Pollen skrev:Nånstans skrev du att "det är bara ord". Kanske var det i tråden om medvetande när jag klagade på att du introducerade nya begrepp hela tiden i stället för att förklara vad du menar. Jag vet inte, kanske var det i den tråden.
Du har fastnat! I föreställningen att ord/begrepp/teorier är meningslösa eftersom de inte säger hela sanningen.
Jag sa nånstans att du tror att eftersom vi inte vet ALLT om något så vet vi inte ALLS.
Du ställde dig bara frågande till det.
Att du upprepar sådant som att kartan inte är terrängen, ordet vatten inte släcker törsten, osv, har blivit komik för mig.
Som om det är en viktig filosofisk insikt. Filosofiskt är den insikten urgammal. Vi har gått vidare. Sedan länge! Så vem här i ff behöver påminnas om det?
De enda som kan känna sig drabbade av dina påpekanden är de mystiker som än i dag(?) anser att namn/begrepp säger allt om väsen/natur. Ordmystiker, helt enkelt. Säger jag tid, gravitation, evolution är i ordmystikers värld att avslöja deras sanna natur, deras väsen, deras sanning, osv.
I grottliknelsen ligger just insikten att det vi säger om verkligheten inte är verkligheten själv, inte "sanningen" om verkligheten.
Min hjälte Aristoteles insåg för 2500 år sedan att våra sinnen och vårt förstånd har begränsningar, accepterade dem och påbörjade undersökningen av begränsningarnas natur.
Modigt!
Din föreställning verkar vara att språk (formella eller naturliga) hindrar oss att förstå verklighetens sanna natur eftersom Det är ju bara ord!
Språk är hur intellekt kommunicerar.
Du underkänner intellekts kommunikation med varann eftersom det enda som räknas är direkt enhet/samförstånd/insikt/eller? med (ja, jag vet inte vad du tänker eftersom ord bara är ord i din värld) verklighetens sanna natur.
Och som svar på din fråga om vilka vetenskapliga belägg det finns för att tid "finns oberoende av vår inre erfarenhet" vill jag citera dig: Det måste vara lätt att googla fram! Och inte minst hänvisa till åtskilliga belägg i flera trådar av flera generösa deltagare, belägg som du påstår inte finns.
Tänkande som du ger uttryck för har kört fast!
Möjligen kan det utmana ordmystiker.
Vilken vetenskaplig teori var det du syftade på som sagt?
Pollen skrev: Nånstans skrev du att "det är bara ord". Kanske var det i tråden om medvetande när jag klagade på att du introducerade nya begrepp hela tiden i stället för att förklara vad du menar. Jag vet inte, kanske var det i den tråden.
Du har fastnat! I föreställningen att ord/begrepp/teorier är meningslösa eftersom de inte säger hela sanningen.
Jag sa nånstans att du tror att eftersom vi inte vet ALLT om något så vet vi inte ALLS.
Du ställde dig bara frågande till det.
Du tolkar det fel, jag tror du missförstår mig?
Det gäller alltså tiden nu och inte "allt" som du verkar mena. Jag menar inte att vi inte kan veta något alls utan ifrågasätter en specifik sak om just tiden. Jag tror du är ilsken och vrider sakerna för att passa din ilskenhet, det verkar så för mig. Det du skriver verkar inte riktat mot mig eller det jag skrivit.
Vi kan veta massa saker, erfarenheten av tid är en sådan sak vi kan veta som sagt. Precis som erfarenheten av rödhet, musik och känslor. Men om dessa finns enbart i det inre, även utanför oss eller som en kombination är vad detta handlar om så alltså.
Det är rätt lätt att tro att "världen är färgglad" oberoende av vårat inre, det är naiv realism, men så verkar det inte vara, det är det jag kritiserar.
Istället är färgerna vi "erfar varandes i världen" en syntes av inre/yttre fenomen som finns tillsammans. Elektromagnetisk energi och ögon är yttre fenomen, alltså fenomen sedda utifrån, och erfaret ljus och färger är inre fenomen som "kvalitéer för oss".
Tidserfarenheten och tillgängligheten av den direkta erfarenheten, nuet, är bägge inre fenomen som förhåller det inre till det yttre.
Psyket sorterar erfarenheten och förhåller tankar till den.
Om detta fenomen är enbart inre eller har någon slags "yttre oberoende ontologisk status" är det jag talat om.
Det är 100% oklart och det finns ingen vetenskaplig konsensus, ingen teori och ingen vetenskapsman har förklarat detta vad jag vet.
Eller?
Pollen skrev: Din föreställning verkar vara att språk (formella eller naturliga) hindrar oss att förstå verklighetens sanna natur eftersom Det är ju bara ord!
Nej så föreställer jag mig inte hur kunskap fungerar. Det är genom att korrelera det inre med det yttre vi kan ha kunskap och endast så. Påståendekunskap är språklig då beskrivningar som krävs för den kräver symboler, koncept och meningar med betydelser som syftar på saker som har sanningsfunktionalitet.
För att veta något om påståendet "tid finns utanför erfarenheten" behöver det inneha sanningsfunktionalitet, alltså det måste kunna visas vara sant eller falskt. Annars är det inte påståendekunskap.
Påståendet att tid finns för att vi erfar tid är inte någon kunskap.
Pollen skrev: Språk är hur intellekt kommunicerar.
Du underkänner intellekts kommunikation med varann eftersom det enda som räknas är direkt enhet/samförstånd/insikt/eller? med (ja, jag vet inte vad du tänker eftersom ord bara är ord i din värld) verklighetens sanna natur.
Jag har inte underkänt något sådant nu gissar du saker om vad jag menar...