lynx skrev:rekoj och Esther - tack för era reflektioner Jovisst gör försöksledaren flera kardinalmisstag som forskare. Han försöker styra experimentet i linje med sin tes, som ni påtalar. Han tar t o m över kaptensrollen. Det bästa hade förstås varit om han hade kunnat bevittna vad som hände utan att göra något. Nu har vi ju teknologin för det, men det har även utvecklats en kollegial strikthet att experiment inte ska vara farliga, eller utgöra skada för fp inom psykologi. Den antropologiska forskningens eventuella honnörsord känner jag inte till. Riktigt obehaglig uppsats du postade där, Esther .
Att ett utomstående hot kan svetsa samman en grupp är sedan länge känt. Här hade vi vädrets makter och även till viss del försöksledaren. En kvinna berättar om sina fantasier där gruppen gemensamt dödar honom. Han var utanför gruppen, men han var knappast osynlig. Jag tycker precis som Esther att det är en intressant film ur flera aspekter (så det kan vi ge professorn) som väcker fler frågor än ger svar.
Tack själv för intressant inlägg och för att du lade upp den. Hade självmant inte sett den.
Ser man rent mänskligt (bortom alla forskningsansatser) på detta experiment så funderar jag på om inte allt blev bra för alla inblandade - på något märkligt sätt verkar det som många fick med sig insikter.
Tänker främst på kvinnan som upplevde slavskeppen och de som gått under på dem som blev en del av henne och att hon på något sätt förmodligen var med om en egen katharsis genom detta - även forskaren kom till någon slags insikt. Det blev med andra ord mellanmänskligt ett gott resultat.
Funderade mycket på "osynligheten" av den katolske präst de hade med sig samt stormen som bara lade sig runt dem.
Sådant som bara var men inte blev synliggjort.