depressionen som granne

[Harald Davidsson]

Jag brukar aldrig känna nedstämdhet, men igår kände jag mig oerhört sorgsen, och det hängde kanske ihop med att mitt sex-chakra testades, jag kom ihåg gamla kärlekshistorier som hade gått snett, för ifall vi älskar en kvinna och hon har sex med en annan man känner vi det i magen som en slags sorge-knut, vi tar in vibrationerna där från kvinnan och hennes nye älskares lekar, men på något sätt kommer vi alltid ut ur gamla kärlekshistorier.  som hotade att kollappsa vårt liv, med näsan över vattenytan, det kan ta några veckor, men tiden läker alla sår heter det.

[Mr.M]

Och det som inte dödar det härdar.
Kärlek är lika djupt sårande som njutningsfullt.
Det gäller och ta tillvara på dom bra stunderna när dom kommer.

heh, det tog mig sex år att komma över min kärleks sorg till mitt ex.
kanske inte är helt borta än, men what the heck, hon har det bra, och det gör mig glad.

[Harald Davidsson]

heh, det tog mig sex år att komma över min kärleks sorg till mitt ex.
kanske inte är helt borta än, men what the heck, hon har det bra, och det gör mig glad. skriver Mr M..



1. det är alltid svårt att fatta varför sådana här separationer där man känt kärlek till en kvinna verkligen sker.
Att hon väljer en annan man. Man känner sig matt i kroppen.  Utplånad, förintad, nertryckt, värdelös och bortkastad. Men de både hjärnhalvorna jobbar med att hitta en lösning och en ny framtid, det bästa är att försöka finna en ny kvinna, fast ännu bättre, men det lyckas sällan, för även om man hittar en kvinna som är mycket bättre för en själv vägrar man acceptera det, man längtar fortfarande efter den gamla,,
  kanske är högst ett år den rätta längden på ett kärleksförhållande, att parförhållanden inte är menade att vara längre, men vi tror att min hustru ska jag leva med i hundra år.

[Mr.M]

1. det är alltid svårt att fatta varför sådana här separationer där man känt kärlek till en kvinna verkligen sker.
Att hon väljer en annan man. Man känner sig matt i kroppen.  Utplånad, förintad, nertryckt, värdelös och bortkastad. Men de både hjärnhalvorna jobbar med att hitta en lösning och en ny framtid, det bästa är att försöka finna en ny kvinna, fast ännu bättre, men det lyckas sällan, för även om man hittar en kvinna som är mycket bättre för en själv vägrar man acceptera det, man längtar fortfarande efter den gamla,,
  kanske är högst ett år den rätta längden på ett kärleksförhållande, att parförhållanden inte är menade att vara längre, men vi tror att min hustru ska jag leva med i hundra år.

1 kärlek kan komma efter att man separerat ; ) när man inser vad man egentligen haft.
Att välja en annan man är naturligt och ganska vanligt, man får barn med den ena, sen byter man partner.
jag tror att biologin kan förklara detta och statistiken kanske kan bekräfta det med.
Det jag minns var att stoltheten var på max vid separationen och jag fick jobba mycket med att hantera min egen stolthet. Bortkastad, nja, vi hade det bra många gånger med, tid som jag kommer värdera högt i hela mitt resterande liv. Men visst, många känslor far runt i kroppen på en när man är nära en separation.

[Zokrates]

Och det som inte dödar det härdar.
Kärlek är lika djupt sårande som njutningsfullt.
Det gäller och ta tillvara på dom bra stunderna när dom kommer.

heh, det tog mig sex år att komma över min kärleks sorg till mitt ex.
kanske inte är helt borta än, men what the heck, hon har det bra, och det gör mig glad.

Sitter ungefär i samma situation, min fd. plågar mig dock fortfarande i mina drömmar...
http://sv.wikipedia.org/wiki/Hor
Tur för henne att inte de gamla lagarna gäller idag med tanke på hennes otrohetsaffärer, för då hade hon ju bränts levande på bål, alltid något positivt i eländet.

[Mr.M]

ser att dubbelt hor kunde ge dödsdom. Enkelt hor står det inte mycket om.. antar det var en mildare avrättning : P
tredje gången gillt att ha sex innan bröllopsnatten = bye bye.
Tur att vi fick religionsfrihet tidigt i sverige runt 1860.

[Zokrates]

ser att dubbelt hor kunde ge dödsdom. Enkelt hor står det inte mycket om.. antar det var en mildare avrättning : P
tredje gången gillt att ha sex innan bröllopsnatten = bye bye.
Tur att vi fick religionsfrihet tidigt i sverige runt 1860.

I Sverige genomfördes fullständig religionsfrihet med villkorslös rätt till utträde ur Svenska kyrkan först den första januari 1952. Det här med enkelt, dubbelt hor och lönskaläge är bra att förstå i ett historiskt perpektiv för att inse hur mycket bättre vi har fått det idag, en gift man som åkt dit för tredje gången kunde ju få straffet stegling, vilket även var det vanliga straffet för att ha sex med hel och halvsyskon, det kan ju även vara därför folk var beredda att ge sig av långväga för att finna sig en partner, annars hade kanske vår befolkning liknat apskit.

<object width="480" height="385"><param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/-PT2cDnZKpA?fs=1&amp;hl=sv_SE&amp;rel=0"></param><param name="allowFullScreen" value="true"></param><param name="allowscriptaccess" value="always"></param><embed src="http://www.youtube.com/v/-PT2cDnZKpA?fs=1&amp;hl=sv_SE&amp;rel=0" type="application/x-shockwave-flash" allowscriptaccess="always" allowfullscreen="true" width="480" height="385"></embed></object>

[Mr.M]

Den filmen e lite roligt olustig på sina ställen.. en intressant film.

Inavel är något som vi undviker omedvetet,
Incest är väldigt ovanlig statistik sett och jag antar att lagarna i sig inte hade något realt syfte då vi biologiskt undviker detta. Långvarig inavel inom släkten ger märkbara skador och dödsfall. Lite underligt att tidiga societet har bedrivit inavel för att beskydda sina rikedomar.. Ytterligare ett bevis på att snålhet bedrar visdom.

Vi har nog alltid flyttat runt eftersom vi överlevt fram till idag.

[tobiias]

Man älskar inte människor en i taget och kärlek är resultatet av många olika älskansvärda egenskaper. Därför kan man naturligtvis älska sitt ex samtidigt som sin nuvarande partner. Det betyder emellertid inte att kärlekarna står mot varandra, utan sida vid sida. I vissa sammanhang kan kärleken till den ena visa sig starkare dock och det kan skapa problem om man förväntar sig att båda ska vara likadana.

Jag vet inte. Jag kan inget om kärlek egentligen.

[Johan Ågren]

Desperationen i kärleken kommer ur att den är hämmad i vårt samhälle. Det som är ett naturligt flöde i varje människa tvingas således att stängas av i vår barndom. Sedan accepteras den enbart innom smala ramar där all vår emotionalitet ska projiceras på en stackas varelse. Försvinner personen så försvinner hela underlaget till vår känslomässiga existens, och vi tvingas vandra omkring som tomma skal tills vi hittar någon att klamra oss fast vid igen på detta kalla stormande hav. Även om vi som individ har upprättat en emotionell ballans utan något direkt mål, så uppstår ändå en problematik då alla andra lever kvar i den gamla föreställningen. "Andligheten" fyller här ett syfte, men den integreras sällan i gemanskapen mellan människor, och den brukar dessutom i sig hålla sig innanför det andligas hämmade ramar. Efter att ha levt i kollektiv och dessutom mediterat och knaprat svamp har jag ett stort försprång gentemot de flesta på denna punkt. MEN jag upplevs dessvärre av andra som kall ändå. Det beror inte på att jag är en (blää jag tuggade på en bit aluminiumfolie i chokladkakan!) kall person egentligen utan snarare att jag skyr de krav som ställs i min omgivning, och att jag helst håller mig borta från de konventioner som bjuds. Jag är i grunden för ett större flöde mellan människor och där de sociala symbolerna löses up. Att vi inte längre vet vad vi gör utefter några mallar vi jämför med, utan att varje situation är unik och ny. All erfarenhet ska inte hämma oss utan hjälpa oss i detta flöde. Jag ser ingen mening med produktivitet, trygghet och allt vad vi strävar efter om det inte tjänar denna första rörelse. Så hur mycket vi än ordnar det för oss så är det totalt värdelöst om det inte tjänar någonting till. Först när vi erhållit status och makt så inser vi att det är ett tomt tornbygge.

Så "kärleken" är intimt länkad med den här rörelsen och flödet. Kärleken är inget vi får, det är något vi är, eller inte är. Men det är svårt att vara i kärleken när man är isolerad och inte har någon att leka med. Vad vi får göra är att öva upp oss själva och se att flödet inte i sig är beroende av just en person, att vårt medvetande är fastlåst i en position och hämmar alla alternativ. Det är en extrem form av naiv realism. Personen du älskar finns i dig själv, den har bara triggats av en rörelse som eventuellt finns utanför dig själv. Så vad händer när vi gör människor till symboler för vårt eget känsloflöde, och sedan förlorar dessa symboler? Genom hela vårt liv ligger vår väg kantad av känslosymboler som ligger fastkedjade vid vägkanten, vi blir tyngre och tyngre och känner oss till slut tomma och trötta. Kanske den största förlusten var när vi förvägrades kärleken till vår mor, där kedjdes 50% av den potentiella kärleken fast. Sedan har vi vår första glödande ungdomskärlek, och där försvann ytterligare 40% av potentialen. Det är hela tiden samma register vi använder fast det formas lite olika beroende på vår fysiska mognad.

Övning: Försök att minnas den kärlek du hade till din mor, och försök känna kärleken du haft i alla relationer. Ja du måste kunna älska allt detta du haft tidigare, utan att hata personerna. NU, passa på att säga att detta är dina känslor! Ta tillbaka dem i dig själv och gör dom till dina igen. Det är jättesvårt att älska de människor som sårat en, särskild de som begått övergrepp. Men det är dina känslor, och du har rätt att ha dem kvar. Släpp sedan symbolerna eller inse att du fortfarande älskar just dessa aspekter utan att klumpa ihop dem med de smärtsamma sidorna.

Kan du inte minnas det positiva du haft i dina tidigare kärlekar så har du en för stark hämning och får öva på att känna detta.

[Harald Davidsson]

Hur kunna föra över moderns kärlek och tillit, till vår egen själ.
Börja älska oss själva.

Och det kanske inte ens var kärlek hon gav, men mera en social plikt, att så här ska vi behandla små barn i samhället, att hon hade  lärt sig från någon ny populär psykologi, kanske från Amerika, hur en moder ska sköta om sitt barn.

Vår mamma kunde därför kanske inte älska oss ordentligt  därför att samhället menade att hon då skämde bort sitt lilla barn, och att barnet då inte kunde klara sig själv då det växte upp. Så vår mamma var kanske en aning förvirrade av den information hon fick från samhället och auktoriteter.

Vi som läst Jan Myrdals barndomsskildringar har fått en inblck i hur en av samhällets auktoriter fungerar, alltså Alva, vad gäller att ta hand om barn.

[Harald Davidsson]

Vår första kärlekshistoria tror jag inte hämmar oss, snarare ifall den slutade i katastrof och olycka sporrar den oss till att söka efter  den äkta och tidlösa kärleken.

[Harald Davidsson]

Johan

jag tycker det är bra det du skrivit, det finns många trådar att följa upp, och jag upplever att du blir mer och mer äkta
i dina texter, men modern..det är svårt att värdera, men hon är källan till mycket sorg och elände, utan att direkt ha varit ond eller kall mot sitt barn, men styrd av auktoriteter i samhället, kanske är det 75 procent blockering av kärlek från hennes sida, fast kanske emot hennes vilja. Vi måste titta på alla barnpsykologer som övervärderat realitets-principen.

Jag skulle vilja säga till alla mammor, försök att skäm bort ditt barn så mycket som möjligt.

[Harald Davidsson]

Ifall vi antar att en stor del av alla de som drabbas av depressioner har haft en trasslig moderskontakt som grund för sin uppväxt och då vill jag anklaga alla barnpsykologer i västerlandet för att ligga bakom denna något negativa kontakten mellan barn och moder genom att de sedan andra världskrigets slut propagerat för en mera rationell och effektiv kontakt mellan barn och moder, mera anpassat för att kunna slussa in folk snabbt och effektivt på fabriker och kontor som realitetsanpassade robotor som kunde hjälpa kapaitalismen att stegra sin vinst mer och mer år efter år, samtidigt som folket då kanske kände sig nedstämt till sinnet på grund av att kärlerken mellan moder och barn inte uppskattades särskilt väl av de styrande auktoriterna i samhället, för denna kärleken kunde då  sätta käppar ihjulet för den rovgiriga kapitalismens expansion.

Därför, alla barnpsykologer i västvärlden,
ni är orsaken till att det saknas kärlek i vanliga relationer
mellan folket här i europa och kanske mest Sverige
med sin höga självmordsfrekvens.

Varför hindrade ni modern att ge full kärlek till sitt lilla barn??

Kanske för att ni hatade barnet inom er själva,

[Harald Davidsson]

Jag vill härmed ...F R I K Ä N N A.. alla mödrar i västerlandet från
alla anklagelser som givits emot dem för att inte ha älskat sitt barn
ordentligt,  att de därmed gjort fel emot sitt barn, vi ska istället hedra
alla mödrar för att de tagit hand om sina barn och gjort så gott de kunnat

under trycket av den negativa propaganda som barnpsykologer och
samhällsauktoriter bedrivit emot att kärlek skulle odlas helt ohämmat
mellan barn och moder,,

modern borde faktiskt  hedras genom en veckas olika teve-program
i väst där vi alla verkligen uttrycker vår uppskattning för ett
fantastiskt jobb hon gjort med sina barn.

trots dessa barnahatande auktoriters indoktrinering av
västerlandets mödrar skruvande i bakgrunden


Tack mamma för att du tog hand om mig, du gjorde så gott du kunde,
jag kommer aldrig att glömma det.


och när du sitter framför din psykolog och han säger att din moder
varit kall och hård emot dig och att detta har skapat dina problem,

svara då, att det är du som är kall och hård pch kärlekslös,
inte min moder,

och en av de värsta psykologerna som existerat är Erik Homburger-Eriksson,
alla hans böcker borde brännas på bål
och klassificeras som ren black magic skit



mamma, mamma, jag älskar dig