Filosofiforum- ett virtuellt mentalsjukhus...

[Kristofer]

...där patienterna tror sig vara vårdare?

Näe, det var hårt...många skärpta och verklighetsförankrade människor skriver här...men många trådar/inlägg är milt sagt tveksamma. Kanske bör inte så massiv kritik riktas mot de som tar beslut om exempelvis avstängningar...ibland kan människor ta skada av att dras in i ngn annans inte helt glädjefulla inre...och ibland kan det vara skadligt att i ett offentligt forum lyfta fram sitt eget inre. Viss redigering kan nog vara befogad. Hoppas dock på att avstängda medlemmar ändå kan få chansen att återvända, förutsatt att de följer reglerna...isolation gör sällan saken bättre.

[förstår mig själv]

Filosofi handlar om att förstå. Ska inte finnas några regler, det hämmar förståelsen. Sedan om någon fantiserar på sådant sätt att det är uppenbart att inte sinnena är förenliga så får man ge input. Det är många som är väldigt kloka här tycker jag. Ganska öppna trotts allt till att förstå. Dock så är det en sjukt stor process man måste gå igenom. Byta religion? Heja på annat lag? Sluta vara rasist? Eller muslim eller kristen. Kunna förlåta och älska den man tidigare ogillade/hatade. Ja detta måste man gå igenom

[Jörgen]

Kanske mera välanpassade personer upptagna av kärriär/familj inte har lika mycket tid att befatta sig med existensiella frågor på ett forum?

Den som ej sett avgrunden, ej upplevt den stora tomheten - har varken frågor eller svar på lagret som vill komma ut...

Ett alternativ till avstängning vore ett extra underforum (det virtuella behandlingsrummet?) dit de alltför missanpassade tillfälligt förvisas, där även de mindre missanpassade kan hälså på och erbjuda självinbillad vägledning.

[Pilatus]

Kanske mera välanpassade personer upptagna av kärriär/familj inte har lika mycket tid att befatta sig med existensiella frågor på ett forum?

Framför allt måste det vara meningsfullt att delta i ett forum. Det jag sett på andra ställen, främst swnet är att standarden kan bli så ojämn att många drar sig tillbaks.

Den som ej sett avgrunden, ej upplevt den stora tomheten - har varken frågor eller svar på lagret som vill komma ut...

Det går ofta att diskutera med människor med ett lågt stämningsläge. Det finns annat som är mer krävande.

Ett alternativ till avstängning vore ett extra underforum (det virtuella behandlingsrummet?) dit de alltför missanpassade tillfälligt förvisas, där även de mindre missanpassade kan hälsa på och erbjuda självinbillad vägledning.

Frågan är om just denna kategori har så mycket att säga varann. Dessutom kan det uppfattas som oetiskt att bilda ett A- och ett B-lag. Den hårda linjen är att den som inte vill finna sig i att försöka hålla en viss standard får söka sig till ett forum som accepterar personangrepp och ett utmanande språkbruk som är avsiktligt stötande.

[Algotezza]

Auto- och gruppterapi. Genom dialog.

Jag har jobb och familj men de existentiella frågorna intresserar och oroar ändå. Trots återkommande tider av mentala kriser har jag studerat, jobbat, skaffat familj. Det har funkat därför alla är lite konstiga i min familj. Och släkt. Många är konstnärliga på olika sätt.

Sex/ kärlek och tänkande är naven i mitt liv.

/Algotezza

[förstår mig själv]

Pilats hur förstår man en känsla? Det går inte med ord utan den måste kännas. Det kan vara tex en stark ångest som hindrar oss att ringa viktiga samtal. Kan vara en rädd som gör att vi drar oss undan. Ledsen. Trött. Smärta. Törst. Osv.Osv påverkar vad vi gör. Alla vet normen. Vill "lyckas", vill jobba men det går inte. Detta beror främst på intolerans. Blir vi mer toleranta mår människor bättre och kan prestera till allas gagn

[Pilatus]

Auto- och gruppterapi. Genom dialog.

Jadå, för dem som inte är mer störda än att en någorlunda begriplig dialog kan föras så tycker jag din idé är rimlig. Uppfattas ett sådant samtal dessutom som terapeutiskt så är det antagligen ingen som klagar.

[Pilatus]

Detta beror främst på intolerans. Blir vi mer toleranta mår människor bättre och kan prestera till allas gagn

Det är inte alltid någon annans fel att vi inte kan lyckas med våra föresatser.

[Kristofer]

Kanske mera välanpassade personer upptagna av kärriär/familj inte har lika mycket tid att befatta sig med existensiella frågor på ett forum?

Den som ej sett avgrunden, ej upplevt den stora tomheten - har varken frågor eller svar på lagret som vill komma ut...

Ett alternativ till avstängning vore ett extra underforum (det virtuella behandlingsrummet?) dit de alltför missanpassade tillfälligt förvisas, där även de mindre missanpassade kan hälså på och erbjuda självinbillad vägledning.

har man själv "sett avgrunden" finns det orsak att fundera över det existentiella för att det har en så stor inverkan på ens eget liv, sannolikt har man mängder av frågor och ngr svar...har man levt ett liv där ens önskningar och behov för det mesta varit någorlunda tillgodosedda har man kanske haft möjlighet att lyfta blicken från sig själv för att fundera över frågor som rör livet i stort...kanske har man både frågor och svar.

hehe, joo...kanske det

[förstår mig själv]

Annorlunda människor betraktas oftast som sjuka. När den " friske" själv blir annorlunda förstår den att det den tidigare trodde var sjukt i själva verket var friskare och hur fel och hur korkad man var tidigare. Fortfarande finns människor kvar som inte förstår bättre.