Tankar för dagen

[iris]

Natureprovide: det du skriver är en vacker o poetisk betraktelse över den moderna människans ovilja/olust att i tanke o tal i dialog konkretisera meningsfrågan, dvs inte "jag"-identitetens personliga o ofta irrationella idé om mening, utan möjligheten till en förståelse o dialog om en allmängiltig mening som varje individ kan relatera till som självklar.

Tack för din respons.
Jag kommer direkt att tänka på M bubers ”jag och du”. Det är en fin liten bok.
Att kunna relatera till en tredje och oberoende part som uppstår som ett resultat av det mellanmänskliga samspelet, att inte objektivera och exploatera på sig själv eller andra. Att kunna träda i förhållande till ett Du (kan också förstås som livet självt) är att skapa meningsfull relation, om än bara för ett ögonblick.

Detta är en konst som oerhört få människor kan. Vad kvinnor kan i den tid vi lever i nu är en förförelsekonst som ständigt är present och som även kommer till uttryck skriftligt och på olika forum. De kan i princip inget annat och det skapar inga meningsfulla relationer, inga meningsfulla dialoger och inga meningsfulla utbyten av tankar. Det skapar bara vad som avses: en morot för alla män som inte har någon hjärna (vilket är norm) men kan svara på, och även gärna vilja ha det som bjuds.

Världen vi lever i blir för människor som Buber beskriver en mycket ensam plats. Oavsett var man söker utbytet finns bara den andra sorten av individer. Ytliga sökande kroppslig utlösning av olika slag och där relationer och intimitet är okänt för dem.
Intimtet som inte handlar om sex (underförstått).
Att bebo den världen de skapar - människan utan själ med fokus på kroppstillfredställese pengar och status, makt och egocentrism- blir en kall och ensam plats.

Det värsta är dock inte ensamheten utan effekten av vad som sker med samhällen som är sådana. Eftersom den effekten är något som obönhörligt kommer när de själlösa har uppnått en kritisk massa.

[Anders]

Den själsliga biprodukten av det moderna, och vad som kallas civiliserade samhället, är en rotlös människa som saknar både djup och inre substans. Just som Jesus säger så består hennes bemödanden i ett tillrättaläggande och polerande på utsidan av hennes livsbägare. Den inre oron, som har sin grund i att hon inte längre känner sig själv, kommer hela tiden över henne som ett skyfall av projekt och förehavanden, vars egentliga mål är att uppdämma vattenförlusten till hennes inre källsprång. Men den artificiella uppdämningen håller inte för andens stigande oro inom henne, och före hon vet ordet av så svämmar vattnet över brädden, och hon står där igen, knäsvag och oförstående. Hennes rastlöshet ter sig igen för henne som en brist i den yttre livsföringen. Hon lär sig sällan och förstår inte att hennes slutsats grundar sig i att hon inte vill leta efter svaret på frågans djup i sin dolda verklighet. Hon varken vill eller kan ta sitt inre liv på allvar, och hon ironiserar hela tiden dess verklighet genom de ersättningsmedel som är närmast gripbara för hennes yttre natur. Hon är blindfödd, andligen talat, och gång på gång dödar hon barnet när det fortfarande ligger i sin linda. Så vart ska du gå, du lilla, när allvaret i frågan blir allt mer påträngande, och svaret finns där inom räckhåll. Allt som ska till för henne är att öppna upp sin hand. Det är ingenting som hon behöver ta med tvång. Men avväpnar hon sig, och lägger av sin yttre rustning, till förmån för det allvar som hon tycker känns påfluget och kränkande, allvaret i frågan, och både ser och känner svarets djup som ekar i hennes inre, först då lär hon sig att lyssna, att se och att födas på nytt. Omvärlden får nya färgnyanser och hennes förpuppade tillvaro brister när anden strömmar fram i hennes livsverk.

Tror jag backar hit, vore skönt att suga giftet ur den här tråden. Det du skriver kan stämma för många, kan väl känna en viss saknad efter barnatron. Men att människorna i samhället skulle ha utarmats själsligen av ”guds död”, inte min erfarenhet. Generationer av frikyrkliga från enkel bakgrund, där min far var den första att resa sig mot synd och herrans tukt och förmaning. Ingen av oss kusiner är länge praktiserande kristna, men jag skulle påstå att vi har ett betydligt mer innerligt förhållande till de stora frågorna, till livet och existensen. Den religion vi sprang ur var mer herrans tukt och förmaning, även om far berättade om hur alla sprang omkring och sökte frälsningen. En bättre ekonomisk situation, en bättre utbildning och bättre kontakt med tankar i världen har helt enkelt gjort oss större, även andligen. Sen säger jag inte ett ord om människor som nått personlig frälsning, som verkligen upplevt det mystiska. Det är en dimension jag inte känner. Som jag periodvis varit öppen för men som inte gett mig annat än ångest.

[iris]

Den själsliga biprodukten av det moderna, och vad som kallas civiliserade samhället, är en rotlös människa som saknar både djup och inre substans. Just som Jesus säger så består hennes bemödanden i ett tillrättaläggande och polerande på utsidan av hennes livsbägare. Den inre oron, som har sin grund i att hon inte längre känner sig själv, kommer hela tiden över henne som ett skyfall av projekt och förehavanden, vars egentliga mål är att uppdämma vattenförlusten till hennes inre källsprång. Men den artificiella uppdämningen håller inte för andens stigande oro inom henne, och före hon vet ordet av så svämmar vattnet över brädden, och hon står där igen, knäsvag och oförstående. Hennes rastlöshet ter sig igen för henne som en brist i den yttre livsföringen. Hon lär sig sällan och förstår inte att hennes slutsats grundar sig i att hon inte vill leta efter svaret på frågans djup i sin dolda verklighet. Hon varken vill eller kan ta sitt inre liv på allvar, och hon ironiserar hela tiden dess verklighet genom de ersättningsmedel som är närmast gripbara för hennes yttre natur. Hon är blindfödd, andligen talat, och gång på gång dödar hon barnet när det fortfarande ligger i sin linda. Så vart ska du gå, du lilla, när allvaret i frågan blir allt mer påträngande, och svaret finns där inom räckhåll. Allt som ska till för henne är att öppna upp sin hand. Det är ingenting som hon behöver ta med tvång. Men avväpnar hon sig, och lägger av sin yttre rustning, till förmån för det allvar som hon tycker känns påfluget och kränkande, allvaret i frågan, och både ser och känner svarets djup som ekar i hennes inre, först då lär hon sig att lyssna, att se och att födas på nytt. Omvärlden får nya färgnyanser och hennes förpuppade tillvaro brister när anden strömmar fram i hennes livsverk.

Tror jag backar hit, vore skönt att suga giftet ur den här tråden. Det du skriver kan stämma för många, kan väl känna en viss saknad efter barnatron. Men att människorna i samhället skulle ha utarmats själsligen av ”guds död”, inte min erfarenhet. Generationer av frikyrkliga från enkel bakgrund, där min far var den första att resa sig mot synd och herrans tukt och förmaning. Ingen av oss kusiner är länge praktiserande kristna, men jag skulle påstå att vi har ett betydligt mer innerligt förhållande till de stora frågorna, till livet och existensen. Den religion vi sprang ur var mer herrans tukt och förmaning, även om far berättade om hur alla sprang omkring och sökte frälsningen. En bättre ekonomisk situation, en bättre utbildning och bättre kontakt med tankar i världen har helt enkelt gjort oss större, även andligen. Sen säger jag inte ett ord om människor som nått personlig frälsning, som verkligen upplevt det mystiska. Det är en dimension jag inte känner. Som jag periodvis varit öppen för men som inte gett mig annat än ångest.

Såsom jag läser Anders inlägg är det ett direkt bevis på hur väl natureprovide´s inlägg stämmer.
Dvs det första inläggets tankar visas stämma, direkt och rakt på sak visade via Anders inlägg.

[Anders]

Den själsliga biprodukten av det moderna, och vad som kallas civiliserade samhället, är en rotlös människa som saknar både djup och inre substans. Just som Jesus säger så består hennes bemödanden i ett tillrättaläggande och polerande på utsidan av hennes livsbägare. Den inre oron, som har sin grund i att hon inte längre känner sig själv, kommer hela tiden över henne som ett skyfall av projekt och förehavanden, vars egentliga mål är att uppdämma vattenförlusten till hennes inre källsprång. Men den artificiella uppdämningen håller inte för andens stigande oro inom henne, och före hon vet ordet av så svämmar vattnet över brädden, och hon står där igen, knäsvag och oförstående. Hennes rastlöshet ter sig igen för henne som en brist i den yttre livsföringen. Hon lär sig sällan och förstår inte att hennes slutsats grundar sig i att hon inte vill leta efter svaret på frågans djup i sin dolda verklighet. Hon varken vill eller kan ta sitt inre liv på allvar, och hon ironiserar hela tiden dess verklighet genom de ersättningsmedel som är närmast gripbara för hennes yttre natur. Hon är blindfödd, andligen talat, och gång på gång dödar hon barnet när det fortfarande ligger i sin linda. Så vart ska du gå, du lilla, när allvaret i frågan blir allt mer påträngande, och svaret finns där inom räckhåll. Allt som ska till för henne är att öppna upp sin hand. Det är ingenting som hon behöver ta med tvång. Men avväpnar hon sig, och lägger av sin yttre rustning, till förmån för det allvar som hon tycker känns påfluget och kränkande, allvaret i frågan, och både ser och känner svarets djup som ekar i hennes inre, först då lär hon sig att lyssna, att se och att födas på nytt. Omvärlden får nya färgnyanser och hennes förpuppade tillvaro brister när anden strömmar fram i hennes livsverk.

Tror jag backar hit, vore skönt att suga giftet ur den här tråden. Det du skriver kan stämma för många, kan väl känna en viss saknad efter barnatron. Men att människorna i samhället skulle ha utarmats själsligen av ”guds död”, inte min erfarenhet. Generationer av frikyrkliga från enkel bakgrund, där min far var den första att resa sig mot synd och herrans tukt och förmaning. Ingen av oss kusiner är länge praktiserande kristna, men jag skulle påstå att vi har ett betydligt mer innerligt förhållande till de stora frågorna, till livet och existensen. Den religion vi sprang ur var mer herrans tukt och förmaning, även om far berättade om hur alla sprang omkring och sökte frälsningen. En bättre ekonomisk situation, en bättre utbildning och bättre kontakt med tankar i världen har helt enkelt gjort oss större, även andligen. Sen säger jag inte ett ord om människor som nått personlig frälsning, som verkligen upplevt det mystiska. Det är en dimension jag inte känner. Som jag periodvis varit öppen för men som inte gett mig annat än ångest.

Såsom jag läser Anders inlägg är det ett direkt bevis på hur väl natureprovide´s inlägg stämmer.
Dvs det första inläggets tankar visas stämma, direkt och rakt på sak visade via Anders inlägg.

Kan du utveckla det, Iris?

[iris]

Tror jag backar hit, vore skönt att suga giftet ur den här tråden. Det du skriver kan stämma för många, kan väl känna en viss saknad efter barnatron. Men att människorna i samhället skulle ha utarmats själsligen av ”guds död”, inte min erfarenhet. Generationer av frikyrkliga från enkel bakgrund, där min far var den första att resa sig mot synd och herrans tukt och förmaning. Ingen av oss kusiner är länge praktiserande kristna, men jag skulle påstå att vi har ett betydligt mer innerligt förhållande till de stora frågorna, till livet och existensen. Den religion vi sprang ur var mer herrans tukt och förmaning, även om far berättade om hur alla sprang omkring och sökte frälsningen. En bättre ekonomisk situation, en bättre utbildning och bättre kontakt med tankar i världen har helt enkelt gjort oss större, även andligen. Sen säger jag inte ett ord om människor som nått personlig frälsning, som verkligen upplevt det mystiska. Det är en dimension jag inte känner. Som jag periodvis varit öppen för men som inte gett mig annat än ångest.

Såsom jag läser Anders inlägg är det ett direkt bevis på hur väl natureprovide´s inlägg stämmer.
Dvs det första inläggets tankar visas stämma, direkt och rakt på sak visade via Anders inlägg.

Kan du utveckla det, Iris?

Självklart kan jag utveckla detta - eftersom uppenbarligen det inte framstår för ens dig som skrev det som självklart.
Men läs - igen - vad han skrev. Eftersom i det han skrev framstår och framgår KONSEKVENSERNA av det som sker i människan när hon lever enligt det som du menar i din post vårt moderna liv består av - bättre utbildning (aldrig har vi haft sämre med mindre kunskap i elverna vilket har gjort att universitet har varit och är tvingade att ha kurser för dem - de kan inte ens skriva en uppsats idag), bättre ekonomi ja, men hur mår folk psykiskt - och vad är det för "andlighet" med newage?

Vad är frälsning ens? OM inte befrielse från alla de effekter och de konsekvenser som natureprovide beskrev i sin post?

Du svarade nästintill i allt du skrev och bekräftade hans tankar... och det som är frapperande är att du inte ser det själv utan ber mig att förklara för dig... detta är just att ha den själsliga biprodukten av det moderna. I din sista mening ger du honom även rätt i hur man dödar barnet i sin linda...
Ser du inte detta själv?

[Anders]

Såsom jag läser Anders inlägg är det ett direkt bevis på hur väl natureprovide´s inlägg stämmer.
Dvs det första inläggets tankar visas stämma, direkt och rakt på sak visade via Anders inlägg.

Kan du utveckla det, Iris?

Självklart kan jag utveckla detta - eftersom uppenbarligen det inte framstår för ens dig som skrev det som självklart.
Men läs - igen - vad han skrev. Eftersom i det han skrev framstår och framgår KONSEKVENSERNA av det som sker i människan när hon lever enligt det som du menar i din post vårt moderna liv består av - bättre utbildning (aldrig har vi haft sämre med mindre kunskap i elverna vilket har gjort att universitet har varit och är tvingade att ha kurser för dem - de kan inte ens skriva en uppsats idag), bättre ekonomi ja, men hur mår folk psykiskt - och vad är det för "andlighet" med newage?

Vad är frälsning ens? OM inte befrielse från alla de effekter och de konsekvenser som natureprovide beskrev i sin post?

Du svarade nästintill i allt du skrev och bekräftade hans tankar... och det som är frapperande är att du inte ser det själv utan ber mig att förklara för dig... detta är just att ha den själsliga biprodukten av det moderna. I din sista mening ger du honom även rätt i hur man dödar barnet i sin linda...
Ser du inte detta själv?

Inte alls. Den bonnakristna kommunitet jag är sprungen ur var ganska så robotlik, man gjorde det man skulle och följde buden så blev det nog bra. Inte mycket filosoferande där, precis. Men visst, snälla och fogliga mot överheten.

Jag säger vare sig bu eller bä om frälsning, som sagt. Mer än att de som springer omkring och försöker krysta fram det har jag sett och hört nog av.
- är du frälst?
- jaa joo
Tror nog inte du Iris beskriver din frälsning som jaa joo. Skulle aldrig ge mig på att kritisera en somm upplevt en verlikg mystisk upplevelse.

Och inte har jag kvävt nåt mentalt barn i någon linda. Vill nåt mystiskt göra sig bekant säger jag varsågod och stig in. Det verkar också vara så det har gjort sig bekant för de som upplevt det.

[iris]

Kan du utveckla det, Iris?

Självklart kan jag utveckla detta - eftersom uppenbarligen det inte framstår för ens dig som skrev det som självklart.
Men läs - igen - vad han skrev. Eftersom i det han skrev framstår och framgår KONSEKVENSERNA av det som sker i människan när hon lever enligt det som du menar i din post vårt moderna liv består av - bättre utbildning (aldrig har vi haft sämre med mindre kunskap i elverna vilket har gjort att universitet har varit och är tvingade att ha kurser för dem - de kan inte ens skriva en uppsats idag), bättre ekonomi ja, men hur mår folk psykiskt - och vad är det för "andlighet" med newage?

Vad är frälsning ens? OM inte befrielse från alla de effekter och de konsekvenser som natureprovide beskrev i sin post?

Du svarade nästintill i allt du skrev och bekräftade hans tankar... och det som är frapperande är att du inte ser det själv utan ber mig att förklara för dig... detta är just att ha den själsliga biprodukten av det moderna. I din sista mening ger du honom även rätt i hur man dödar barnet i sin linda...
Ser du inte detta själv?

Inte alls. Den bonnakristna kommunitet jag är sprungen ur var ganska så robotlik, man gjorde det man skulle och följde buden så blev det nog bra. Inte mycket filosoferande där, precis. Men visst, snälla och fogliga mot överheten.

Och inte har jag kvävt nåt mentalt barn i någon linda. Vill nåt mystiskt göra sig bekant säger jag varsågod och stig in. Det verkar också vara så det har gjort sig bekant för de som upplevt det.

Läs en gång till Anders: natureprovide skrev:
Den själsliga biprodukten av det moderna, och vad som kallas civiliserade samhället, är en rotlös människa som saknar både djup och inre substans. Just som Jesus säger så består hennes bemödanden i ett tillrättaläggande och polerande på utsidan av hennes livsbägare. Den inre oron, som har sin grund i att hon inte längre känner sig själv, kommer hela tiden över henne som ett skyfall av projekt och förehavanden, vars egentliga mål är att uppdämma vattenförlusten till hennes inre källsprång. Men den artificiella uppdämningen håller inte för andens stigande oro inom henne, och före hon vet ordet av så svämmar vattnet över brädden, och hon står där igen, knäsvag och oförstående. Hennes rastlöshet ter sig igen för henne som en brist i den yttre livsföringen. Hon lär sig sällan och förstår inte att hennes slutsats grundar sig i att hon inte vill leta efter svaret på frågans djup i sin dolda verklighet. Hon varken vill eller kan ta sitt inre liv på allvar, och hon ironiserar hela tiden dess verklighet genom de ersättningsmedel som är närmast gripbara för hennes yttre natur. Hon är blindfödd, andligen talat, och gång på gång dödar hon barnet när det fortfarande ligger i sin linda. Så vart ska du gå, du lilla, när allvaret i frågan blir allt mer påträngande, och svaret finns där inom räckhåll. Allt som ska till för henne är att öppna upp sin hand. Det är ingenting som hon behöver ta med tvång. Men avväpnar hon sig, och lägger av sin yttre rustning, till förmån för det allvar som hon tycker känns påfluget och kränkande, allvaret i frågan, och både ser och känner svarets djup som ekar i hennes inre, först då lär hon sig att lyssna, att se och att födas på nytt. Omvärlden får nya färgnyanser och hennes förpuppade tillvaro brister när anden strömmar fram i hennes livsverk.

Och jämför: Anders skrev:
Sen säger jag inte ett ord om människor som nått personlig frälsning, som verkligen upplevt det mystiska. Det är en dimension jag inte känner. Som jag periodvis varit öppen för men som inte gett mig annat än ångest.

[Anders]

Skrev mer ovan, men du hann posta nytt, finns lite mer där uppe.

Så vad har jag kvävt? Ingen mystisk upplevelse har kommit till mig (eller mina förfäder heller) tough luck liksom. Och de tog ändå i ända från tårna.

[iris]

Kan du utveckla det, Iris?

Självklart kan jag utveckla detta - eftersom uppenbarligen det inte framstår för ens dig som skrev det som självklart.
Men läs - igen - vad han skrev. Eftersom i det han skrev framstår och framgår KONSEKVENSERNA av det som sker i människan när hon lever enligt det som du menar i din post vårt moderna liv består av - bättre utbildning (aldrig har vi haft sämre med mindre kunskap i elverna vilket har gjort att universitet har varit och är tvingade att ha kurser för dem - de kan inte ens skriva en uppsats idag), bättre ekonomi ja, men hur mår folk psykiskt - och vad är det för "andlighet" med newage?

Vad är frälsning ens? OM inte befrielse från alla de effekter och de konsekvenser som natureprovide beskrev i sin post?

Du svarade nästintill i allt du skrev och bekräftade hans tankar... och det som är frapperande är att du inte ser det själv utan ber mig att förklara för dig... detta är just att ha den själsliga biprodukten av det moderna. I din sista mening ger du honom även rätt i hur man dödar barnet i sin linda...
Ser du inte detta själv?

Inte alls. Den bonnakristna kommunitet jag är sprungen ur var ganska så robotlik, man gjorde det man skulle och följde buden så blev det nog bra. Inte mycket filosoferande där, precis. Men visst, snälla och fogliga mot överheten.

Jag säger vare sig bu eller bä om frälsning, som sagt. Mer än att de som springer omkring och försöker krysta fram det har jag sett och hört nog av.
- är du frälst?
- jaa joo
Tror nog inte du Iris beskriver din frälsning som jaa joo. Skulle aldrig ge mig på att kritisera en somm upplevt en verlikg mystisk upplevelse.

Och inte har jag kvävt nåt mentalt barn i någon linda. Vill nåt mystiskt göra sig bekant säger jag varsågod och stig in. Det verkar också vara så det har gjort sig bekant för de som upplevt det.

Detta du skriver med ett helt samhälle som varit influerade av kristendomen - var det samma samhälle som idag sett som:
- barn har behov av psyk - de mådde dåligt och visste inte vilket kön de var?
- våld och våldtäkter överallt - skjutningar på öppen gata i småorter överallt i landet?
- lurendrejerier på alla möjliga plan och även i regeringar och på statligaföretag och fifflande politiker?
- alla skiljer sig och de flesta är ensamma?
- alla är ständigt upptagna och ingen har tid att fråga hur folk mår?
- alla söker njutning och bara ha det gott och spendera pengar?
- trebarnsfäder går på lunchen till horor och även kvinnor förför barn på flyktingförrättningar och reser till Afrika för att ha sex med unga män som är yngre än deras söner?

Ja --- mycket moral där - men det är frågor... hur tillståndet är i det land du beskriver från förr till det du lovprisar idag.
Finns det något i det jag skriver ovan?
Eller är det verkligen som du berättar: allt är bättre.

[natureprovide]

För det första vill jag säga att jag inte tror att frälsning är någonting som sker en gång för alla och vid en bestämd tidpunkt och plats, osäkert om ens omvändelsen kan göra det. Men bättringen borde däremot kunna ske i detta nu. Sen kan det ju alltid diskuteras vad det är vi ska frälsas ifrån. Som jag tänker så är det vår egen begränsade och fängslande uppfattning om oss själva och vår omvärld.
Det finns plats för arbete här, frälsningsarbete.
Barnet som dödas var tänkt som en symbol för den inre människan, alltså ingen föreställd eller förväntad person, utan vem vi egentligen är i hjärtat av oss själva. Det är en människa som sällan kommer till uttryck, och behovet för att få uttrycka det begränsas också genom våra intryck från världen som vi lever i.
En mystisk upplevelse vet jag inte om jag vågar kalla det, men i våra stunder av absolut frid och klarhet så finns det någonting som berör oss alla väldigt djupt, och det är någonting som vi (såvitt jag förstår) kan enas kring.

[natureprovide]

Det är tidsandan som blir så vilseledande idag. Så mycket yta, så mycket glitter och glamour, men så litet innehåll.
Jag tror människan mår bra av och behöver kunna uttrycka hela sin varelse.
Det är svårt att leva som en sammansatt och integrerad varelse, men det är i slutändan vad det faktiskt innebär att vara människa och få ta del av det mänskliga.
Det är min ödmjuka åsikt...

[iris]

Det är tidsandan som blir så vilseledande idag. Så mycket yta, så mycket glitter och glamour, men så litet innehåll.
Jag tror människan mår bra av och behöver kunna uttrycka hela sin varelse.
Det är svårt att leva som en sammansatt och integrerad varelse, men det är i slutändan vad det faktiskt innebär att vara människa och få ta del av det mänskliga.
Det är min ödmjuka åsikt...

Tänker att åsikter som det i ett ställe som detta = stormavdelningen på Falkessons Hospital och Dårhus - har knappast någon plats. Vänta tills patienterna kommer och har sina "normala" åsikter .

I övrigt håller jag helt med dig ---

[natureprovide]

Det är tidsandan som blir så vilseledande idag. Så mycket yta, så mycket glitter och glamour, men så litet innehåll.
Jag tror människan mår bra av och behöver kunna uttrycka hela sin varelse.
Det är svårt att leva som en sammansatt och integrerad varelse, men det är i slutändan vad det faktiskt innebär att vara människa och få ta del av det mänskliga.
Det är min ödmjuka åsikt...

Tänker att åsikter som det i ett ställe som detta = stormavdelningen på Falkessons Hospital och Dårhus - har knappast någon plats. Vänta tills patienterna kommer och har sina "normala" åsikter .

I övrigt håller jag helt med dig ---

Jag har ingen aning. Jag brottas med mina egna vanföreställningar och förvirring. Men frågan eller tanken tycker jag är bra att hålla öppen. Vi tror oss veta så mycket, men till syvende och sist är det just spekulationer.

[iris]

Jag brottas med mina egna vanföreställningar och förvirring. Men frågan eller tanken tycker jag är bra att hålla öppen. Vi tror oss veta så mycket, men till syvende och sist är det just spekulationer.

en del spekulationer håller vatten, andra gör inte det... vilka vanföreställningar menar du att du har (om man får fråga) och hur avgör du att de är just detta med tanke på att ändå allt bara är -- spekulationer och inga sanningar?
Det känns förvirrande för mig (den tanken syftar jag på)

[natureprovide]

Jag brottas med mina egna vanföreställningar och förvirring. Men frågan eller tanken tycker jag är bra att hålla öppen. Vi tror oss veta så mycket, men till syvende och sist är det just spekulationer.

en del spekulationer håller vatten, andra gör inte det... vilka vanföreställningar menar du att du har (om man får fråga) och hur avgör du att de är just detta med tanke på att ändå allt bara är -- spekulationer och inga sanningar?
Det känns förvirrande för mig (den tanken syftar jag på)

Det är kanske svårt att avgöra vad det skulle vara, precis som du säger.
Men vad jag vet är att jag sitter fast i samma synvilla som alla andra. Den är bara en bråkdel av verkligheten som är tillgänglig för oss. Och med det sagt är det inte svårt att förstå hur många av våra föreställningar är oriktiga.