Tankar för dagen

[klorofyll]

det är så överjordiskt svårt för oss så de flesta kommer ju inte dit alls

Jag är där. Jag har slutat följa kompassen. Jag är nålen. Oavsett vad jag gör så kan inte jag styra var det hela slutar, rent praktiskt, jag kan lyckas eller misslyckas teoretiskt, jag har blivit nollställd, jag accepterar ett liv utan ambitioner, förutom min strävan vara en god medmänniska.. Varför? På grund av respekt, pga att jag lyssnar och har vissa ideal. Hur mycket kan man egentligen offra för kärleken? ALLT.

[klorofyll]

Försök att se prestationen istället för bekräftelsen...

[klorofyll]

Våra känslor följer strikt logik och kraftfull styrka... Tror ni att Eva glömde bort Adam, eller omvänt, för en sekund? Nej, hur skulle det vara möjligt?

[förstår mig själv]

det är så överjordiskt svårt för oss så de flesta kommer ju inte dit alls

Jag är där. Jag har slutat följa kompassen. Jag är nålen. Oavsett vad jag gör så kan inte jag styra var det hela slutar, rent praktiskt, jag kan lyckas eller misslyckas teoretiskt, jag har blivit nollställd, jag accepterar ett liv utan ambitioner, förutom min strävan vara en god medmänniska.. Varför? På grund av respekt, pga att jag lyssnar och har vissa ideal. Hur mycket kan man egentligen offra för kärleken? ALLT.

Låter ganska likt mig. Jag tror på ödet då blir det lätt att man följer strömmen. Att man är nöjd med detta och att det inte kommer upp massa ambitioner som stör känslan.

[klorofyll]

det är så överjordiskt svårt för oss så de flesta kommer ju inte dit alls

Jag är där. Jag har slutat följa kompassen. Jag är nålen. Oavsett vad jag gör så kan inte jag styra var det hela slutar, rent praktiskt, jag kan lyckas eller misslyckas teoretiskt, jag har blivit nollställd, jag accepterar ett liv utan ambitioner, förutom min strävan vara en god medmänniska.. Varför? På grund av respekt, pga att jag lyssnar och har vissa ideal. Hur mycket kan man egentligen offra för kärleken? ALLT.

Låter ganska likt mig. Jag tror på ödet då blir det lätt att man följer strömmen. Att man är nöjd med detta och att det inte kommer upp massa ambitioner som stör känslan.

En gång läste jag Klätterbaronen av Italo Calvino... Den handlar om en person som klättrar i träd, efter någon sargad stolthet, vad får du ut av att tro på ödet? Antagligen så har du en annan definition?

[klorofyll]

Det är fullständigt meningslöst att tro på ödet... Vem bestämmer vad som ska hända? Om jag säger att det kommer regna grodor imorgon där du bor så har jag antagligen fel. Alla kan ha fel.

[förstår mig själv]

Det är fullständigt meningslöst att tro på ödet... Vem bestämmer vad som ska hända? Om jag säger att det kommer regna grodor imorgon där du bor så har jag antagligen fel. Alla kan ha fel.

I princip beror ödet på vem man är vid födseln så det är inget man egentligen kan påverka men man kan också ur en aspekt säga att vi påverkar allt själva och så att säga är ”gudar” eftersom vi skapar det som sker med våra handlingar.