Förbättra sin sociala förmåga med tjejer i synnerhet.

[maaattias]

Hej! Jag skulle vilja bli en karismatisk skicklig kommunikatör i allmänhet och med tjejer i synnerhet.
Denna ambition begränsas dock av en kombination av att jag inte vet vad jag ska säga i kombination med mentala spärrar inför utförandet.

Hur skall jag gå tillväga för att åtgärda detta och förverkliga mina mål?

MVH

[freddemalte]

Hej! Jag skulle vilja bli en karismatisk skicklig kommunikatör i allmänhet och med tjejer i synnerhet.
Denna ambition begränsas dock av en kombination av att jag inte vet vad jag ska säga i kombination med mentala spärrar inför utförandet.

Hur skall jag gå tillväga för att åtgärda detta och förverkliga mina mål?

MVH

Hej maaattias

1. Vad är huvudsyftet?

2. Hur ser de så kallade mentala spärrarna ut (vad är det du upplever och känner)?

3. Kan du beskriva vad du avser med karismatisk? Har du något exempel på någon person som är karismatiskt (någon som troligtvis jag känner till)?

4. Om du väl lyckades bli en sådan karismatisk kommunikatör - hur skulle du då använda dig av detta?

Vänligen

Fredrik

[Mr.M]

Kommunikation sker med mer än ord,
Att kommunicera med ord är inte charmigt, att rodna och göra bort sig är charmigt
en liten paradox, man vill ju inte direkt hamna i den situationen, men väl där så slår den bättre än alla ord i världen : )

[Mr.M]

Men vill man föra en vettig debatt kan man ju inte sitta o stamma fram orden
Att vara nyfiken och  lyssna och fundera på vad dom säger brukar funka fint,
då kommer samtalen naturligt, och med åren lär man sig, det spelar ingen roll om du lyssnar, bara du nickar och hummar så e du med i leken...

det är min syn på dessa damer, ge dom tid att prata : ) kanske jag bara träffar dom typer som gillar att prata, vad vet jag.

[Johan Ågren]

Det beror ju på om man vill framställa sig i en annan/bättre dager än vad man är, för att tillfälligt lura till sig något. Jag tycker att man ska kunna visa upp både de dåliga och de bättre sidorna, först då vet man ju om man har en potentiell vän framför sig. Men det här spelet med smink, parfymer, kläder och roller tjänar ju till att fånga in något ytligt och oäkta. Man har inget att förlora på att bara droppa ner sig och helt ge upp alla ambitioner. Om man är blyg och inte kan få fram ett ord så är man ju det just då. Att i detta självklara hitta en styrka och acceptera sig själv är betydligt mer intressant än om samma person skulle börja larva sig och försöka framställa sig i bättre dager. Djur har inga problem med att vara skygga eller asociala, och då kallar vi det snarare integritet och vildhet.

[Skogsälvan]

Har man svårt att prata är det oftare enklare om man gör någonting tillsammans, spelar biljard eller något, och så kan man prata om det som sker och som man upplever tillsammans. Det kan lätt bryta isen och så rullar det på av sig själv.

Tycker att Johan skrev bra. Det är jättebra om man vågar visa sina sämre sidor och bemöts man med acceptans, kanske t o m intresse då, så ökar lugnet inom en och man vågar vara mer sig själv och då försvinner det påfrestande "stelpratet".

Faktum är att... nu kommer jag att tänka på en kille jag träffade för länge sedan. Det var på en pub och han hade sällskap med en bekant till mig. Vår gemensamma bekant sa till honom att "här är en tjej som du borde träffa". Så vi satt och småpratade en stund innan killen frågade vad min pappa heter och då berättade jag pappas namn, varpå killen frågade vad jag trodde att - min pappas namn - skulle svara om han frågade om han fick bjuda hans dotter på middag. Det var ingen slipsnisse, tvärtom, och jag började skratta. På den middagen skulle han öppna en vinflaska. När han fick upp den med ett ryck så åkte flarran i golvet, tusen bitar glas och vin överallt. Det var ju jättelustigt, så det är minsann inget fel att göra bort sig  :) Det blir ärligare och intimare då. Fast det är ju min åsikt. Finns säkert tusentals som skulle snörpa på munnen och då tycker jag att man ska fråga sig själv om det här är en person man vill umgås med, som man kan känna sig bekväm med. Lite oväntade saker kan också vara uppiggande. Mina barns far träffade jag på en gräsmatta under en hundpromenad. Vi hade inte pratat tidigare och jag frågade honom om han hade lust att bjuda mig på en kopp kaffe någon dag. Han blev lite ställd en millisekund innan han svarade ja. Fast i ärlighetens namn hade jag ju tidigare på avstånd sett hur gullig han var mot sin hund, annars hade jag nog inte frågat.

[Väderkvarn]

Hej! Jag skulle vilja bli en karismatisk skicklig kommunikatör i allmänhet och med tjejer i synnerhet.
Denna ambition begränsas dock av en kombination av att jag inte vet vad jag ska säga i kombination med mentala spärrar inför utförandet.

Hur skall jag gå tillväga för att åtgärda detta och förverkliga mina mål?

MVH

Hej Maattias! Hoppas att du läser det här. Om du gör det skulle jag bli glad om du svarar mig.
Om jag förstår det rätt så har du haft en trasslig bakgrund. Du har gått i terapi. Nu vill du bli karismatisk.

Som jag förstår det måste terapin varit bra för dig och nu vill du ta ytterligare ett steg, har jag förstått rätt?

[Skogsälvan]

För några år sedan diskuterade vi här lite kring boken Spelet, finns under kategorin Litteratur sidan 3, tråden Filosofiforum.coms bokklubb (eller någon liknande titel). Jag tycker att det är en bra bok om man besitter förmågan till empati. Övning ger färdighet. Själv har jag urkasst självförtroende i många fall - hur 17 skulle jag kunna veta hur rubbet hänger ihop liksom? Men jag är rätt bra på kärlek.

[lösdrivaren]

Var bara dej själv, det går inte att spela rollspel i längden. När du är dej själv utan tillklistrad image och träffar en tjej som gillar dej då finns chansen till något varaktigt. För att hon gillar dej för den du är och ni lever lyckliga hela livet tillsammans. (hejhopp råkade visst drömma iväg)

[Anders]

Det beror ju på om man vill framställa sig i en annan/bättre dager än vad man är, för att tillfälligt lura till sig något. Jag tycker att man ska kunna visa upp både de dåliga och de bättre sidorna, först då vet man ju om man har en potentiell vän framför sig. Men det här spelet med smink, parfymer, kläder och roller tjänar ju till att fånga in något ytligt och oäkta. Man har inget att förlora på att bara droppa ner sig och helt ge upp alla ambitioner. Om man är blyg och inte kan få fram ett ord så är man ju det just då. Att i detta självklara hitta en styrka och acceptera sig själv är betydligt mer intressant än om samma person skulle börja larva sig och försöka framställa sig i bättre dager. Djur har inga problem med att vara skygga eller asociala, och då kallar vi det snarare integritet och vildhet.

Rent allmänt:

Att framställa sig i en orimligt fördelaktig dager är väl vad alla mellan 15 och 25 ägnar sig åt? Högst mänskligt, jag ser det som en fas i livet. Sedan blir man vuxen och får väl för all del samla vuxenpoäng enligt den skala som gäller i ens omgivning, men det blir ändå på en hanterlig nivå.

[Anders]

Bekymret är väl kanske att man inte trivs med att vistas i de sociala sammanhang där man träffar sina själsfränder? Att på tu man hand prata med en människa, kille eller tjej, som funkar med en brukar inte vara några större problem, det ligger liksom i själsfrändandet.

Men att komma dit, hitta de här själsfränderna, kräver en hel del socialt spel som går en bra bit utanför intresse för andra. Och som undertecknad också gärna skulle vilja ha svart bälte på.

[Skogsälvan]

Tja, med då kanske det är läge för en lätt spark på smalbenet till att börja med, Anders. Du var mig en dryg typ
Parning under slag som det sägs inom kabbalan. Kicka vidare du!
/Modesty

[lösdrivaren]

Själv tar jag aldrig initiativ. Orkar inte, skiter i det. Orkar inte vara social. Drar till skogs.

[Skogsälvan]

När det gäller relationer mellan män och kvinnor på ett intimare plan så är det nog ganska utbrett fortfarande att män tar första steget (ja, om man nu inte räknar med de ordlösa signalerna kvinnan sänder ut som inbjuder till det, vilket jag antar att man måste vara ganska lyhörd för att uppfatta medvetet). Jag vill ju att du finner kärleken, lösdrivaren!

[lösdrivaren]

Tack för de fina orden Skogis!