner att du har någon form av makt eller värde som person?

Det är en intressant referensram du visar upp; väldigt reciprok och rationell. Jag vet precis vilken stereotyp karikatyr som du avser beskriva. Framför mig ser jag en skiss av Fredrik Strage, men det är inte jag.

Drömmer du intressant och sött efter de billiga rödvins- & haschorgierna på salongsvänsterns bokcaféer?

Du är välkommen. Rökförbudet på pubarna har dock försämrat möjligheten till denna typ av utsvävningar - MDMA har ersatt THC. Det är mig inte emot om du hellre "bommar en femma" över en starköl.

Du kan naturligtvis leva frikopplad och flytande som en ambulerande klump materia med ett pulserande centrum.

Don't we all?

Nej - även småborgerliga hedonister har högre krav på sin existens.

Den grundläggande uppsättningen av instinktiva behov och drifter blir då uteslutande vad du kämpar för att tillgodose

Vilka drifter tillgodoser du själv genom att spela Allan på Filosofiforum.com ? Har du några andra, aningen ädlare mål i livet som du strävar efter att tillgodose?

Jodå, men vad var det Jesus sade? "Kasta inte dina pärlor ...", något åt det hållet. ("Spela Allan" har jag inte hört på minst tio år - Ned Flanders?)

Nej för det finns inget "vem" och "vad" jag är. Drömmar är symptom på hur mitt psyke fungerar. Det finns ingen kärna i personen Libertin. Du är i ständigt blivande. Din kropp är en anhopning av biologiska processer. Ditt medvetande är en ekosystem av lika biologiska processer. Hade du läst din Deleuze lite noggrannare så hade du hajat det. Panta rei, för att plocka fram de tjusiga antika citaten igen.

Nja, majoriteten av våra biologiska processer determineras av arvet - det är en symbolisk "kärna", eller snarare ett "frö". Potentialen är förutbestämd, men liksom i tidigare diskussioner lär du avvika när samtalet fastnar i valmöjligheternas återvändsgränd. Det "ständiga blivandet" är lite som Émile Coués "bättre och bättre, dag för dag" - ett trevligt önsketänkande på ålderns höst.

[funkyzeit]

Jag ställer mig däremot skeptisk till människan som "rationell varelse".

Jag tror att lösningen på problemet "fri vilja" är att psyket är en kombination av förprogrammerade instinkter/responser samt medvetna, rationella val. Precis som att en persons symboliska "kärna" är en kombination av arv och miljö.

Nietzsche antydde snarast att den som är engagerad i sig själv inte förbiser något så centralt som ens egna drömmar.

Om man seriöst vill analysera sig själv och hur man fungerar så bör man ägna sin möda åt andra bitar än drömtydning. Beroende på att vi idag trots intensiv naturvetenskaplig OCH hermeneutisk/humanistisk forskning knappt vet något om varför/hur vi drömmer. Drömanalys blir i bästa fall bara lösa spekulationer.

Psykoanalys (som jag tidigare kritiserat ner i skoskaften) kan nog ge väldigt mycket bättre utdelning. Inte psykoanalysen i sig, men om dess metodik begagnas av någon talangfull empatisk person med djup intuitiv människokännedom så kan nog den personen blottlägga mycket av vilka ens drifter och behov är. En totalt oskolad person kan säkerligen vara en oerhört mycket skickligare psykoanalytiker än en psykologiprofessor. Det krävs bara stora peopleskills (kommer inte på någon bra svensk term här, därav anglicismen).

"Exotisk" är kanske inte rätt ord, men inom nöjesindustrins mainstream finns en utbredd närvaro av dylika scenarier.

Det här ämnet du glider in på nu förtjänar egentligen en helt egen tråd, men: jag är övertygad om att mainstreamkultur ofta berättar väldigt mycket mer djupsinnigt och korrekt om människans "villkor" och psyke än vad introvert finkultur gör. Förståsigpåar-kultur är i många fall alldeles för skitnödig, självmedveten och överanalyserade för att greppa något genuint och kunna representera det. Det blir för övertänkt och konstruerat.

Mainstreamkulturen sammantagen däremot är (om man läser mellan raderna) en komplett ocensurerad representation av hela det kollektiva psykets mekanismer. Exempelvis: en hyllad författare som skriver om den manliga sexualiteten (exempelvis Houellebecq) anstränger sig för att vara poetisk, machosensuell, välformulerad och resultatet blir en censurerad, grafisk representation. Vilken ultrakommersiell TV1000-porris som helst berättar därför rakt upp och ner hur dussinmannens driftsliv ser ut. Inga spärrar eller begränsningar, bara ett djuriskt knullade där intellektet är totalt frikopplat. Det är inte representationen i sig som är djupsinnig (duh!), men däremot kan studiet av den berätta väldigt mycket.

Dalí är kanske det mest klockrena exemplet på hur driftslivet representeras banalt och sublimt på samma gång.

Jag vet precis vilken stereotyp karikatyr som du avser beskriva. Framför mig ser jag en skiss av Fredrik Strage, men det är inte jag.

Jag tar till viss del tillbaka min replik, även om du förstår att den är berättigad. Jag kom med en ny infallsvinkel på det här med drömtydning (alltså frånvaron av drömmar), och du kommenterade den genom att lägga en oförskämd personlig värdering. Ibland är du bara plump.

Men jag finner i och för sig en viss masochistisk njutning i att bli förolämpad på ett elegant sätt. Om jag börjar känna dig rätt så tror jag du håller med om att man kommer undan med precis vad som helst, bara man gör det snyggt.

Din ordväxling med signaturen Hovnarr angående dennes skäggväxt tyckte jag var briljant verbal flagellation, fick mig ett gott skratt.

Det är mig inte emot om du hellre "bommar en femma" över en starköl.

Ajaj, du förolämpar mig å det grövsta när du tror att jag har sådana provinsiella salongsvanor. Föredrar en dyr kuban till VSOP'n, men det hör till territoriet när man är nouveau riche. Vilket är ganska skämmigt det med.

även småborgerliga hedonister har högre krav på sin existens.

vissa klumpar av pulserande protoplasma är mer ambitiösa än andra. vi är alla lika lite värda ändå.

vad var det Jesus sade? "Kasta inte dina pärlor ...", något åt det hållet.

Kasta inte dina refuserade diktsamlingar åt svinen, spara dem i byrålådan.

Det "ständiga blivandet" är lite som Émile Coués "bättre och bättre, dag för dag" - ett trevligt önsketänkande på ålderns höst.

Så du är totalt statisk: färdigfabricerad från födseln, modifieras obetydligt under livsförloppet och slängs i graven utan att ha utvecklats ett dugg?

Du anklagade mig för cynisk nihilism i en tidigare diskussion om moral vs. etik, men ovanstående förefaller som ett ännu mer tröstlöst och deprimerande perspektiv. Här blir livet inte ens vad man gör det till. Bara att luta sig tillbaka och observera förloppet.

[Varney]

jag kommer sällan ihåg mer än ynka fragment av mina drömmar, även om jag önskar jag kunde minnas allt.
inatt fick/hade jag som vanligt barn/bebis... inatt var det också någon detalj om att min pojkvän sa att han och barnet hade just samma råttfärgade hårfärg.. (ett underligt konstaterande, då han inte har råttfärgat utan mörkt gyllene hår.)
några expertutlåtanden?
låter rätt meningslöst. men det var någon vibb i luften om betoning på att det var hans bebis. det var också viktigt i drömmen att det inte fanns någon nyans av rött i bebisens hår - väldigt genant då min sambos förhatliga ex var rödhårig...  :roll:
say no more antar jag... det är nog självbevarelsedrift som gör att jag förtränger mina drömmar såpass.

[Libertin]

Jag tror att lösningen på problemet "fri vilja" är att psyket är en kombination av förprogrammerade instinkter/responser samt medvetna, rationella val. Precis som att en persons symboliska "kärna" är en kombination av arv och miljö.

Irrationella impulser, till synes akausala känslosvall, vägs upp mot det rationella, civiliserade beteendet som nåtts via inlärning. Vare sig du väljer Freuds överjaget och detet eller Nietzsches avvägning mellan Apollon och Dionysos så är människan placerad, nästan fjättrad, som en fånge mellan tillstånden.

Drömanalys blir i bästa fall bara lösa spekulationer.

Du menar alltså att drömlandskapet är så irrationellt att inga återkommande inslag någonsin kan återfinnas i dina tankebanor eller dolt i ditt minne?

Psykoanalys (som jag tidigare kritiserat ner i skoskaften) kan nog ge väldigt mycket bättre utdelning. Inte psykoanalysen i sig, men om dess metodik begagnas av någon talangfull empatisk person med djup intuitiv människokännedom så kan nog den personen blottlägga mycket av vilka ens drifter och behov är. En totalt oskolad person kan säkerligen vara en oerhört mycket skickligare psykoanalytiker än en psykologiprofessor. Det krävs bara stora peopleskills (kommer inte på någon bra svensk term här, därav anglicismen).

Jag applåderar din insiktsfullhet och ödmjukhet. Känn hur animositetens kvävande töcken skingras.

Det här ämnet du glider in på nu förtjänar egentligen en helt egen tråd, men: jag är övertygad om att mainstreamkultur ofta berättar väldigt mycket mer djupsinnigt och korrekt om människans "villkor" och psyke än vad introvert finkultur gör. Förståsigpåar-kultur är i många fall alldeles för skitnödig, självmedveten och överanalyserade för att greppa något genuint och kunna representera det. Det blir för övertänkt och konstruerat.

Jag försökte starta en tråd om trasproletariatet men stötte huvudsakligen på förutsägbara svar och plattityder från sossar och liberaler. Det gav inte särskilt mycket och sedan mynnade det hela i att bli "min kamp" mot Jan Guillou.

Mainstreamkulturen sammantagen däremot är (om man läser mellan raderna) en komplett ocensurerad representation av hela det kollektiva psykets mekanismer. Exempelvis: en hyllad författare som skriver om den manliga sexualiteten (exempelvis Houellebecq) anstränger sig för att vara poetisk, machosensuell, välformulerad och resultatet blir en censurerad, grafisk representation. Vilken ultrakommersiell TV1000-porris som helst berättar därför rakt upp och ner hur dussinmannens driftsliv ser ut. Inga spärrar eller begränsningar, bara ett djuriskt knullade där intellektet är totalt frikopplat. Det är inte representationen i sig som är djupsinnig (duh!), men däremot kan studiet av den berätta väldigt mycket.

Du vinner mitt medhåll även här. Vardagslivets mekaniska tristess kan på sin höjd förhöjas genom transgressioner, men tilltaget står i alltför skarp kontrast till samhällsmodellen; och många upplever även detta påstående som förnärmande. Hade du läst Crash av J.G. Ballard (eller sett Cronenbergs filmatisering)?

Om jag börjar känna dig rätt så tror jag du håller med om att man kommer undan med precis vad som helst, bara man gör det snyggt.

Precis.

Din ordväxling med signaturen Hovnarr angående dennes skäggväxt tyckte jag var briljant verbal flagellation, fick mig ett gott skratt.

Tack. Humorn är min altruism.

Ajaj, du förolämpar mig å det grövsta när du tror att jag har sådana provinsiella salongsvanor. Föredrar en dyr kuban till VSOP'n, men det hör till territoriet när man är nouveau riche. Vilket är ganska skämmigt det med.

...next to his place is a huge mansion complete with Gothic tower and marble swimming pool, which belongs to a Mr. Gatsby, whom Libertin has not met. He is quite intrigued by the presentation and has tipped Mr. Gatsby's driver in order to...

Kasta inte dina refuserade diktsamlingar åt svinen, spara dem i byrålådan.

Jag formligen drunknar i gammalt solblekt papper. Byrålådorna räcker inte till.

Du anklagade mig för cynisk nihilism i en tidigare diskussion om moral vs. etik, men ovanstående förefaller som ett ännu mer tröstlöst och deprimerande perspektiv. Här blir livet inte ens vad man gör det till. Bara att luta sig tillbaka och observera förloppet.

Livet är på många sätt en tragikomisk katastrof och från den dag du börjar reflektera över dig själv och världen inser du plötsligt att du faller fritt. Du kan stundvis intala dig att du flyger, ibland att du svävar, men när du verkligen behöver stanna upp eller ta ett kliv åt sidan så inser du att det inte går. Där finns nämligen bara du och din stundande grav.

Var det tillräckligt tröstlöst och deprimerande?

[Katana]

Här var det livat ja !

Men hörni. Detta med att tolka drömmar. Är inte det liksom ngt. för VAR man sas ? Var individ har SINA koder och symboler. Tror inte att man blir så mkt. klokare av att tolka andra om man inte ens kan tolka sig själv till att börja med.

[Algotezza]

Här var det livat ja !

Men hörni. Detta med att tolka drömmar. Är inte det liksom ngt. för VAR man sas ? Var individ har SINA koder och symboler. Tror inte att man blir så mkt. klokare av att tolka andra om man inte ens kan tolka sig själv till att börja med.

Jovisst, är det så, var och en har sina symboler, men den kan ju finnas vissa allmänmänskliga grundprinciper för hur vi skapar våra symboler, och därmed lika allmänna grundprinciper att tolka deras budskap...

A

[Varney]

men allt är väl inte arketyper..och hur allmängiltiga är de egentligen..finns det inte en liten risk att vi faktiskt använder symboler lite olika till mans pga vår individuella apparat? jag vet inte, men kan tänka mig detta, då det inte är särskilt sällsynt med mellanmänskliga missförstånd av alla de slag - det kan väl vara en faktor iaf? även om vi ofta tror att vi är så jiddrans samspelta...

[Algotezza]

men allt är väl inte arketyper..och hur allmängiltiga är de egentligen..finns det inte en liten risk att vi faktiskt använder symboler lite olika till mans pga vår individuella apparat? jag vet inte, men kan tänka mig detta, då det inte är särskilt sällsynt med mellanmänskliga missförstånd av alla de slag - det kan väl vara en faktor iaf? även om vi ofta tror att vi är så jiddrans samspelta...

Jag talar inte om förmenat allmängiltiga arketyper, eller om andra enskilda symboler, utan om gemensamma principer för att skapa symboler, principer som bygger på hur våra mänskliga psyken fungerar, kognitivt och emotionellt... Kolla t.ex. Freuds försvarsmekanismer. Jag kan tänka mig att man också kan vaska fram särskilda "drömsymbolsskaparprinciper" som skulle kunna gälla generellt för det mänskliga psyket. Har någon gjort det? Vet ej själv... I så fall kan man ju använda dem reversivt när man skall tolka drömsymboliken.

A

[Katana]

Jovisst, är det så, var och en har sina symboler, men den kan ju finnas vissa allmänmänskliga grundprinciper för hur vi skapar våra symboler, och därmed lika allmänna grundprinciper att tolka deras budskap...

Tvivlar på Libs förmåga *haha

[Algotezza]

Jovisst, är det så, var och en har sina symboler, men den kan ju finnas vissa allmänmänskliga grundprinciper för hur vi skapar våra symboler, och därmed lika allmänna grundprinciper att tolka deras budskap...

Tvivlar på Libs förmåga *haha

Libidots? Eller...

A

[Katana]

Vad mumlar du om Tezzan... är aldeles bedövad av mitt inre lugn. Så tyst så tyst åååå så tilla... som en ljuv sommarnatt med bara en full mystisk måne och några syrsor vid min sida i gräset. Åhh...
Vad tänkte Du på ?

[Algotezza]

Vad mumlar du om Tezzan... är aldeles bedövad av mitt inre lugn. Så tyst så tyst åååå så tilla... som en ljuv sommarnatt med bara en full mystisk måne och några syrsor vid min sida i gräset. Åhh...
Vad tänkte Du på ?

Libs? Vad betyder det då?

Mig inte förstå ingenting...

A

[funkyzeit]

Vare sig du väljer Freuds överjaget och detet eller Nietzsches avvägning mellan Apollon och Dionysos så är människan placerad, nästan fjättrad, som en fånge mellan tillstånden..

"som den gamle Synesius antyder blir just den förandligade själen (det pneumatiska psyket) både gud och demon och råkar i detta tillsstånd ut för det gudomliga straffet: nämligen Zagreus sönderslitande, så som även Nietzsche upplevde det"

"In a Promethean sense,  man is a God. But on an even more profound level,  man is a beast. This primary contradiction has plagued mankind for millennia.  Man is a God.  Man is a beast.  These two aspects of his personality have been waging war with one another for countless centuries"

Enligt Nietzsche:

Apollon/överjaget = strävandet efter gudomlighet genom rationalitet, förnuft, ordning
Dionysos/detet= inget strävande alls, utan frikopplandet av alla ålagda begränsningar, ren instinkt

Enkelt & schematiskt!

Du menar alltså att drömlandskapet är så irrationellt att inga återkommande inslag någonsin kan återfinnas i dina tankebanor eller dolt i ditt minne?

Jodå! Jag tror på fullaste allvar att drömlandskapet är matematiskt precist. Det finns innerst inne inget flummigt eller irrationellt i det överhuvudtaget. Allt är natur. Naturen är aldrig förnuftig. Däremot finns det en logik inbyggd överallt i universum. Drömmens logik är som ett urverk, exakt och kalkylerat in i minsta detalj. Varenda liten detalj i drömmen finns där av en anledning.

Problemet är när vi ska analysera drömmarna med den kunskapen vi har idag, som är i det närmaste obefintlig. Drömforskningen kommer att berätta oerhört mycket om våra psykiska funktioner i framtiden, men idag kan vi inte säga något särskilt meningsfullt om våra drömmar. Speciellt inte med inexakta dilletanterier. Feltolkningsmarginalen är så stor att drömanalys på sin höjd blir spekulation.  

Vi är alltså i grund och botten överens, men det är en skillnad i grad, inte i sak.

Jag försökte starta en tråd om trasproletariatet men stötte huvudsakligen på förutsägbara svar och plattityder från sossar och liberaler.

Även Harmony Korines socialporr om white trash-ungar i Alabama är alldeles för konstruerad och självmedveten för att säga något relevant. En aningen edgigare form av trailer park-chic än JC-reklamen, men i grund och botten samma sak. En odräglig New York-hipster som slår på dem som redan ligger. Gillar hans filmer, men bara på ett väldigt ytligt estetiskt plan.

Vardagslivets mekaniska tristess kan på sin höjd förhöjas genom transgressioner, och många upplever även detta påstående som förnärmande.

Transgressioner är vardagsmat idag. Samhället vrider och vänder på varje tabu, men man utnyttjar dessas potential att kittla genom att tilltala minsta gemensamma nämnaren. Är man bara tillräckligt banal, medioker och korkad så kommer man undan med det. Men när man utför transgressioner på ett intelligent, ärligt och seriöst sätt (mer av personligt än medialt-kommersiellt intresse) slår folk bakut.

Hade du läst Crash av J.G. Ballard (eller sett Cronenbergs filmatisering)?

Cronenbergs filmatisering orkade jag inte med i mer än 30 minuter. Den stämde inte överrens med min estetiska uppfattning av Ballard. Den ockuperade något intetsägande mellanläge mellan den avgasgråa, halvfascistoida 70-talsvarianten av London (i boken Crash) och den glassiga, sexigt futuristiska Ballard (á la Super-Cannes & ...Basic Instinct 2?). Och så var den trist.

Boken är ju briljant. Jag dyrkar varje rad Ballard skrivit.

Om jag börjar känna dig rätt så tror jag du håller med om att man kommer undan med precis vad som helst, bara man gör det snyggt.

Ballard är ju ett paradexempel på detta. Han lyckas popularisera de mest halsbrytande perversioner och besathetter genom att poetisera dem med skärpa, intelligens och fingertoppskänsla.

Humorn är min altruism.

Det är ju relativt vilken ända av piskan man befinner sig av.

...next to his place is a huge mansion complete with Gothic tower and marble swimming pool, which belongs to a Mr. Gatsby, whom Libertin has not met. He is quite intrigued by the presentation and has tipped Mr. Gatsby's driver in order to...

"In his rivalry he might have been supposed actuated solely by a whimsical desire to thwart, astonish, or mortify myself; although there were times when I could not help observing, with a feeling made up of wonder, abasement, and pique, that he mingled with his injuries, his insults, or his contradictions, a certain most inappropriate, and assuredly most unwelcome affectionateness of manner."

Livet är på många sätt en tragikomisk katastrof... Där finns nämligen bara du och din stundande grav.

Var det tillräckligt tröstlöst och deprimerande?

Jag har alltid varit mycket för disasturbation. Den allra djupaste svartsynen är som en varm snuttefilt att mysa i.

[Kvadett]

För ungefär 14 dagarsedan hade jag en dröm där jag av någon anledning hade enorm tillit till någon annan person som jag inte visste vem det var, personen i fråga väckte paralleller till mig själv, och till en början berättade han att det fanns saker han ville visa för mig, jag följde efter personen i fråga tills han stannade till, böjde sig ner, och lyfte upp ett barn som i mina ögon gått bort då det hade fått en blåaktig färg över kroppen, ( avliden i kyla? )

Därefter går han med barnet mot mig, han håller barnets huvud mot sin axel och benen neråt, närmar sig med barnet och trycker det mot min bröstkorg, under den tiden urartar det sig från att jag inte helt enkelt vill ha det emot mig till att jag kollapsar i smärta och faller ner, och fortfarande vill personen i fråga att barnet ska vara intill mig.

Jag skriker som ett barn jag själv och låter tårarna flöda nedför mina kinder och till slut lyckas jag vakna upp badandes i min egna svett.

Slutligen -
om någon vill veta innebörden av en dröm utan övriga medlemmars över- eller insyn så är det bara att skicka scenariot till mig via PM. Därefter ger jag min tolkning inom ett dygn.

Och vem fan är du som tror dig kunna ge perspektiv kring en upplevelse då man sover?
Ärligt talat, du är mitt senaste exempel på hur en korrupt person kan tänka sig vilja förmdedla sina tankar, spekulera är en sak men innebörden av en dröm är att leka gud.