Esther skrev:Smisk skrev: Medvetandet är sig självt i nuet och existerar inte i tid.
Psykologiskt sätt ÄR den nuet.
Hmm intressant. Hittade detta nu -
jaha, ok så du identifierar nuet psykologiskt med medvetandet som - du identifierar som varande nuet.
Det är ju inte helt den vedertagna definition av vad medvetandet är:
medvetande
consciousness [ˈkɒnʃəsnəs]
Latin: conscientia {uttal: kånnskient´ia} 'kunskap delad med andra', 'medvetande', 'samvete', 'ånger: av con- 'med' + scire {uttal: ski´re} 'veta', 'förstå', 'ha kunskap'. - Det svenska ordet medvetande anses bildat med det latinska som förebild.
1. a. Fenomenet att individen har medvetna föreställningar och intryck om sig själv, sin situation, förändringar i sitt tillstånd eller i situationen: "att vara vid medvetande". b. Något icke-materiellt (psykiskt) som innehåller det som vi är medvetna om.
2. a. Kännedom om något, att vara klar över betydelsen av vissa förhållanden, till exempel att ha ett miljömedvetande (att vara medveten om miljöns betydelse). b. Innehållet i människors föreställningar i uttryck som "falskt medvetande". c. Det som psykologiskt inverkar på hur vi uppfattar, tolkar, bedömer och värderar oss själva och andra, situationer och händelser: klassmedvetande, självmedvetande.
https://www.psykologiguiden.se/psykolog ... Medvetande
Vedanta är rätt genomtänkt kring det där och Buddhismen har utvecklat det på flera otroligt genomtänkta sätt.
Här har du något till din kaffe och semla under helgen
https://www.youtube.com/watch?v=F0dugc4TrlEMin uppfattning är att vi är som gjorda för att erfara saker i processer. Att tänka oss att världen tillhör en viss tid och att vi ingår i den. Det är funktioner vi har. Jag tänker mig att de handlar om ordning, kontroll, behov och mening osv.
Men när vi klänger och fäster oss vid saker fastnar processer psyket har en benägenhet att ha. Medvetandet kan förhålla oss till dessa och förändra dem så att de inte är processer i konflikt. Vi kan så att säga lära oss saker som inte är i harmoni med hur vi bäst och smidigast fungerar och sedan förändra dem till att fungera smidigare.
Om psyket då tappat kontrollen över sina egna processer som bara pågår och matar på automatiskt kan medvetandet uppmärksamma dessa. Vi kan utveckla psyket till att ha en smidigare ordning i sina processer. För att göra detta behöver vi ta kontroll över medvetandets uppmärksamhet och välja att sluta tillföra processer i konflikt. Att "stanna allt" gör att psyket samlar sina resurser till nya processer. Att "stanna allt" är nuet.
Som sagt så tänker jag mig att det kan vara ett misstag att tänka sig att vi gör bäst i att "leva i nuet". Det vi gör bäst i är att leva med processer som är fria från konflikt. Att "stanna allt" är att allokera resurser åt processer som potentiellt kan bli fria från konflikt. DÄR är målet, inte i "nuet i sig".
Värdet av att befinna sig i nuet är att befinna sig i existensen ovilsen, konfliktlös. (unalienated är ett bra ord jag inte hittar i svenskan).
Det har NOLL att göra med själva tiden och allt att göra med kvalitén hos processerna hos oss själva.
Ett psykologiskt nu är en konfliktlös process med andra ord. Psyket jagar inte saker av konflikt utan uttrycker dess egen natur i en harmonisk process. Alltså en process som inte motsätter sig själv.
En ironisk grej jag ser är att många strävar efter mer och mer av ytliga saker som om dessa är allt livet har av värde. När det mest värdefulla är det som händer när vi INTE strävar efter dem.