Kan ni se på filmen utan att gråta?

[Rotkiv]

Om du byter ut målsättning till att göra. Så kan en stor del av lösningen vara på plats. En extra promenad, en tanke i text, att säga ja istället för att tveka eller säga nej. Våga följa med, släppa kontrollen på vad som väntar runt hörnet.

Till slut trillar kilona av, texten börjar ta form, processer är startade.

Tar du ansvar för att starta/göra innebär det omedveten utveckling.till slut har du förändrat din omedvetna bild av din då omöjliga målsättning.

Starta en process om dagen.

Filmen är underbar men konstlad och till för att luras. Någon har skapat något som vridits och vänt på för att vi ska reagera. Även när den är positiv menad så är det propaganda.

Finns det inom filosofin svar på propaganda som leder samhällsutvecklingen positiv?

[Algotezza]

Jag fick nog av att vara känd författare i min tidigare inkarnation, tänker jag, som A.S., så jag tar det lugnt i denna ang. bli känd som författare.

[Anders]

Bli känd författare är nog att spänna bågen, men att bli utgiven...

[Rotkiv]

Jag som bara ville skriva en bok... när frågan dyker upp på bokmässan.

[xion]

Det är det som är problemet på något vis. Att jag inte gillar det men det är det jag gör bra, typ. Det rådande. Att bara göra det som livet sätter mig på. Har gjort det sen jag muckade 81. Inklusive studera högskola, jobba, få familj osv.

Skulle i princip vilja skriva en bra bok, det har alltid varit en dröm. Men är för dum för det.

Precis som du så har jag alltid drömt om att bli författare.
Jag har helt enkelt inte den rätta förmågan att få ihop en bra historia.
Tänk om jag kunde det. Då kunde jag förlägga berättelsen i en värld som vore som jag ville att den skulle vara. På så sätt kunde jag sprida mina åsikter på ett nästan omärkligt sätt. Jag är ju pensionär så jag skulle i princip kunna sitta flera timmar om dagen och skriva. Allt jag har är spridda ideer och brottstycken. Man måste ha en ide som håller från början till slut innan man börjar skriva.

Xion, börja med att skriva små fragment, enstaka meningar som du sen knyter ihop till något större.
Det är så många författare arbetar, många tror att författare skriver från rad ett till slutet men så är inte fallet.
Det är viktigt att hitta egen stil, den konstnärliga och kreativa stilen. Det var så Stieg Larsson arbetade, han skrev små post-it lappar, tankar som flög i skallen, som han sen vävde ihop till en roman.

Jag har skrivit dagbok sedan 1985. Jag kanske skulle publicera den efter min död?
Troligen hamnar den på sophögen. Den är handskriven och därmed oläslig för dagens generationer.
En dikt av Nils Ferlin: https://www.youtube.com/watch?v=rBMr_2LIlsQ

Vinden är vresig kölden sträng
Var god mot en liten stalledräng
Ty önskar han något för egen del
är det bara ett magdeburgerspel

Det skulle han fingra små visor på
som skulle all socknen med häpnad slå
och folk skulle färdas i mil och mer
att höra hans handklaver

Vinden är vresig kölden sträng
han kröker ihop sig vår stalledräng
dock snart ska han sitta i höghet stor
och knäppa på knappar av pärlemor

Då blir det att säga vid kvarn och kross
en märklig man en bekant till oss
han gick här och frös precis som vi
precis som vi ett stort geni

Ja så kunde det falla ibland ett ord
fast luft är luft och jord är jord
så troligt är att vår stalledräng
fryser sig fast i kölden sträng

Fryser sig fast precis som vi
blir aldrig stor och berömd och fri
utan bara får gå här dag efter dag
som vi med förgrämda anletsdrag

[hakkapeliitta]

Hörde en gång Jan Fridegård berätta hur hans författarskap var en ständig kamp. Varje mening, varje stavelse vägdes på guldvåg och kämpades fram.
Han var en enkel statarson och var väl egentligen inget författarämne men hade ett behov att utrycka sej.
Han är den svenska författare som jag är mest imponerad av, hans text flyter som en frisk vårbäck. Inte konstigt när han kämpade så med textflytet.