Hur ser du på en buse?

[Rotkiv]

Nu är det så att allt kanske kommer kring sig till slut.

En buse är alltid en buse. Men vem är en buse?

Nu vill jag höra er åsikt om vem som är en buse? vill du att någon ska vara en buse? Ser du annorlunda på en buse?

[Anne]

Vad har du gjort?
Vad du än har gjort så ändrar det ju inte på vad jag har sett av dig. Du har ju härliga sidor. Du har fått mig att tjuta av skratt Du har varit omtänksam. Fyndig. Kreativ.
Jaja, har du gjort något dumt tycker jag att det är bra att du sonar det. Sen kan vi åka till Åland Vem vet - vi kanske kommer ända till Öland - du och jag och den velige andre...

[Rotkiv]

Hej Lynx!

Har ändrat Ts den blev lite för personlig.... Men det var ett härligt svar jag fick från dig. Vi kanske ses snart i chatten. Måste planera resan:).

Relationen är viktig, det har jag förstått. Kanske är allt i det här sammanhanget.

[Cosmic philosopher]

Nu är det så att allt kanske kommer kring sig till slut.

En buse är alltid en buse. Men vem är en buse?

Jag har anmält mig själv. Jag kommer med stor sannolikhet att åka i fängelse. Det finns inget som på något sätt kan få domen att gå åt ett annat håll.

Nu vill jag höra er åsikt om vem som är en buse? vill du att någon ska vara en buse? Ser du annorlunda på en buse? Är jag en buse?

Hej Rotkiv!

Du skriver att du med stor sannolikhet kommer att åka i fängelse. Då verkar det ju som om det inte är helt säkert att du ska in. Är du verkligen,verkligen säker på att domen inte kan gå ett annat håll?

Varför ska någonting man gjort någon gång/några gånger "sätta etikett" på en människa?
Hur mycket säger det om en människa? Det är ointelligent att se det så. Det är med andra ord ointelligent att döma. (Till skillnad från att sakligt vetenskapligt försöka bedöma något)

Vad dessutom person A uppfattar som "busaktigt" kanske inte B,C eller D uppfattar alls som "busaktigt" och vice versa.
Ibland kan det t o m hända att "massan" betraktar en person Z som "buse" när i själva verket Z har högre moral än vad "lagboken" i landet säger.
Jag tror inte det är så speciellt stor skillnad mellan de flesta som påstår sig vara "busar för något de gjort någon gång i tiden" och de andra som inte kallar sig för busar.

Nej, en människa är ju så ofantligt mycket mera än så. En människa är faktiskt inte lika med det hon har gjort eller det hon gör! Tänk på det bäste Rotkiv!
Det gäller här att inte sätta "tingen" (det som en person gör eller "kallas") högre än personen själv (det levande upphovet) bakom "tingen". Att sätta etikett på någon person Y och dessutom få för sig att denna person Y är lika med bara denna etikett( t ex "sotare", "sopgubbe", "kung", "förbrytare", "lärare", "tandläkare" etc) - det är att sätta "tingen" över "det levande upphovet" (människan) bakom. Man är med andra ord inte det man har gjort,gör eller kallar sig för (djupast sett).

[Rotkiv]

Hej Rotkiv!

Du skriver att du med stor sannolikhet kommer att åka i fängelse. Då verkar det ju som om det inte är helt säkert att du ska in. Är du verkligen,verkligen säker på att domen inte kan gå ett annat håll?

Varför ska någonting man gjort någon gång/några gånger "sätta etikett" på en människa?
Hur mycket säger det om en människa? Det är ointelligent att se det så. Det är med andra ord ointelligent att döma. (Till skillnad från att sakligt vetenskapligt försöka bedöma något)

Vad dessutom person A uppfattar som "busaktigt" kanske inte B,C eller D uppfattar alls som "busaktigt" och vice versa.
Ibland kan det t o m hända att "massan" betraktar en person Z som "buse" när i själva verket Z har högre moral än vad "lagboken" i landet säger.
Jag tror inte det är så speciellt stor skillnad mellan de flesta som påstår sig vara "busar för något de gjort någon gång i tiden" och de andra som inte kallar sig för busar.

Nej, en människa är ju så ofantligt mycket mera än så. En människa är faktiskt inte lika med det hon har gjort eller det hon gör! Tänk på det bäste Rotkiv!
Det gäller här att inte sätta "tingen" (det som en person gör eller "kallas") högre än personen själv (det levande upphovet) bakom "tingen". Att sätta etikett på någon person Y och dessutom få för sig att denna person Y är lika med bara denna etikett( t ex "sotare", "sopgubbe", "kung", "förbrytare", "lärare", "tandläkare" etc) - det är att sätta "tingen" över "det levande upphovet" (människan) bakom. Man är med andra ord inte det man har gjort,gör eller kallar sig för (djupast sett).

Hej Cosmic philosopher!

Tack för ett väldigt givande svar. Hur vanligt tror du att folk ser över det som hänt och tar personen i "försvar" rent mentalt?

När du är liten och dina föräldrar säger att den och den kan du inte umgås med. De leder dig till fördärvet. Hur är det nu med samma tankesätt fast för vuxna?

Själv har jag en egen gräns. Det går inte att komma ifrån. Men nu har jag gott över min egen gräns och jag känner inte att jag är i helvetet. Väldigt konstig och obekväm känsla.

Efter att ha satt mig själv i den här situationen dyker det upp lite funderingar. Hur stor rätt över mitt eget liv har jag? Mitt svar för stunden är ingen. Förutom rätten/självklarheten att göra rätt för mig. Att då göra rätt för mig, innebär att förenkla för utredare och domare. Det jag gjort är mitt fel och att jag tar på mig allt.

Men utifrån det. Vad händer sen? Nu har jag gjort det som jag kan göra för att förenkla arbetet med att ge mig mitt straff. Är då straffet/domen egentligen straffet?

[Cosmic philosopher]

Hej Rotkiv!

Du skriver att du med stor sannolikhet kommer att åka i fängelse. Då verkar det ju som om det inte är helt säkert att du ska in. Är du verkligen,verkligen säker på att domen inte kan gå ett annat håll?

Varför ska någonting man gjort någon gång/några gånger "sätta etikett" på en människa?
Hur mycket säger det om en människa? Det är ointelligent att se det så. Det är med andra ord ointelligent att döma. (Till skillnad från att sakligt vetenskapligt försöka bedöma något)

Vad dessutom person A uppfattar som "busaktigt" kanske inte B,C eller D uppfattar alls som "busaktigt" och vice versa.
Ibland kan det t o m hända att "massan" betraktar en person Z som "buse" när i själva verket Z har högre moral än vad "lagboken" i landet säger.
Jag tror inte det är så speciellt stor skillnad mellan de flesta som påstår sig vara "busar för något de gjort någon gång i tiden" och de andra som inte kallar sig för busar.

Nej, en människa är ju så ofantligt mycket mera än så. En människa är faktiskt inte lika med det hon har gjort eller det hon gör! Tänk på det bäste Rotkiv!
Det gäller här att inte sätta "tingen" (det som en person gör eller "kallas") högre än personen själv (det levande upphovet) bakom "tingen". Att sätta etikett på någon person Y och dessutom få för sig att denna person Y är lika med bara denna etikett( t ex "sotare", "sopgubbe", "kung", "förbrytare", "lärare", "tandläkare" etc) - det är att sätta "tingen" över "det levande upphovet" (människan) bakom. Man är med andra ord inte det man har gjort,gör eller kallar sig för (djupast sett).

Hej Cosmic philosopher!

Tack för ett väldigt givande svar. Hur vanligt tror du att folk ser över det som hänt och tar personen i "försvar" rent mentalt?

Det är svårt att ange en siffra. Men Man hoppas ju att människorna ska använda sitt förnuft,vara förstående och kunna förlåta.

När du är liten och dina föräldrar säger att den och den kan du inte umgås med. De leder dig till fördärvet. Hur är det nu med samma tankesätt fast för vuxna?

En person A som dras med i ett visst gäng har ett potential på något sätt till att komma på liknande resonans som gänget. Gänget kan i vissa fall "förstärka" eller väcka just dessa A:s
" mindre bra sidor". A har ett ansvar att följa med eller gå ut ut gänget.

Själv har jag en egen gräns. Det går inte att komma ifrån. Men nu har jag gott över min egen gräns och jag känner inte att jag är i helvetet. Väldigt konstig och obekväm känsla.

En inversion av:"Träden växer inte ända in i himmelen"

Efter att ha satt mig själv i den här situationen dyker det upp lite funderingar. Hur stor rätt över mitt eget liv har jag? Mitt svar för stunden är ingen.

Djupast sett har du har ju rätt över ditt eget liv. Ingen annan har rätt att bestämma över ditt eget liv.
Sedan är det en annan sak där man praktiserar makt är rätt (på bekostnad av andra människors rättigheter). Man kan alltså inte handla hur som helst. Omgivningen svarar på något sätt.

Förutom rätten/självklarheten att göra rätt för mig. Att då göra rätt för mig, innebär att förenkla för utredare och domare. Det jag gjort är mitt fel och att jag tar på mig allt.

Allt kan också överdrivas. Det gäller att ta det personliga ansvaret och lära av det man eventuellt gjorde fel tidtagare. Det räcker långt.

Men utifrån det. Vad händer sen? Nu har jag gjort det som jag kan göra för att förenkla arbetet med att ge mig mitt straff. Är då straffet/domen egentligen straffet?

Jag tror inte på straff. Ingen är "straffvärdiga syndare". Straff gör knappast en människa mer begåvad. En stat som praktiserar straff är en outvecklad stat. Jag tror istället på människans egen erfarenhetsinhmtande och undervisning. Många människor i sina fängelser mår nog tillräckligt dåligt ändå (utöver dessa fängelser). Vem känner sin grannes hemliga bekymmer?
Men "humana fängelser" kan inte bli till på en natt. Det ska till human utveckling.Där kan "fången" få relativt stor frihet och leva i sina egna samhällen utanför det vanliga samhället (så länge fången anses farlig för samhället utanför). Ett slags "samhälle" inuti samhälle.

[Pilatus]

En buse är alltid en buse. Men vem är en buse?
Nu vill jag höra er åsikt om vem som är en buse? vill du att någon ska vara en buse? Ser du annorlunda på en buse?

I min värld är en buse ungefär detsamma som en slusk med allehanda dåliga vanor och grova maner. SAOB skriver bl a "stor o. stark karl, bjässe, djäfvul, spöke, troll hvarmed man skrämmer barn".
Jag tvivlar på att du motsvarar en sådan bild Rotkiv. (Men din fråga leder onekligen tankarna till fysiska handlingar.)

Om du trots allt måste avtjäna ett straff som innebär fängelse, vänd det till något positivt. Använd tiden! Till exempel att studera något som verkligen intresserar dig.

[reflex]

Att bryta mot lagen kan både vara rätt och fel. Att bryta mot sin inre känsla för vad som är rätt och fel skadar en själv.
Det måste finnas straff för den som bryter mot lagen och att kalla det för något annat än straff är bara hyckleri.
Syftet med straffet är dels att vara avskräckande, dels att brottsoffren ska känna att det finns någon form av rättvisa, dels att skydda
övriga människor från att under en tid förskonas från en eventuell "buses" fortsatta framfart.

Vad man har gjort kan aldrig göras ogjort. Emellertid bör man tänka på att varje dag är ny, eller som det heter i visan: "Du ska få en dag imorgon
som ren och öppen står, med blanka ark och nya kritor till....."

Man kan alltid lära sig av sina misstag och bestämma sig för att i framtiden om inte försöka gottgöra, så i alla fall inte göra nya brott.
Det är inte vad man gjort som gör en till buse, utan det man kommer att göra.

[Sceptisk]

Busar är oftast psykopater. Men problemet med psykopater är att de är oföränderliga. Det går inte att "bota" dem. De egenskaper som vi människor har som hindrar oss från att begå brott är att vi har ett samvete, vi känner medlidande, skam och skuld. Men psykopater har inte dessa känslor. De har inte dessa delar i hjärnan så det spelar ingen roll hur mycket straff eller hur mycket psykoanalys man försöker att behandla dem med. De är helt enkelt inte utrustade med de delar av hjärnan som vi människor är utrustade med. Istället vad som händer är att de blir ännu bättre manipulatörer. För dem så blir psykoterapi som en utbildning i att lära sig mer om hur människor fungerar så att de kan bli bättre ett manipulera och utnyttja andra. De är heller inte avskräckta från att göra brott på grund av något straff. Ett fängelsestraff är ingenting för dem utan mer eller mindre som semester. De får mat, de hittar någon snäll vakt (ofta kvinnlig) att utnyttja, dra snyfthistorier för, manipulera för att sedan skaffa sig olika fördelar, sex, droger, etc. Sedan är det vakten som råkar illa ut. Psykopaterna är också de som är högst representerade i brottsstatistiken och de är också de som kommer tillbaka.

De är parasiter som lever för att hitta ett offer att suga energi från. Därför så är det enda de är rädda för att bli avslöjade, men inte för att de blir rädda för sig själva eller plötsligt utvecklar ett samvete, utan för att de behöver någon att manipulera och utnyttja. Om de blir avslöjade så kan de inte längre fortsätta suga energi från människorna. Så de attackerar alltid de som försöker att avslöja dem, skyller på andra, berättar om hur hemsk deras barndom varit, osv, utan att det finns minsta belägg för att vad de säger är sant. De kan ljuga helt ohämmat för att de har ingen egen personlighet. De skapar en persona i varje sammanhang de befinner sig i och med varje person de pratar med. De kopierar sin omgivning och de kopierar din personlighet för att du ska börja gilla dem och bli känslomässigt öppen för dem. Så när de begår brott så säger dom alltid att det inte var "dom själva" som gjorde det, för det var ju bara en persona som de hade för stunden. På jobbet kan de vara hur trevliga och charmiga som helst, men hemma så är de djävulen själv.

De är inte människor i någon egentlig mening, utan som Thomas Sheridan säger så är de en undergrupp av humanoider som lever bland människorna och ser ut som människor men de är inte människor utan en parasitorganism med ett rovdjursmedvetande och vi är deras byte. Vi är denna organisms föda eller näringskälla. De äter vår energi, de tar våra pengar, utnyttjar oss till sista blodsdroppen och därefter kastar de bort oss som ett trivialt föremål. Precis som rovdjur använder sitt byte eller om en vanlig människa skulle äta en måltid. Som en parasit som växer inuti människornas samhällen och lurar oss att tro att de också är människor precis som vi. Psykopater finns också i alla samhällen, i alla samhällsklasser och alla folkslag. Många barnsagor och myter handlar om just psykopater. Indianerna har myten om Windigo, vi har Vampyrer, Zombies, sagan om Hans och Greta, drakar, demoner och djävulen. Det finns inget botemedel, att luras och utnyttja människor är deras högsta glädjeämne, de älskar att utnyttja oss och de älskar att vara psykopater, för att de kan göra vad de vill och aldrig må dåligt av det.

Om man tittar på andra parasitorganismer bland djur och natur så verkar det vara samma strategi som används även där. De lurar sin värd att acceptera dem och sedan lever de av sin värd tills dess den dör och sedan letar de febrilt efter en ny värd att leva av. Värden tjänar ingenting på det (sådant kallas symbios) utan det är bara parasiten som tjänar på det, lägger sina ägg i värden varpå värden blir föda för parasitens avkomma.

Sheridan har räknat ut att omkring en fjärdedel av människorna i väst är psykopater. Det är 25%. Så på en arbetsplats med 100 personer så finns det statistisk risk för att det finns upp till fyra psykopater där. Jag rekommenderar den intresserade att lyssna på denna radiointervju med Sheridan:



(Länk: http://www.youtube.com/watch?v=qigr-axv2dk)

[Anne]

Har du gjort något dumt någon gång, Sceptisk? En psykopat anmäler inte sig själv och känner inte ånger då denne anser sig ha rätten att klampa på hur som helst.

[Algotezza]

Låter ganska vidrigt att utesluta 25% av mänskligheten ur mänskligheten. Låter väldigt mycket Hitler. Neorasism på psykologisk grund?

Finns det någon som inte av och till "snyltar" på andras energier? Eller ibland manipulerar, spelar falskspel? "Den utan skuld må kasta den första stenen."

/Algotezza

[Sceptisk]

Algotezza

Det är precis ett sådant svar som visar att du är en människa, du har medkänsla, empati och samvete. Normala, kännande kärleksfulla människor, bryr sig inte om saker som ras och att skapa hierarkier och skillnader mellan människor, för de vill leva i fred och i harmoni och har inte detta tvingande behov av att kontrollera andra (antar jag?). Som alla andra normala empatiska människor, vill vi se andra som medmänniskor med en god kärna och att alla en gång varit oskyldiga barn som bara vill bli älskade. Samtidigt så är det naturligtvis så att vanliga människor är fullt kapabla till att göra dumma saker, vara själviska och okänsliga och ljuga och bedra. Men skillnaden är att människor känner skuld och skam och medlidande och ånger.

Men dessa varelser fungerar inte på det sättet. Psykopaten känner aldrig ånger och erkänner aldrig att han har gjort fel. Psykopaten beundrar sig själv och ser sig själv som fullständigt oskyldig och om någon mår dåligt av vad han eller hon gjort så lägger han bara över skulden på dem själva, typ "Vad synd att Du mår dåligt". En psykopat kan prata i evighet om allt hemskt som andra gjort mot honom eller henne och kräver fullständig sympati för det, men om du berättar om något hemskt du varit med om så är det totalt ointressant för psykopaten.

Kanske är det så att psykopatin sätts igång under barndomen, jag tror att det är till största delen ett biologiskt handikapp. Deras hjärna har inte utvecklat mänsklighet utan är kvar i rovdjursstadiet. Därför så är de inte människor i strikt bemärkelse.

Det finns en känslomässig spärr hos empatiker som gör det svårt att förstå hur någon kan vara så grym och ondskefull som en psykopat faktiskt är. Empatikern vill gärna tro att alla har en god kärna och vill väl och det är utifrån den tanken som han dömer andra människor från också. Men psykopater fungerar inte så. Det är inte missförstådda individer med trasig barndom, även om det också finns psykopater med fruktansvärd barndom. Men dessa varelser är på ett annat biologiskt stadium. Att döma dem på samma sätt som friska empatiska människor är ett oerhört farligt misstag som bara gör att de kan fortsätta att exploatera, bedra och plåga för egen vinning. Det finns miljoner människor som lever i smärta av att ha blivit bedragna och utnyttjade och stampade på, på de mest hänsynslösa sätt av dessa humanoider som inte känner någon som helst ånger eller erkänner några som helst fel och brister. De bryr sig inte alls om vad de ställt till med, de ser bara sin egen vinning och allt annat är oviktigt för dem.

Standarden bör vara 'psykopater och resten av mänskligheten'. Om man har det perspektivet så kan man få ett grepp om sitt eget liv igen och inte falla i psykopatens våld. Det är ett brutalt perspektiv men det är för att psykopaten är brutal. Om alla vore goda skulle det ju inte heller behövas. Det skulle inte heller behövas några lagar, domstolar, fängelser eller tvång. Faktum är att psykopaten är inte en god människa utan ett parasitiskt rovdjur med ett mänskligt utseende.

Men det betyder inte att vi ska börja driva häxjakt på psykopater, bara att vi bör känna till att det existerar sådana varelser bland oss så att vi kan hålla oss undan och skydda oss från att bli indragna i deras hänsynslösa spel eller välja fram dem som ledare.

[Rotkiv]

Men det betyder inte att vi ska börja driva häxjakt på psykopater, bara att vi bör känna till att det existerar sådana varelser bland oss så att vi kan hålla oss undan och skydda oss från att bli indragna i deras hänsynslösa spel eller välja fram dem som ledare.

Jag förstår att din inställning mot psykopater är ganska solklar. Ser du mig som en psykopat?

Alla de busar som inte är psykopater vad tycker du om dem?

[Angelina]

Nu är det så att allt kanske kommer kring sig till slut.

En buse är alltid en buse. Men vem är en buse?

Nu vill jag höra er åsikt om vem som är en buse? vill du att någon ska vara en buse? Ser du annorlunda på en buse?

Det beror helt och hållet på VAD "busen" har gjort.

En sådan lös definition som "buse" kan ju inte riktigt leda till någon diskussion, eftersom det kan innefatta allt från tjuvplingning till massmord. Man behöver veta med vilken intention brottet har begåtts, personens bakgrund och nuvarande medvetenhet om sin gärning för att kunna skapa sig en åsikt om "busen".

Även personlig kännedom spelar in. Har "busen" begått ett brott mot mig eller mot någon i min närhet blir bedömning cirka tusen gånger mer fördömande än om brottet begåtts mot en för mig okänd person.

[Sceptisk]

Rotkniv

Det finns vissa kriterier som måste uppfyllas för att någon ska kunna klassas som psykopat och jag är ingen expert på området. Studerade bara det i en kriminologikurs på universitet. Men de kriterier som brukar anges är att psykopater är grandiosa, dvs är självupptagna och har en extrem syn på sin egen förträfflighet. De har en ytlig charm, de är kompulsiva lögnare, manipulativa kontrollfreaks, hänsynslösa och känner ingen ånger och tar inget ansvar för sina handlingar. Förutom det så har de en parasitisk livsstil, är väldigt promiskuösa, blir lätt uttråkade och kräver ständigt nya kickar. Det är droger, sex, rock 'n roll hela tiden vilket gör att många känner sig attraherade till dem.

Men om vi talar om andra människor så tror jag vi alla har både goda och onda impulser. Normala människor kan förstå vad som är gott och ont och tenderar att undvika ondska. Psykopaten har en mekanisk syn på tillvaron och sig själva. Allt är bara statistik, siffror, orsak/verkan, kemikalier, det finns ingen mänsklig dimension för dem. Busar som inte är psykopater tror jag är personer som av någon anledning inte har något grepp om sin egen moraliska kompass eller fått den förvrängd för de kan inse när de skadat eller sårat någon och sedan känna skam och ånger. Det är den stora skillnaden. Psykopater känner INGEN ånger. Det kanske är värt att nämna i sammanhanget att samhället vi lever i idag är på många sätt psykopatiskt och tenderar att belöna psykopatiska drag och speglar på många sätt den psykopatiska patologin. Å ena sidan ytlighet, konsumerism, självupptagenhet, promiskuitet, ständigt festande, osv, och å andra sidan ständig kontroll, kontroll av barn, kontroll av arbetare ("arbetsresurser"), kontroll av maten vi äter, övervakning, status quo och psykiatrin som beskriver den mänskliga dimensionen i termer av ren kemi, kemisk balans eller obalans. Så många får lära sig att det sjuka är det friska. Det onda framställs som det goda och många som inte har en klar känsla över skillnaden kan nog bli förvirrade, hamna i fel sällskap för att bli accepterade och göra saker som de sedan får ångra.