Hur får man en relation som man vill ska vara att vara?

[Algotezza]

Tänk först efter om du vill att relationen ska vara!

[Anne]

Gott råd. Jag såg en dokumentär för en tid sedan där ett äldre par medverkade som hade varit gifta många, många år. De fick frågan hur de fick äktenskapet att hålla. Damen sa vi sa båda "JA" till varandra. Så när han höll på med vad hon nu tyckte var trams sa hon inte nej till honom och vice versa. Jag tyckte det var vackert. De levde tillsammans, men gav varandra space och sa ja på riktigt.

[Algotezza]

Mycket går lättare om båda har lite humor och självdistans...

Kan man lära sig det?

[Anne]

Självdistans kan man nog träna upp. Humor vet jag inte riktigt...

Algot du tog upp en väldigt viktig faktor - tystaden. Du talade om att det kunde vara ett vapen liksom en fredsduva. Jag är benägen att hålla med dig. Personligen har jag svårt för passivt-aggresiva typer: "Visst! Fint! Vi gör som du vill. Du vet ju alltid bäst ändå." Och tonen och kroppsspråket visar något helt annat. Försöker man konfrontera det... sicken härva. Någon man har nära sig ska man lugnt och ledigt kunna vara tyst tillsammans med, tänker jag.

[David H]

Självdistans kan man nog träna upp. Humor vet jag inte riktigt...

Humor kommer nog naturligt för de flesta i situationer man trivs. En person som upplevs som humorlös kanske i själva verket bara vantrivs i situationen.

[Anders]

Oansträngd, krass humor, uppmärksamhet och inte snälla ner sig där det skär sig. Naturligtvis massor av kroppskontakt.
Till en respektive.
Vän - höra av sig lagom ofta. Fysisk aktivitet.
Fysisk aktivitet är bra med respektiven också. Gå är en utmärkt parktivitet.

[scirocco]

Har inget särskilt tips just nu. Tänker att det bara är att känna efter. Finns lusten och behaget av att vara nära? Lockas båda av varandra? Ja, då kan man bara fortsätta.
Finns inte njutning längre på olika sätt, då är det tråkigt o det sorgliga avskedet är framför.

[Algotezza]

Självdistans kan man nog träna upp. Humor vet jag inte riktigt...

Algot du tog upp en väldigt viktig faktor - tystaden. Du talade om att det kunde vara ett vapen liksom en fredsduva. Jag är benägen att hålla med dig. Personligen har jag svårt för passivt-aggresiva typer: "Visst! Fint! Vi gör som du vill. Du vet ju alltid bäst ändå." Och tonen och kroppsspråket visar något helt annat. Försöker man konfrontera det... sicken härva. Någon man har nära sig ska man lugnt och ledigt kunna vara tyst tillsammans med, tänker jag.

Ja, det är problem om man vill tala i klartext och undrar vad personen håller på med - och då förnekar denna det - för den har ju inte gjort någonting, formellt eller ytligt sätt... Ord är också dubbla, för de kan bådfe avslöja och kamouflera...

[Anne]

Självdistans kan man nog träna upp. Humor vet jag inte riktigt...

Humor kommer nog naturligt för de flesta i situationer man trivs. En person som upplevs som humorlös kanske i själva verket bara vantrivs i situationen.

Du har ju klart en poäng med att om man inte trivs är det långt bort till ett vamt leende. Jag är inte ett dugg insatt i humor-forskning, men det skulle förvåna mig om det inte finns. Vad den ena finner humoristiskt, behöver ju inte den andra nödvändigtvis finna humoristiskt. Jag vet inte om det kan ändras på. Humor är dock på toppområdet för att attraktion ska uppstå. Att mötas i ett skratt stärker närheten.

[David H]

Tänk först efter om du vill att relationen ska vara!

Jag lyssnade en gång på en litteraturpod om nån bok av Dostojevskij eller Tolstoy. Så landade de i frågan vad är kärlek? Och någon svarade att kärlek är ett beslut. Jag testade sen att föra fram den tanken i ett annat sammanhang, och fick då svaret att kärlek kan vara ett beslut, men att kärlek också är en känsla. I alla fall så är väl ett beslut något som kan vara viktigt för att få en relation att fungera.

[Anders]

Tänk först efter om du vill att relationen ska vara!

Jag lyssnade en gång på en litteraturpod om nån bok av Dostojevskij eller Tolstoy. Så landade de i frågan vad är kärlek? Och någon svarade att kärlek är ett beslut. Jag testade sen att föra fram den tanken i ett annat sammanhang, och fick då svaret att kärlek kan vara ett beslut, men att kärlek också är en känsla. I alla fall så är väl ett beslut något som kan vara viktigt för att få en relation att fungera.

Är kärlek en nödvändig ingrediens i en relation?

[klorofyll]

Man skriver upp personens namn i en anteckningsbok... Jag är negativ till detta med humor.

Har ingen aning.

[Anders]

Jag har ju en faiblesse för romance av typen "tantporr", något som skulle göra kärlekslivet för unga människor bättre, om unga killar vågade läsa det. Författare som Lucinda Riley, Julia Quinn och Nora Roberts. De är intressanta i det här med relationsbygge. De ger en intressant bild, en stereotyp. Man umgås av någon anledning i samma kretsar. Det är inte enkelt i början. Alla möjliga krångel i verkliga världen kan uppstå, man ogillar varandras egenheter. Men en sexuell attraktion finns(de kvinnliga författarna underskattar grovt hur snabbt en viss man blir sexuellt attraherad av en viss kvinna). Och efter lite turer blir det alltid knull, lite för bra knull för att vara sannolikt men dock knull. Efter det faller en massa praktiska bitar på plats och man vill nog gifta sig. Man kanske till och med gör det. Men nåt saknas. Från klar himmel kommer först den ena, sen den andre, på att de "älskar" varanda. Sen är det ofta en epliog, eller förklaras det på nåt annat sätt, så finns ett eller fler lyckliga barn med i familjen några är sen. Man petar in lite feminism, ibland dör karln, men på det stora hela följer relationerna den här vägen. Det intressantaste är den här "älskar"-biten. Den är mycket digital, det är något oåterkalleligt och något högst individuellt. Har någon upplevt den där kärleken?
Man kan jämföra med Guillou, som sannerligen kan skriva bra sex, t.ex. Erik Ponti och polistjejen i tjuvarnas marknad och nu i den senaste serien hans advokat-alterego och en het tysk ung vänsteradvokattjej, framför allt i Prag. Där blir man jämfört med i tjejromanerna likaledes kåta, har likaledes bra sex, sen blir man ihop. Och det är si och det är så. Känns mer som nåt jag känner igen mig i.

En sak, en lite ot. Vem borde en tjej ha sitt första sex med? Allt för ofta läser man och hör man om killar som är för hårda och våldsamma. Borde det vara med en erfaren man? Eller två lika oerfarna som tillsammans upptäcker sin sexualitet? Kanske inte en fråga för det här forumet...

[scirocco]

Du pratar för mycket anders

[scirocco]

Fast det är en viss mening med det. Tänk fritt.
handling är viktigast i kärlek.
Vad gör du, vad gör den andre

Pratet skulle varit med munkavle om viktiga saker
Om trevligheter kan man prata

Visa med handling att du älskar den andra
Bara gör det om o om igen