Zokrates skrev:Angående mina förhastade slutsater om ditt sexliv så ber jag om ursäkt
Jag ursäktar dig! (Bättre sent än aldrig, hoppas jag.)
Jag är håller med om mycket av vad du skriver, Zokrates, att statsapparaten alltmer tagit monopol på begreppet moral, och börjat pådyvla medborgarna denna "moral", som numera alltmer tycks ha som huvudsyfte att göra samtliga medborgare alltmer likformiga och därmed (hoppas makthavarna kanske) lätthanterliga - vilket försämrar nästan alla medborgares liv på ett eller annat sätt eftersom nästan ingen svensk faktiskt lever efter någon sådan "moral" utan faktiskt begår brott ibland. Det vore intressant att veta hur många procent av svenska folket som aldrig begått något brott. Det är iofs kanske inte så många som våldtar (dock beror det på definitionen; hur snabbt efter ett "nej" måste man avbryta ett ömsesidigt frivilligt ingånget samlag för att det inte ska vara våldtäkt? En tiondels sekund? Två tiondelar? En sekund? Två sekunder? osv. Gäller detsamma både när den som säger nej är kvinna och när den som säger nej är man?) Men det är desto fler medelsvensson som jobbar svart, överskrider hastighetsbegränsningen, kör tvärs över spärrlinjer när han/hon kommer på att "oj, här skulle jag ju svänga av!", pinkar där man inte får pinka, laddar ned någon låt olagligt för att det är så mycket mer besvärligt att få tag på den lagligt, går mot röd gubbe, underlåter att ta upp något i deklarationen eller gör något annat som är förbjudet i lag. Med den rikliga flora av förbud som nu finns i lagboken kan nästan ingen svensk medborgare känna sig riktigt säker på att vara fri från lagens långa arm. Detta gör att när myndigheterna börjar övervaka folket med högteknologi, som nu med FRA-lagen, och de ännu mer integritetskränkande lagar som snart kommer, så styrs folket - även opinionsmässigt, återspeglat i undersökningar gjorda av sifo, temo etc. - in mot en centralfåra av "bäst att låtsas som att jag har rent mjöl i påsen och inget att dölja och att jag därför tycker att det är helt okej om myndigheterna snokar i hela mitt privatliv utan och innan och läser alla mina mejl och alla mina tankar och på det sättet skrämmer mig till att lyda varenda liten paragraf på sikt - för jag har ju ingenting att dölja" - i bjärt kontrast mot verkligheten, som är att nästan varenda medborgare har saker att dölja, och myndigheterna likaså. Man kan t.ex. undra varför vi aldrig får reda på vad f.d. statsminister Göran Perssons statssekreterare Lars Danielsson ringde för samtal eller inte ringde för samtal den där annandagen efter tsunamin, med tanke på att regeringen nu, via FRA, kommer att kunna ta reda på vad vilken svensk som helst gör, när som helst, på telenätet, från och med 1 januari 2009 och för en oviss framtid. Att nu 51% av svenska folket är "emot FRA-lagen" är dels säkert en mycket lägre siffra än vad folk hade vågat ge upphov till om de inte redan haft på känn att de är alltför övervakade (mobilen kan vara avlyssnad även i avstängt läge etc) för att det ska vara klokt att ge ärliga svar i opinionsundersökningar - och dels en siffra som på sin höjd avspeglar vad folket tycker om FRA-lagen i sin nuvarande formulering - inte i den nästan identiska formulering den kommer att ha om några månader, men som av regeringen då antagligen kommer att beskrivas som "med avsevärt stärkt skydd för enskilds integritet" eller något liknande, så att de opinionsundersökningar som hittills gjorts om FRA-lagen kan glömmas bort, och nya manipuleras fram istället.
Man får anta att från och med nästa år, när myndighetspersoner oförhappandes blir fångade i nätet, som t.ex. Lars Danielssons annandagsbeteende skulle ha blivit med den FRA-lag som nu kommer, så kommer vi att få höra bortförklaringar som "det var tekniskt fel i övervakningssystemet just när denna persons beteende övervakades". Sådana bortförklaringar kommer vi inte att få höra när det är någon icke-politiskt-korrekt icke-politiker som fångats i nätet, även om denne inte begått ett dugg värre brott. Alternativt kan regeringen "photoshoppa" fram ett politiskt korrekt samtal från en politiker, där ett icke politiskt korrekt samtal egentligen ägt rum. Innan det presenteras för folket. Och så vidare.
Efter 9/11 har myndigheterna vunnit mer och mer mark på bekostnad av de medborgare de är satta att tjäna. Det är nu verkligen dags att påminna sig om vilka som är satta att tjäna vilka, egentligen.
Så din skeptiska inställning till statliga kontrollfasoner som gått överstyr delar jag helt och fullt, Zokrates. Staten är inte folket.
Jag ville bara peka på inkonsekvensen i att man betraktar sex på ett annat sätt än vad man bekraktar pengar. Vad jag ville föra fram i den här tråden var att män som av någon anledning inte lyckas få ett tillfredsställande sexliv ska betraktas som lika mycket berättigade till samhällsåtgärder - kvotering etc - som de kvinnor som idag blir inkvoterade i styrelser och allt vad det är. Varför göra skillnad på sex och pengar härvidlag? Vad finns det som säger att sex skulle vara ett mindre tillfredsställvärt behov hos män än vad pengar är ett tillfredsställvärt behov hos kvinnor? Varför ska kvinnor få kvoteras in i styrelser bestående av män, när inte män får kvoteras in i kvinnor?