Samvetets roll i den sociala interaktionen

[Sceptisk]

Som en spin-off från "Är du riktigt frisk" tråden. Frågan är på vilket sätt samvetet eller bristen på samvete spelar in i dagens samhälle och kulturliv. Vem får i kulturen agera samvetet och mot vem riktas detta samvete? På vilka arenor saknas ett samvete och vad blir följderna?

[Zokrates]

Tyvärr går det inte att tala om samvetet som en inre röst utan att någon direkt gör sig lustig över detta, sorry Henry, men du föll ordentligt här.

[henryt]

OK, Zokrates. Nu förstår jag varför du varit så förvirrad i dina förra inlägg. Visste inte att du hörde röster i ditt huvud, och kände dig tvungen att lyda som du uttryckte det. Samt att du var helt befriad från rösterna innan och därmed samvetet. (när du var typ 3-4 år eller nåt)
Däremot känns det konstigt att, om dom nu är ditt samvete, som du verkar vilja tro det är,  hindrar  dig i "utvecklingen" (vad du än menar med det)  och karriären som du skrev. Ville du plåga andra i din karriär eller? och samvetet sa nej? Eller vad är det som du skrev som: Höll dig "kraftigt" tillbaka?
Samt hindrade dig att leva ut dina sexuella fantasier, såvida inte dina fantasier har att göra med typ: mot folks vilja och barn m.m. borde du väl kunna göra vad du vill?

Att dina "inre röster" håller dig kraftigt tillbaka i karriären hoppas jag inte ska vara någon ursäkt för att du sitter arbetslös. Finns väl jobb du kan utföra utan dåligt samvete? Annars låter det ju nästan som en ursäkt? Jag kan inte sopa eller städa för jag får konstiga röster i mitt huvud???
Nuförtiden finns det bra medicin mot detta! Som tar bort dina röster, om dom hindrar dig SÅ STARKT i "utvecklingen" som du skrev.

Sen låter det lite konstigt? Jag behöver inte läsa lagen för jag vet allt automatiskt? Spännande!! Tänk om du har fel då? För dina röster säger fel? Vem får lida då? alla andra?
Anledningen till att såna människor som du beskriver dig själv som inte hamnar i fängelse utan får psyk-vård är att du kan inte hållas ansvarig för dina handlingar, du känner att du måste agera efter dina inre röster.

Du måste förstå att du inte kan bryta mot lagen som du tycker var helt ok, när dina inre röster säger eller du känner för det?
Vet du varför samvetet inte är hindret idag? Jo för att människor kan göra fel? Tänk om nån knuffar dig och du skär halsen av dom för att dina röster säger att dom var inga bra människor ändå. Vem får lida då? Alla inte schizofrena

Intressant dessutom att du anser att brottspåförljderna inte står i samspel till "MÅNGA" brott. Så du har inga betänkligheter att bryta mot lagen för att själv straffa de du tror är brottslingar. Vilka brott är det som inte har bra på följder? och vilka lagar borde inte finnas? Förmodligen mot brott som du gillar att begå va? Kul att hitta en filosofisk ursäkt -Jippi"!!!!
Nää men att du har bästa moralska och etiska värderingarna och känner att det är rätt att straffa andra hur man vill. För du får inte ens dåligt samvete i vissa fall är väl lite bizzart va? Tänk om alla tänkte så? Eller du tror du är bättre än vi andra och rättsamhället? Det tror jag inte zokrates trodde? Inte hörde han röster i huvudet heller? Han skulle nog säga som jag rekommendera söka upp närmsta psykakut-mottagning innan du gör någon ordentligt illa.

[Zokrates]

OK, Zokrates. Nu förstår jag varför du varit så förvirrad i dina förra inlägg. Visste inte att du hörde röster i ditt huvud, och kände dig tvungen att lyda som du uttryckte det. Samt att du var helt befriad från rösterna innan och därmed samvetet. (när du var typ 3-4 år eller nåt)
Däremot känns det konstigt att, om dom nu är ditt samvete, som du verkar vilja tro det är,  hindrar  dig i "utvecklingen" (vad du än menar med det)  och karriären som du skrev. Ville du plåga andra i din karriär eller? och samvetet sa nej? Eller vad är det som du skrev som: Höll dig "kraftigt" tillbaka?
Samt hindrade dig att leva ut dina sexuella fantasier, såvida inte dina fantasier har att göra med typ: mot folks vilja och barn m.m. borde du väl kunna göra vad du vill?

Att dina "inre röster" håller dig kraftigt tillbaka i karriären hoppas jag inte ska vara någon ursäkt för att du sitter arbetslös. Finns väl jobb du kan utföra utan dåligt samvete? Annars låter det ju nästan som en ursäkt? Jag kan inte sopa eller städa för jag får konstiga röster i mitt huvud???
Nuförtiden finns det bra medicin mot detta! Som tar bort dina röster, om dom hindrar dig SÅ STARKT i "utvecklingen" som du skrev.

Sen låter det lite konstigt? Jag behöver inte läsa lagen för jag vet allt automatiskt? Spännande!! Tänk om du har fel då? För dina röster säger fel? Vem får lida då? alla andra?
Anledningen till att såna människor som du beskriver dig själv som inte hamnar i fängelse utan får psyk-vård är att du kan inte hållas ansvarig för dina handlingar, du känner att du måste agera efter dina inre röster.

Du måste förstå att du inte kan bryta mot lagen som du tycker var helt ok, när dina inre röster säger eller du känner för det?
Vet du varför samvetet inte är hindret idag? Jo för att människor kan göra fel? Tänk om nån knuffar dig och du skär halsen av dom för att dina röster säger att dom var inga bra människor ändå. Vem får lida då? Alla inte schizofrena

Intressant dessutom att du anser att brottspåförljderna inte står i samspel till "MÅNGA" brott. Så du har inga betänkligheter att bryta mot lagen för att själv straffa de du tror är brottslingar. Vilka brott är det som inte har bra på följder? och vilka lagar borde inte finnas? Förmodligen mot brott som du gillar att begå va? Kul att hitta en filosofisk ursäkt -Jippi"!!!!
Nää men att du har bästa moralska och etiska värderingarna och känner att det är rätt att straffa andra hur man vill. För du får inte ens dåligt samvete i vissa fall är väl lite bizzart va? Tänk om alla tänkte så? Eller du tror du är bättre än vi andra och rättsamhället? Det tror jag inte zokrates trodde? Inte hörde han röster i huvudet heller? Han skulle nog säga som jag rekommendera söka upp närmsta psykakut-mottagning innan du gör någon ordentligt illa.

Sällan har jag läst mer dynga än detta, men vad annat är att förvänta sig när någon enbart agerar för att vinna sympati på andras bekostnad, lyft dig själv i håret nu Henryt, tänk vad underbar världen vore om alla var som du!

[Reg]

I den övriga kulturen, film och litteratur ser man sällan filmer som är granskande av samvetsfrågor.

Litteratur är full av sådana frågor. Det finns hur många romaner som helst som beskriver gestalter i situationer som orsakar konflikt med gestaltens samvete.

Filmen är överlägsen i att frossa i klyshor och etablerade sanningar

Du har inte sett många filmer. Eller kanske har du inte fömågan att förnimma vissa subtiliteter.

[Sceptisk]

I den övriga kulturen, film och litteratur ser man sällan filmer som är granskande av samvetsfrågor.

Litteratur är full av sådana frågor. Det finns hur många romaner som helst som beskriver gestalter i situationer som orsakar konflikt med gestaltens samvete.

Filmen är överlägsen i att frossa i klyshor och etablerade sanningar

Du har inte sett många filmer. Eller kanske har du inte fömågan att förnimma vissa subtiliteter.

Sitt fint, hund!

[Reg]

Du har inte sett många filmer. Eller kanske har du inte fömågan att förnimma vissa subtiliteter.

Sitt fint, hund!

Bra exempel på det jag pratade om ovan. Ditt tänkesätt framstår inte som speciellt djupt för en "filosofer" måste jag säga. Du kan inte ens vara kvick när du retar folk, det är alltså helt meningslöst.

Innan du fortsätter med dina barnsligheter så föreslår jag att du läser detta innan du gör ett inlägg nästa gång:

Det jag önskar av alla som använder detta forum är att ni i första hand tänker på att era inägg är av sådan art att så många som möjligt ska kunna läsa dem och få en behållning av dem. Privata uppgörelser och smädelser tycker jag man kan ta privat eftersom det inte är allmängiltigt intressant.
http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... php?t=3459

Hade du haft något samvete så hade du inte behövt bli påmind om detta.

[Zokrates]

För katolikerna finns bikten att ta till när de inre konflikterna plågas av  samvetet, men vad finns det för alternativ i Sverige som monterat ned tron?
Är det tröstkonsumtion som skall få oss att stå ut med oss själva,  förmodligen.

Kan det till och med vara så att samvetet helt har spelat ut sin roll och bör de som fortfarande har ett samvete klassas som sinnessjuka av dem som saknar dito och inte plågas eller ens har minsta betänkligheter om hur de lever och tjänar sitt uppehälle, förmodligen?

Devisen, gör inget mot andra som inte du vill att de skola göra mot dig, är kanske ersatt med;

Gör vad fan du vill så länge du kan, för om inte du gör det så gör någon annan det och du, konsekvenserna står samhället för! :wink:

[henryt]

Zokrates.
Hur definerar du samvete? Om du som jag tror definerer samvetet efter en inre röst som samtalar med dig så vore det gynnsamt om du förstod det att samvetet kan ändras och påverkas av din moral och dina uppfattningar om omvärlden.
Hitler t.ex. han tänkte som du tänkt i dina tidigare inlägg. Jag vet bäst och har alltid rätt.
Likadant skrev du att du hade MVG i etiska och moraliska frågor. Det trodde säkert han också samt att han gjorde mänskligheten en stor tjänst.

Sen undrar jag vad menar du med meningen? Vad finns det för alternativ till bikten i sverige som monterat ner tron? Vem enligt dig har monterat ner vad? Syftar du på kyrkans makt nu eller?

Sen skriver du att folk med samvete borde klassas som sinnessjuka av dom som saknar samvete?
Jag kan förstå om du härleder det från mitt förra resonemang där vi diskuterade "hur den inre rösten blivit väldigt etablerad i dig"
Men missförstå mig rätt här JAG HAR ALDRIG MENAT ATT FOLK MED SAMVETE BORDE KLASSAS SINNESSJUKA.
Sinnessjukdom är ju när något hindrar ditt liv (eller din utveckling som du skrev). Att ha samvete hindrar inte dig utan snarare gynnar, inte bara dig utan även samhället i sin helhet.
Du respekteras mer av dina medmänniskor och tas på större allvar.
Ditt resonemang verkar grunda sig på ungefär: Alla vi psykopater och szitzos (som i ditt fall) borde istället klassa alla andra som sjuka.
Vem tror du det skulle gynna? Inte samhället i längden iallafall. Tänk på det.

[Zokrates]

Henryt, ta och läs om min text och försök sedan att förstå skillnaden mellan bör och borde.



Hur utvecklas samvetet, är det medfött eller är det något som utvecklas senare, hur definierar jag samvetet?

Samvetet är enligt mig, icke medfött. Ett barn har inget samvete överhuvudtaget de första åren. Här kan jag tänka mig att det som sker, är att när barnet införlivar språket som ett verktyg för att förstå omvärlden, göra sig förstådd och därmed kunna ge uttryck för sin vilja, så inträffar det senare viljekonflikter. Det lilla barnet vill en sak, men någon försöker få barnet att förstå att detta är fel, ofta en vuxen.
Barnet kopplar sedan handlingen till förmaningen och när dessa blivit tillräckligt många så lär sig barnet att automatiskt återupprepa förmaningarna då barnet tror att dessa skulle komma som en följd av sitt tänkta agerande.

Här kan det mycket väl vara som så att barnet till en början "hör",
sin moder eller faders röst som ett svar på ett tänkt scenario om vad som komma skall, om barnet utförde en handling som barnet tidigare fått kritik för. Senare ersätts dessa "röster" med barnets egna tankar, för att på så vis bli detsamma som att barnet "hör" sig själv förmana sig.

Samvetet hänger alltså samman med moral och etik, det lägger grunden för de värderingar som fastslår våra sociala överlevnadsmöjligheter och ligger därmed till grund för våra rättigheter likväl skyldigheter och ansvar.
Moralen är delvis medfödd såsom instinkter, som ett skyddsnät mot att gå emot destruktiva handlingar samt delvis ett inlärt beteende.

Detta gör att jag även får definiera tänkandet som sådant.

Att tänka innebär att medvetet konkretisera i ord det som för stunden sker i hjärnan, jag sammanställer meningar när jag tänker, dessa meningar hör jag i tanken, jag vill inbilla mig att alla tänkande människor gör på detta sättet, eller är jag unik i detta avseendet? Här kan jag i tankens värld återupprepa vad andra sagt och för mitt inre höra dem prata, jag kan föra en monolog med mig själv, likväl en dialog. Jag kan låta den ena delen i dialogen vara för något, positiv och den andra delen emot, negativ. Jag kan argumentera fram till ett ställningstagande baserat helt på detta, liksom att jag med fria associationer kan fantisera om precis vilka tänkta scenarier som helst. Jag vill likna detta med att alla som tänker är sina egna författare, de är sina egna regissörer,
de formar därmed även karaktären som innehar huvudrollen i sitt egna liv. Tankarna styrs och påverkas dels inifrån av vilja, behov och drifter,
dels utifrån av våra interaktioner med andra.



När barnet automatiserat samvetsprocessen till att bli en del av sig själv, blir detta det jag försökte återge i min nu forna text, nämligen som att plötsligt höra en inre röst i sitt huvud, denna röst är de auktoriteter som format barnet, de är ett koncentrat av regler och normer, kollektivt etablerade i samhällets normer, de införlivas nu till att bli en del av individen och i barnets egna tankevärld.

Förhoppningsvis överensstämmer dessa med det rådande samhällets normer och värderingar, men det finns grupper inom varje samhälle som står utanför eller agerar i strid mot samhället, som ett historiskt exempel är motsättningen mellan svenskar och romer, samt resandefolk.
Även adeln kan på detta viset sägas stå utanför normen, tillika vissa kriminella grupperingar såsom maffian och större nätverk av organiserad brottslighet, gemensamt för dessa var och är en egen ofta avvikande syn på rätt och fel ur samhällets synvinkel.

Samvetets funktion blir att styra samt kontrollera den egna viljan, så att ens handlingar blir berättigade och rättfärdigade. Klarar inte samvetet att hindra viljan från att begå en handling som inte får stöd av samvetet, så uppstår en inre konflikt, ofta ett lidande, som kan kännetecknas av ånger och därmed ge upphov till depressioner eller ångest. Likaså ger samvetet upphov till olust hos dem som gör något som de vet eller instinktivt känner är fel, en person som är i färd med att begå en våldsam omoralisk handling kan uppleva att kroppen låser sig, blir viljelös.

Ett annat exempel är när någon är otrogen, partnern som är otrogen vet att detta är fel, nu finns det inget att göra åt själva handlingen som är utförd, gjort är gjort. Vad som återstår är alternativet att tala eller tiga. Väljes det senare  så blir det till att förtränga det inträffade, att inte avslöja något som kan indikera att en otrohet begåtts, väles det första,
så återstår det att försöka ursäkta en handling som inte kan försvaras då den står i strid mot synen på vad ett normalt förhållande innebär.

Sexuella fantasier om att vara med någon annan är fel i ett moraliskt perspektiv, men ändå fantiserar väldigt många om just någon annan än den de för stunden är tillsammans med. Här tror jag att de flesta rättfärdigar sig själva i strid mot samvetets inre förmaningar vilket
får dem att ständigt befinna sig i en inre konflikt med sig själva.
Religionen har även den bidragit till att skuldbelägga handlingar och med detta kommer som en följd risken att kollektivt fördömas.

Rättssamhällets lagar och straff är även de ofta utformade att fungera som ett löfte om hot mot samhällsmedborgarna, att med löfte om vedergällning hindra dem från att begå handlingar som bedömts som otillåtna. Vårt samvete innefattar och behandlar dagligen vår rättsuppfattning och styr alltså våra handlingar.

Men, till problemet, alltfler människor verkar ha automatiserat såväl tänkandet som samvetet ut i periferin, de är knappt medvetna om sig själva. Denna brist på självmedvetenhet innebär att de blir oförmögna att tänka självständigt och försöker de så fastnar de i ett evigt ältande av nonsensgrubblerier. Detta gynnar ingen, då det kan liknas vid ett destruktivt virus i ett dataprogram, men hur och vem kan sanera mänskligheten? Vi har en mängd grupperingar av aktivister som kämpar för att försvara ideal som de anser borde gälla på ena sidan, på motsidan har vi profitörerna vars agerande totalt saknar samvete, då de oftast styrs i koncept av icke fysiskt juridiskt ansvariga personer.

Mellan dessa grupper har vi de vanliga samhällsmedborgarna, vars intressen aktivisterna vill värna, likväl konsumenterna, sett från profitörernas sida, fastlåsta i handlingsmönster som definitivt borde ge dåligt samvete. Det är inte massmedia som skall vara vårt kollektiva samvete, inte heller ideologiska partiprogram eller andra säregna intressen. Det är endast vi som individer som kan och ska upprätthålla samvetet, först då uppnås en universell moral.

[henryt]

Ok, organisationer som värnar?
Och att jag inte förstår skillnaden mellan bör och borde. Om du kollor i ett lexikon står det synonym, (synonym betyder ord med samma eller liknande betydelser) Vad är det för skillnad för dig ? Bör eller borde??

Du måste lära dig skilja på organisationer som hjälper samhället, och dom som inte har nåt bättre för sig än slå sönder saker och säga att detta är för allas bästa.
AFA, greenpeace ?? Vilka organisationer hjälper samhället?

[Zokrates]

Ok, organisationer som värnar?
Och att jag inte förstår skillnaden mellan bör och borde. Om du kollor i ett lexikon står det synonym, (synonym betyder ord med samma eller liknande betydelser) Vad är det för skillnad för dig ? Bör eller borde??

Du måste lära dig skilja på organisationer som hjälper samhället, och dom som inte har nåt bättre för sig än slå sönder saker och säga att detta är för allas bästa.
AFA, greenpeace ?? Vilka organisationer hjälper samhället?

Oj vad duktig du är då, nu återstår det bara att du lär dig skillnaden mellan att använda bör och borde i en mening, följt av frågetecken respektive punkt eller utropstecken och vilken betydelse det får för sammanhanget.

[J R Auk]

Jag delar verkligen inte din syn på samvete Zokrates. Jag vill mena på att samvetet är den känslan som uppträder i den interna reflektion över ens agerande.

Känslan är alltså central för samvetet. Inte språket, orden, moralen eller konventionen.

Att agera mot sitt samvete är att agera mot känslan som afficierar en genom den interna perceptionen av realiserade och potentiella effekter av ett agerande.

Om vi felar, omedvetet, och sedan får syn på detta. Om den interna perceptionen inte har uppmärksammat all potentialitet. Ser jag inte skäl att känna harm över sitt samvete. Då uppmärksammar samvetet blott på det misstag som begåtts och vi kan i kommande situationer agera i led med vårat samvete.

Betänk hur vi säger att någon inte har ett samvete när de inte förstår, inte kan känna empati, med skälet för att vi dömer en handling som fel, vårat samvete. Det är inte att de begått en handling mot den känsla av fel som vi säger samvetet ger som vi säger att någon saknar samvete, i det fallet säger vi att någon agerar samvetslöst, kontra är samvetslös. Men om någon agerar mot samvetet och säger sig göra detta av ett högre syfte, ja då kallar vi den idealist, och inte samvetslös. Denne har då ett samvete men agerar inte efter det.

Givet detta är det klart att samvetet kommer påverkas av vår kultur. De symboler som vi skapar idéer om realiserade och potentiella effekter av vårat agerande är skapade i socialt samspel, kulturellt. Men det är fortfarande en fråga om symboler som afficierar känslor. Alltså ligger det en slags biologisk grund, ett rent kroppsligt beroende.

Där finner vi också problemet idag tror jag. Ända sedan läkevetenskapen rensade upp bland pseudovetenskapen så har vi definierat vår kropp och dess problems om separata enheter. Kroppens krämpor talar inte om oss, det talar om det som är behängt på oss i sjukdom eller brister.
Vi har slutat lyssna på kroppens språk. Och känslorna lika så.

Bildmedierna tvingar oss att slå av mycket av den empati, som väcker kroppens funktioner och manar oss till att agera, vi känner när vi parkerar oss i sofforna hemma. Vi gör dessa saker abstrakta, som om de vore tankegods och inte direkta responser som engagerar oss och gör oss till varandes i en bättre eller sämre värld. Just sådana saker som kroppens interaktiva känslor skapar värdet av vårat liv.

Om vi är rädda, glada, empatiskt sorgsna, uppgivna eller liknande, skapar det tillstånd som om vi får frågan; hur mår du?, konstituerar vårat svar (om det är ärligt).

I och med politikens och kommersens inträde som aktörer för att definiera våra liv och dess mening samt känsla så har vi glidit bort från att leva i direkt relation till dessa känslor.

I mångt om mycket används moral för att trycka ner samvetet så att vi erkänner det vi aldrig klarar av att åse. Långt många fler är för dödsstraff än vad det är folk som skulle säga sig få en känsla av rättvisa och upplösning av att se ett dödsstraff exekveras. Det är jag övertygad om.
Och där skulle jag säga att det är ens samvete som bestämmer hur vi kommer besvara frågan, ärligt, om hur vi mår efter att exempelvis bevittnat en avrättning.

Vi kan göra det lite mindre abstrakt genom att ta ett exempel som jag tror är lättare att ha intuition om.

Tänk i en film, när två personer slåss. Vem känner du med? Alltså, när smällarna träffar de två så kommer ibland en nästan fysisk känsla uppträda i kroppen. Musklerna drar ihop sig för att undkomma slaget, och även om vi aldrig träffas, så överförs träffen som sker i filmen till oss i tänkt form. Vi känner empati.

Försök att vara uppmärksam på när detta sker, och hur det sker. Självklart måste man vara engagerad i det som man tittar på, det måste ha sysselsatt en.

Jag tror att ni kommer att märka att den som ni identifierar er med är den ni kommer känna en empati inför smärtan mot. Skurken, den som förtjänar, kommer inte skapa samma erkänsla hos er för de skador han lider.

Men hjälten, hans lidanden, och jag tror inte det är för att det dramaturgiskt framställs olika (se på realistiska filmer då och se om det ger någon skillnad, eller om detta fenomen upphör), kommer att engagera oss på ett långt mycket mer känslosamt plan.

[Zokrates]

Jag delar verkligen inte din syn på samvete Zokrates. Jag vill mena på att samvetet är den känslan som uppträder i den interna reflektion över ens agerande.

Skillnaden?

Samvetet hänger alltså samman med moral och etik, det lägger grunden för de värderingar som fastslår våra sociala överlevnadsmöjligheter och ligger därmed till grund för våra rättigheter likväl skyldigheter och ansvar.
Moralen är delvis medfödd såsom instinkter, som ett skyddsnät mot att gå emot destruktiva handlingar samt delvis ett inlärt beteende.

Att konkretisera sina tankar utgår väl oftast även från sina känslor, och som jag skrev det så utgår det även från moralen som delvis är medfödd. Eftersom inte orden är medfödda, så kan det ju enbart handla om känslor.

Att tänka innebär att medvetet konkretisera i ord det som för stunden sker i hjärnan,

Att instinktivt känna att något är fel, är väl även det känslor i allra högsta grad? Här ger jag dessutom 2 exempel, det är ju detta du själv tar upp i din text, men verkligen inte håller med mig om i min syn på samvetet.

Likaså ger samvetet upphov till olust hos dem som gör något som de vet eller instinktivt känner är fel, en person som är i färd med att begå en våldsam omoralisk handling kan uppleva att kroppen låser sig, blir viljelös.

Vi distanseras mer från varandra på grund av vilseledning.

Det är endast vi som individer som kan och ska upprätthålla samvetet, först då uppnås en universell moral.

Det du verkligen inte delar angående min syn på samvetet verkar du ändå ha missat att vi ändå delar, men uttrycker och tar fasta på olika mycket. Att däremot inte kunna sätta ord på alla sina känslor, är ett modernt fenomen anser jag, som definitivt missgynnar samvetets styrande funktion.

[J R Auk]

Samvetet är enligt mig, icke medfött. Ett barn har inget samvete överhuvudtaget de första åren. Här kan jag tänka mig att det som sker, är att när barnet införlivar språket som ett verktyg för att förstå omvärlden, göra sig förstådd och därmed kunna ge uttryck för sin vilja, så inträffar det senare viljekonflikter. Det lilla barnet vill en sak, men någon försöker få barnet att förstå att detta är fel, ofta en vuxen.
Barnet kopplar sedan handlingen till förmaningen och när dessa blivit tillräckligt många så lär sig barnet att automatiskt återupprepa förmaningarna då barnet tror att dessa skulle komma som en följd av sitt tänkta agerande.

Det var främst det här jag avsåg. Jag tror inte det behöver någon inlärning av förmaningarna för att skapa ett samvete. Jag skulle vilja säga att det är sådant som perverterar samvetet.