Relation

[cohed]

Hej!
Undrar om någon annan funderat på detta när det gäller relationer.
Som exempel tar jag ett förhållande till en kvinna som vi kan kalla Lena, och en person som vi kan vi kalla Sven.
Sven har levt hela sitt liv i sin egen kropp och anser nog att han har en ganska bra uppfattning om vem Sven är.
Lena har levt hela sitt liv i sin egen kropp och anser nog att hon har en ganska bra uppfattning om vem Lena är.
Sven lever i en nära relation till sin kvinna sedan några år som heter Lena, och han tror sig ha en ganska bra uppfattning om vem Lena är.
Lena lever i en nära relation till sin man som heter Sven, och hon tror sig ha en ganska bra uppfattning om vem Sven är.
Men är det verkligen så?
Sven har uppfattat och skapat sig en bild om vem Lena är, men har egentligen ingen aning om hur hon uppfattar sig själv.
Lena har skapat sig en bild om vem Sven är, men har egentligen ingen aning om hur Sven uppfattar sig själv.
Sven har egentligen ingen aning om hur Lenas bild av peronen Sven ser ut.
Och Lena har egentligen ingen aning om hur Svens bild av Lenas person ser ut.
På grund av att vi människor inte är så smarta som vi tror, anser sig Sven veta vem Lena är.
Och Lena anser sig veta vem Sven är.
Som jag ser det har vi att göra med 4! personer, och bara antalet i sig borde kunna göra en relation komplicerad.
Och hur ofta frågar man sina nära och kära; "hur uppfattar du mig?" och
"vem tror du att jag är".
Att få ett objektivt svar är omöjligt, men att få ett svar som både är positivt och negativt skulle hjälpa en att förstå det intryck som man gjort/gör på en människa och begripa skillnaden mellan egenuppfattning och intryck.
Vad anser ni?

[Djens]

Jag anser att min syn på mig om vem jag är som person är lika sann för mig som Lenas syn på mig är för henne. Jag är summan av vad alla ser mig som, inklusive mig själv.

Givetvis är det svårt att kommunicera med andra människor, folk har svårt som det är att kommunicera med sig själva. körsbäret på toppen är orden. Inte nog med att man måste transkribera sina tankar och känslor till ord, en annan människa med vitt skilda referensramar skall sedan tolka det. Det är som upplagt för missförstånd. Jag tycker dock inte man skall fästa stor vikt vid orden utan vad som ligger bakom dem.

Jag hade en nybliven klasskamrat som frågade mig precis det "hur uppfattar du mig som person?" Jag svarade utan eftertanke - vill du att jag skall vara ärlig? (vilken jävla dum fråga..) varpå hon givetvis svarade ja.

Jag sa precis vad jag tyckte, något som jag i efterhand tyckte var lite plumpt gjort. Alla är inte intresserade av att få reda på vad andra egentligen tycker och tänker...