Melasu skrev:Ok, hade för mig att Jung hade skrivit att de drag som han beskriver sätts relativt stabilt i barndomen.
Jag tänker själv i termer av objektrelationer, men det är väl just väsentliga sådana som du beskriver i samband med Jung, alltså liknande tanke som jag fattar det. Eller jag kanske har missförstått? Går även att hitta hos t.ex. Shakespeare tycker jag, som liknar relationer med roller i ett skådespel människor spelar inför varandra, och utgör en slags mer eller mindre brokig personlighet, och kärleken är väl det som har störst ramifikationer utöver uppväxt.
Jag måste säga att jag upplever mig själv också ha blivit starkt påverkad av kollegor jag arbetat med under lång tid, utöver vad du beskriver. När man är hyfsat ung i varje fall är det lätt hänt att man plockar upp beteende ifrån andra. Annars finns det dragteoretiker som menar att personligheten är i princip medfödd. Jag vet inte hur utbredd en sådan syn är idag. Det står ju dock i bjärt kontrast till det liv som man faktiskt lever som nog kan bjuda på överraskningar. Intressant fråga det där med arv gentemot miljö dock.
Jag känner igen det att Jung skrivit att personlighetstyp som regel utvecklas tidigt i barndomen, och vill minnas att han också skriver om att en persons personlighetstyp vanligtvis är relativt stabil genom livet. Läser man Jung kan det ibland förefalla som han säger emot sig själv, men jag tänker snarare att det handlar om väldigt komplexa frågor och begrepp - och då är det nog närmast oundvikligt att ibland hamna i beskrivningar som till synes kan verka paradoxala.
Länken jag postade ovan där Jung försöker beskriva Freuds typ..kan nog tjäna som ett exempel. Han beskriver där Freud som "originally an introverted feeling type", men som vid senare tillfälle "got neurotically blurred". Sen skriver han också att Freud framställde sig som en extravert tänkare, och Freuds psykologi har beskrivits som extravert. Huruvida Jung ansåg att Freud verkligen skiftade personlighetstyp eller om han menade att Freud hela tiden fortsatte vara introvert känslomänniska må uppfattas som något diffust. Men Jung hintar iaf om att han ansåg att den introverta känslotypen hela tiden hängde kvar hos Freud, att det gick notera en välutvecklad/differentierad känslofunktion hos Freud, samtidigt som han menade att Freuds tankefunktion var ytlig och hade brister. https://carljungdepthpsychologysite.blo ... J2YZKGexPZ
Vad som antyds är att en person kan skifta personlighetstyp beroende på olika omständigheter i livet, men att det då ofta är en mer ytlig omställning, och att ens originaltyp som utvecklats tidigare under barndomen fortfarande kommer finnas latent på ett djupare plan.