Lärandetyper och skolsystemet
Postat: 08 nov 2010 17:54
(En utveckling av vad jag skrev på en annan tråd här på forumet..)
Angående de svårigheter som barn får gå igenom i skolsystemet vill jag bara ta fram ett par saker. Dels så är skolan inte designad för att lära ut kunskaper, utan den är gjord bara för att hålla barn på ett visst ställe medan mamma och pappa är på jobbet. Bevis för detta är bl a att det finns många storföretagare som aldrig gått i skolan eller bara i grundskolan. Men för att kunna kontrollera mängden arbetare så måste ju något göras och svaret blir att hitta på fler "utbildningar". Detta är faktiskt allmän kunskap men verkar passera förbi massorna helt oreflekterat.
Sedan finns det en annan sak, nämligen hur vi lär oss saker på olika sätt. Precis som det finns höger och vänsterhänta, så finns det dom som har en dominant höger eller vänsterhalva av hjärnan och dessa tar emot och processar information på olika sätt. Och precis som dessa så finns det människor som också hellre lär sig visuellt (visual-spatial) eller auditivt (auditive-sequential).
De visuella tänker i bilder och lär sig genom bilder. På ytan verkar visuella människor oorganiserade och komplicerade och ibland även trögfattade. De ser ut att gå sina egna vägar och kommer ofta fram till kreativa lösningar på problem. De ser problem som många andra inte tänkt på och detta kan få dessa personer att bli åsidosatta och direkt mobbade. De kan ha många projekt igång samtidigt och se sammanhang som andra inte kan uppfatta själva.
De auditiva lär sig sekventiellt och verkar mer logiska och organiserade. Deras styrka ligger i just att tänka logiskt och har ett bra ordningssinne, men svagheten ligger just i att förståelsen av det större sammanhanget inte är lika starkt som hos de visuella.
Utöver dessa två typer finns det säker en myrad andra typer av lärandetyper. Den lärandetyp som skolan verkar utgå ifrån är den enda som finns är dock den auditiva. Det är som att denna typ uppmuntras oftare i samhället överlag medan visuella och kreativa typer hålls tillbaka.
Hur många olika slags tänkanden finns det och vilken skola skulle kunna fungera för att ge kunskaper till alla slags tänkartyper? MODER KULTURS röst invänder såklart direkt med att säga att "en sådan skola har aldrig funnits och kommer aldrig att finnas". Men låt oss för ett tag strunta i vad MODER KULTUR säger. Det finns många olika slags tänkanden, men vi kan göra en grov förenkling och rita upp ett diagram:
(3)Låt oss anta att det finns fyra sätt att inhämta information på:
1. auditivt
2. visuellt
3. mekaniskt
4. taktilt
(2)Och att det finns fyra sätt att uppfatta denna information på
1. sekventiellt
2. rumsligt
3. emotionellt
4. impuls
(1)Och att det finns tre sätt att hantera denna information på:
1. logiskt
2. balanserat
3. kreativt
Då kan vi kombinera dessa elementstyper och få fram inte mindre än 48 huvudtyper av lärandeskap.
Vi skulle också kunna göra ett tankeexpermient i hur mycket svårare det är för en person som är kreativ-emotionell-mekanisk än det är för en person som är logisk-sekventiell-auditiv. Men poängen är ändå att se att det finns många olika slags sätt att lära sig på och om skolan bara prioriterar ett enda slags lärande och marginaliserar eller rent av exkluderar andra typer av lärande, vad händer isåfall med barnens utveckling? Det korta svaret är, det hindras. Den typ man vill föra fram är den logiska-sekventiella-auditiva typen och man bryr sig inte ens om att diskutera om det finns människor som lär sig på andra sätt. Istället diskuterar man bara att det finns "bättre" eller "sämre" elever och eftersom frågan är ställd på det viset så blir svaret bara att man antingen ska ha elitklasser eller inte. Att vissa barn inte verkar lära sig brukar dessutom diagnostiseras som en mental defekt (!), typ ADHD, DAMP, etc. Vem vinner egentligen på en sådan diagnosticering? Barnet blir i princip inkompetensförklarat.
Den andra frågan är, är detta medvetet planerat på detta sätt eller är det ett okunnigt misstag av de som designat skolan? MODER KULTUR invänder såklart igen och säger "Detta har med ekonomi att göra". Om vi då undersöker MODER KULTURS svar så kan vi titta på vad pengarna för skolorna går till idag. Dagens elever har materiel upp över öronen och stora lokaler att föra sina studier i. De synliga resurserna ligger i detta; datorer, internet och stora moderna lokaler. Men hur skolorna förmedlar kunskaper förändras inte. Istället får det åligga den stackars läraren som ska försöka hinna med alla behov och föräldern som ska hinna sköta sitt jobb och samtidigt vara en god förälder och extralärare i hemmet.
Så i slutändan vem är det som får skulden när barnen inte lär sig något? Du gissade rätt. Lärarna och föräldrarna. Denna skuld-feedback åstadkommer det som systemet nästan tycks vara designat att åstadkomma; stagnation, inkompetens, politiska stridigheter och problemen i skolan kvarstår.
Så hur skulle en skola se ut som kunde inkludera alla slags typer av lärande? Skulle den skolan behöva bli dyrare? Som jag ser det så skulle den inte behöva bli det eftersom människor har lyckats lära sig ganska mycket utan en mängd datorer eller stora dyra lokaler. Men isåfall måste den skolans 'helig skrift' - studieplanen - förändras eller kanske helt enkelt tas bort. Vi måste också göra upp med myten om skolan som kunskapsförmedlare. Skolan är i sig självt inget mer än en plats man går till. Lärandekraften sitter inte i skolan utan hos eleverna och därför så är det elevernas kompetens som måste uppmuntras. Och där kan jag tänka mig att något i stil med att lika barn leka bäst och att deras kompetens tas bäst tillvara i miljöer som förstår dessa kompetenser. Det behöver inte betyda att man måste ha många olika skolor, men att lärare som har insikt om detta tillsammans med barnen kan hjälpas åt för att finna den bästa miljön för att lära sig.
Det är också ett faktum att barn går igenom flera utvecklingsstadier och det sämsta för ett barn är därför att bli motarbetad i detta. Ett barn kan till exempel börja i stadiet att vara visuell-kreativ men sedan också börja intressera sig för matematik och fysik. Ska man då hindra det barnet att lära sig om matte och fysik? Nej, principen är att det är barnet som är kompetensbäraren och vet själv sin egen takt i sitt lärande. Lärarens roll blir att se vad barnen behöver och kunna bidra med information då barnen inte vet var de ska leta och låta barnens frågande vara drivmotorn bakom skolan. Alla föräldrar vet att barn är frågemaskiner, detta bör bara uppmuntras och stödjas.
Angående de svårigheter som barn får gå igenom i skolsystemet vill jag bara ta fram ett par saker. Dels så är skolan inte designad för att lära ut kunskaper, utan den är gjord bara för att hålla barn på ett visst ställe medan mamma och pappa är på jobbet. Bevis för detta är bl a att det finns många storföretagare som aldrig gått i skolan eller bara i grundskolan. Men för att kunna kontrollera mängden arbetare så måste ju något göras och svaret blir att hitta på fler "utbildningar". Detta är faktiskt allmän kunskap men verkar passera förbi massorna helt oreflekterat.
Sedan finns det en annan sak, nämligen hur vi lär oss saker på olika sätt. Precis som det finns höger och vänsterhänta, så finns det dom som har en dominant höger eller vänsterhalva av hjärnan och dessa tar emot och processar information på olika sätt. Och precis som dessa så finns det människor som också hellre lär sig visuellt (visual-spatial) eller auditivt (auditive-sequential).
De visuella tänker i bilder och lär sig genom bilder. På ytan verkar visuella människor oorganiserade och komplicerade och ibland även trögfattade. De ser ut att gå sina egna vägar och kommer ofta fram till kreativa lösningar på problem. De ser problem som många andra inte tänkt på och detta kan få dessa personer att bli åsidosatta och direkt mobbade. De kan ha många projekt igång samtidigt och se sammanhang som andra inte kan uppfatta själva.
De auditiva lär sig sekventiellt och verkar mer logiska och organiserade. Deras styrka ligger i just att tänka logiskt och har ett bra ordningssinne, men svagheten ligger just i att förståelsen av det större sammanhanget inte är lika starkt som hos de visuella.
Utöver dessa två typer finns det säker en myrad andra typer av lärandetyper. Den lärandetyp som skolan verkar utgå ifrån är den enda som finns är dock den auditiva. Det är som att denna typ uppmuntras oftare i samhället överlag medan visuella och kreativa typer hålls tillbaka.
Hur många olika slags tänkanden finns det och vilken skola skulle kunna fungera för att ge kunskaper till alla slags tänkartyper? MODER KULTURS röst invänder såklart direkt med att säga att "en sådan skola har aldrig funnits och kommer aldrig att finnas". Men låt oss för ett tag strunta i vad MODER KULTUR säger. Det finns många olika slags tänkanden, men vi kan göra en grov förenkling och rita upp ett diagram:
(3)Låt oss anta att det finns fyra sätt att inhämta information på:
1. auditivt
2. visuellt
3. mekaniskt
4. taktilt
(2)Och att det finns fyra sätt att uppfatta denna information på
1. sekventiellt
2. rumsligt
3. emotionellt
4. impuls
(1)Och att det finns tre sätt att hantera denna information på:
1. logiskt
2. balanserat
3. kreativt
Då kan vi kombinera dessa elementstyper och få fram inte mindre än 48 huvudtyper av lärandeskap.
Vi skulle också kunna göra ett tankeexpermient i hur mycket svårare det är för en person som är kreativ-emotionell-mekanisk än det är för en person som är logisk-sekventiell-auditiv. Men poängen är ändå att se att det finns många olika slags sätt att lära sig på och om skolan bara prioriterar ett enda slags lärande och marginaliserar eller rent av exkluderar andra typer av lärande, vad händer isåfall med barnens utveckling? Det korta svaret är, det hindras. Den typ man vill föra fram är den logiska-sekventiella-auditiva typen och man bryr sig inte ens om att diskutera om det finns människor som lär sig på andra sätt. Istället diskuterar man bara att det finns "bättre" eller "sämre" elever och eftersom frågan är ställd på det viset så blir svaret bara att man antingen ska ha elitklasser eller inte. Att vissa barn inte verkar lära sig brukar dessutom diagnostiseras som en mental defekt (!), typ ADHD, DAMP, etc. Vem vinner egentligen på en sådan diagnosticering? Barnet blir i princip inkompetensförklarat.
Den andra frågan är, är detta medvetet planerat på detta sätt eller är det ett okunnigt misstag av de som designat skolan? MODER KULTUR invänder såklart igen och säger "Detta har med ekonomi att göra". Om vi då undersöker MODER KULTURS svar så kan vi titta på vad pengarna för skolorna går till idag. Dagens elever har materiel upp över öronen och stora lokaler att föra sina studier i. De synliga resurserna ligger i detta; datorer, internet och stora moderna lokaler. Men hur skolorna förmedlar kunskaper förändras inte. Istället får det åligga den stackars läraren som ska försöka hinna med alla behov och föräldern som ska hinna sköta sitt jobb och samtidigt vara en god förälder och extralärare i hemmet.
Så i slutändan vem är det som får skulden när barnen inte lär sig något? Du gissade rätt. Lärarna och föräldrarna. Denna skuld-feedback åstadkommer det som systemet nästan tycks vara designat att åstadkomma; stagnation, inkompetens, politiska stridigheter och problemen i skolan kvarstår.
Så hur skulle en skola se ut som kunde inkludera alla slags typer av lärande? Skulle den skolan behöva bli dyrare? Som jag ser det så skulle den inte behöva bli det eftersom människor har lyckats lära sig ganska mycket utan en mängd datorer eller stora dyra lokaler. Men isåfall måste den skolans 'helig skrift' - studieplanen - förändras eller kanske helt enkelt tas bort. Vi måste också göra upp med myten om skolan som kunskapsförmedlare. Skolan är i sig självt inget mer än en plats man går till. Lärandekraften sitter inte i skolan utan hos eleverna och därför så är det elevernas kompetens som måste uppmuntras. Och där kan jag tänka mig att något i stil med att lika barn leka bäst och att deras kompetens tas bäst tillvara i miljöer som förstår dessa kompetenser. Det behöver inte betyda att man måste ha många olika skolor, men att lärare som har insikt om detta tillsammans med barnen kan hjälpas åt för att finna den bästa miljön för att lära sig.
Det är också ett faktum att barn går igenom flera utvecklingsstadier och det sämsta för ett barn är därför att bli motarbetad i detta. Ett barn kan till exempel börja i stadiet att vara visuell-kreativ men sedan också börja intressera sig för matematik och fysik. Ska man då hindra det barnet att lära sig om matte och fysik? Nej, principen är att det är barnet som är kompetensbäraren och vet själv sin egen takt i sitt lärande. Lärarens roll blir att se vad barnen behöver och kunna bidra med information då barnen inte vet var de ska leta och låta barnens frågande vara drivmotorn bakom skolan. Alla föräldrar vet att barn är frågemaskiner, detta bör bara uppmuntras och stödjas.
.