Soptunnan

[Anne]

Jag läste det där också. Tog ett djupt andetag och tänkte " Esther, för i helskotta svara klorofyll nu då". Nej, nej Esther svarar på allt annat tills klorofyll skriver något om att han kanske borde sluta skriva. Esther borde skämmas och dessutom komma med en fjantig efterhandskonstruktion att detta skulle vara en kärlekshandling. Pyttsan!

Klorofyll, Esther har sagt till mig att hon oftast inte förstår vad jag säger heller. Enligt henne har jag tills nyligen skrivit ett (1!) normalt inlägg. Måhända vi har med en ojämn begåvningsprofil att göra. Nu är vi ju inte här för att vinna Esthers gunst. Sträck på dig, klorofyll Jag lovar att det kommer dämpa din ångest om du betackar dig från att någon försöker förgifta dig med självtvivel. Personligen föredrar jag dina korta inlägg jmf med långa haranger av papegojprat där papegojpratet legitimeras av andra framstående papegojor genom tiderna. Hur ointressant som helst, men jag har ju inget problem med att vissa trivs med och känner sig trygga i lämmeltåg. Kom igen nu, klorofyll! Jag har inga större svårigheter att förstå dig. Min uppfattning - rätta mig om jag har fel - är att du försöker finna dig själv. Det är helt ok. Det är stort att våga vara öppen.

För övrigt förstår jag inte varför man lägger en tråd om kärlek under religion och andlighet om man ämnar prata om sensualismens värde och så där...

Dessutom är jag lite undrande över konceptet "min tråd". Så har jag aldrig resonerat. En tråd är ju ett samtal. Vill man ha en egen tråd får man väl ägna sig åt monologer och spärra andras inlägg helt då. Springa runt och leka dikator i vad som får sägas och hur det ska sägas... helt sinnessjukt.

[Esther]

För mig är kärlek även ett sätt att säga som det som man ser i andra som de kan åtgärda (kanske inte genom att andra säger till dem vad exakt de ska göra - utan...) genom att reflektera över varför andra uppfattar något i en se om det finns belägg för det eller inte. Finns det belägg som man själv ser inom sig (dvs det stämmer med ens egen bild) då kan man börja en väg att förändra. Ser man inget av detta inom sig själv - kan man lägga ner det.
Kritik är därmed (fast alla verkar överkänsliga och kan inte ta någon kritik över huvud taget) en akt av kärlek - eftersom man bryr sig om den andre.

Okej, okej. Jag kan gå med på att det i förlängningen går att relatera till trådens frågeställning (om än i något långsökt bemärkelse). Men samtidigt har det en tendens att glida över i sidospår och internt snack mellan forumets stammedlemmar. Jag tänker att det kanske inte blir så intressant för andra personer som kan tänkas komma till tråden från annat håll, som inte känner eller har någon relation till personerna som är involverade.

Samtidigt, i det här fallet är det ju också en tråd som du startat själv och det är ett skäl till att jag inte vill hålla på flytta inlägg från tråden, då jag tycker en trådskapare borde själv få vara med och bestämma trådens inriktning.

I min värld (även om du anser det är långsökt) försöker jag läsa av vad människor skrivit och se om det finns något implicit som kan tänkas förlösas - genom att man dels säger saker utan att vara oförskämd och med meningen att ställa den andre i bara dålig dager - utan att komma med en slags välriktad men kanske ibland direkt kritik som kanske kan hjälpa motparten... som kärlek. Jag såg aldrig andra människors kritik mot mig (som var vänligt sinnade mot mig) som något ont eller kärlekslöst - tvärtom. Att bry sig om andra innehåller detta för mig, och att bry sig om andras väl och ve är en del av kärleken.
Detta som du skrev om trådskaparnas möjligheter att ta bort och redigera - anser jag (detta har jag sagt förr) som något som istället borde vara så att den som skapar trådar - dels "underhåller" tråden och de diverse saker som kan tänkas sägas där samt försöker finna vägar - inte bara explicit utan även implicit att sammanfoga dem och finna synteser samt att se var det passar in som sagts där.

[Anne]

Därmed vidimerade du att du inte tillhör de som kommer vidare. Beklagar.

[Anne]

Passa på att skratta innan det fastnar i halsen som en klump. Jag har försökt blidka makterna för din skull. Du skulle bli väldigt förlägen om du förstod. Jag lägger alltså en bot på dig på två paket cigg, vilket är väldigt generöst av mig. Se till att fixa medel för att täcka det snarast. Vi vet ju inte när din tid är kommen.

[David H]

Upprepade kommentarer om någon annans förestående död skulle kunna tolkas som hot. Kanske inte tillräckligt allvarligt för att det ska kunna få rättsliga påföljder.. men jag skulle nog ändå rekommendera mer återhållsamhet.

[Anne]

Jag uppmanar Esther att leva medan tid är. Jag skulle aldrig medvetet skada Esther. Vi kommer alla dö en dag. Bäst att ha fixat till saker så gott det går innan dess.

[Anne]

Nej, jag hotar dig inte! Jösses, jobba på din paranoia, människa! Jag är jäkligt bekymrad över dig och ditt sätt att binda ris kring egen rygg.

[Anne]

Nu tänker jag ägna dagen till att sitta jour här. Du har sabbat klorofylls dag, men försöker leta en syndabock i mig för du tar inte ansvar för dina handlingar. Du är en farlig människa, farligast för dig själv. Kommer det som en nyhet för dig att vi kommer att dö någon gång? Värst av allt är att du är så inbilsk att du tror att Jesus ska dyka upp och dansa efter din pipa. Ta några djupa andetag. Jag ogillar det här minst lika mycket som du gör, men vi kan inte komma ifrån att vi är systrar. Noterade du att jag tog ditt parti när Kreativ sa till dig shut the fuck up? Solidarisk strejk. Ska du inte försöka vända den här nedåtgående spiralen så att folk vill prata med dig?

[Anne]

Jag inser att jag skapar tumult i dig genom detta. Därför visar jag med handling att jag är här, vilket du borde ha varit för klorofyll när du skapade tumult i honom.

[Esther]

Få se nu... Lynx, du är inte en frisk person som du mycket ofta själv sagt. Det du tror om mig - att jag känner tumult inom mig är lika lite sant som allt annat du tror om mig - men som bor inom dig själv.

Jag varken känner tumult, oro eller skräck, inget av detta har varit eller är - hur svårt det ibland varit i livet (som för alla) - en del av mitt inre.
Min relation med Gud och med Herren är just själva kärnan till min inre djupa frid - jag ser på det du håller på med som något som avser och gäller dig och din individ. Du förstår att allt det som är av ondo bara drabbar den som äger den - ondskan, dåliga tankar, elakhet, förtal och allt annat som dessa eviga anklagande för något som motparten aldrig gjort eller sagt - men som tillskrivs denne.

Det som varit och är - gynnar mig, har alltid gynnat mig och med mig allt det som genom detta som kommer genom det.
Det gynnar - eftersom det sattes en status genom Kristi död och lidande som avser själva verklighetens kontext.
Allt detta är orubbligt och oföränderligt.

För mig framstår denna frenesi från din sida som märklig - för att jag själv inte överhuvudtaget känner något sådant för dig eller andra.

[Anne]

Syster, du förstår inte. Det kommer en tid då du förstår att jag är en av dina bästa vänner. Jag skulle kunna utveckla det där, men du är inte redo. Vem vill tappa masken liksom...

[Anne]

Måste fixa en grej. Prioritering, vet du. Som du borde fattat när du prioriterade annat strunt för ditt ego istället för göra en viktig prioritering och svara klorofyll. Återkommer.

[Väderkvarn]

Kanske fel tråd
Tycker den är ontopic

[Anne]

Ja, jag vet, Väderkvarn. Men tack Du vet att jag älskar dig, hoppas jag?

[Anne]

Väderkvarn, jag tror du känner mig bäst här. Hjälp Kreativ lite på traven där han försöker förstå mig. Vem är Anneliten ?