Inläggav Sceptisk » 15 sep 2008 19:05
Du resonerar som en sann liberal. Missförståelsen består i just attr du tänker osm en liberal, du kan inte känna igen ett konservativt/Kristet tänkande utan filtrerar saken utifrån den liberal ideolgin.
För det första, social ingengörskonst handlar om att koncentrera sig på samhällets strukturer.
För det andra, konservatism anser att makten tillfaller en auktoritet, helt automatiskt eftersom de absolut flesta människorna följer andra istället för att själva staka ut vägen. I liberalismen så tycker man att makten ska ligga hos alla, helst lika mycket. Detta för att man i den liberala traditionen tycker, tror eller anser att varje människa har lika mycket sunt förnuft/rationalitet och förmåga att tänka själva. Men framförallt att man avskyr auktoriteter något så enormt att man helt struntar i att titta på verkligheten. Istället vill liberalen skapa sin "utopi" där alla gör vad dom vill och lever i harmoni. En surrealism som så att säga skulle göra självaste Dalí grön av avund.
Eftersom man inom konservatismen respekterar auktoriteten så försöker man att etablera den också. Det är inte konstigare än så. Detta anser liberalerna vara ett övertramp, men de konservativa håller inte med. De konservativa tycker att det är en bra och helt naturlig ordning. Medan liberalerna skräms av den.
Och nu ska jag förklara varför de skräms av den. Därför att de är förvirrade. De tolkar alla liberala maktövertaganden som de konservativas hämnd eller konspiration. Ordningen är följande: Man anser sig vara förtryckta, så man hugger huvudet av eller fördriver dom som sitter i makten. Därefter etablerar man en egen makt baserad på revanshlystnad. Etablera ett amatörernas diktatur och en stenhård byråkrati. När detta är gjort och de gamla diktatorerna försvunnit kommer nästa generation och TROR att de gamla tyrannerna var konservativa och blir själva extremliberala/anarkister och planerar nästa revolution.
Vänstern har alltid trott på utopier och den eviga revolutionen, detta är anledningen. De tar över, blir missnöjda och tar över och blir missnöjda och tar över. Och vid varje maktövertagande så tror dom att de som sitter vid makten på något sätt skulle vara konservativa och ha konservativa värderingar. Ta en snubbe som Göran Persson, han är en lantbrukargrabb, vill ha lite makt så han går med i sossarna. När han väl är där så börjar han att trivas lite för mycket med alla fördelarna, efter sin avgång sätter han sig och hjälper liberalerna och då tolkar folk det som att han plötsligt skaffat sig konservativa värderingar.
Liberalerna, även om de är på höger sida i svensk politik är f.ö. INTE konservativa. Och det har inte att göra med någon slags idiotisk balansskala. Varje parti står för något eget, men sossarna, kommunisterna, mp och liberalerna är alla barnbarn av upplysningen och franska revolutionen och är alla missnöjespartier och har inga som helst konservativa värderingar. Om man vill ha konservativa värderingar så måste man läsa på vad det är för något.
Bland annat så är de konservativa idéerna att vi ska ha traditioner, moraliskt ansvar, att bygga upp en gemeinshaft, alltså goda relationer inom samfundet och familjen. Man har ett grundläggande tro på att samhället består av relationer och INTE strukturer. Därför är det viktigt inom konservatismen att ha ett gott uppförande, att tänka på andra, att inte vara sig själv god nog utan hjälpa andra och sträva efter att bygga upp en god stämning i sin omgivning/kommun/stadsdel. Att man ska bygga på beprövade erfarenheter och inte rusa ut i utopiska föreställningar. Man har plikter och ett ansvar gentemot andra människor.
I vänsterströmningarna så har man helt och hållet missförstått detta. Istället har man ställt sig på håll och tolkat samhällsstrukturerna och ansett att auktoriteter är detsamma som diktatur. Eller så har man fokuserat sig på sin ideologi. Som konservativ tycker jag att vänstern saknar en social stomme. Det finns ingenting inom den sk "upplysningsfilosofin" som liknar verkligheten, inte ens på håll och om man kisar.
Den andra delen av deras förvirring består i att de har en ideologi som lämnar dom bittra över hur verkligheten ser ut. Att livet inte fungerar som en automat som delar ut allting lika till alla, utan att var och en måste arbeta och kämpa för det dom vill ha och göra. Att man måste göra uppoffringar. Att man inte kan gå och tro att andra ska göra jobbet åt en eller att alla är lika rationella. Liberalernas/vänsterns hela världsbild baserar sig på lögner, och det är enda anledningen till att de tror att revolution kommer vara lösningen. Men det blir bara värre av det. Samhällen byggs upp i små små etapper, med lyckanden och misslyckanden. Om man misslyckats så kan man lära sig något av det. Men med revolutioner så finns det ingen plats för lärande, för när man genomgått sin revolution så är allting gammalt bortstädat och stämplat som värdelöst. Och då blir resultatet det att du och en massa andra vänsterfolk sitter och tror att dom vet något om kristendomen medan dom inte ens har koll på sin egen ideologi.
Hur som helst, hur bör man då bedöma den politik som bedrivs i Sverige idag? Är den nuvarande regeringen verkligen konservativ? Alliansen anser sig stå enade, trots att dom är liberaler, kristna och moderater. Liberalerna som röstar igenom en FRA lag. Kristna som ständigt ruckar på sina värderingar och konservativa som vill bedriva ekonomisk stordrift. Svensk politik idag är såklart av det liberala slaget. Detta för att få i den moderna världen verkligen tror på traditioner och kyrka och så vidare. Istället vill man driva stora företag, ha en fri marknad, så lite skatt som möjligt, dra in sjukvård och bidrag, etc. Hugga åt sig så mycket man kan av kakan och dra sig tillbaka. Den moderna så kallade högern är därför helt enkelt liberalism i konservativ förpackning och folk ser inte igenom fasaden utan tror att det är aristokratin som återuppstått.
Vilket leder till missnöje vilket leder till.... etc
