Riktning?

Våga ifrågasätta och se alternativ. Fria ämneskategorier, bara det belyser något nytt och hoppfullt för mänskligheten.

Moderator: Moderatorgruppen

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Riktning?

Inläggav J R Auk » 04 aug 2010 19:31

Människan utan kultur kommer att söka sig en. I det har Aristoteles rätt när han benämner människan som ett zoon politicon. Men just denna belägenhet är det som skapar skräck och separation mellan människor. Just detta kultursökande är vad som har fått män, företrädesvis, att söka kuva andra i en skala som trotsar all logik. För freden har det begivit sig för både Djingis Kahn, Stalin och Napoleon. Varför denna illusion om ett rike av fred i krigets fotspår? Svaret som måste ges är fruktan inför de oroligheter, den värsta situation som tänkas kan, för människan är kapabel inte bara till stordåd av skapelse utan även stordåd av förstörelse. Enbart den individuella värderingen skiljer dem åt. Just detta att kuva de mindre vetande eller att härska över det våldsamma med en än värre styrka i nävarna är något som just nu är mer aktuellt än någonsin. Varför? För att nävarna har tagit nya formen, men fruktan står lika stark som någonsin, och den rättfärdigar allsköns vidrigheter och smärta. Förespråkare för demokrati har kommit att förespråka och återta försvaret av tortyr. De som i sin ungdom växte upp med krigets fasor som spöken i ryggen har igen börjat frukta, inte för den yttre fienden, utan en inre. Precis den samma fiende som väckte nazismens raseri, precis den anda som Jung omtalade som Wutans ande. I England talas det öppet om medelklassens hot mot nationens framtid. Staten har blivit kroppslig och individens och den individuellt kännande har krympit i dess skugga, nationalismens uppmaning till varmt våld och passionens hetta har kommit att bli en institutionellt kallt beräknande kalkyl över de osynliga aktörernas profit. Landet är återigen aktuellt som något att värna om, men denna gång utan kung. Jag nämner England, men det bara för jag inte vill peka på det uppenbara i det agerande USA förfäktat. Varje stark stat behöver en stark fiende.
Det verkar som om något överlevde nazitysklands fasor. Idag ser vi realiserat det som Hitler vände sig mot, det som Marx vände sig mot, det som Mussolini vände sig mot. Men att vi har vänt oss mot dem betyder inte att den situation vi står inför är bra. Det som kallades kapitalismens hot är en svunnen fråga. De ideal som tog fasta på en sjunkande levnadskvalité med den. Fast detta bara på ytan, bakom ryggen smusslas det än mer än någonsin förut med nyandlighet och människans ascension och i den ryggens ficka frodas profitörerna. Svar söks i alla dess former och det som artonhundratalet ifrågasatte och vann börjar krypa upp till ytan. Kvitismen, den personliga tron har undsluppit sig sin infantilitet. Sakta men säkert börjar subjektet återkräva det som fråntogs henne när kroppen blev till skam, när känslan och intuitionen rycktes från henne av kyrkans dogm och det personliga beslutet endast överlevde i filosofins kammare. Men det är dags att släppa fruktan, det är dags att inse människans potential. Tills vi börjar inse vad vi är och att andra är oss lika så äventyrar vi att historien återupprepar sig. Med förtryckande institutioner för att kuva det som de fruktar. Ondskan hos den som tar sina egna beslut, ondskan hos den kultursökande. Det är inte bara rovgirig kapitaldrift som har stött den pacificering som modekulturens utbredning till alla samhällslager har inneburit. Humanistiska ideal, fredsträvande ideal har hållit samma dröm. Men vissa har vunnit över andra. Humanismen har börjat surna och dess stank breder ut sig. Det som var en emancipationsrörelse har kommit att bli en homogeniserande likhetskrävande mob, klagomål går före rätt och ger Hume rätt i att likheten får oss alla att stå som tiggare med mössa i hand.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Gassendi
Avslutat konto
Inlägg: 155
Blev medlem: 31 maj 2010 23:49

Inläggav Gassendi » 05 aug 2010 22:53

Det var verkligen allt på en gång -- allt mellan himmel och jord.

Men jag saknar två viktiga beståndsdelar för att just påtala riktningen som du påpekar i tråden. Dessa två är vision och mod.

Visionen kan jag egentligen lämna därhän, för du lämnar inga tecken på enhetlig ideologisk eller filosofisk plattform. I stället ser jag postmodernismens eklekticism: en fragmenterande oordning varur ingenting tar form.

Angående modet är jag däremot ytterst aristotelisk i min utgångspunkt. I Etiken (IV, 3) beskrivs en dygdens och modets man, med heroisk disposition och fylld av machiavellisk virtù. När denna varelse ställs inför en fara som hotar tillintetgöra hans värld, så möter han den med full kraft och tvekar inte att följa denna övertygelse in i döden. Modet gör honom målmedveten, för han vet att en förlust skulle innebära att livet inte längre vore värt att leva. Slaven kan dock acceptera nederlaget och de uslaste av livsförhållanden, för han söker endast en ny herre att luta sig mot.

Som sagt, vision och mod.

kort
Inlägg: 529
Blev medlem: 21 maj 2010 20:18

Inläggav kort » 06 aug 2010 17:06

Gassendi skrev:När denna varelse ställs inför en fara som hotar tillintetgöra hans värld, så möter han den med full kraft och tvekar inte att följa denna övertygelse in i döden. Modet gör honom målmedveten, för han vet att en förlust skulle innebära att livet inte längre vore värt att leva.
Jag tror inte att denna varelse är rädd - för då har den redan förlorat - utan tvärtom vet att den inte kan förlora. De stora segrarna tror jag inte görs under ett medvetande av mod av det slaget att överträffa sig själv, utan faktiskt i en visshet av att det bara är upp till en själv, oavsett yttre omständigheter, om de skall klara det eller inte.

kort
Inlägg: 529
Blev medlem: 21 maj 2010 20:18

Re: Riktning?

Inläggav kort » 09 aug 2010 14:21

J R Auk skrev:Människan utan kultur kommer att söka sig en. I det har Aristoteles rätt när han benämner människan som ett zoon politicon. Men just denna belägenhet är det som skapar skräck och separation mellan människor. Just detta kultursökande är vad som har fått män, företrädesvis, att söka kuva andra i en skala som trotsar all logik. För freden har det begivit sig för både Djingis Kahn, Stalin och Napoleon. Varför denna illusion om ett rike av fred i krigets fotspår? Svaret som måste ges är fruktan inför de oroligheter, den värsta situation som tänkas kan, för människan är kapabel inte bara till stordåd av skapelse utan även stordåd av förstörelse. Enbart den individuella värderingen skiljer dem åt. Just detta att kuva de mindre vetande eller att härska över det våldsamma med en än värre styrka i nävarna är något som just nu är mer aktuellt än någonsin. Varför? För att nävarna har tagit nya formen, men fruktan står lika stark som någonsin, och den rättfärdigar allsköns vidrigheter och smärta. Förespråkare för demokrati har kommit att förespråka och återta försvaret av tortyr. De som i sin ungdom växte upp med krigets fasor som spöken i ryggen har igen börjat frukta, inte för den yttre fienden, utan en inre. Precis den samma fiende som väckte nazismens raseri, precis den anda som Jung omtalade som Wutans ande. I England talas det öppet om medelklassens hot mot nationens framtid. Staten har blivit kroppslig och individens och den individuellt kännande har krympit i dess skugga, nationalismens uppmaning till varmt våld och passionens hetta har kommit att bli en institutionellt kallt beräknande kalkyl över de osynliga aktörernas profit. Landet är återigen aktuellt som något att värna om, men denna gång utan kung. Jag nämner England, men det bara för jag inte vill peka på det uppenbara i det agerande USA förfäktat. Varje stark stat behöver en stark fiende.
Det verkar som om något överlevde nazitysklands fasor. Idag ser vi realiserat det som Hitler vände sig mot, det som Marx vände sig mot, det som Mussolini vände sig mot. Men att vi har vänt oss mot dem betyder inte att den situation vi står inför är bra. Det som kallades kapitalismens hot är en svunnen fråga. De ideal som tog fasta på en sjunkande levnadskvalité med den. Fast detta bara på ytan, bakom ryggen smusslas det än mer än någonsin förut med nyandlighet och människans ascension och i den ryggens ficka frodas profitörerna. Svar söks i alla dess former och det som artonhundratalet ifrågasatte och vann börjar krypa upp till ytan. Kvitismen, den personliga tron har undsluppit sig sin infantilitet. Sakta men säkert börjar subjektet återkräva det som fråntogs henne när kroppen blev till skam, när känslan och intuitionen rycktes från henne av kyrkans dogm och det personliga beslutet endast överlevde i filosofins kammare. Men det är dags att släppa fruktan, det är dags att inse människans potential. Tills vi börjar inse vad vi är och att andra är oss lika så äventyrar vi att historien återupprepar sig. Med förtryckande institutioner för att kuva det som de fruktar. Ondskan hos den som tar sina egna beslut, ondskan hos den kultursökande. Det är inte bara rovgirig kapitaldrift som har stött den pacificering som modekulturens utbredning till alla samhällslager har inneburit. Humanistiska ideal, fredsträvande ideal har hållit samma dröm. Men vissa har vunnit över andra. Humanismen har börjat surna och dess stank breder ut sig. Det som var en emancipationsrörelse har kommit att bli en homogeniserande likhetskrävande mob, klagomål går före rätt och ger Hume rätt i att likheten får oss alla att stå som tiggare med mössa i hand.

"Så här är det, gör så, vi skall likrikta er, så att effektiviteten maximeras, framtiden är ljus, om ni bara lyssnar."

Min syn på saken är att problemet till stor del beror på historieskrivningen. Allt som har hänt står nedskrivet, exakt, ont som gott, trosenligt som propagerande, minnet är kort men inte det nedskrivna ordet. Världen förändras hela tiden men historien tycks inte göra det, eller den halkar åtmindstone rejält efter.

Jag undrar om man överhuvudtaget med bestämdhet kan säga att något har hänt, men framförallt undrar jag om inte historien kan ändras på riktigt, och då menar jag inte endast i historieböckerna?

Användarvisningsbild
freddemalte
Inlägg: 3393
Blev medlem: 04 mar 2006 20:04

Re: Riktning?

Inläggav freddemalte » 09 aug 2010 15:05

kort skrev:Jag undrar om man överhuvudtaget med bestämdhet kan säga att något har hänt, men framförallt undrar jag om inte historien kan ändras på riktigt, och då menar jag inte endast i historieböckerna?
Menar du om en person som med bestämdhet säger att A har hänt här rätt utifrån någon slags objektivt sann lösning på svaret, världens beskaffenhet etc?

Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."

För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.

kort
Inlägg: 529
Blev medlem: 21 maj 2010 20:18

Re: Riktning?

Inläggav kort » 09 aug 2010 15:32

freddemalte skrev:
kort skrev:Jag undrar om man överhuvudtaget med bestämdhet kan säga att något har hänt, men framförallt undrar jag om inte historien kan ändras på riktigt, och då menar jag inte endast i historieböckerna?
Menar du om en person som med bestämdhet säger att A har hänt här rätt utifrån någon slags objektivt sann lösning på svaret, världens beskaffenhet etc?

Fredrik

Tex hur man uppfattar vad som händer beror ju väldigt mycket på "varför" man tror att det händer. Men om historien kan ändras så borde man ju inte kunna hävda något bestämt, förutom kanske i stunden. Alla uppfattar ju olika så vem kan avgöra vem som har rätt, jag har aldrig gillat orden 'objektiv' och 'subjektiv' egentligen.

Användarvisningsbild
freddemalte
Inlägg: 3393
Blev medlem: 04 mar 2006 20:04

Re: Riktning?

Inläggav freddemalte » 09 aug 2010 15:46

kort skrev:
freddemalte skrev:
kort skrev:Jag undrar om man överhuvudtaget med bestämdhet kan säga att något har hänt, men framförallt undrar jag om inte historien kan ändras på riktigt, och då menar jag inte endast i historieböckerna?
Menar du om en person som med bestämdhet säger att A har hänt här rätt utifrån någon slags objektivt sann lösning på svaret, världens beskaffenhet etc?

Fredrik

Tex hur man uppfattar vad som händer beror ju väldigt mycket på "varför" man tror att det händer. Men om historien kan ändras så borde man ju inte kunna hävda något bestämt, förutom kanske i stunden. Alla uppfattar ju olika så vem kan avgöra vem som har rätt, jag har aldrig gillat orden 'objektiv' och 'subjektiv' egentligen.
Ok, då är jag med -  nä eftersom det mesta av hisotien är narrativ och delvis symbolisk (bildet etc) så har vi ju bara det att lita till som källa för "hur det var förr". Sen är det väl mer upp till oss själva att avgöra vad vi anser vara godtagbara evidens för att nåot de facto har skett etc. Så du kanske "litar" på källa A medan jag mer är benägen att lita på källa B när A och B berättar om händelse C för 100 år sedan. Om sedan en tredje källa D dyker upp och förmedlar att C faktiskt var annorlunda mot vad B och A förmedlat så är det åter upp till oss att avgöra vem som är mest trovärdig utifrån vår egen syn på världen, kontexten etc.

Jag fick en text i min hand för ca 15 år sedan av en person som höll en föreläsning om källkritik och historieskrivning. Han delade upp gruppen i 2 grupper och vi fick ut lappar med en ganska så grov beskrivning av mänskliga raser och deras karaktärsdrag. Sen frågade han gruppen om informationen var trovärdig och saklig varpå den ena gruppen svarade ja och den andra nej. Vad var då skillnaden? Jo i rubriken på lapparna till gupp 1 stod det Encyclopedia of Britannica som referens. I rubriken på lappen till grupp 2 stod det Nazisternas proagandablad. Så visst påverkars vår syn på historien och infomationen på vem som föremdlar den, oavsett om det är fakta eller båg.

Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."

För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.

Gassendi
Avslutat konto
Inlägg: 155
Blev medlem: 31 maj 2010 23:49

Re: Riktning?

Inläggav Gassendi » 09 aug 2010 17:08

kort skrev:"Så här är det, gör så, vi skall likrikta er, så att effektiviteten maximeras, framtiden är ljus, om ni bara lyssnar."
Nej, nej och nej. Likriktning och normalisering uppstår när människor sammanförs i grupp, utan direktiv från någon överhet. Flockdjurets instinkter och egenskaper lever vidare inom oss och formar de fenomen vi slutligen kallar norm, hierarki m.m. -- sådan är synergieffekten människor emellan.

Tron på en kontrollerande överhet som detaljreglerar varje samhällelig yttring är patologiskt naiv; en monoteistisk kvarleva i föreställningen om Satan, "den här världens härskare".

Jag undrar om man överhuvudtaget med bestämdhet kan säga att något har hänt ...
Dessa ord fångar till fullo din postmoderna värdenihilism och relativism.

... men framförallt undrar jag om inte historien kan ändras på riktigt, och då menar jag inte endast i historieböckerna?
Marxistisk historieskrivning är ett pågående haveri sedan 1960-talet. Numera har den däremot fått stark konkurrens av queer studies och feministiska perspektiv, vilket gör att exempelvis Selma Lagerlöf omdanats från att ha varit en apolitisk och socialt reaktionär sagoberätterska till en lesbisk rabulist. Den typen av trams pågår utan uppehåll.

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 09 aug 2010 20:16

Även om du har dina poänger där Gassendi så tycker jag nog att du borde bjuda upp till dans nu när du klivit in och klampat på en massa tår. ;)
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 09 aug 2010 20:22

"Så här är det, gör så, vi skall likrikta er, så att effektiviteten maximeras, framtiden är ljus, om ni bara lyssnar."


Man skall inte förringa hur sådana här skrivningar kan fånga en anda som vi lever under. Även om det inte finns en medveten grupp som uttalar detta så följer det i spåret av deras antaganden, och deras uttryckta mening.

Det var lite poängen av min text också, att vända det "hemska" Nazism, Kommunism, Fascism till att visa på att de ändå stred ut mot något, och detta något är kvar. Vi är liksom blinda för detta. Och dessutom så tog ju detta något över mycket av vad dessa tre tog med sig till bordet.

Det var inte så länge sen det var otänkbart att folk kunde ryckas ur sina sängar mitt i natten utan att staden samlades för att fråga sig om detta var en fasa de skulle behöva lida under.

Vad idag? Vi har lagar som låter polisen i demokratiska Sverige gå in och plantera saker, stjäla saker, ur ditt hem utan att berätta det. Husrannsakan är ett minne blott utan mandat ges på basis av "ledaren" på plats osv.

Vi har helt enkelt vant oss vid terror. Och vad är de som vänjer in oss i det förutom en anda, en psykopatologisk sådan, som tagit över vår värld.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Gassendi
Avslutat konto
Inlägg: 155
Blev medlem: 31 maj 2010 23:49

Inläggav Gassendi » 10 aug 2010 00:15

J R Auk skrev:Även om du har dina poänger där Gassendi så tycker jag nog att du borde bjuda upp till dans nu när du klivit in och klampat på en massa tår. ;)
Tja, mina danssteg följer kanske musiken från en annan orkester?

"Så här är det, gör så, vi skall likrikta er, så att effektiviteten maximeras, framtiden är ljus, om ni bara lyssnar."
Man skall inte förringa hur sådana här skrivningar kan fånga en anda som vi lever under. Även om det inte finns en medveten grupp som uttalar detta så följer det i spåret av deras antaganden, och deras uttryckta mening.
Jag förringar placeringen av uttrycket och dess implikationer eftersom de, om påståendet vore riktigt, skulle friställa skribenten från hans ansvar.

Det var lite poängen av min text också, att vända det "hemska" Nazism, Kommunism, Fascism till att visa på att de ändå stred ut mot något, och detta något är kvar. Vi är liksom blinda för detta. Och dessutom så tog ju detta något över mycket av vad dessa tre tog med sig till bordet.
Just de ideologierna kom att utgå från Rousseaus frihetsideal, dvs. demokratiskt sinnade tyranner som agerade utifrån "folkets mandat". Häri låg en stor del av faran, att varje illdåd omedelbart kunde rättfärdigas genom att påvisa folklig konsensus.

Det var inte så länge sen det var otänkbart att folk kunde ryckas ur sina sängar mitt i natten utan att staden samlades för att fråga sig om detta var en fasa de skulle behöva lida under.
Men det var före vår postmoderna tids demografi. När Strindberg skrev Det Nya Riket (1882) påtalade han bland annat, med avseende på folkets intressen visavi makten, skärningslinjen mellan en halv miljon stadsbor och fyra miljoner bönder (med tillhörande pejorativ). Sedan dess har mycket vatten runnit under broarna och i dagsläget är vi till 85 % urbaniserade. Vi har samtidigt gått från agrar- till industri- till serviceekonomi på rekordtid. Den senaste ekonomiska modellen framhäver en annan dominerande samhällsklass än vi tidigare sett, nämligen de lättjefulla servicearbetare som mycket lätt tyr sig till underhållning och berusning, bröd och skådespel. De saknar industriarbetarens och bondens patos och är en sorts hybrid av kanslist och egen företagare.

Till och med här i det fattiga och usla Malmö finns inte tillstymmelse till en Rousseaus upprorsanda. Här är det snarare en ökad splittring och segregering av folklagren, med stegrande kriminalitet, som sliter på den sociala sammanhållningen. Och även här dominerar servicebefolkningen.

Vi har helt enkelt vant oss vid terror. Och vad är de som vänjer in oss i det förutom en anda, en psykopatologisk sådan, som tagit över vår värld.
Rädsla och lättja är vad som bäst kännetecknar människan, så om hon kan överleva genom minsta möjliga motstånd (dvs. anpassning) då gör hon det.

Användarvisningsbild
Skogsälvan
Avslutat konto
Inlägg: 5809
Blev medlem: 28 jun 2005 18:54

Inläggav Skogsälvan » 10 aug 2010 00:48

(Men det var ju roligt att du bor i Malmö  :) )

Användarvisningsbild
Pho-ku
Inlägg: 300
Blev medlem: 04 maj 2008 16:08
Ort: Mayorna

Inläggav Pho-ku » 10 aug 2010 00:52

Kan vi rädda oss från oss själva? Eller kommer vi att återigen, kräla oss på stranden upp? Männikor måste aktualisera de inneboende potentialer. Besegra Thanatos! Att avstå de gifter så många matar organismen sin med, är en god start, känn en intensifiering av élan vital (eller kalla det vad du vill)! Vi måste ta kontrollen - inte över andra - utan över oss själva. Det finns inget att vara rädd för, utom rädslan självt.

Börja bygg, gott folk!

http://www.telecomix.org/
http://werebuild.eu/wiki/Main_Page
Flows are necessary—and indeed this is a thought in terms of flows—the feminine flow, following very determined trajectories, rises up following the lines of masculine flow, along the spinal column, to go to the brain, and that’s desire in its immanence as a process.
– Deleuze

kort
Inlägg: 529
Blev medlem: 21 maj 2010 20:18

Re: Riktning?

Inläggav kort » 10 aug 2010 12:56

freddemalte skrev:Jag fick en text i min hand för ca 15 år sedan av en person som höll en föreläsning om källkritik och historieskrivning. Han delade upp gruppen i 2 grupper och vi fick ut lappar med en ganska så grov beskrivning av mänskliga raser och deras karaktärsdrag. Sen frågade han gruppen om informationen var trovärdig och saklig varpå den ena gruppen svarade ja och den andra nej. Vad var då skillnaden? Jo i rubriken på lapparna till gupp 1 stod det Encyclopedia of Britannica som referens. I rubriken på lappen till grupp 2 stod det Nazisternas proagandablad. Så visst påverkars vår syn på historien och infomationen på vem som föremdlar den, oavsett om det är fakta eller båg.
Bra poäng!

Gassendi skrev:
kort skrev:"Så här är det, gör så, vi skall likrikta er, så att effektiviteten maximeras, framtiden är ljus, om ni bara lyssnar."

Nej, nej och nej. Likriktning och normalisering uppstår när människor sammanförs i grupp, utan direktiv från någon överhet. Flockdjurets instinkter och egenskaper lever vidare inom oss och formar de fenomen vi slutligen kallar norm, hierarki m.m. -- sådan är synergieffekten människor emellan.
Men du förutsätter en sak, nämligen att gruppen är statisk. Man kan väl säga att hierarki endast är ett slags system av samspel, och i ett perfekt  samspel lyssnar människor till varandra och ingen i gruppen har mer makt än den andre.

"Worker bees can leave
Even drones can fly away
The queen is their slave."

Gassendi skrev:
kort skrev:Jag undrar om man överhuvudtaget med bestämdhet kan säga att något har hänt ...

Dessa ord fångar till fullo din postmoderna värdenihilism och relativism.
Kan du utveckla den tanken mer? På sätt och vis tycker jag att det är svårt att orsaksmässigt bestämma och avgränsa en händelse helt och säga att det var det som resulterade i ett senare värde eftersom allt hänger ihop och har en relation till varandra men det är på detta sätt man måste tänka ur moraliskt hänseende. För övrigt tror jag att allt har en mening.

J R Auk skrev:Det var lite poängen av min text också, att vända det "hemska" Nazism, Kommunism, Fascism till att visa på att de ändå stred ut mot något, och detta något är kvar. Vi är liksom blinda för detta. Och dessutom så tog ju detta något över mycket av vad dessa tre tog med sig till bordet.
Jag tror att de var väldigt medvetna om det lidande de orsakade folket genom att begränsa deras frihet, men de trodde väl att belöningen skulle bli större för folket i slutändan, vem vet?

Pho-ku skrev:Det finns inget att vara rädd för, utom rädslan självt.
Väldigt sant!


Återgå till "Tema: Alternativ!"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 1 och 0 gäst