Auktoritet och genvägar

[Rotkiv]

Auktoritet och genvägar

Varför lyssnar vi till en person som ser ut att han vet, pratar som han vet, rör sig som han vet, när vi inte vet vem han är eller vet hur han brukar klä sig, hur han brukar prata eller hur han brukar röra på sig?

Hur är du när det kommer till genvägar kopplat till auktoritet? Litar du på bankmannen, läkaren, jägaren, din chef, politikerna, bilmekanikern, vännerna, revisorn, tv-reklamen, aktiemäklaren........

Finns det någon gräns när det kommer till genvägar kopplat till auktoritet?

Finns det något tillfälle då du har litat på en auktoritet och det blev fel?

Hur ser ni på det faktum att vi hela tiden tar genvägar undermedvetet, bra eller dåligt?

Varför? varför? varför?

[Zokrates]

Kan du vara så snäll att förklara vad du menar med genvägar rotkiv?

[Angelina]

Finns det något tillfälle då du har litat på en auktoritet och det blev fel?

Nästan uteslutande varje gång. Människor med auktoritet utnyttjar ofta denna i egna syften. Maktmissbruk kallas det visst, mycket vanligt förekommande. Tyvärr.

[Zokrates]

Okej, jag försöker förklara vad jag efterfrågar angående genvägar. Menar du att vi försöker undvika auktoriteter
så mycket det bara går, eller menar du att vi försöker hitta högsta tuppen i auktoritetshönshuset, blir inte
klok på vilket då jag anar att jag särskiljer mig för mycket från den allmännt lågpannade strebermentaliteten
på jakt efter egen lycka, status och materiella fördelar.

Min syn på auktoriteter är att de slaviskt följer maktelitens diktat om vad som är rätt och därmed är redskap
för att dupera folket, alltså de 99% i världen som i princip är livegna. Vill jag veta sanningen om något så är
auktoriteten den siste jag frågar, vill jag däremot veta om samhällets regler så duger de gott oavsett min
intention med frågan.

[Angelina]

Jag tror att "hen" med genvägar här menar klädsel, titel, språkbruk, kroppsspråk etc.

[Zokrates]

Jag tror att "hen" med genvägar här menar klädsel, titel, språkbruk, kroppsspråk etc.

Kanske är det så, men om jag någon gång skulle rullas in i en operationssal och där möts av en schimpans iklädd
läkarrock och med en skalpell i ena handen, så ser jag fortfarande bara en apa, detsamma gäller min syn på de
människor som klädit sig i olika roller.

Jag går nog mest på erfarenhet vilket man tyvärr oftast bara kan få i efterhand när det gäller auktoriteters duglighet
och kompetens, om de är slafsigt klädda eller inte vet hur man tar i hand när man hälsar är av mindre betydelse,
se bara på Leif G.W. Persson t.ex, inte är väl han sämre än hans kollegor i uniform eller kostym.

Bara som en liten vink helt apropå hur utstuderat det oftast är med respekten åt det yttre.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Hugo_Boss

[Angelina]

Nej, vissa har ju en inneboende auktoritet, som Leif GW tex, men skulle han börja gå omkring i klänning skulle ju även den försvinna.

Oj, vad spännande, Hugo Boss är en nazistparfym!

[Rotkiv]

Kan du vara så snäll att förklara vad du menar med genvägar rotkiv?

Genvägen tar vi när vi litar på vad någon annan säger utan att ställa för många följdfrågor.

Vi kan inte ha koll på allt och då tar vi en genväg genom att lita på andra. Där kommer auktoriteten in i detta sammanhang.

Vi tar många genvägar och den med auktoriteten är en.

[Rotkiv]

Okej, jag försöker förklara vad jag efterfrågar angående genvägar. Menar du att vi försöker undvika auktoriteter
så mycket det bara går, eller menar du att vi försöker hitta högsta tuppen i auktoritetshönshuset, blir inte
klok på vilket då jag anar att jag särskiljer mig för mycket från den allmännt lågpannade strebermentaliteten
på jakt efter egen lycka, status och materiella fördelar.

Jag menar att vi använder oss för mycket utav genvägar. Eller, vi har egentligen inget val. Vi frågar någon som "vet" och då blir det oftast en auktoritet inom området. Om det sen är rätt eller inte det vet vi inte.

Ta en politisk åsikt eller en stark tro, är det en genväg? enligt mig är det en av de största genvägarna vi kan ta. Vi kan inte annat än att lita på andra.

Kampanjer för att tillhöra rätt är inte längre baserad på sak utan mer på person.

Min syn på auktoriteter är att de slaviskt följer maktelitens diktat om vad som är rätt och därmed är redskap
för att dupera folket, alltså de 99% i världen som i princip är livegna. Vill jag veta sanningen om något så är
auktoriteten den siste jag frågar, vill jag däremot veta om samhällets regler så duger de gott oavsett min
intention med frågan.

Det låter bra, men tror att även du tar genvägar. Klarar du dig helt från detta, grattis! Hur gör du?

[Joakim Grundh]

Det är svårt att avgöra om Zokrates utmärker sig på grund av sin höga panna eller om det är så att han har en hög panna för att han utmärker sig. Antar att vi måste ha en eugeniker som kan vägleda oss här.....

Vill egentligen bara tillföra en distinktion mellan det som är en auktoritet och det som är auktoritärt.

En auktoritet behöver inte vara så absolut. Ju mindre vi vet inom ett område desto mindre behöver vår auktoritet kunna för att vara en auktoritet för oss. En auktoritet är en legitim makt. Och för att vara legitim utan att instifta en värdesfär som kan vara objektiv så är det vi som instämmer när något är oss legitimt som en makt över oss.

Det auktoritära är det som inte är legitimt. Det som vi inte instämmer i utan det som vi tvingas till i kraft av det auktoritära.

Det auktoritära är det som söker auktoritet utan att ha skäl för det. Medelst våld, lögn, eller som vi oftast ser i vardagssituationer likt detta diskussionsforum, genom att ta sig tolkningsföreträde.

Det sista av det uppräknat ovan är det vi behöver vara mest påpassliga på och det som är mest förrädiskt. Detta är problematiskt eftersom vi ofta diskuterar saker vi enbart delvis är bekanta med och lätt hamnar i att diskutera något som någon annan tolkat i värdetermer. Vi kan då hamna i att vi går med på en slutledning/omdöme, men bara givet det värde som är givet dess premisser (eller bredare dess olika alternativ). Vad värdet är utmålas som objektivt när det egentligen bara är tolkat utifrån ett specifikt subjektivt perspektiv.