Soptunnan

[klorofyll]

Ni gör ett misstag när ni breder ut er i ord, för jag orkar inte läsa det, tex Illusionens texter går bort direkt.. och det är inte för att jag har svårt att förstå, utan det beror på att jag inte kan rikta min uppmärksamhet mot allt. Jaja. Det kanske inte var ett så stort misstag.

[klorofyll]

Ni gör ett misstag när ni breder ut er i ord, för jag orkar inte läsa det, tex Illusionens texter går bort direkt.. och det är inte för att jag har svårt att förstå, utan det beror på att jag inte kan rikta min uppmärksamhet mot allt. Jaja. Det kanske inte var ett så stort misstag.

För att förklara, om ni säger: Jo men det är Ottos fasters brorssons systerbarn... ja det är han där med rött hår. Då räcker det att ni skriver: Han med rött hår.

[klorofyll]

och det är inte för att jag har svårt att förstå

eller så är det den exakta orsaken, vem vet

[Pilatus]

och det är inte för att jag har svårt att förstå

eller så är det den exakta orsaken, vem vet

Vad ville du ha sagt med William H Macy?

[klorofyll]

och det är inte för att jag har svårt att förstå

eller så är det den exakta orsaken, vem vet

Vad ville du ha sagt med William H Macy?

"It´s not dangerous to confuse children with angels"

[Pilatus]

Är du 110% säker på det, Pilatus? Jag vet inte.

Jadå, helt säker.

[Anne]

Attans vad underhållande du var, PeterK Återstår mig att gissa vem du är... Big J?

[Pilatus]

Men den tolkningen — som alltså utmynnar i att du upplever tiden, utan att uppleva rörelse, utmynnar ju i en så korkad föreställning att den trotsar allt förstånd...

Om du har svårt att förstå vad jag skriver kanske det vore bäst att vi avstår att kommentera varandras postningar. Vi är väl som vi är, antar jag. Nästa gång du skriver något mycket nedsättande om någon på forumet, så får du en varning.

[PeterK]

Attans vad underhållande du var, PeterK Återstår mig att gissa vem du är... Big J?

Jaha... kan du utveckla det lite närmare, så jag förstår vad du menar..? Sedan..; Big J... vem eller vad är det...??

[xion]

Och hur som helst ändrar inte några fysiska förhållanden, på någonting i min analys av alltet, eftersom denna i analysen visas utgå ifrån en evig realitet för att via logisk följdriktighet resultera i likaså för allt och alla gällande eviga facit... ;o)

Det du säger här förklarar mycket bra varför vi har så olika syn på begreppet tid. För mig är tid inte endast något jag upplever då jag observerar rörelser i världen. Eller en åskådningsform som Kant uttrycker det, allt som sker i världen och i vårt vakna medvetande sker i tid och rum. Det är en god förklaring till hur vi uppfattar världen. Men tid kan även ses som en nödvändig ingrediens i sådana förklaringar som korrekt beskriver det vi observerar. Vi måste alltså skilja mellan en inre (vårt medvetande) och en yttre (världen som den är oberoende av människor) verklighet.

OK... dina argument är ju inga vetenskapliga argument, utan lite löst prat om att »För dig är tid inte endast något du upplever då du observerar rörelser i världen« (varvid du alltså menar att du upplever tid, på andra grunder än då du observerar rörelser i världen — i annat fall hade du ju skrivit att du inte endast upplever tid, då du observerar rörelser i världen — vilket ju är märkligt med tanke på att det öht inte går att uppleva något utan att uppleva rörelser och förvandling. Ja, det är ju detta som utgör det upplevda/skapade i min analys av alltet...

Ja, i alla processer utan undantag i "vad man upplever", upplever man rörelse, omvandling eller förändring. Ja, exempelvis i atomer, i molekyler, i celler, i.o.m. vindar, i.o.m. väder, i.o.m. t.o.m. rudimentära temperaturväxlingar, i alla skiftande avstånd mellan sinnevärlden otaliga objekt, hur små dessa än är, samt i alla olika, om än mikroskopiska, hastigheter alla i världen ingående objekt har i förhållande till varandra. Ja, i alla fysiska processer, etc, etc. Ja, allt är härvid utan undantag invecklade i rörelse och förändring — kort sagt existerar öht ingenting i världen sådan denna öht kan upplevas, utan att detta är invecklat i rörelse och förändring.

Varvid jag undrar om du inte fallit offer för en felsägning här — utifrån vad jag fattat av din världsbild, måtte du ha menat »För mig är det inte endast tid, som jag upplever då jag observerar rörelser i världen«...)

Varvid jag inte ska lägga dig något till last för en felsägning... ;o))

Men, ändå..; vetenskapliga facit grundar sig på vad man verkligen vet. Så, för att vara vetenskaplig begagnar man sig vid sin utrannsakan av sådant man visserligen konfronterar på ett eller annat sätt, men som man egentligen inte vet så mycket om, av vad man verkligen vet, som mall, mått och rättesnöre. Håller du inte med om det..? (Här önskar jag att du svarar "ja" eller "nej", samt motiverar ditt nej med ett i egna ord formulerat "varför" — jag är ju inte det minsta beläst, så jag har ingen möjlighet att kontrollera hänvisningar till vad som står i diverse böcker, eller vad öht en massa andra har sagt eller skrivit. Utan det är härvid nödvändigt att lägga öppna kort på bordet, vilka alltså kan synas på direkten. Ja, annat tycker jag faktiskt är ett sannskyldigt oskick... xo))

Nåväl, i.o.m. detta steg, undrar man naturligtvis vad det kan vara som man verkligen vet, och som härvid utgör ”det absolut kända”...

Och det enda som vid lite eftertanke kan komma ifråga, utgörs ju av det faktum att vi alla och envar utgör "något" som upplever "något". Nej, "att han eller hon upplever något” kan naturligtvis bara en dåre förneka. Liksom vi mera normalt funtade heller knappast kan bestrida att vi härvid utgör ett "något som upplever"... (pleease "ja"/"nej" — "varför")

Och vi kan väl heller inte bestrida att varje upplevelse också innebär upplevelsen av det "något" som är föremål för upplevelsen ifråga, och som därför utgör någon form av "upplevelseobjekt", vilket i förening med sättet att uppleva gör upplevelsen till ett särskilt "upplevelsetillstånd”..? (pleease "ja"/"nej" — "varför")

Det är alltså lätt att fastslå det orubbliga faktum, att varje forskare ofrånkomligen upplever det upplevda. Något som utgör en känd realitet för varje forskare, alldeles oavsett hur denna upplevelse än ter sig i det enskilda fallet. Och här spelar således ingen som helst roll i vilken "lära", "skola", "kulturkrets", "tidsålder", eller annan lokalitet, forskaren rör sig, utan alla och envar vet — precis som du och jag — att vi upplever. Varvid den här framlagda vetenskapliga grunden, trots olika "lära", "skola", "kulturkrets", "tidsålder", eller annan lokalitet, utan inskränkningar ändå är precis densamma… (pleease "ja"/"nej" — "varför")

Då nu det faktum ”att vi upplever” utgör det för alla och envar absolut kända, så innebär vad/hur vi upplever det okända. Detta består ju i sinsemellan kontrasterande begränsningar, vilka sedda ur ett begränsat perspektiv synes vara ”en sak”, samtidigt som de sedda ur ett annat begränsat perspektiv synes vara ”en annan sak”. En brödsmula, t.ex. är en sak för oss, men ett livsrum eller "universum" för andra väsen... (pleease "ja"/"nej" — "varför")

Jag utgår alltså ifrån vad alla och envar således verkligen vet. Men om nu det enda man verkligen vet är att man upplever något och därför också är med om något, så vet vet i.a.f. den i den fysiska världens andliga mörker och illusion invecklade jordmänniskan — med handen på hjärtat — inte så noga vad det är som man egentligen är med om (är detta långt eller kort, mörkt eller ljust, ändligt eller oändligt — eller allting på en och samma gång?). Och härvid vet man egentligen inte varifrån man i själva verket kommer, vart man egentligen är på väg, samt härvid var man i detta nu — när allt kommer omkring — egentligen befinner sig... (pleease "ja"/"nej" — "varför")

Upplevelsen av livet tillgår således så att Upplevaren upplever det upplevda. Och då Upplevaren inte bara upplever detta, utan ständigt även omskapar detsamma, så är Upplevaren också en Skapare. Och då Skaparen inte kan skapa utan att uppleva något, så måtte detta något existera före varje (om-) skapelse. Varvid allt faller tillbaka på att något befintligt inte kan avgränsas av vad som öht inte existerar. Ja, allt annat vore ju ologiskt...(pleease "ja"/"nej" — "varför")

Då utgör livet detsamma som Evigheten/Oändligheten — dvs, Jaget i oss alla — som tar av sig självt, för att härvid framträda inför sig självt, som vore detta något annat än vad det är. Men då det skapade/upplevda inte kan avgränsas av vad som alls inte existerar, är det bortom sinnevärldens, dvs, tidens och rummets, slöjor, sig självt Jaget — Skaparen — upplever... (pleease "ja"/"nej" — "varför")

Inom ramen för livsupplevelsen, framträder dock det upplevda/skapade som ”rörelse”. Och “rörelse” innebär ju omvandling av något innevarande till förmån för något kommande. Därför utgör “rörelse” en slags kontrasternas gradvisa övergång i varandra. Och då denna övergång eller omvandling sker i “sinnevärlden” som enligt ovan är identisk med Jagets upplevelsevärld (dvs, vad man upplever), så utgör all rörelse — som redan noterats — omvandlingen av ett upplevelsetillstånd till ett annat… (pleease "ja"/"nej" — "varför")

Men denna omvandling kan inte sträcka sig längre än till kulminationen av det innevarande tillståndets motsats, varvid en kontrast härvid transformeras till sin motpol. Sedan kommer den ofrånkomligen fortgående omvandlingen att lika ovillkorligt återgå till sitt ursprungliga läge. Och därmed bildar rörelsen en fram- och återgående bana mellan de kulminerande motsatserna. Och tillsammans med alla de mellanstadier som finns däremellan och som i sin tur kontrasterar mot sina motpoler, bildar rörelsen en “cirkel”… (pleease "ja"/"nej" — "varför")

Men då varje “detalj” eller “fas” i denna “rörelse” eller “omvandling” ju baserar sig logiskt följdriktigt på det förutvarande — i en kedja utan början och utan slut — så kan “rörelsen” inte beskriva en evigt upprepad cirkel i alla sina detaljer. Varje “fas” i “rörelsen” kommer därför att till sin lokala utformning vara följdriktigt betingad av den förutvarande, så att denna ständiga cirkelformiga återgång mellan de kulminerande motsatserna är evigt förändrad trots sin lika evigt oföränderliga (“kretslopps”-) princip… (pleease "ja"/"nej" — "varför")

Varje enskild “fas” bygger då på alla föregående fasers ackumulerade samt mer eller mindre förborgade lokala egenskaper, varför rörelsen kan sägas bilda en i “sinnevärlden” evigt utvidgad “spiral”. Och då denna “spiral” utgör den primära formen för såväl “Jagets” upplevelse som skapelse, så är det själva upplevelsen och skapelsen av allas vår tillvaro som rent principiellt formar sig på detta sätt… (pleease "ja"/"nej" — "varför")

Vi kan stanna här. I.o.f.s. går att utveckla en sån här analys i det oändliga, men det räcker ju att — s.a.s. — genomräkna så många talkombinationer som behövs, för att man ska förstå en för dem alla gällande matematisk princip. Och så är det med allting..; man förstår detta på ett i längden hållbart sätt, först när man förstår dess övergripande princip… (pleease "ja"/"nej" — "varför")


Och för att förstå livets allt genom- och övergripande princip, behöver man naturligtvis kunna se allting utifrån evighetens, oändlighetens och allmaktens (dvs, upplevelse-/skapelse- förmågans) perspektiv… (pleease "ja"/"nej" — "varför")

Ja, här är det alltså fritt fram för vem som helst, som dristar sig att genom en vetenskapligt detaljerad och logisk analys, kommentera eller bemöta ovanstående. Varvid det naturligtvis inte utgör några vetenskapliga argument att bara påstå att den eller den har skrivit om det här samt härvid menat ditt och datt, etc, utan det vill till att själv kommentera eller bemöta ovanstående, i termer av egen via adekvata förklaringsgrunder underbyggd logiskt följdriktig analys... dvs, för att således vara vetenskaplig, samt härvid hålla sig till dels öppna kort, samt dels till vad man verkligen vet, samt dettas logiskt ofrånkomliga konsekvenser...

Vänligen/ PerterK

Jag nöjer mig med en kommentar;
Sånt här brukar jag kalla för "ordbajsande"

[PeterK]

Det du säger här förklarar mycket bra varför vi har så olika syn på begreppet tid. För mig är tid inte endast något jag upplever då jag observerar rörelser i världen. Eller en åskådningsform som Kant uttrycker det, allt som sker i världen och i vårt vakna medvetande sker i tid och rum. Det är en god förklaring till hur vi uppfattar världen. Men tid kan även ses som en nödvändig ingrediens i sådana förklaringar som korrekt beskriver det vi observerar. Vi måste alltså skilja mellan en inre (vårt medvetande) och en yttre (världen som den är oberoende av människor) verklighet.

OK... dina argument är ju inga vetenskapliga argument, utan lite löst prat om att »För dig är tid inte endast något du upplever då du observerar rörelser i världen« (varvid du alltså menar att du upplever tid, på andra grunder än då du observerar rörelser i världen — i annat fall hade du ju skrivit att du inte endast upplever tid, då du observerar rörelser i världen — vilket ju är märkligt med tanke på att det öht inte går att uppleva något utan att uppleva rörelser och förvandling. Ja, det är ju detta som utgör det upplevda/skapade i min analys av alltet...

Ja, i alla processer utan undantag i "vad man upplever", upplever man rörelse, omvandling eller förändring. Ja, exempelvis i atomer, i molekyler, i celler, i.o.m. vindar, i.o.m. väder, i.o.m. t.o.m. rudimentära temperaturväxlingar, i alla skiftande avstånd mellan sinnevärlden otaliga objekt, hur små dessa än är, samt i alla olika, om än mikroskopiska, hastigheter alla i världen ingående objekt har i förhållande till varandra. Ja, i alla fysiska processer, etc, etc. Ja, allt är härvid utan undantag invecklade i rörelse och förändring — kort sagt existerar öht ingenting i världen sådan denna öht kan upplevas, utan att detta är invecklat i rörelse och förändring.

Varvid jag undrar om du inte fallit offer för en felsägning här — utifrån vad jag fattat av din världsbild, måtte du ha menat »För mig är det inte endast tid, som jag upplever då jag observerar rörelser i världen«...)

Varvid jag inte ska lägga dig något till last för en felsägning... ;o))

Men, ändå..; vetenskapliga facit grundar sig på vad man verkligen vet. Så, för att vara vetenskaplig begagnar man sig vid sin utrannsakan av sådant man visserligen konfronterar på ett eller annat sätt, men som man egentligen inte vet så mycket om, av vad man verkligen vet, som mall, mått och rättesnöre. Håller du inte med om det..? (Här önskar jag att du svarar "ja" eller "nej", samt motiverar ditt nej med ett i egna ord formulerat "varför" — jag är ju inte det minsta beläst, så jag har ingen möjlighet att kontrollera hänvisningar till vad som står i diverse böcker, eller vad öht en massa andra har sagt eller skrivit. Utan det är härvid nödvändigt att lägga öppna kort på bordet, vilka alltså kan synas på direkten. Ja, annat tycker jag faktiskt är ett sannskyldigt oskick... xo))

Nåväl, i.o.m. detta steg, undrar man naturligtvis vad det kan vara som man verkligen vet, och som härvid utgör ”det absolut kända”...

Och det enda som vid lite eftertanke kan komma ifråga, utgörs ju av det faktum att vi alla och envar utgör "något" som upplever "något". Nej, "att han eller hon upplever något” kan naturligtvis bara en dåre förneka. Liksom vi mera normalt funtade heller knappast kan bestrida att vi härvid utgör ett "något som upplever"... (pleease "ja"/"nej" — "varför")

Och vi kan väl heller inte bestrida att varje upplevelse också innebär upplevelsen av det "något" som är föremål för upplevelsen ifråga, och som därför utgör någon form av "upplevelseobjekt", vilket i förening med sättet att uppleva gör upplevelsen till ett särskilt "upplevelsetillstånd”..? (pleease "ja"/"nej" — "varför")

Det är alltså lätt att fastslå det orubbliga faktum, att varje forskare ofrånkomligen upplever det upplevda. Något som utgör en känd realitet för varje forskare, alldeles oavsett hur denna upplevelse än ter sig i det enskilda fallet. Och här spelar således ingen som helst roll i vilken "lära", "skola", "kulturkrets", "tidsålder", eller annan lokalitet, forskaren rör sig, utan alla och envar vet — precis som du och jag — att vi upplever. Varvid den här framlagda vetenskapliga grunden, trots olika "lära", "skola", "kulturkrets", "tidsålder", eller annan lokalitet, utan inskränkningar ändå är precis densamma… (pleease "ja"/"nej" — "varför")

Då nu det faktum ”att vi upplever” utgör det för alla och envar absolut kända, så innebär vad/hur vi upplever det okända. Detta består ju i sinsemellan kontrasterande begränsningar, vilka sedda ur ett begränsat perspektiv synes vara ”en sak”, samtidigt som de sedda ur ett annat begränsat perspektiv synes vara ”en annan sak”. En brödsmula, t.ex. är en sak för oss, men ett livsrum eller "universum" för andra väsen... (pleease "ja"/"nej" — "varför")

Jag utgår alltså ifrån vad alla och envar således verkligen vet. Men om nu det enda man verkligen vet är att man upplever något och därför också är med om något, så vet vet i.a.f. den i den fysiska världens andliga mörker och illusion invecklade jordmänniskan — med handen på hjärtat — inte så noga vad det är som man egentligen är med om (är detta långt eller kort, mörkt eller ljust, ändligt eller oändligt — eller allting på en och samma gång?). Och härvid vet man egentligen inte varifrån man i själva verket kommer, vart man egentligen är på väg, samt härvid var man i detta nu — när allt kommer omkring — egentligen befinner sig... (pleease "ja"/"nej" — "varför")

Upplevelsen av livet tillgår således så att Upplevaren upplever det upplevda. Och då Upplevaren inte bara upplever detta, utan ständigt även omskapar detsamma, så är Upplevaren också en Skapare. Och då Skaparen inte kan skapa utan att uppleva något, så måtte detta något existera före varje (om-) skapelse. Varvid allt faller tillbaka på att något befintligt inte kan avgränsas av vad som öht inte existerar. Ja, allt annat vore ju ologiskt...(pleease "ja"/"nej" — "varför")

Då utgör livet detsamma som Evigheten/Oändligheten — dvs, Jaget i oss alla — som tar av sig självt, för att härvid framträda inför sig självt, som vore detta något annat än vad det är. Men då det skapade/upplevda inte kan avgränsas av vad som alls inte existerar, är det bortom sinnevärldens, dvs, tidens och rummets, slöjor, sig självt Jaget — Skaparen — upplever... (pleease "ja"/"nej" — "varför")

Inom ramen för livsupplevelsen, framträder dock det upplevda/skapade som ”rörelse”. Och “rörelse” innebär ju omvandling av något innevarande till förmån för något kommande. Därför utgör “rörelse” en slags kontrasternas gradvisa övergång i varandra. Och då denna övergång eller omvandling sker i “sinnevärlden” som enligt ovan är identisk med Jagets upplevelsevärld (dvs, vad man upplever), så utgör all rörelse — som redan noterats — omvandlingen av ett upplevelsetillstånd till ett annat… (pleease "ja"/"nej" — "varför")

Men denna omvandling kan inte sträcka sig längre än till kulminationen av det innevarande tillståndets motsats, varvid en kontrast härvid transformeras till sin motpol. Sedan kommer den ofrånkomligen fortgående omvandlingen att lika ovillkorligt återgå till sitt ursprungliga läge. Och därmed bildar rörelsen en fram- och återgående bana mellan de kulminerande motsatserna. Och tillsammans med alla de mellanstadier som finns däremellan och som i sin tur kontrasterar mot sina motpoler, bildar rörelsen en “cirkel”… (pleease "ja"/"nej" — "varför")

Men då varje “detalj” eller “fas” i denna “rörelse” eller “omvandling” ju baserar sig logiskt följdriktigt på det förutvarande — i en kedja utan början och utan slut — så kan “rörelsen” inte beskriva en evigt upprepad cirkel i alla sina detaljer. Varje “fas” i “rörelsen” kommer därför att till sin lokala utformning vara följdriktigt betingad av den förutvarande, så att denna ständiga cirkelformiga återgång mellan de kulminerande motsatserna är evigt förändrad trots sin lika evigt oföränderliga (“kretslopps”-) princip… (pleease "ja"/"nej" — "varför")

Varje enskild “fas” bygger då på alla föregående fasers ackumulerade samt mer eller mindre förborgade lokala egenskaper, varför rörelsen kan sägas bilda en i “sinnevärlden” evigt utvidgad “spiral”. Och då denna “spiral” utgör den primära formen för såväl “Jagets” upplevelse som skapelse, så är det själva upplevelsen och skapelsen av allas vår tillvaro som rent principiellt formar sig på detta sätt… (pleease "ja"/"nej" — "varför")

Vi kan stanna här. I.o.f.s. går att utveckla en sån här analys i det oändliga, men det räcker ju att — s.a.s. — genomräkna så många talkombinationer som behövs, för att man ska förstå en för dem alla gällande matematisk princip. Och så är det med allting..; man förstår detta på ett i längden hållbart sätt, först när man förstår dess övergripande princip… (pleease "ja"/"nej" — "varför")


Och för att förstå livets allt genom- och övergripande princip, behöver man naturligtvis kunna se allting utifrån evighetens, oändlighetens och allmaktens (dvs, upplevelse-/skapelse- förmågans) perspektiv… (pleease "ja"/"nej" — "varför")

Ja, här är det alltså fritt fram för vem som helst, som dristar sig att genom en vetenskapligt detaljerad och logisk analys, kommentera eller bemöta ovanstående. Varvid det naturligtvis inte utgör några vetenskapliga argument att bara påstå att den eller den har skrivit om det här samt härvid menat ditt och datt, etc, utan det vill till att själv kommentera eller bemöta ovanstående, i termer av egen via adekvata förklaringsgrunder underbyggd logiskt följdriktig analys... dvs, för att således vara vetenskaplig, samt härvid hålla sig till dels öppna kort, samt dels till vad man verkligen vet, samt dettas logiskt ofrånkomliga konsekvenser...

Vänligen/ PerterK

Jag nöjer mig med en kommentar;
Sånt här brukar jag kalla för "ordbajsande"

Ja, men det säger ju allt om xions intellektuella förmåga. Och hade xion varit lite smartare, så hade ju xion förstått att xions kommentar inte utgör ett sakligt bemötande av öht nån av mina utsagor...

Vi kan ju göra det enkelt för xion att på ett sakligt sätt bemöta en endaste av dessa — den första — så får vi se hur xion klarar det. Denna lyder ju som följer..; »vetenskapliga facit grundar sig på vad man verkligen vet. Så, för att vara vetenskaplig begagnar man sig vid sin utrannsakan av sådant man visserligen konfronterar på ett eller annat sätt, men som man egentligen inte vet så mycket om, av vad man verkligen vet, som mall, mått och rättesnöre.« Håller du inte med om det..?

Ja, detta kanske blir en alltför svår nöt att knäcka för xion, som med tanke på sin hittills ådagalagda intellektualitet kanske får det till att vetenskapliga facit grundar sig på vad man inte vet. Varvid xion skulle föredra att bedöma det okända, med det okända som mall, mått och rättesnöre — för att härvid få endast något okänt som åtrått vetenskapligt facit..? Och det vore ju verkligen mycket snillrikt och helt i linje med xions uppvisade kapacitet...

Men ska jag va ärligt, så tror jag inte att vår sannings-hjälte xion öht vågar sig på att bekänna färg, för att via någon hållbar logik sakligt bemöta varken denna eller nån annan eljest logisk utsaga. Varvid det skulle bli så mycket enklare för denna lilla hjälte att härvid ställa sig i första ledet och avfärda allt som här inte begrips, som "ordbajseri"... och det vore ju verkligen modigt.. ...ja, ett riktigt litet stor-dåd... xo))))

[Illusionen]

Vänligen/ PerterK

Jag nöjer mig med en kommentar;
Sånt här brukar jag kalla för "ordbajsande"

Ja, men det säger ju allt om xions intellektuella förmåga. Och hade xion varit lite smartare, så hade ju xion förstått att xions kommentar inte utgör ett sakligt bemötande av öht nån av mina utsagor...

Efter att tidigare (av bl a Xion) fått mottaga kommentarer som t ex,

• ”Låter som sinnessjuka tankar”
• ”Han vet inte vad han talar om.”
• ”Jag orkar inte läsa dina svamliga redogörelser.”
• ”Jag äcklas av dina inlägg”
• ”Pajas”
• ”Står det fritt fram att besöka ditt egna Rektum”

tröttnade jag och skrev den 15 mar 2021 citat,

”Det kan inte undgått någon att jag är besviken och irriterad på de anonyma självutnämnda
besserwissers som oombedda känner sig kallade att skriva oförskämda och nedvärderande
kommentarer om andra, och i några fall även kränkande kommentarer ang deras trosuppfattning.
Mitt föregående inlägg (14 mar 2021 13:37) skall ses som ett försök att stävja detta ofog,
och brist på respekt för andra. Inlägget verkar dock inte ha haft önskad effekt.

President Biden inledde sin presidentperiod med att deklarera att alla inom ”vita huset”
som ej respekterade sina medarbetare och bemötte dem vänligt och korrekt skulle
avskedas omgående. Det är ett resolut agerande som jag uppskattar.

Baserat på mitt koncept har jag startat två trådar här på Filosofiforum,
• Vad utgör medvetandets referens ?
• Vad representerar och förutsätter de elektromagnetiska fälten ?

Oförskämda och nedvärderande kommentarer om andra, saboterar dessa trådar.
Jag vill av det skälet med detta inlägg ge Pilatus som moderator mitt fulla stöd för att
omgående radera samtliga inlägg i ovan nämnda trådar, som ej helhjärtat lever upp till
målsättningen om ett korrekt och vänligt bemötande.

Om nu någon har invändningar mot detta, så ber jag er avstå från att kommentera detta
inlägg, och som alternativ öppna egna trådar.”

Om nivån på diskussionerna tenderar att ligga alltför lågt, är detta i sig säkert skäl nog
för några att av ren självbevarelsedrift lämna Filosofiforum.

/ Illusionen / Bengt Hj Törnblom

Pax vobiscum

[iris]

Jag nöjer mig med en kommentar;
Sånt här brukar jag kalla för "ordbajsande"

Ja, men det säger ju allt om xions intellektuella förmåga. Och hade xion varit lite smartare, så hade ju xion förstått att xions kommentar inte utgör ett sakligt bemötande av öht nån av mina utsagor...

Efter att tidigare (av bl a Xion) fått mottaga kommentarer som t ex,

• ”Låter som sinnessjuka tankar”
• ”Han vet inte vad han talar om.”
• ”Jag orkar inte läsa dina svamliga redogörelser.”
• ”Jag äcklas av dina inlägg”
• ”Pajas”
• ”Står det fritt fram att besöka ditt egna Rektum”

tröttnade jag och skrev den 15 mar 2021 citat,

”Det kan inte undgått någon att jag är besviken och irriterad på de anonyma självutnämnda
besserwissers som oombedda känner sig kallade att skriva oförskämda och nedvärderande
kommentarer om andra, och i några fall även kränkande kommentarer ang deras trosuppfattning.
Mitt föregående inlägg (14 mar 2021 13:37) skall ses som ett försök att stävja detta ofog,
och brist på respekt för andra. Inlägget verkar dock inte ha haft önskad effekt.

President Biden inledde sin presidentperiod med att deklarera att alla inom ”vita huset”
som ej respekterade sina medarbetare och bemötte dem vänligt och korrekt skulle
avskedas omgående. Det är ett resolut agerande som jag uppskattar.

Baserat på mitt koncept har jag startat två trådar här på Filosofiforum,
• Vad utgör medvetandets referens ?
• Vad representerar och förutsätter de elektromagnetiska fälten ?

Oförskämda och nedvärderande kommentarer om andra, saboterar dessa trådar.
Jag vill av det skälet med detta inlägg ge Pilatus som moderator mitt fulla stöd för att
omgående radera samtliga inlägg i ovan nämnda trådar, som ej helhjärtat lever upp till
målsättningen om ett korrekt och vänligt bemötande.

Om nu någon har invändningar mot detta, så ber jag er avstå från att kommentera detta
inlägg, och som alternativ öppna egna trådar.”

Om nivån på diskussionerna tenderar att ligga alltför lågt, är detta i sig säkert skäl nog
för några att av ren självbevarelsedrift lämna Filosofiforum.

/ Illusionen / Bengt Hj Törnblom

Pax vobiscum

Hej igen Bengt,
förstår din besvikelse över människans tillkortakommanden. Vi har nog alla detta till viss grad.
Det som utgör kombinationenen av = högmod+själviskhet+ oförskämdhet + dömande = övertro på vår egen klokhet+brist på insikt av vår oförmåga.
Detta är tyvärr människans belägenhet.
Till mans.
Det är ytterst få (även inom den akademiska världen) som förmår att öppet, ödmjukt lyssna in andra med verkligt intresse och läsa det som faktiskt står och vilja vidareutveckla detta - osjälviskt.
Denna människans dumhet parad med hennes högmod och avund oftast - gör att hon är dumdryg.
Det är så tyvärr.
Dömande och utan insikt i vad hon gör eller hur hon gör det hon gör. Får man sedan dem i grupperingar där de går samman - blir det skränande pöbel.
Samtidigt som de tror sig vara "the good guys" - vilket är så dråpligt och gör oss än mer blinda inför vad vi själva ställer till med.
Tröttsamt - ja, utmattande ja - jobbigt ja - till slut vill man bara brisera --- men tyvärr är det vad människan är i sitt sk naturtillstånd.
Ohjälpligt...

Ta en sval hand på din febriga panna -- från denna medkännande forist (jag lider med dig). Men --- jag ser det mer som att de som inte kan utöva tillräcklig eller nödvändig självkritik eller lära sig att behärska sig - kanske gör det i tid.
Mao - hoppet är det sista som överger en.
Ha en god vilodag.
Paz y Bien.

[xion]

Ja, men det säger ju allt om xions intellektuella förmåga. Och hade xion varit lite smartare, så hade ju xion förstått att xions kommentar inte utgör ett sakligt bemötande av öht nån av mina utsagor...

Vi kan ju göra det enkelt för xion att på ett sakligt sätt bemöta en endaste av dessa — den första — så får vi se hur xion klarar det. Denna lyder ju som följer..; »vetenskapliga facit grundar sig på vad man verkligen vet. Så, för att vara vetenskaplig begagnar man sig vid sin utrannsakan av sådant man visserligen konfronterar på ett eller annat sätt, men som man egentligen inte vet så mycket om, av vad man verkligen vet, som mall, mått och rättesnöre.« Håller du inte med om det..?

Ja, detta kanske blir en alltför svår nöt att knäcka för xion, som med tanke på sin hittills ådagalagda intellektualitet kanske får det till att vetenskapliga facit grundar sig på vad man inte vet. Varvid xion skulle föredra att bedöma det okända, med det okända som mall, mått och rättesnöre — för att härvid få endast något okänt som åtrått vetenskapligt facit..? Och det vore ju verkligen mycket snillrikt och helt i linje med xions uppvisade kapacitet...

Men ska jag va ärligt, så tror jag inte att vår sannings-hjälte xion öht vågar sig på att bekänna färg, för att via någon hållbar logik sakligt bemöta varken denna eller nån annan eljest logisk utsaga. Varvid det skulle bli så mycket enklare för denna lilla hjälte att härvid ställa sig i första ledet och avfärda allt som här inte begrips, som "ordbajseri"... och det vore ju verkligen modigt.. ...ja, ett riktigt litet stor-dåd... xo))))

Riktigt kul att du reagerar på det jag skrev.
Till att börja med känner jag mig helt trygg med min intellektuella förmåga.
Ordbajsande betyder att man brer ut sig i ordmassor som formligen dränker, ibland för att dölja att man inte har något av värde att komma med, ibland för att ge sken av man har något viktigt att säga, ibland för att göra en höna av en fjäder. Min herr son sa en gång att det du inte kan säga på ett enkelt sätt förstår du inte tillräckligt,
Ett annat ord i det här sammanhanget är "mundiarre", vilket betyder att en person pratar hela tiden så att man inte får en syl i vädret.
Inom politiken används ordet "snömos" när man pratar en massa utan egentligen säga något.

För övrigt; Vetenskaplig facit är i sig missvisande.
Vetenskap är en ständig process. Det som idag betecknas som sant kanske inte alls är sant imorgon.

[PeterK]

Jag nöjer mig med en kommentar;
Sånt här brukar jag kalla för "ordbajsande"

Ja, men det säger ju allt om xions intellektuella förmåga. Och hade xion varit lite smartare, så hade ju xion förstått att xions kommentar inte utgör ett sakligt bemötande av öht nån av mina utsagor...

Efter att tidigare (av bl a Xion) fått mottaga kommentarer som t ex,

• ”Låter som sinnessjuka tankar”
• ”Han vet inte vad han talar om.”
• ”Jag orkar inte läsa dina svamliga redogörelser.”
• ”Jag äcklas av dina inlägg”
• ”Pajas”
• ”Står det fritt fram att besöka ditt egna Rektum”

tröttnade jag och skrev den 15 mar 2021 citat,

”Det kan inte undgått någon att jag är besviken och irriterad på de anonyma självutnämnda
besserwissers som oombedda känner sig kallade att skriva oförskämda och nedvärderande
kommentarer om andra, och i några fall även kränkande kommentarer ang deras trosuppfattning.
Mitt föregående inlägg (14 mar 2021 13:37) skall ses som ett försök att stävja detta ofog,
och brist på respekt för andra. Inlägget verkar dock inte ha haft önskad effekt.

President Biden inledde sin presidentperiod med att deklarera att alla inom ”vita huset”
som ej respekterade sina medarbetare och bemötte dem vänligt och korrekt skulle
avskedas omgående. Det är ett resolut agerande som jag uppskattar.

Baserat på mitt koncept har jag startat två trådar här på Filosofiforum,
• Vad utgör medvetandets referens ?
• Vad representerar och förutsätter de elektromagnetiska fälten ?

Oförskämda och nedvärderande kommentarer om andra, saboterar dessa trådar.
Jag vill av det skälet med detta inlägg ge Pilatus som moderator mitt fulla stöd för att
omgående radera samtliga inlägg i ovan nämnda trådar, som ej helhjärtat lever upp till
målsättningen om ett korrekt och vänligt bemötande.

Om nu någon har invändningar mot detta, så ber jag er avstå från att kommentera detta
inlägg, och som alternativ öppna egna trådar.”

Om nivån på diskussionerna tenderar att ligga alltför lågt, är detta i sig säkert skäl nog
för några att av ren självbevarelsedrift lämna Filosofiforum.

/ Illusionen / Bengt Hj Törnblom

Pax vobiscum

En hedervärd inställning enligt min uppfattning — men åtminstone jag tycker man kan ta till sig världen och människorna som de är, för att möta dom där de befinner sig. Varvid man "talar till bönder, på bönders vis". (Något som ju inte behöver utesluta, att man efter förmåga — s.a.s. — talar med en eller annan lärd "på latin"... ;o)