Vad är meningen med livet?

[Avantgardet]

Varför förutsätta att mening måste vara av religiöst slag? Antonovskys variant är väl vettigare. Det är väl fullt tillräckligt att se mening i den aktivitet man för tillfället försänker sig i, vad den meningen specifikt är spelar mindre roll.

[Fication]

Meningen med livet måste ju sträcka sig över ett helt liv. Annars är det ju inte meningen med livet. Och det måste ju inte vara religiöst för det.

Att införa "minimeningar", sätta upp små projekt som man fokuserar på eller anta utmaningar, är ett bra exempel på meningsfullhet som man väljer, som du säger. Och det är ofta en bra idé. [/i]

[Avantgardet]

Men menar vi alltid när vi tänker "mitt liv saknar mening" att det saknar mening i sin totalitet? Är det inte så att det är ett påstående som gäller för stunden? Som egentligen bara innebär att jag för tillfället inte sysselsätter mig med någon meningsfull aktivitet?

Är det överhuvudtaget meningsfullt att tala om en mening för livet-i-sig? Eller för mänskligheten osv.? Jag menar, sitter jag och suger på gevärspipan så är det väl knappast Livets mening jag vill ha svar på, utan snarare en högst individuell mening som ger just mitt liv mening.

Annars har ju Camus behandlat problemet på ett lysande sätt...

[suchanother]

Livets mening är en meningslös fråga. Som om att det finna en mening. Människan, i sin lilla vardag, med sina futtiga sysslor, skapar en mening.
Pratade en gång på tu man hand med en överläkare i psykiatri. Erkänner att jag krisade, hans ”råd” eller infallsvinkel om livets mening var att livet byggs upp av små ting och saker. Den stora frågan om livets mening finns inte. Var och en som tänker tillbaka förstår att mitt och ditt liv är egentligen en händelsekedja av stora och små ting.  Vi gläds åt futtiga saker som då var verkligen futtiga,  och undrar är inte livet mer än såhär.
Såhär efteråt hajar man till och undrar om inte livet var mer än såhär.

[Benjie]

frågar man mig om livets mening...

Så finns det ingen för livet särskild mening ..

Men den högre  högstes  högsta mening ..finns inte  den ...?

Nej! ...ty vad skulle väl det vara?

Människan hon - en av jordens yngre djurarter - med sin typ av medvetande att kommunicera med  sin nästa som inte inneburit mer vett än
ett kommunicerande av andlighet som för  det mesta bestått i ett maktförhärligande av en  elit  och en slavmentalitet hos den stora massan?

Hur  så mycket  mer passande  är då inte Mark Twains ironiska och spjuveraktiga kommentar om människans högdragenhet  där han liknar
henne vid om färgen som täcker Eiffeltornets om  sin  mening  skulle resonera...att det  är jag/ färgen  som är meningen med  tornet.


"Was the World Made for Man?"

   Man has been here 32,000 years.
That it took a hundred million years to prepare the world for him is proof that that is what it was done for. I suppose it is. I dunno.

If the Eiffel tower were now representing the world's age, the skin of paint on the pinnacle-knob at its summit would represent man's
share of that age; & anybody would perceive that that skin was what the tower was built for. I reckon they would. I dunno.

Mark Twain


BENJIE

[Fication]

Men om ni hejdar er i er iver att förklara att den inte finns och hur duktiga ni är på att hantera det, kan vi inte försöka enas om vad frågan innebär. Det finns ju massvis med människor som lever ett meningsfullt liv enligt den definitionen jag försöker få fram, utan att det för den sakens skull är religiöst.

[J R Auk]

Får man vända på det och fråga varför man överhuvudtaget behöver en mening med livet?
Är inte den här meningen knuten till idén om att tiden är knapp och målet måste nås innan den har passerat förbi?

Jag menar det varar ju inte för evigt, livet, och det är först i det eviga, det absoluta, som jag verkligen känner behovet av en mening. Något gott. Allt annat är uthärdligt bara genom nyfikenhet och betraktelse.

Därav religiösa dragningar, de erbjuder ju evigheten allt som oftast.

Men jag vill hävda att idén om anden i det eviga, själens fortlevnad, är bunden av vanföreställningar kring tiden.

Vi tror att historien är absolut, att den fortsätter sin existens, när den egentligen tynar bort och ersätts med sin nyare forn, historien omvandlas till vår tid, ny tid.

Det eviga och absoluta är i sitt väsen, dit våra definitioner manar dem, a temporala. Och så är våra handlingar också, minnet av dem kan bevaras färskt hos den gamle.

Det var den idealism som myterna håller att vi höll. Att se det som fyller livets behållare som det av värde, och inte behållaren själv.
Att dö lyckligt för att man med sitt liv fick definiera världen, visa världen hur det borde vara och hur det kan vara.

Och inte skiljer vi oss nämnvärt från myterna, annat än att andra har tagit vid och ingjutit i oss idén om att vi intet är förmögna att göra för att ändra världen. Att vi måste kapitulera för vår situation, för vår konstitution. Och allt under tidens tunga ok.

Så påståendet som avrundar får bli, livets mening är allt det vi finner i livet som inte hör det till, det otidsliga. Det vi råder över.

[grubbelsmurfen]

Jag tänker så här:

Meningen med livet (och all existens) är att uppfylla sitt syfte. Stolen som jag sitter på har för syfte att bära upp mig (eller något annat ting) genom horisontellt och vertikalt stöd. Meningen med stolen är att utföra just detta syfte.* Frågan blir för mig, som gärna vrider och vänder på ord för att passa just min teori, vad syftet med livet är? Det gäller med andra ord att identifiera vilken roll jag har i min kontext, och sen att spela denna roll.

* Skulle stolen exempelvis förlora sina ben är den inte längre att betrakta som stol eftersom den inte längre kan utföra sitt syfte, ergo har den även förlorat sin ursprungliga mening. Skulle den däremot börja användas som ved på brasan har den fått ett nytt syfte och därmed en ny mening med sin existens.

[Anders]

Jag tänker så här:

Meningen med livet (och all existens) är att uppfylla sitt syfte. Stolen som jag sitter på har för syfte att bära upp mig (eller något annat ting) genom horisontellt och vertikalt stöd. Meningen med stolen är att utföra just detta syfte.* Frågan blir för mig, som gärna vrider och vänder på ord för att passa just min teori, vad syftet med livet är? Det gäller med andra ord att identifiera vilken roll jag har i min kontext, och sen att spela denna roll.

Bra, men svar på fel fråga om du frågar mej. Det här låter som en rätt bra kandidat till "Hur bör vi agera för det mesta för att vara nyttiga".

Meningen med livet är att leva det, spelar ingen roll hur. Mitt syfte är antagligen inte att ligga och slöa och må bra. Men det är en stor, fet bit i meningen med livet, i min version

[Algotezza]

Livets mening är att existera helt och fullt medan man gör det, att fylla ut det tomrum bäst man kan och på det sätt man finner vettigt som annars hade uppstått.

Man fyller ut ett stycke fyrdimensionellt tidrum med sin materia - se där livets mening!

Allt annat är retorik eller försök att pracka på andra något de egentligen inte vill ha...

Å andra sidan gäller väl det omdömet även detta inlägg...

Existera mera numera!

Med vänlig hälsning

Algotezza

[Fication]

Bra att du uppmärksammar din egen självmotsägelse, Algo (och Anders).

Att du prackar på andra uppfattningen att livet saknar mening, som om det vore en slutgiltig sanning.

Om grubbelsmufen med "kontext" menar universum/livet/Kosmos som håller jag med.

[Anders]

Bra att du uppmärksammar din egen självmotsägelse, Algo (och Anders).

Att du prackar på andra uppfattningen att livet saknar mening, som om det vore en slutgiltig sanning.

Om grubbelsmufen med "kontext" menar universum/livet/Kosmos som håller jag med.

Fick ju en parentes där, som jag tolkar som att jag tycker att livet saknar mening. Kan inte att ligga och slöa vara meningen med livet?

För att återgå till grubbelsmurfen så kan man ju tolka det här med "att uppfylla sitt syfte" lite som man vill. Men jag ser nåt mer alert i det än att ligga och slöa. Och en stor del av livets mening anser jag att spendera stor tid då man är rätt oalert.

Är inte så filosofiskt beläst, men det lilla jag har läst av Epikuros låter rätt vettigt för mej om jag skulle leta efter livets mening.

[Algotezza]

Bra att du uppmärksammar din egen självmotsägelse, Algo (och Anders).

Att du prackar på andra uppfattningen att livet saknar mening, som om det vore en slutgiltig sanning.

Om grubbelsmufen med "kontext" menar universum/livet/Kosmos som håller jag med.

Nu tolkar du mig nog fel, fication... Vari består det meningslösa i det jag skrev? Är det meningslöst att existera? Vad skulle du göra om du inte gjorde det? Eller känns det futtigt att säga att det skulle vara livets enda mening?  Det kan väl sägas vara grunden för att livet öht skall kunna ges en mening... Vill du att livet skall ha mer mening än så - då blir det till att lägga till det på egen hand - och leva upp till det själv!

Jag är nöjd med att existera ty för mig är existera detsamma som att förnimma, uppleva och skapa, göra, handla, vara verksam, aktiv. T.ex. älska och arbeta...



Med vänlig hälsning Algotezza

[grubbelsmurfen]

För att återgå till grubbelsmurfen så kan man ju tolka det här med "att uppfylla sitt syfte" lite som man vill. Men jag ser nåt mer alert i det än att ligga och slöa. Och en stor del av livets mening anser jag att spendera stor tid då man är rätt oalert.

Är inte så filosofiskt beläst, men det lilla jag har läst av Epikuros låter rätt vettigt för mej om jag skulle leta efter livets mening.

Jag håller med - har inte riktigt kommit fram till vad mitt "syfte" skulle vara. Som anhängare av funktionalismen anser jag dock att alla ting definieras efter dess syfte i dess kontext. Det jag filosoferar kring är alltså vad definitionen av människan är, både på individuell och övergripande nivå; alltså, vad är vårt syfte här på jorden? - har vi alla samma syfte? - kan syftet ändras under ens livstid? etcetera etcetera. Frågan ställer många nya frågor vilket är vad som gör hela diskussionen intressant tycker jag.

[Fication]

a) Livets mening är att gilla läget.
b) Livets mening är det man själv ger livet.
c) Livets mening är att ligga och slöa.
d) Livets mening är att vara lycklig.
e) Livet saknar mening.
f) Livets mening är något som prackas på folk i syfte att utöva makt.
g) Livets mening är att se mönster i tillvaron som ger en extra krydda och kvalitet till livet.
h) Livets mening är att existera och fylla det med vad man vill.

Alla dessa alternativ ser jag som varationer på samma tema, dvs att meningen underordnas ens egen subjektiva uppfattning.

Jag vill helt enkelt inte förklara denna fråga "case closed".