Vad gör dig arg?

[Malofe]

Det är så mycket man kan bli arg över. Just nu när jag svarar på frågan blir jag arg på ondska, i mänsklig skepnad eller vad man ska säga. Alltså onda människor, som begränsar eller inkräktar på andra människor. Jag blir arg för att jag är frustrerad över och rädd för ondska. Jag blir också arg för att jag inte kan förstå eller förklara ondska på ett logiskt sätt. Kanske blir jag arg för att jag inte kan kontrollera ondskan?

Ju mindre förståelse man har för något/någon desto mer arg? Ibland kan förståelse eller empati förvandla arg till något annat.

Men egentligen, vad är att vara arg? Det är ju delvis kulturellt.

[Pilatus]

Men egentligen, vad är att vara arg?

Att gestikulera, tala i högt tonläge, uttala svavelosande eder, uttala invektiv, hota med mörkrets makter och att ha en mörkröd hudfärg i ansiktet är att vara riktigt arg - behavioristiskt sett.

[Malofe]

Men egentligen, vad är att vara arg?

Att gestikulera, tala i högt tonläge, uttala svavelosande eder, uttala invektiv, hota med mörkrets makter och att ha en mörkröd hudfärg i ansiktet är att vara riktigt arg - behavioristiskt sett.

Det låter mer som en seriefigur, eller en nidbild av en arg människa

[Pilatus]

Men egentligen, vad är att vara arg?

Att gestikulera, tala i högt tonläge, uttala svavelosande eder, uttala invektiv, hota med mörkrets makter och att ha en mörkröd hudfärg i ansiktet är att vara riktigt arg - behavioristiskt sett.

Det låter mer som en seriefigur, eller en nidbild av en arg människa

Det är onekligen beteenden som är tydliga nog, det finns förstås hela skalan av hur upplevelsen av ilska kan yttra sig. Vi skiljer oss starkt åt i kontroll över våra känslor och impulser. Det är till viss del en kultur- och mognadsfråga. Ibland säger vi att en person är kolerisk då han lätt råkar i affekt.

[Algotezza]

Vår går gränsen mellan ilska och irritation? Finns alls en gräns?

Min irritation slår lätt över i ilska om det fortsätter som irriterar. Och är det något någon gör som fortsätter med det fast jag snällt bett personen sluta, blir jag först mer irriterad och sedan arg. Men inte Kalle Anka-arg.

Lite off topic men ändå:

Kan ilska fungera som drivkraft när man vill förändra något? Vilka andra drivkrafter finns för förändring?

När är ilska bra och när dåligt?

I detta land finns väl både en hel del ilskerädsla och konflikträdsla... Dessa bör väl ingå i Sfi-undervisningen, eller...?

/Algotezza

[Pilatus]

Vår går gränsen mellan ilska och irritation? Finns alls en gräns?

Nej jag tror inte det finns någon tydlig gräns. Kanske skall vi fundera på om vi kan göra något åt sådant som irriterar oss, måste vi stå ut med det? Kan vi inte meddela oss om att vi blir störda. Tänk dig en ljuv eftermiddag i juli, det är söndag eftermiddag och ett par vänner är på besök. Ni sitter på verandan och du har just serverat "frozen strawberry daiquiri". Ett irritationsmoment är dock att grannen sedan en timma vandrar omkring med sin gräsklippare. Det stannar, startas om, behöver mer bensin, rör sig i cirklar men tycks aldrig bli klar. Det tycks endast finnas en enda lämplig tid att klippa gräset, de få sommareftermiddagar då man helst vill njuta av friden på verandan med en isig cocktail.

Min irritation slår lätt över i ilska om det fortsätter som irriterar. Och är det något någon gör som fortsätter med det fast jag snällt bett personen sluta, blir jag först mer irriterad och sedan arg. Men inte Kalle Anka-arg.

Jag tror de flesta människor reagerar just så. Utbrottet, raseriet, kommer först då det som hämmar fallit samman och gett vika för affektens fria spelrum. Det är sorgligt, folk orkar inte med en omöjlig situation, vanmakten, ett läge man inte enkelt kan fly från.

Lite off topic men ändå:
Kan ilska fungera som drivkraft när man vill förändra något? Vilka andra drivkrafter finns för förändring?

En drivkraft är knapphet. I Sverige luras alltid chefer att tro att det är resurserna som är för knappa. (Höj skatten på drivmedel så räddar vi miljön, tycks de resonera.) Trots allt så stimuleras kreativiteten mer av att vi tvingas använda de resurser som vi förfogar över. Hittar vi en lösning som kräver en större investering så brukar det kunna lösas, då vi visat att modellen tycks fungera.

När är ilska bra och när dåligt?
I detta land finns väl både en hel del ilskerädsla och konflikträdsla... Dessa bör väl ingå i Sfi-undervisningen, eller...?

Skall man kunna lösa en konflikt måste målet vara att båda parter vinner något. Men det finns tillfällen då ett klart nej är motiverat. Ofta är militanta krav på Allt Genast! våldsamt överdrivna.

[Anne]

jag blir klart irriterad över människor som inbillar sig att ett tjusigt enligt gängse normer korrekt språkbruk med fancy ord i papegojaanda är något att sträva efter då det öwfer hufwudtaget inte rör sig om något annat än idioti att resonera så. vissa fattar ju att innehållet betyder något men en del förespråkar flashiga bokomslag och uppmuntrar det yta yta - jaaaa! men innehåll, nej, det är sekundärt och jag blir ruskigt irriterad liksom att man kan sitta å citera jesus ord vad du gör mot de minsta gör du även mot mig o i nästa andetag pipa över skatter

[förstår mig själv]

Vår går gränsen mellan ilska och irritation? Finns alls en gräns?

Nej jag tror inte det finns någon tydlig gräns. Kanske skall vi fundera på om vi kan göra något åt sådant som irriterar oss, måste vi stå ut med det? Kan vi inte meddela oss om att vi blir störda. Tänk dig en ljuv eftermiddag i juli, det är söndag eftermiddag och ett par vänner är på besök. Ni sitter på verandan och du har just serverat "frozen strawberry daiquiri". Ett irritationsmoment är dock att grannen sedan en timma vandrar omkring med sin gräsklippare. Det stannar, startas om, behöver mer bensin, rör sig i cirklar men tycks aldrig bli klar. Det tycks endast finnas en enda lämplig tid att klippa gräset, de få sommareftermiddagar då man helst vill njuta av friden på verandan med en isig cocktail.
SE TILL ATT VARA VÄN MED DIN GRANNE SÅ MINSKAR DITT LIDANDE MED FAKTOR 100. FÖRBJUD INTE ELLER TILLÄMPA INTE NÅGON LAG MOT GRANNEN FÖR DÅ UPPSTÅR LIDANDE FÖR ALLA INBLANDADE. BJUD IN GRANNEN PÅ EN DRINK. DU VET VÄL ATT MAN STÖRS INTE SÅ MYCKET AV EGNA OJLUD OCH INTE AV DE OLJUD SOM UPPSTÅR FRÅN VÅRA KÄRA.

Min irritation slår lätt över i ilska om det fortsätter som irriterar. Och är det något någon gör som fortsätter med det fast jag snällt bett personen sluta, blir jag först mer irriterad och sedan arg. Men inte Kalle Anka-arg.

Jag tror de flesta människor reagerar just så. Utbrottet, raseriet, kommer först då det som hämmar fallit samman och gett vika för affektens fria spelrum. Det är sorgligt, folk orkar inte med en omöjlig situation, vanmakten, ett läge man inte enkelt kan fly från.

Lite off topic men ändå:
Kan ilska fungera som drivkraft när man vill förändra något? Vilka andra drivkrafter finns för förändring?

ILSKA ÄR ETT NATURFENOMEN. MAN VILL PÅVERKA NÅGON I SIN OMGIVNING. Människor förhåller sig till den arge på olika sätt tolkar och föreställningen om det man ville för att det gav vällust ändras till att ge olust och man får röra cellklumpen lite annorlunda i naturen. Så fort man med förnuftet förstår varför ilskan uppstod försvinner den och man kan styras av förnuftet till allas väl. En man kanske blir arg och slår sin fru, ångrar sig osv vill inte egentligen men kunde inte göra annat "ty han förstod inte bättre". Straff och hämnd är inte förklaring, det är ologiskt. Och det gör inte det hela bättre. Orsaken finns kvar, denna sida som är en del av det onda utvecklas och sprids till resten av samhället.
En drivkraft är knapphet. I Sverige luras alltid chefer att tro att det är resurserna som är för knappa. (Höj skatten på drivmedel så räddar vi miljön, tycks de resonera.) Trots allt så stimuleras kreativiteten mer av att vi tvingas använda de resurser som vi förfogar över. Hittar vi en lösning som kräver en större investering så brukar det kunna lösas, då vi visat att modellen tycks fungera.

När är ilska bra och när dåligt?
I detta land finns väl både en hel del ilskerädsla och konflikträdsla... Dessa bör väl ingå i Sfi-undervisningen, eller...?

Skall man kunna lösa en konflikt måste målet vara att båda parter vinner något. Men det finns tillfällen då ett klart nej är motiverat. Ofta är militanta krav på Allt Genast! våldsamt överdrivna.