Ändra personlighet

[Zi]

Kan man ändra sin personlighet? I sådana fall hur?

Ex.
Om man är introvert och lugn men vill bli extrovert och kolerisk, hur gör man då? Anta också att man flyttar till en ny stad där man inte känner någon så slipper man att folk förväntar sig ett visst beteende.

(Frågan är inte om det är önskvärt)

[Skogsälvan]

Freud menade att det var fixat och klart vid fem-årsåldern. Det tror jag inte ett smack på. Iallafall inte i vår tid. Gränserna sitter i våra huvuden/ren inbillning. Våra celler förnyas, vi upplever nya erfarenheter och vår personlighet förändras (om vi nu inte befinner oss i en extremt sluten krets, antar jag - vad tror du?) Jag har flyttat så många gånger att jag knappt minns på rak arm. Ofta infinner sig en kris när man flyttar. Det har jag själv varit med om. Inte vet jag - är det att rekommendera att välja yttre omständigheter som gör att man formas på det vis man önskar, eller ska det ske inifrån och ut? Klart man vanligtvis kan kirra till det man inte är nöjd med i sin personlighet! Men ofta krävs det nog professionell hjälp.

[Kiifen]

Intressant att du tog upp detta med att flytta Skogsälva, för att ändra personlighet kanske är litegrann som att göra en flytt, fast mer från sina tidigare värderingar till de nya. Antropologen Levi-Strauss sa nåt liknande om detta med att flytta, att det finns stor risk när man plockar ut en individ från dess miljö som den blir patologisk. Det är traumatiskt att bryta upp och hamna i en helt ny och främmande miljö. Man tvingas ta ställning till saker man inte alltid är beredd att göra. Lära sig en helt ny uppsättning "verktyg" för att hantera tillvaron då de gamla kanske är helt eller delvis värdelösa. Flytten/förändringen innebär att man inte har något man känner igen att hålla sig i, därför är det nog rätt svajigt.

[Zi]

Världen blir inte så annorlunda för att man flyttar. Man får samma bemötande på Ica i Gävle som på Ica i Malmö. Jag tycker inte det är speciellt stora skillnader i hela Europa. Även om man byter både yrke/sysselsättning, utseende och land så tenderar man att behålla sitt gamla vanliga beteendemönster (jag utgår från mig själv).

[Kiifen]

Zi

Jovisst, men det är för att t.ex. ICA dels utgår från en standard som dessutom ingår i en generell standard som återfinns i hela Sverige. Om du istället skulle åka till en stam i Afrika så skulle du få helt andra förväntningar och andra sätt att bete sig på skulle uppenbara sig. Om du åker dit som turist är en sak för då får du behålla distansen, men ifall du är tvungen att leva där och anpassa dig efter deras normer så innebär det mycket arbete med sig själv.

Men apropå grundfrågan. Jag tror inte frågan är helt korrekt ställd eftersom du verkar vilja ha en egenskap som alla människor har. Att vara introvert eller socialt undandragande ser inte jag som ett personlighetsdrag i allmän betydelse utan kan bero på andra saker. Man kan inte få egenskaper som man inte själv redan går omkring och bär på latent. Ifall man stör sig på sig själv då agerar man på ett sätt som går emot sin egen natur, anser jag. Du kanske redan är extrovert och utåtriktad, men att det finns anledningar till varför du agerar på ett annat sätt - vilket ger upphov till en önskan om att bli mer utåtriktad eftersom det samtidigt representerar en bild av frigörelse.

Steget för att nå den delen hos dig själv och agera från den innebär ett risktagande som bara du kan veta hur stort det är. Inga barn föds med dåligt självförtroende, utan det är något man lär sig. Tvingas till. För att frigöra sig krävs en stöttande social krets men framförallt mod. Utan mod kan man inte göra någonting av egen kraft. För stunden upplevs det alltid som lättare att finna sig i situationen och svälja bitterheten. Så hur förändrar man sig av egen kraft? Genom att ta risker.

[Angelina]

Skådespelare går ofta så mycket in i sin roll att det avspeglas på deras personligheter, vissa har tom svårt att hitta tillbaka till sig själv. Eller finns det ett själv att hitta tillbaka till? Personligheten är nog rätt plastisk, man kan förändra den, eller rättare sagt den förändras hela tiden, utan att man ens anstränger sig.
Men eftersöker du ett visst drag, så får du väl fokusera på just det och fake it til you make it, som någons signatur sade.

[Skogsälvan]

Ja, jag utgår också från mig själv nu, Zi.
Ica i Gävle kan jag nog inte uttala mig så mycket om. Jag tillbringade mina sommarlov i den staden, men då var jag barn. Innan jag började flytta trodde jag bestämt att det var nys och rena fördomar att folk inom vårt land var olika. Jag hade fel. Till att börja med är det skillnad på mindre städer/hålor och större städer, men även den geografiska placeringen spelar in.
På Ica i Östersund stannade kassörskan bandet och sa lugnt "Nej, de där ska du ju inte betala för" samtidigt som hon började öppna min genomskinliga klementinpåse (som min lille son hjälpt mig att fylla) och plockade lugnt ut några mindre mögliga klementiner. Det kan jag lova dig inte händer här i stora stygga Malmö...
Men det är förstås bara mina upplevelser av saken.

[Zi]

Jag har inget speciellt att skriva men jag gör det iallafall så att ni vet att jag har läst era inlägg... det verkar vettigt.

[Fication]

Ja, jag tror att det går att ändra. Om man är introvert och blir medveten om det så kan man sträva efter att bli mer extrovert helt enkelt genom att rikta sig utåt mera, försöka ta kontakt med andra människor.

Det går nog inte att ändra som i byta men jag tror att man kan glida på skalan introvert-extrovert. Jag brukar vara lite periodare inåt-utåt.

[Damir]

Jag tror att just introverta människor är duktiga på att ändra personlighet eftersom de är vana vid att anpassa sig. Jag har lätt för att ändra min personlighet, tala med olika tonlägen och spela olika känslor. Man kan kalla det för en form av psykopati, fast jag är medveten om det. Det jag tror du talar om är om man kan ändra det till något positivare, alltså att man blir extrovert och verkligen tycker om det. Det tror jag inte går snabbt, krävs intima relationer till det.

[Zi]

Jag trivs bra med min personlighet. Det är bara kul med förändring ibland. Ibland låtsas jag vara någon annan men jag har aldrig gått så djupt in i det. Testa t.ex. att vara turist från England och förstå inte ett ord svenska. Jättekul!
Jag tror jag ska testa kåkfarare nästa gång.

[Skogsälvan]

Det får du jättegärna berätta mer om, Zi! Varför gör du så? Egentligen är jag ju inte förvånad, rollspel är ju en väsentlig del av den sociala anpassningen/utvecklingen, men du menar alltså att du låtsas vara någon annan än den du är i främmande sällskap? Att du går in i en roll? Intressant.

[Varney]

damir:
det där låter helt galet.
jag tror inte för fem öre att ens introverta/extroverta läggning har något som helst att göra med huruvida man har stora eller små talanger att "ändra sin personlighet" (som ni tror att det handlar om)
snälla;
varför skulle introverta msk anpassa sig mer? varför skulle detta ha något att göra med att kunna "ändra sin personlighet"/dvs rena skådespelartalanger som röster,gester, ev. sinnesstämningar, som det här var tal på?
varför skulle detta ha något att göra med (varför skulle man kunna kalla det för) psykopati?
varför skulle "vanlig" psykopati per def, vara omedveten??

blandar du inte in/ihop dina känslor, eller vad det är, lite väl mycket i det här?
jag har själv inte mycket till "personlighet" enligt era mått....är jag då (eftersom jag ju kan ändra mina tonlägen tex) en introvert människa, och ogillar också detta....denna "psykopati" som jag besitter?
så, det jag behöver är intima relationer (!) så att jag kan bli extrovert och tycka om detta?? ursäkta, jag måste ha fått detta helt om bakfoten, för jag fattar,verkligen, inte ett jota....

härlig sommarlördag
/V

[Varney]

zi,
som angelina var inne på.

det beror väl på vad man har för syn på hur människan är funtad, men beteende/kognitiva dårar skulle säkert mena att det går finfint, om du bara bestämmer dig för att bete dig på respektive vis (som du vill va)..så kommer nog den autentiska känslan så småningom.. (eller inte? i dunno)
..sen är det förmodligen inte alla som håller med......

[Skogsälvan]

Jag citerar gärna en av mina husgudar, Lennart Hellsing här:

"Humlan kan inte flyga för vingarna är för små. Den struntar i allt vad man säger och flyger ändå. Säg mig du lilla humla hur går den där flykten till? Men humlan den brumlar och mumlar: Man kan allt man vill."