X och Y

[SOLROS]

Det finns en person X och en person Y.
X=  :smt102
Y=
Y har i evigheter försökt att förtjäna X respekt och omtycke samt viljat att  bli accepterad och godkänd av sin förebild . Men efter ett tag blev Y  trött på det hela och gav upp . Y började plötsligt att avsky X (trots att X inte har gjort någonting). Nu  mår Y illa så fort X är i närheten . Y vill inte gilla eller bli gillad av X.

Varför vändes relationen upp och ner , hur kunde all beundran gentemot förebilden X omvandlas till hat endast p.g.a att X verkade ouppnåelig?
Är det bäst att hålla sig undan dem man ser upp till för att inte tröttna på dem och börja hata dem? Kan det bero på avundsjuka?

[Jörgen]

Lite amatörpsykoligi med smileys

Y har ett behov  :)  av X - men X har inget behov  :| av Y

Kanske  :?:  X gillar uppvaktning från Y

Kanske  :?:  X gillar all uppvaktning

men X har inget att ge  *kuku* till Y

Y har fatt avslag, underkännande

Y  :(  känner sig otillräcklig,  mindervärdig

Y  :x är inte glad, och menar nu för sig själv, att det är X´s fel att Y  :x inte är glad

Y  :evil:  tycker därför nu illa om X
-rad rättad-

Varje gång Y får syn på X så påminns Y om sin otillräcklighet  -narr-
-rad rättad-

Y kanske  :?:  bör släppa historien och intala sig att X kanske  :?:  inte är värd intresset  notworthy
-rad rättad-

Kanske  :?:  X verkligen inte är värd intresset  notworthy
-rad rättad-

[SOLROS]

(Jag vet inte om du blandat till det  [-X  , med det är  X som är förebilden och Y som är beundraren.)

Men hur-som-helst ,ska man se till att det finns ett avstånd mellan dem man älskar/beundrar , för att inte uppleva sig själv mindrevärdig?
Borde inte närheten av dessa förebilder ge oss nån typ av motiverings istället ?notworthy

[transversal]

Det finns en person X och en person Y.
X=  :smt102
Y=
Y har i evigheter försökt att förtjäna X respekt och omtycke samt viljat att  bli accepterad och godkänd av sin förebild . Men efter ett tag blev Y  trött på det hela och gav upp . Y började plötsligt att avsky X (trots att X inte har gjort någonting). Nu  mår Y illa så fort X är i närheten . Y vill inte gilla eller bli gillad av X.

Varför vändes relationen upp och ner , hur kunde all beundran gentemot förebilden X omvandlas till hat endast p.g.a att X verkade ouppnåelig?
Är det bäst att hålla sig undan dem man ser upp till för att inte tröttna på dem och börja hata dem? Kan det bero på avundsjuka?

Lite mer amatörpsykolgi ...

Tycker att det låter som att eventuellt:

a) det är avvisandet som har fått y att bli avogt inställd till x. Ingen gillar att bli avvisad.

b) insikten att förebilden inte är så föredömlig som y trodde i början innebär en besvikelse som y projicerar på x eftersom han/hon inte har lust att ta ansvar för känslan själv.

Det kan också handla om poängräkning:

När på-avstånd-beundran för en person (x) sjunker undan därför att y lär känna personen så kommer y istället att värdera x utifrån deras gemensamma relation. I vilken y upplever sig ha gett (beundran, respekt) men inte fått tillbaka. Alltså upplever sig y ligga på minus och som att x vore skyldig honom/henne någonting (vilket inte är fallet eftersom han/hon inte har varit tvingad att ge sin beundran till x till att börja med).

[Jörgen]

jag har förresten rättat till några ihopblandningar om X & Y

Den avvisade har degraderats av avvisaren, därav hatet,
den avvisade dög inte, erbjöd sig men fick sig en bara en smäll.

[Kallekula]

Aha den klassiska frågan om X vs Y. Inte ny men intressant se här:

http://sv.wikipedia.org/wiki/X_&_Y

[SOLROS]

transversal :

hehe amatörpsykologi, jag är 16  \:D/

''Alltså upplever sig y ligga på minus och som att x vore skyldig honom/henne någonting (vilket inte är fallet eftersom han/hon inte har varit tvingad att ge sin beundran till x till att börja med).''

När jag beskrev X och Y , hade jag som tanke att X inte uppfyllde de krav och förväntningar som Y hade när hon/han kom närmare X. Och då menar jag inte krav på intresse och att få någonting tillbaka utan att  X helt enkelt inte var lika ''gudomlig'' som Y hade trott.

Det ovan händer ju jämt, när man inser att man har trott alldeles för högt om någon och blir arg på den personen för att inte ha nått upp till dessa förväntningar (trots att dem inte gjort någonting fel , eller någonting överhuvudtaget). Vad är det som gör att vi blir så arga och bortser från att det var vi som satte  höga krav på dem?

[Avantgardet]

Sidnot: lyssna in John Zorns tolkningar av Ornette Coleman på plattan "Spy vs Spy"

[SOLROS]

Kallekula/ avantgardet :

haha hade ingen aning om spy vs spy när jag skrev detta, använde bara dem första variablerna ja kom på och som tack vare algebrans  vanligaste blev x och y.  :)
Men "There Is No Such Thing As Coincidence, Just The Illusion Of Coincidence"- V  (alan moore V for vendetta)

läste precis, ganska intressant  :-k

[Kallekula]

Ähä vi bara larvar oss, ursäkta. Kunde inte låta bli. X och Y använder man jämt i div sammanhang så kör på du.

Annars tycker jag att du ska fundera lite på vad Jörgen och transversal har att säga. Kan öppna upp dina tankebanor.  :)

[Fromm]

När jag beskrev X och Y , hade jag som tanke att X inte uppfyllde de krav och förväntningar som Y hade när hon/han kom närmare X. Och då menar jag inte krav på intresse och att få någonting tillbaka utan att  X helt enkelt inte var lika ''gudomlig'' som Y hade trott.

Det ovan händer ju jämt, när man inser att man har trott alldeles för högt om någon och blir arg på den personen för att inte ha nått upp till dessa förväntningar (trots att dem inte gjort någonting fel , eller någonting överhuvudtaget). Vad är det som gör att vi blir så arga och bortser från att det var vi som satte  höga krav på dem?

Enkelt att förstå om man har läst mina texter.  8)

Det finns ett drag hos den auktoritära karaktären som har vilselätt många iakttagare – en tendens att trotsa auktoriteten och att motsätta sig alla påtryckningar uppifrån. Ibland överskuggar detta trots hela bilden, och tendensen att underkasta sig träder i bakgrunden. En människa av denna typ kommer ständigt att revoltera mot auktoriteter av alla slag, given sådana som faktiskt främjar hennas intressen och icke utövar något förtryck. Ibland är hållningen till auktoriteten splittrad Sådana människor kan bekampa en serie auktoriteter, särskilt om de är besvikna till följd av deras bristande makt, och samtidigt eller senar underkasta sig en annan serie auktoriteter, som bättre tycks motsvara deras masochistiska längtan genom större makt eller rikligare löften

[Zokrates]

Bah, det gäller bara att låta Y vara sin egen förebild.

[transversal]

transversal :

hehe amatörpsykologi, jag är 16  \:D/

''Alltså upplever sig y ligga på minus och som att x vore skyldig honom/henne någonting (vilket inte är fallet eftersom han/hon inte har varit tvingad att ge sin beundran till x till att börja med).''

När jag beskrev X och Y , hade jag som tanke att X inte uppfyllde de krav och förväntningar som Y hade när hon/han kom närmare X. Och då menar jag inte krav på intresse och att få någonting tillbaka utan att  X helt enkelt inte var lika ''gudomlig'' som Y hade trott.

Det ovan händer ju jämt, när man inser att man har trott alldeles för högt om någon och blir arg på den personen för att inte ha nått upp till dessa förväntningar (trots att dem inte gjort någonting fel , eller någonting överhuvudtaget). Vad är det som gör att vi blir så arga och bortser från att det var vi som satte  höga krav på dem?

Jag tror att det som gör oss arga är att vi kommer på oss själva med en besvärlig och inadekvat känsla. Besvikelse på någonting som vi själva har förväntat oss utan grund är just en sådan inadekvat känsla. Lik förbannat har vi den och måste handskas med den (besvikelsen) och det är ju besvärligt. Så med lite list så transformerar vi besvikelsen och ilskan på oss själva till ilska och besvikelse på någonting utanför oss själva och då tycker oss ha "löst" problemet då vi kan agera ut känslan genom avvisande mot (x), vilket ger en slags lättnad.

Att ta till sig att vi själva skapar problemet innebär att vi inte kan få denna lättnad. Å andra sidan kommer vi om vi tar till oss insikten att göra en erfarenhet (att inte ha en massa förväntningar på andras storhet) som kan utveckla oss, men som vi missar om vi hystar över problemet på någon annan.

Grejen om amatörpsykologi skrev jag som en fortsättning på Jörgens svar.

[transversal]

Snygg serie btw. Spy vs Spy.

[Jörgen]

Men piratpartiet då?