Hur får man en relation som man vill ska vara att vara?

[Algotezza]

När förälskelsen ebbat ut - dvs. hormonstormen - är det dags att börjabygga relationen, förutsatt att alla inblandade önskar det, och en relation är mellan två eller flera, även om man kan ha en sådan med sig själv också - och gifta sig med sig själv. Det behöver alltså inte bara handla om två.

Lyssna på varandra, kommunicera, ha gemensamma intressen - eller inte - men kompletterande och i varandra inspirerande, ha gemensamma mål och projekt är faktorer att bygga på. Med känsla och förnuft i balans går allt som en dans - ibland på taggiga rosor. Tango, långdans...



Och humor är viktigt - och att låta varandra vara ifred... med egentid/egotid... och bara finnas där...

Vi har varit ihop sedan 1979 - och är det än.

[hakkapeliitta]

Förstår inte grejen att ha gemensamma intressen. Varför? Såg ett program i tv där folk parades ihop, ett par passade inte alls ihop, tjejen tyckte de skulle göra allt ihop, gymma, handla, se på samma filmer osv. Killen var motsatsen och sa att han behöver "chilla" ibland och bara slappa. Jag tyckte tjejen var egoist som hade en konstig föreställning om samlivet, som hämtad från Damernas Värld.
Såg ett annat program om ett par som seglade jorden runt. De fick frågan hur klarade ni vardagen i ett så litet utrymme? Båda var överens om att det är viktigt att ge varandra utrymme, en slags frizon som båda har där de kunde hålla på med sitt.
Jag t ex är flitig sportfiskare men inte kräver jag av min partner att hon ska vara det. Samma sak om hon har andra intressen, kanske vill träffa sina tjejkompisar ibland och ha en kväll med dem, inte mej emot.

[iris]

När förälskelsen ebbat ut - dvs. hormonstormen - är det dags att börjabygga relationen, förutsatt att alla inblandade önskar det, och en relation är mellan två eller flera, även om man kan ha en sådan med sig själv också - och gifta sig med sig själv. Det behöver alltså inte bara handla om två.

Lyssna på varandra, kommunicera, ha gemensamma intressen - eller inte - men kompletterande och i varadra inspirerande, ha gemensamma mål och projekt är faktorer att bygga på. Med känsla och förnuft i balans går allt som en dans - ibland på taggiga rosor. Tango, långdans...



Och humor är viktigt - och att låta varandra vara ifred... med egentid/egotid... och bara finnas där...

Vi har varit ihop sedan 1979 - och är det än.

Så talar den som insett, gjort och därmed vet. Grattis! Hoppas ni får mycket tid än och - att ni klarar av den slutgiltiga totala separationen som väntar någon av er. När som det heter så vackert: döden skiljer er åt.
Har träffat en man på mina vandringar som var lyckligt gift (han är över 80) med en enda kvinna, hon och han (hans jobb krävde av honom att han inte kunde dela med någon vad han gjorde - egentligen) reste tillsamman, delade allt och när hon dog tappade han helt fotfästet. Jag träffar honom ibland i närheten av där jag bor. Han säger just detta: jag förlorade halva mig och jag kan inte finna vägar att ersätta den delen.
Så jag hoppas detta går smidigare i ert fall (vem som än blir "över").

[iris]

Förstår inte grejen att ha gemensamma intressen. Varför? Såg ett program i tv där folk parades ihop, ett par passade inte alls ihop, tjejen tyckte de skulle göra allt ihop, gymma, handla, se på samma filmer osv. Killen var motsatsen och sa att han behöver "chilla" ibland och bara slappa. Jag tyckte tjejen var egoist som hade en konstig föreställning om samlivet, som hämtad från Damernas Värld.
Såg ett annat program om ett par som seglade jorden runt. De fick frågan hur klarade ni vardagen i ett så litet utrymme? Båda var överens om att det är viktigt att ge varandra utrymme, en slags frizon som båda har där de kunde hålla på med sitt.
Jag t ex är flitig sportfiskare men inte kräver jag av min partner att hon ska vara det. Samma sak om hon har andra intressen, kanske vill träffa sina tjejkompisar ibland och ha en kväll med dem, inte mej emot.

Nej exemplet som du tar är ju felaktigt. Däremot att ha liknande intressen som man delvis kan dela - inte kanske fiskandet men annat du gillar - är väl viktigt för att det gör man ju med polare också, med goda vänner. Man måste väl ha båda - både vänskapen och det intima. Eller?

[hakkapeliitta]

Nej exemplet som du tar är ju felaktigt. Däremot att ha liknande intressen som man delvis kan dela - inte kanske fiskandet men annat du gillar - är väl viktigt för att det gör man ju med polare också, med goda vänner. Man måste väl ha båda - både vänskapen och det intima. Eller?

Jodå, håller med delvis, men man behöver inte dela alla intressen. Det är viktig att ge den andre utrymme, annars finns risken att man hamnar i syjuntan och börjar virka grytlappar.

[Algotezza]

Förstår inte grejen att ha gemensamma intressen. Varför? Såg ett program i tv där folk parades ihop, ett par passade inte alls ihop, tjejen tyckte de skulle göra allt ihop, gymma, handla, se på samma filmer osv. Killen var motsatsen och sa att han behöver "chilla" ibland och bara slappa. Jag tyckte tjejen var egoist som hade en konstig föreställning om samlivet, som hämtad från Damernas Värld.
Såg ett annat program om ett par som seglade jorden runt. De fick frågan hur klarade ni vardagen i ett så litet utrymme? Båda var överens om att det är viktigt att ge varandra utrymme, en slags frizon som båda har där de kunde hålla på med sitt.
Jag t ex är flitig sportfiskare men inte kräver jag av min partner att hon ska vara det. Samma sak om hon har andra intressen, kanske vill träffa sina tjejkompisar ibland och ha en kväll med dem, inte mej emot.

Jag skrev bl.a. så här, vilket jag hoppas du märkte: ha gemensamma intressen - eller inte - men kompletterande och i varandra inspirerande,

Ha gemensamma intressen till hundra procent är ingen nödvändighet, som jag ser det, men man bör väl ha något gemensamt, eller...?

[Algotezza]

Nej exemplet som du tar är ju felaktigt. Däremot att ha liknande intressen som man delvis kan dela - inte kanske fiskandet men annat du gillar - är väl viktigt för att det gör man ju med polare också, med goda vänner. Man måste väl ha båda - både vänskapen och det intima. Eller?

Jodå, håller med delvis, men man behöver inte dela alla intressen. Det är viktig att ge den andre utrymme, annars finns risken att man hamnar i syjuntan och börjar virka grytlappar.

Något fel med att gå på syjunta som man? Riktiga män kan väl fixa det utan att skämmas...?

Hursomhelst, vi delar intresset för läsning, jag läser gärna dikter och böcker av Edelfeldt och om filosofi, hustrun gärna deckare och samhällskritiska böcker. Jag saknar körkort, hon har. Jag lagar mat, städar, hon fixar tvätten. Vi har våra rötter på Österlen dit vi gärna åker. Våra mödrar gick samtidigt på Tomelilla Folkhögskola med den skånske författaren Teodor Tuvesson, Tuve kallad, i modersmålet (som ämnet svenska hette då). Trådar i ödesväven som bildar mönster...

[Anders]

Det här att dela upp det hela i nånslags Passion VS Verkliga livet är lite för kategoriskt för mej

Jag hade en period (Ni såg bilden ett kort tag) då jag hade riktigt bra självförtroende i raggarbranschen, ansågs lite blont snygg och jag fick faktiskt respons från alla tjejer som var snygga och som jag visade att jag tyckte de var snygga. Men en tjej kunde se hur sexig ut som helst, om hon öppnade käften och det kom smörja farande, åtminstone för mej slaknade det rätt kraftigt. Det fanns en ännu framgångsrikare casanova i Studentkorridoren, hockeyspelare och av en korridortjej beskriven som "guds gåva till kvinnan". Han tjatad hela tiden på mig att "man knullar inte trevligheten" men jag vet inte, för mej funkade det inte att stöta på nån som jag inte fick rejäl själslig kontakt med.

Däremot hade nästan alla som jag sedan stötte på rejält annorlunda åsikter än mina. Jag var rätt höger på den tiden och de flesta killar jag hängde med hittade snälla tjejer som var lite fogliga. Eller som var lite den tidens glam. Det roade mig inte alls (min mor var mycket foglig), jag ville ha en riktig bitch. Och tja, frugan tjänar bra mycket mer än mej, vi har grälat fler gånger än vi har varit ihop i veckor och befinner oss på helt olika sidor i den politiska färgskalan. Men vi kan snacka. Och den fysiska delen, måste inte vara sex utan mer beröring spelar fortfarande efter mer än 30 år jättestor roll. Man måste ha kompatibla själar OCH kroppar. Och det är en del av förälskelsefasen att komma på att man har såna själar. Och kroppar.

[hakkapeliitta]

Bra skrivet Anders. Jag försökte förmedla samma sak i ett tidigare inlägg men kom inte in på rätt spår.
Attraktion känns svårdefinierad, behövs den ens definieras? Jag själv attraheras av "fulsnygga" tjejer. Varför vet jag inte, de kanske utstrålar en unik personlighet. Kanske är det så enkelt att två personer som kompletterar varandra trivs bäst ihop?

[klorofyll]

Jag tror att det är bra att bestämma sig... Allt blir mycket enklare då. Utan minsta krav dvs.

Att träffa någon under lång tid, ta dagen som den kommer, och sedan besluta sig för att "det här funkar inte", det känns inte särskilt begåvat...

[hakkapeliitta]

Såg just idag ett avsnitt av programmet "Din hjärna" i SVT. När man skapar en bild, uppfattning av någon, låt oss säga i festsammanhang, så bildar man rätt snabbt en slags helhetsbild av personen. Kan handla om 5 - 10 minuter. Är han/hon giftasmaterial? Är kanske enkla saker, vad personen pratar om, lyssnar på andra och inte framhäver sej själv och är social osv, kanske så enkla grejer. Sådana egenskaper som man själv gillar.

[Anders]

Såg just idag ett avsnitt av programmet "Din hjärna" i SVT. När man skapar en bild, uppfattning av någon, låt oss säga i festsammanhang, så bildar man rätt snabbt en slags helhetsbild av personen. Kan handla om 5 - 10 minuter. Är han/hon giftasmaterial? Är kanske enkla saker, vad personen pratar om, lyssnar på andra och inte framhäver sej själv och är social osv, kanske så enkla grejer. Sådana egenskaper som man själv gillar.

Kan inte känna igen mig i det, även om jag kanske var sån. Tycker jag alltid skapade mig en bild som var negativ av andra då jag träffade dem första gången. Att de inte ville mig väl. Sen kunde vissa vänskaper utvecklas. Frugan fick jag emellertid bra kontakt med genast.

[Anders]

När jag tänker på det, min bästa polare, han är det fortfarande fick jag positiva vibbar av genast. Han påminner om frugan. Ingen backstabber.

[531bts]

Att som vuxen betrakta passion som grund för förhållande vittnar om enfald. Den finns som ett naturens incitament för att initiera parning. Mänskligt förhållande o möjlighet till ömsesidig kärlek vilar på dialog. Det förutsätter förmåga till besinning o eftertanke. De egenskaperna kan du fritt välja att antingen bejaka eller avstå ifrån. Avstår du blir konsekvensen att du blir offer för känsloimpulser som t.ex passion. De kemikalier passionen utlöser är så påtagliga att du låter tankesinnet styras o i viss mån fördunklas så möjligheten till perspektiv utifrån dialog stängs. Vad som återstår är en idé om att passionen är "the real thing". Baksidan av det är att man inte har eller får någon emotionell feedback av dialog, den hamnar i bakgrunden o ges aldrig möjlighet till etablering i tanke, tal o handling.
En fast illusion om passion som utgångsläge o giltighet för parförhållande har också en naturlig baksida: adrenalin o aggressivitet. När du blint följer o blir beroende av passionens tillfredsställelse uppstår en frustration som kan liknas vid en narkomans abstinens. För att du undermedvetet valt passion som grund för förhållande o behov av kärlek har du samtidigt undermedvetet valt bort möjligheten till det mänskliga kärleksbehovets enda sätt att tillfredsställa det: mänsklig tanke o tal i dialog om det allmängiltiga. Det är i den gemensamma förståelsen av i vilket sammanhang vi ingår möjligheten till älskvärd tanke, tal o handling kan etableras. I den förståelsen ingår parförhållandet o passionen o får sina naturliga utlopp men den utgör inte en grund för förhållande som driver den ena eller andra parten till idiotiska beteenden.

Utomordentligt!
Frågan är kanske inte orden, tankarna bakom, känslorna som också visats genom ordvalen i detta utmärkta inlägg som helt korrekt visar på varje sund grund för - även parförhållanden - men där alla relationer återspeglas! Mycket bra sagt! --- men hur omsätta?
Hur sjösätter man den båten bts?

Genom att lyssna, iaktta, observera, tänka o som här påtala det. Antingen väcker det frågor o en dialog om hur erotik o passion kan betraktas o sättas i ett allmängiltigt sammanhang, som man sedan kan pröva i sin vardag. Men oftast, som här: bemöts det med adrenalin eftersom man ägnat sig åt ett självförverkligande på den erotiska marknaden. En identitet som kväver alternativet men som senare i livet kommer som en käftsmäll: när kroppen degenerar o det erotiska marknadsvärdet är i botten återstår endast ångest. Man har satsat på fel häst o har ingen handlingsberedskap för filosofisk dialog, a wasted life.

[iris]

Genom att lyssna, iaktta, observera, tänka o som här påtala det. Antingen väcker det frågor o en dialog om hur erotik o passion kan betraktas o sättas i ett allmängiltigt sammanhang, som man sedan kan pröva i sin vardag. Men oftast, som här: bemöts det med adrenalin eftersom man ägnat sig åt ett självförverkligande på den erotiska marknaden. En identitet som kväver alternativet men som senare i livet kommer som en käftsmäll: när kroppen degenerar o det erotiska marknadsvärdet är i botten återstår endast ångest. Man har satsat på fel häst o har ingen handlingsberedskap för filosofisk dialog, a wasted life.

Oj, jag har sällan om (faktiskt aldrig) stött på en klarsynt individ avseende detta mänskliga beteende! Det finns inget - självförverkligande på den erotiska marknaden - eftersom människans inre vetskap om det starkt futila i agera ut en akt med någon annan som denne/a egentligen inte bryr sig om (i bemärkelsen av att ha lärt känna på djupet, känner attraktion över tid utan konsumtion av akten ännu och önskar vilja ha intimitet med) är allt annat än självförverkligande. Det är förgivande.
Det är att utgjuta sig själv på intet.
Det är att låta sig själv bli av noll värde både inför andra och sig själv. Vi vet alla detta men kommer inte vilja erkänna det utan påstå motsatsen "desto fler jag har konsumerat desto högre värde har jag".

Denna egentliga insikt i detta att man lever med människor och har intima akter med människor man varken bryr sig om, vill ha en stabil och nära god relation till, där värme, samhörighet och samförstånd, gemenskap och intimitet blir ett skapar ångest och ensamhet i parförhållanden som är oerhört smärtsamt för de som lever i detta. Valet av ett vackert ansikte, fina ögon, härliga kroppar är yta och den som valt den ytan måste leva i den. Med den. Den som söker djupet i andra finner också en yta som kommer att beaktas i ljuset av detta djup.

Intressant.. och nästintill chockerande för mig att läsa någon som har den insikten. Men om min tolkning och "utbredande" av hur jag tolkar dina ord är i samma meningsområde som du skrev det i - vet jag inte.